B-uhr - ett stycke historia att bära på handleden!

Ett modernt Laco B-uhr "Aachen" med typ-B urtavla.

Det tyska fygaruret – Beobachtungs-uhr eller kort och gott ”B-uhr” – från andra världskriget är definitivt ett av de numera ikoniska flygaruren. Namnet ” beobachtungs uhr” översätts enklast till ”navigatörsklocka” på svenska.



Det här var före GPS:en och andra idag självklara moderna navigerings hjälpmedel, piloterna (eller navigatörerna i större plan) navigerade helt enkelt med karta, kompass och klocka. Att exakt mäta tiden var avgörande för att veta var man var, men även faktorer som återstående flygtid (dvs bränsleåtgång och avdrift) kontrollerades med hjälp av klockan. Ett exakt, tåligt och lättavläst ur var alltså av största vikt.


Originalritningen som låg till grund för alla B-uhr oavsett tillverkare.
 
Tyska flygministeriet gick i början av kriget ut med en specifikation på vad för klocka man ville ha, vilket bla innebar följande: en under alla förhållande  lättolkad urtavla, kronometercertifierat urverk, och måste kunnas bäras utanpå en flygardräkt och ställas med handskar på. Urverken, som kom att köpas in från olika tillverkare, hade det gemensamt att de var avsedda för fickur, därför fick också klockan en ganska stor dimension – 55mm. Och kronan var också stor och ”diamantformad”, armbandet i skinn samt långt och reglerbart för att passa alla typer av bärare och dräkter.  På grund av krigstidens begränsningar i tillgång på komponenter och arbetskraft så lades kontraktet ut på totalt fem tillverkare A.Lange & Sohne, Stowa, Wempe, Laco samt International Watch Company (IWC). Det sistnämnda företaget var inte tyskt utan Schweiziskt och sålde även klockor till de allierade.


Ett vintage Laco B-uhr med typ-A urtavla, ca 1940, som såldes av Kaplans Auktioner förra året för lite mer än 30.000 Kr (foto Kaplans Auktioner).

I början hade B-uhr en vanlig ”civil” urtavla (benämns Bauart A) men ganska snart levererades de med den typiska ”militära” urtavlan (Bauart B) som har minuterna tydligt angivna ytterst och timmarna i en mindre inre ring.  Därför talar man om B-uhr typ A och B – vilket kan te sig lite förvirrande.  Totalt ca 1200 klockor tillverkades och de var så värdefulla att de delades ut till personalen före flygningar och samlades in igen efter fullgjort uppdrag.


Armbandet kan justeras så att klockan kan bäras utanpå en tjock flygarjacka.

Efter att främst ha var varit heta objekt för samlare så fick designen en renässans under 90-talet och idag tillverkar fyra av de ursprungliga företagen – Stowa, Wempe, Laco och IWC – varianter på temat. Allt från exakta repliker till designer som låtit sig influerats av de unika dragen i B-uhr-konceptet. Och sedan så har en mängd andra klocktillverkare som Archimede, Aristo, Azimuth, Damasko, Fortis, Glashütte Original, Hanhart, Junkers, Sinn, Steinhart och Tutima (för att bara nämna några) plockat upp designen. Och den klassiska B-urtavlan ser man idag på allt från stora väggur till sportur från Seiko.


IWC:s nya "Big Pilot Top Gun Miramar" med bla keramisk boett och ett mekaniskt urverk med 7 dagars gångreserv (foto Rickard Eriksson) .  

Det blev en "krubbild" i år igen - straight out of Fujifilm X-Pro1 :-)

Fujifilm X-pro1 med 60/2,4 - JPG straight out of camera @6400 ISO 1/60 sekund och f:4.

Fick till slut både tid och inspiration till att uppdatera min Fujifilm X-Pro1 och samtliga gluggar till senaste firmware-versionen  2.01. Och sedan blev det några numera traditionsenliga "krubb-shots" ;-)

Fujifilm X-pro1 med 60/2,4 - obeskuren men något behandlad (vinjetterad) i PS, @6400 ISO 1/80 sekund och f:2,4.

En stor skillnad är att autofokusen nu blivit snabbare och objektiven betydligt tystare. Att fånga dotterns julklapp till mig - en radiostyrd "fotohelikopter" - i flykten hade varit närmast omöjligt före uppdateringen. Fujin är fortfarande ingen "action-kamera" men efter uppdateringen betydligt mera lättanvänd!
 

"En ursnygg följeslagare" - Min senaste artikel - dock inte om foto utan om...

Jag återger även här uppslagen i faksimil så att ni kan se Rickard Erikssons fina bider och få en uppfattning av layouten i magasinet.

För vissa är det en oumbärlig statussymbol eller livsstilsmarkör, för andra ett rent bruksföremål. Oavsett vilket så är klockan en ägodel som vi varje dag förlitar oss på.

Text: Johan Ericson     Foto: Rickard L. Eriksson

De mekaniska klockorna är små underverk av teknisk precision som år in och år ut håller tiden. Och bara går och går. Ett kvalitetsur kan utan vidare ärvas mellan generationerna och blir egentligen bara mer värdefullt med åren. Men detta är en sanning med en liten modifikation – ett ur måste underhållas för att fungera korrekt i längden, vad som än stod på prislappen vid inköpet. Och oavsett ålder.
För att få svar på några av de vanligaste frågorna kring hur man kan ta hand om sin klocka bestämde vi oss för att besöka en av Sveriges största och mest välrenommerade ur-verkstäder: Nymans Ur i Västerås. Där möter vi servicechefen Henrik Samuelsson som tar oss med in i en mycket speciell värld.
Här arbetar totalt nio urmakare, alla specialister på ett eller flera kända klockmärken. Var och en står böjd över sin arbetsbänk och arbetar under lupp – bokstavligt talat – med små, små kugghjul och skruvar, boett, tavla och så vidare, ligger prydligt uppradade framför det nedmonterade urverket som vilar i en liten hållare. På fingrarna har de små skydd av gummi. Här råder tystnad, ingen bakgrundsmusik och inget småpratande.


Varför behöver ett armbandsur service?
– Ett urverk består av ett flertal hjul och andra rörliga delar som kräver smörjning för att fungera. Med tiden torkar oljorna, vilket gör att det uppstår motstånd och slitage i urverket. Det leder till att klockan inte längre blir lika tillförlitlig. Det är även nödvändigt med service för klockans vattenskydd. Packningar och andra tätningar är tillverkade av gummi som är en naturprodukt, vilken torkar med tiden. Då försvinner den tätande förmågan.

 

Hur ofta bör ett ur lämnas in för service?
– Komplett urverksservice är nödvändig i ett intervall av fyra till sex år beroende på urets komplikationer. Täthetsservice rekommenderas med två års intervall så att man kan säkerställa klockans vattenskyddsgrad.
 
Är det någon skillnad på olika ur, märke, typ av urverk och så vidare?
– Ja, ett batteridrivet quartzurverk behöver generellt service något mer lågfrekvent, cirka vart femte till åttonde år.
 
Hur går en service till?
– Det hela börjar med att uret öppnas och urverket och urtavlan lyfts ur. Därefter demonteras visarna och tavlan från själva urverket. Urverkets rörliga delar, som kugghjul och axlar, tas isär, varefter allt felsöks mycket noggrant. Sedan tvättas alla delar individuellt i en särskild rengöringsmaskin. Under tiden demonteras glaset, eventuella tryckknappar eller dykarring, med mera, från boetten. Boetten och dess delar samt eventuell stållänk rengörs noggrant i ett ultraljudsbad. Den rengöringsprocessen avslutas med att man blåser delarna med högtrycksånga för att även smuts inuti länkdelar och andra skrymslen helt kan avlägsnas. Därefter utförs en minutiös polering om kunden önskar att få sin klocka polerad. Efter att urverket tvättats granskar man alla delar efter spår av slitage ytterligare en gång. Sedan inleds monteringen. Ett genomsnittligt kronografurverk består av runt 300 delar och har ett sjuttiotal oljningspunkter där ett antal olika fett och oljor används.

 

Så vad kostar en sådan här service?
– Priset varierar utifrån komplikationsnivå, men som exempel kostar service av en ordinarie Rolex Oyster 4300 kronor inklusive polering. För en mycket mer komplicerad klocka som exempelvis IWC Perpetual Calendar (Evighetskalender) kostar servicen 11100 kronor.
 
Fodrar det någon form av underhåll från min sida, är exempelvis bra för klockan att ligga oanvänd?
– Jag rekommenderar att du använder den kontinuerligt alternativt att du förvarar den i en klockuppdragrare, eller ”Watch winder”, som det heter på engelska. Oljorna i ett mekaniskt eller automatiskt ur fungerar bättre och håller sig längre om klockan går. När det gäller batteridrivna klockor är det viktigt att inte batteriet får sitta kvar när det tagit slut. Då kan ett för urverket förödande läckage uppstå.

Kan du ge några allmänna skötselråd?
– Tandborste och mild tvållösning! Och det är viktigt att sköta intervallet för täthetsservice så inte klockan tar in fukt!

På tal om fukt, dykarur, vad tål de egentligen, bastubad?
– Ett dykarur som är certifierat för 200meter (20 atmosfärer) och däröver tål rekreationsdykning, men ej yrkesmässig dykning. För det krävs en klocka anpassad för större djup som tex Rolex Deep Sea som är certifierad för 3900 meter.
– Bastubad påfrestar en klockas tätningar hårt framförallt när klockan går från väldigt varmt och sedan efterföljs av ett svalkande dopp. Jag rekommenderar att klockan får vila i omklädningsrummet.

Som avslutning visar Henrik en maskin som mäter klockans exakthet, som faktiskt påverkas något av gravitationen – beroende på i vilket läge klockan förvaras. Och inte minst det är ett gott skäl att bära sin klocka på armen och inte låta den ligga hemma eller i ett bankfack.

---

Publicerades i Kungliga Magasinet nr 4, november 2012.
 

Instagram - blir bara bättre och bättre!

Instagram har skapat en nyhet - personlig sida med användarnamnet som adress - i mitt fall blir det:
http://instagram.com/creativeimagegroup 
Sanslöst bra! Nu är det enkelt att dela sitt bildflöde via webben och framför allt med hjälp av en enkel webb-adress.
Tack Instagram! 

När tiden är viktig blir klockorna viktigare!

Mitt eget dykarur från MWC, mekaniskt, stål i svart PVD, självlysande tritium visare och markörer samt med ett sk "Real James Bond" Nato-arband :-)

Jag skriver just nu på ett par artiklar om klockor, men jag tänkte blogga lite om min personliga favorit - det militära dykaruret. Det representerar på många sätt det verkliga "bruksuret" - gjort för att användas och inte för att synas. Det definieras inte utifrån varumärkets tyngd utan ifrån sin förmåga att möta olika beställares krav och specifikationer - till bästa pris. Även om tillverkare som Rolex, Omega, Officine Panerai, Blancpain, Breitling, IWC och Tudor banade väg och dominerade de militära kontrakten in på 80-talet så är det klockor från CWC, MWC, Marathon, Seiko och Luminox mfl som syns på handleden på de flesta attack, min och röj-dykare idag - oavsett nationalitet. 

Militära klockor skiljer sig på ett par avgörande punkter från sina civila syskon, mest iögonfallande är kanske de fasta bandstiften som begränsar vilka armband som kan användas. Vanligast är utan tvekan NATO G10 bandet, utvecklat för fungera lika bra i vatten som på land. Det kan lätt anpassas för att bäras utanpå tex en våtdräkt eller en flygdräkt, men är minst lika bekvämt till vardags. Och faktiskt riktigt snyggt.



En annan viktig egenskap för ett dykarur är att vara fullt läsbart i totalt mörker. Detta innebär att visare och markörer måste vara självlysande, och då ganska starkt lysande. För att uppnå det så använde man i början radium, vars lyskraft beror på dess radioaktivitet, vilket gjorde klockorna ganska ohälsosamma för sina bärare. Ett alternativ är det icke radioaktiva ämnet luminova, som "laddas upp" av att exponeras för ljus och sedan lyser - med avtagande kraft - under några timmar. Lämpar sig bra för civila dykarur där man ofta går från starkt ljus till mörker snabbt och sedan inte befinner sig i mörker allt för länge. Men vill man ha en klocka som är fullt avläsbar tex en hel natt eller under ett längre dyk så måste man förlita sig på radioaktiva substanser. Därför har radium ersatts av tritium i moderna klockor. Tritium avger bara den mindre farliga beta-strålningen som effektiv stoppas av klockans boett och glas.



Det allra senaste är att använda små tritium-gas fyllda glastuber istället för tritium-färg. Fördelen är att dess lyskraft är större och att klockans interna miljö inte blir radioaktiv (vilket kan vara farligt för den urmakare som utför service på klockan). De små gastuberna fästs på visarna och vid tim-markörerna (se bilden ovan). Tritum har en halveringstid på 12.3 år så klockans lyskraft avtar inom 10-20 år. Gastuberna kan innehålla olika mycket tritium, mängden anges på urtavlan, som ovan: "T25" (vid kl 6) anger strålningsstyrkan till max 25 mCi (millicurie).



Och slutligen en bild som ger en uppfattning hur MWC uret med tritium-tuberna ser ut i mörker. Lägg märke till att kl 12 markeras med en orange färg - så att man kan tolka urtavlan rätt i totalt mörker även om man inte har klockan på handleden.
Militära ur som använder tritium anger ofta det med ett T i en cirkel, eller ett L i cirkel för luminova.



Så långt "avdelningen för onödigt vetande" - om ni uppskattar ämnet så skriv gärna en rad, jag är mycket tacksam för all feedback!

Ps.
Alla bilder tagna hemma i vardagsrummet i naturligt ljus med antingen Fuji X-Pro1 och 60/2,5 eller Ricoh Gr-D III.

--- Edit ---
Nedan en "actionbild" på ett civilt dykarur på ringa djup - taget med iPhone och Instagram ;-)