Camera Obscura
Vad jag arbetar med just nu...
Ett av MWC (Military Watch Company) senaste dykarur - den civila versionen med mekaniskt urverk - militärerna föredrar quarts. Ricoh GRD-III :-)
Jag researchar just nu en artikel om klockor, mycket intressant. Måste bryta nu - ska med 06.11 tåget till Stockholm i morgon bitti...
Men kommer nog att blogga lite om klockor framöver - måste få utlopp för all överskottsinformation jag dragit på mig ;-)
-- Edit ---
Nu sitter jag på tåget och går igenom mitt material, får se om det även blir en bloggpost :-)
Ett litet tips - något som varje "fotonörd" borde ha...

Efter fotofikat igår på Boströms i Uppsala så tittade jag in på Sticksåret som ligger i samma lokaler. Och där hade de en alldeles oemotståndlig nyckelring i form av en miniatyrkamera med blixt och enormt realistiskt slutarljud. 
OBS! Det går inte att ta några bilder med den ;-) Men den är ju en nyckelring och som sådan synnerligen funktionell - "blixtljuset" fungerar som ficklampa, om än i mycket korta "flashar" :-)
Sedan upptäckte dottern att den var perfekt till hennes Barbies - så nu har det fått en plats i "barbie-huset"...
Leica M9 vs M8

Leica M9 & M8, bilden tagen med min Ricoh GR-D II:a med hjälp av en vanlig taklampa :-)
Plåtar just nu med Leica M8 och M9 parallellt - ganska kul och lite lyxigt att använda två digitala M-hus (är van att ha två analoga Leicor med mig ;-) Tanken är att återkomma med en en utförlig utvärdering av M9:an inom kort.
Speciellt roligt är att mitt favoritobjektiv - den asfäriska Summicron 35:an - återigen uppför sig som en 35:a :-) Och en mycket vettig funktion på M9:an är att man, när ett objektiv saknar 8-bits kodningen, kan välja objektiv från en lista i menyn. Perfekt då min Summicron har 39mm skruvfattning och kräver M-bajonettadapter - som inte går att koda.
Så här långt så bjuder M9:an på idel positiva överraskningar - stay tuned!
Sökaren, den optiska

Ricoh GR-D II, bilden föreställer Sigma DP1 med sökaren Sigma VF-11 monterad
Jag gillar optiska sökare, bilden skapas ju i sökaren och utifrån det tänkandet så är den en av kamerans absolut viktigaste delar. Har alltid föredragit mätsökaren framför spegelreflex, med vissa undantag. Absoluta favoriten är Leicas "vidvinkelsökare" med 0,58 ggr förstoring (finns till Leica M6TTL, M7 o MP) följd av den klassiska M3 sökaren med 1:1 och dess moderna motsvarighet med 0,85 ggr förstoring. Tyvärr finns inte dessa sökaralternativ till M8 - än.
Det som gör både Ricoh GR-D II och Sigma DP1 extra intressanta är möjligheten att sätta en extern optisk sökare i tillbehörskon - en möjlighet som de flesta digikompakter saknar. Och som gammal Leica fotograf så känns det hemtamt att komponera bilden i en sådan. Kör man sedan med hyperfokal skärpa kan man stänga av autofokusen. Och såklart stänger man även av "skärmsökaren" - upplevelsen blir nästan "analog" ;-)
Sedan bör det i rättvisans namn tilläggas att både Sigmas och Ricohs skärmar är väldigt fina, men Ricoh är strået vassare....
(Canon 5D, 24-70/2,8L) Idén med lösa sökare är gammal, Leica II från 30-talet med extra 50mm sökare samt ett modernt Summicron 50mm monterat, i bakgrunden en Voigtländer Bessa L med 15mm objektiv, sökare samt vattenpass monterat;-)


Leica M6 TTL 0,58 vs M8 Leica M6 TTL 0,85 Ricoh GR-D vs Canon 5D ;-)
Leica = brand suicide ???

Leica M8:an som jag lånade, läs min recension: http://www.fotosidan.se/blogs/photo/10052.htm
Jag talade för en tid sedan med en representant för Leicas generalagent i Skandinavien, Nordisk Fotoimport AS i Danmark (kallar dem NF fortsättningsvis). Ett ganska nedslående samtal – tyvärr, har därför tvekat om jag skulle blogga om det, jag vill inte skada Leica. Men efter all turbulens hos Leica och alla oklarheter angående deras strategi så kanske detta är en liten "pusselbit".
I vårt samtal så framkom det att NF delar in Leicas målgrupp i tre huvudgrupper:
1. Proffsen - de som använder M-kameran i jobbet, etablerade reportage fotografer osv. de köper M8:an oavsett pris och begränsningar. Sedan finns det proffsen som använder Leica som 2:a kamera, tex reklamfotografer, de köper även de.
2. Rika (och fotointresserade) människor som köper Leica av prestige och livsstils skäl eller av intresse tex samlare. Den viktigaste målgruppen enl. NF, den står för den största delen av försäljningen, den är inte så känsliga för ev. problem och den är lojal mot varumärket. Mot denna grupp lägger även NF störst fokus i sin (nästan obefintliga) marknadsföring.
3. Avancerade amatörer eller semiproffs, sk. Leica entusiaster (aficionados). Den minst intressanta gruppen enl. NF för de köper mest begagnat. De ”pratar mycket och köper lite”, är lojala mot Leica hur de än behandlas, men köper antagligen tex. M8:an begagnad (har de råd att köpa den ny så faller de med stor säkerhet in under grupp 2) och de ”kommer alltid att finnas där”.
NF menar att Leica i första hand är en ”exklusiv lyxprodukt”, de nämnde själva Rolls-Royce som exempel på en liknade produkt. Vilket innebär att de inte vill, direkt citat: "sälja för många enheter" (ska man stratta eller gråta?)
- Jag svarade att det inte såldes en enda ny Rolls-Royce i Sverige i fjol :-)
Och att M8:an fått usel kritik i diverse fototidskrifter samt på många ”tunga” fotosajter berör dem inte, de kunder som man tappar pga. av det ”kan man lika gärna var utan, det handlar hur som helst om ett begränsat antal personer”.
NF menar att det kommer att säljas ca 150st M8:a hus i Sverige under 2008. Detta nästan utan marknadsföring, utan rabatter, utan uppgraderingar, utan positiv press, och till listpriset 47.500 Kr. Trots att marknaden initialt mättades under 2007, trots Nikon D3, trots alla dåliga recensioner, trots ryktena om en fullformats M9:a….
Så konklusionen av vårt samtal är att jag - fast att jag äger Leica utrustning för över 120.000 Kr, köpt två nya M-hus de senaste sju åren - inte är intressant för NF.
Därför att jag tycker att M8:ans brister inte uppvägs av att det står Leica på den.
För att jag tycker att Nikon D3 är mera kamera för 47.000 Kr och att M8:an därför borde prissänkas.
Och för att jag överväger att sälja av alla Leica saker och investera tungt i min Nikon utrustning, och gör jag det så byter jag inte tillbaks bara för att det kommer en M9:a med fullformat om något år.
Frågan är hur många potentiella Leica-kunder som tänker som jag . Och hur många sådana som Leicas framtid klarar av…
För de verkar missa en avgörande sak, på ”film tiden” så var Leicas hus och optik dyrare än i stort sett allt annat, men de gav också en bättre kvalitet. Och filmen var i slutändan begränsningen.
I den digital eran så blir kamerans teknik begränsningen, en fullformats Nikon eller Canon ger bättre resultat trots Leicas fullkomnade optik. I det läget måste Leica antingen hänga med i teknikens framkant eller sänka priset tills att de gör det.
Annars begår de faktiskt ”brand suicide”. Men nu vet jag inte om Leica själva gör det eller om Nordisk Fotoimport AS gör det åt dem, och i så fall så blir det väl närmast ”brand homicide” ;-)

