EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 141/Contax mätsökare och Tri-X 1960-tal.

En av min fars bilder från Strömbergshyttans glasbruk och 1960-talet. Finns just nu utställd på Fotogalleriet i Skruv, kraftigt uppförstorad till 60x80cm. Sliparen August Abrahamsson i aktion, fotograferad med Contax IIIa och Zeiss Sonnar 2/50mm. Fungerade utmärkt i motljuset. Bilden är en scanning från negativet.

Min far, Sven-Erik Bergqvist (av de flesta kallad Putte) arbetade vid bruket ända till nedläggningen 1979. Han började med olika sysslor vid slutet av 1930-talet, bl.a som synare, lagerarbetare, uppblåsare mm, och kring 1950 skolades han in som hyttmästare (ledare av arbetet i glashyttan) efter sin far, Knut Bergqvist. De första bilderna från bruket tog han på 1940-talet, men de flesta bilder och negativ han lämnat efter sig är från 1950- och 60-talet. Jag har börjat gå igenom negativpärmar och diabilder och har funnit en liten bildskatt av en svunnen tid, både från vardagslivet i Strömbergshyttan och från glasbruket. Jag har bl.a hittat sånt som han aldrig visat eller gjort bilder av förut, t.ex denna bilden på August Abrahamsson, som var fader i en familj med två söner från Eda glasbruk i Värmland. De följde alla (tillsammans med flera andra glasarbetare) med Gerda och Edward Strömberg till Lindefors glasbruk (Strömbergshyttans hette så då), när de lämnade Eda som tvingats lägga ner driften 1933. Istället arrenderade Strömbergs det 1928-29 nyrenoverade Lindefors, som också haft driften nerlagd en tid i börskraschernas spår. Många av min fars bilder är fotograferade i befintligt ljus, de första med Ilford Fp3 som på 50-talet hade 64 ASA och från 1960 125 ASA. Även negativ fotograferade med Kodak Tri-X finns från 1960-talet. Denna bilden är tagen med den filmen. Att förstora upp den till 60x80 cm fungerade fint. Inte störande grovt i alla fall.
//

Postat 2015-12-12 17:33 | Läst 3695 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Emaks betraktelser 72/Mörkrummet - Två kopior på K888/Nuance.

Efter allt provande på de olika blanka pappersfabrikat jag har på lager, blev till sist två lite större kopior i stl 12x16" gjorda. Normal gradation (3) och 25 sekunders belysning på bl 5,6, samt därefter endast 5 sekunders efterbelysning i övre vänstra delen av bilden, blev det enkla kopieringschemat för den här bilden. Någon förstaframkallning i mjukfamkallare (för att ta fram detaljer i högdagern) krävdes inte. Det silverrika papperet producerat i Adox 1950-talsmaskiner fungerade (som oftast är fallet) alldeles utmärkt. Bra teckning i högdagern och ändå tillräcklig kontrast med djup svärta kännetecknar detta högkvalitativa papper som kallats Emaks K888, men även under senare år sålts som Adox Nuance Warmtone. Jag tror inte det har funnits något bättre papper än detta på marknaden under de senaste 40 åren. Synd att produktionen i Kroatien inte kunde fortsätta, men tyvärr blev behovet att renovera maskinerna det som satte stopp. De var allt för slitna och nergågna och de belopp som behövdes för att åtgärda bristerna fanns inte. Produktion av gelatinsilverpapper är inte direkt någon verksamhet där man täljer guld med kniv idag.

Jag tror det här är något av ett rekord för mig. Aldrig förut har jag gjort så många exemplar av någon bild (bortsett från att jag gjort julkort på plastpapper några gånger på 1980-talet). Hela 16 minde provkopior av samma bild (fast på olika pappersfabrikat) samt de här två för utställning och arkiv i stl 12x16 tum (30,5 x 40,6 cm) har jag tagit fram i mörkrummet under några dagar. Normalt sett gör jag två eller max tre manuella kopior av ett negativ. Ett hantverksarbete som också skiljer sig markant från den digitala produktionen (oavsett om man fotar digitalt eller scannar negativen). För varje bildexemplar måste alla operationer upprepas. Och eventuella skuggningar under belysningen måste göras på den begränsade tid papperet beslyses. Här behövdes dock inget sånt, endast en kort efterbelysning av bildens övre vänstra del för att mörka den något. Sedan normal process med framkallare, stopp, två fixbad, mellanskölj, lavaquick och förstaskölj 30 minuter. Slutlig toning i selen för att få ut maximal svärta och ge bilden mera sting, sen slutsköljning 60 minuter och lufttorkning samt varmplaning. Retuschering av damprickar behövdes inte, bilden är helt fri från sånt. Lite ovanligt för nästan alltid finns åtminstone någon lite vit prick att fylla i. Ja det är en lång procedur varje bild måste gå igenom innan den är klar.

Jag brukar jämföra det här med hantverkstillverkat glas, som på den aktuella bilden. Där görs all operationer med handverktyg och ibland friblåsning/drivning utan form. Man måste anpassa sig till att glaset stelnar och operationerna måste göras rätt under tidspress. Inget få gå fel, annars får glaset kasseras. Varje exemplar kan då skilja lite grand om man tittar närmare på dom. Kom att tänka på det igår när jag stod och studerade Karl Lagerfeldts maskintillverkade servisglas från Orrefors i butiken i Strömbergshyttan. Bredvid stod Erika Lagerbielkes Intermezzo, vilka tillverkas manuellt i Kosta som på bilden ovan. Lagerfeldts glas var exakt likadana i formen, det gick inte att skilja dom från varandra. Men Intermezzoglasen var lite olika tjocka i benet och den blå färgkulan var inte exakt likadan, dock förvånasvärt lika ändå. Den manuella känslan och den fina kristallen av hög kvalitét (unik för varje bruk), ser jag som är uppvuxen med glas också ganska lätt.

Precis samma är det med analogt foto där man slutför bilden i mörkrummet, det kan skilja lite mellan varje bild, eftersom det är ett manuellt hantverksarbete som krävs för varje exemplar. Den digitala bildproduktionen är mera maskinell till sin karaktär. Där ligger skickligheten i att ta fram en lämplig form (kan göras i lugn och ro utan tidspress), som sedan används att tillverka alla exemplar i, utan inblandning av manuella operationer. Bildexemplaren kan utifrån formen lätt massproduceras i stora upplagor till exakt likhet.

Postat 2014-06-08 00:24 | Läst 4407 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Emaks betraktelser 52/Glasriket lever, trots allt - del 2, Skruf.

Resan fortsatte till Skruv och Skrufs glasbruk. Ägaren Kent Elm bjöd på kaffe med våffla och i hyttan blåstes stora, runda Dagg-vaser för Svenskt Tenn. Design Carina Seth Andersson. Bildserien nedan visar på ett ungefär hur man gör vid tillverkningen i hyttan. När vasen är klar där knackas den av från pipan och läggs på bandet i kylugnen för långsam avsvalning. Därefter slipas och poleras kanten, ett arbete som utförs av Kent Elm själv. Men denna dag får vi bara se arbetet i hyttan, Kent har fullt upp med att grädda våfflor och koka kaffe.

------------------------

Hemliga skåpet...

Nedan bilder från efterbearbetningen, som inte var igång under helgen.

//

Postat 2014-04-28 21:53 | Läst 6417 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Emaks betraktelser 51/Glasriket lever, trots allt - del 1, Kosta.

Sista helgen i april är det traditionsenlig uppstart av utställningar och andra aktivitéter i glasriket. En till antalet sysselsatta alltmer tynande glasindustri visade upp sig från sin bättre sida. Med en stor del av den enklare och maskinella produktionen förlagd utomlands, är det numera bara det rena och svåraste hantverket som finns kvar på hemmaplan. Och visst är det en helt annan känsla i det glas som kommer från mästarnas glasblåsarpipor än det som kommer till maskinellt. En hel del glas går heller inte att tillverka i maskiner utan kräver skickliga hantverkare för att få fram. I år nöjde vi oss med att besöka Kosta och Skruf. Bilderna är från det vi mötte där.

Tillverkningen av exklusiva servisglas ligger kvar i Sverige.

                                                             ----------------

Posten till Ludvig Löfgrens Gorilla-skulptur blåses upp.

Efter ytterligare ett anfång formas posten för blåsning i form.

                                                              ----------------

I det nyöppnade Kosta-Boda Art Gallery, där formgivarnas exklusivare konstglas presenteras, hittade jag de här tre vasmodellerna av Ingegerd Råman. Det var prover som bara tillverkats i dessa enstaka exemplar, och som av någon konstig anledning aldrig kommit i produktion (jag tror nämligen den här retro-stilen på glas är väldigt gångbar idag). Priset var förmånligt så jag slog till direkt, inget att tveka på. De är från hennes Orrefors-tid 2000-2010 och handblåsta med gråblå färg i ett underfång samt omvikt kant, den vänstra vasen har kanten vikt inåt. De är tunna vaser och som jag bedömer det av mycket hög hantverkskvalitét. Inga synbara defekter. Skulle tro att det är Jon Beyer och Stefan Johansson som tillverkat dom, det var de sista skickliga mästarna på Orrefors, som gjorde konstnärernas prover och som också kunde hantverket fullt ut.

                                                                 ----------------

I nästa del kommer bilder från Skrufs glasbruk, där man bl.a tillverkar en hel del glas för Svenskt Tenn. Givetvis också det ett rent hantverksarbete, helt i linje med vad ST står för och bygger sin verksamhet kring.

Postat 2014-04-27 23:46 | Läst 6194 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 47/En Whitebox för glasfoto.

Igår gjorde jag slag i sak och tog bilen till Photax Nybro för att införskaffa ett fotobord med Whitebox för glasfotografering.Tror det var det sista de hade på lager. Ja, ska det bli någon fason på det här och för att slippa allt för mycket efterarbete i datorn, är det bara att inse fakta. Ett fotobord med whitebox (för att slippa reflexer och speglingar) underlättar mycket och ger snyggare bilder. Tog en stund innan jag fattade att man kunde värma skyddspapperet som satt fastklistrat på plexiglaset med hårtork, då var det ganska lätt att få bort det. Men innan dess flög en och annan svordom ur min mun ska ni veta, och jag har blåsor på pekfingrarna av allt rullande.

Jag köpte inga speciella lampor utan provade med tre IKEA spotlights. Det fungerade skapligt vid mitt första försök, bortsett från att jag fick tider som omöjliggjorde arbete med kameran på fri hand. Så jag får nog titta på det där, det finns ju ganska billiga lysrörslampor för foto som kan användas i vanliga armaturer, då de har ganska låg effekt trots hög ljusstyrka.

Två Diamanter, Asta Strömberg - Strömbergshyttan 1959-60.

____________

Postat 2014-04-12 11:31 | Läst 5266 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Föregående 1 2 3 ... 4 Nästa

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

Emaks betraktelser 141/Contax mätsökare och Tri-X 1960-tal.

Emaks betraktelser 72/Mörkrummet - Två kopior på K888/Nuance.

Emaks betraktelser 52/Glasriket lever, trots allt - del 2, Skruf.

Emaks betraktelser 51/Glasriket lever, trots allt - del 1, Kosta.

Emaks betraktelser 47/En Whitebox för glasfoto.

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

Emaks betraktelser 141/Contax mätsökare och Tri-X 1960-tal.

Emaks betraktelser 72/Mörkrummet - Två kopior på K888/Nuance.

Emaks betraktelser 52/Glasriket lever, trots allt - del 2, Skruf.

Emaks betraktelser 51/Glasriket lever, trots allt - del 1, Kosta.

Emaks betraktelser 47/En Whitebox för glasfoto.

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier