En eftermiddagspromenad...

Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 35/1,4 - och i vanlig ordning obeskuren osv.

Jag tog en stilla fotopromenad idag - för första gången på länge.
 

Första gatufotot med min nya Fujifilm X-T1

Fujifilm X-T1 med Fujinon 35/1,4 - och dagen till ära något beskuren ;-)

Häromveckan drabbades jag av flera mindre "katastrofer": först råkade dottern tappa min Ricoh GR-D III när hon gjorde stop-motion film och sedan rasade slutaren på min Fujifilm X-Pro1. Bara sådär - från ena exponeringen till den andra - utan förvarning! Något som aldrig hänt mig förut. Fujin åkte omgående in på service, förhoppningsvis så står Fujifilm för en ny slutare - nästan nya kameror som gör anspråk på att vara yrkesverktyg får helt enkelt inte uppföra sig så! 

Men plötsligt stod jag utan digitalkamera. Nu hade jag ett val - systembyte eller ytterligare ett Fuji-hus. Det blev det senare, jag impulsköpte en X-T1 på Rajala som var närmaste (och billigaste) fotoaffär hemma i Malmö.

Och jag är oförskämt nöjd - faktiskt helt överväldigad! Borde ha köpt en direkt när de kom, för då hade jag aldrig behövt gå runt och fundera på systembyte.

Den är bra, till och med den elektroniska  sökaren får godkänt. Av mig. Trodde aldrig det skulle hända...

Återkommer! 

Firade Leicas 100-årsdag med att ta några bilder på Stockholms Central - med Leica M. Grattis Leica! #blogg100

Leica M + Summarit-M 50/2,5 - och i vanlig ordning obeskurna och omanipulerade samt s/v konverterade i PhotoShop - samtliga bilder.

På vägen hem i går mötte jag en vän på Stockholms Central. Vi satte oss ned i vimlet och drack varsin mycket god latte och pratade fotografi och Leica. De hör liksom ihop. Han hade med sig en Leica M, jag lånade den och satte i ett eget minneskort och tog lite bilder på förbipasserande. Lite "en passant" fotografi mitt i fredags-stressen. Sedan gick mitt SJ2000 mot Malmö. Men jag känner att vi hade firat Leicas 100-årsdag på ett värdigt sätt :-)



Grattis Leica!

 

 

Jag har tydligen en rätt "väl utvecklad självgodhet"? #blogg100

iPhone via Instagram - Västra Hamnen i Malmö i går.

Någon skrev följande kommentar under ett av mina blogginlägg häromdagen:
"...en rätt trist bild, dessutom svarar du aldrig på kommentarer, tyder på en väl utvecklad självgodhet…"

Hur ska man reagera på det?
Bli arg och sårad - försvara sig?
Ignorera?
Förutsätta att skribent valt en hård och anklagande ton av okunskap (eller misstag) och skoja bort det hela?
Radera inlägget och "låtsat som om det regnar"?

Och varför skriver vi oprovocerat "tråkiga" saker i varandras bloggar? Eller är det faktum att man inte svarar på alla inlägg någon forma av förolämpning i sig?

Mycket tacksam för kommentarer i detta ämne :-) Lovar att försöka svara alla! 

Ps.
Helt i linje med min "självgodhet" så tillbringar jag de närmsta sju timmarna på E4:an på väg upp till Solna, så svar på inlägg levereras tidigast efter midnatt...
 
 

 

Leica T - som att korsa en iPhone med en Leica M... Mina första "hands on" intryck! #blogg100

Leica T och längre ner även Leica M9P (samtliga bilder tagna med Ricoh GR-D III).

Det är alltid känsligt att skriva om kameramärket med den röda logotypen. I ett tidigare blogginlägg där jag konstaterande "att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler" så svarade någon:
- Det vore väl skit annars, med den prislappen.
Symptomatiskt så fort man "vågar" skriva om Leica, att bara nämna namnet är faktiskt att "sticka ut hakan" i Fotosidans helt egna blogg-klimat!



Jag kommer att hålla mig till mina intryck av designen och användarvänligheten. Bildkvaliteten får jag återvända till senare - men den är som sagt så bra som man kan förvänta sig av en kamera i denna prisklass - oavsett tillverkare...



Det första som slår mig när jag plockar upp den är hur bra den ligger i handen. Hur bra greppet är trot satt det saknar "klädsel" - aluminiumytan är verkligen skön mot huden. Greppet sitter som en smäck!



Skärmsökaren är stor och högupplöst och verkar ha utmärkt responstid. Touch screen funktionaliteten är intuitiv och förvånansvärt lättanvänd.



Men det är först när man monterar den lösa extrasökare med det anrika namnet "Visoflex" som kameran verkligen sticker ut. Då blir det plötsligt mycket enkelt att fokusera manuellt - tex med Leica M-objektiv monterade med den finurliga adaptern (som läser objektivets kodning). Och här är verkligen Leica T ett alternativ för de som vill använda sina Leica M-gluggar på något billigare (och smidigare) än en Leica M - i konkurrens främst med Sony och Fujifilm.



Sida vid sida med en Leica M9 får man en uppfattning om storleken, som inte är så liten. Nästan som en analog M-kamera, eller närmare bestämt - inte helt olik en Leica CL i känslan.
Den är något smidigare än Fujifilm X-Pro1, men betydligt större än diverse Micro 4/3 alternativ. Snarare åt Sony-hållet - men med mycket mera "genuin" känsla - man känner att det är en Leica man har i handen!



Vad är då mitt intryck?
Enkelt sammanfattat - som att korsa en iPhone med en Leica M. Något helt oväntat, ingen "rashäst" men inte heller någon "bastard". Kanske en riktig arbetshäst, något av kameravärldens "mulåsna"?

Avslutar med en stilstudie på Rickard - som visar hur bra den ligger i handen och enkelt fokuseras, lite som en M-Leica med gamla tiders Visoflex...
Stort tack till Rickard som frikostigt lånade ut både kameror och köksbord :-)