Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Leican skall vara digital - basta! ;-)


Leica M9 och M8 

Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.


Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.

Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.


Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160 

Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet -  och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".


Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-) 

Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla  DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv.  Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.


Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm 

Så har vi det här med priset -  är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start. 
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut".  Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson

Postat 2010-04-16 03:27 | Permalink | Kommentarer (17) | Kommentera

EVIL cameras - Leica vs the rest?


Olympus PEN EP-2 med extra EVF

EVIL - Electronic Viewfinder Interchangeable Lenses - är ett koncept som kommit för att stanna. Panasonic var först ut, tätt följda av Olympus, båda i det sk Fourthirds-formatet. Sedan kom Ricoh med sin GXR - som även är en helt ny typ av multiformatskamera. EVIL-konceptet innebär att spegeln i DSLR har rationaliserats bort till förmån för live view-skärmsökare. Detta ger system-kamerans alla fördelar men i en kompaktkameras smidiga kropp, vilket mätsökarkamerorna och då spec Leica M, tidigare varit ensamma om.


Direct-view-meny funktionen på Ricoh GXR

Nu har den elektroniska sökaren många fördelar, som tex Ricoh GXRs "Direct" läge som lägger de viktigatse inställningarna över bilden - snabbt och intuitivt! Och om man saknar en sökare i ögonhöjd så kan vissa kameror, som Olympus PEN EP-1 och 2, Panasonic GF1 samt Ricoh GXR, utrustas med en EVF - Electronic View Finder - i tillbehörsskon. Men man kan även använda en vanlig optiskt tillbehörssökare av klassiskt snitt - men då får man ingen iformation i denna utan får tex lita på autofokusen helt i blindo.


Leica X1 - har nästan allt utom utbytbar optik...

Vissa tillverkare, som tex Leica och Sigma, har hittills valt bort EVIL konceptet till förmån för digi-kompakter med live view-skärmsökare och optisk sökare i tillbehösskon som tillval, dvs ingen extern EVF som tillbehör. Frågan är hur en kamera som Leica X1 står sig i konkurrensen från EVIL kamerorna - kanske kommer det en X2:a inom kort med någon form av fattning för utbytbar optik? Och kanske till och med med en extern EVF?


Leica M9 och M8 - arvtagare till Leica M3 i direkt nedstigande led ;-)

Men det är när man kommer till Leicas digitala mätsökarkameror - M8 & M9 - som allt ställs på sin spets. De saknar helt möjligheten att använda bildskärmen som sökare - men är helt utlämnad till den optiska sökaren. Nu har den fungerat bra sedan 1950-talet, men frågan är om den är tillräcklig idag, spec i en kamera för närmare 60.000 Kr. Och det när live view blivit standard även på mycket billiga DSLR-kameror, och EVIL kamerorna naggar mätsökarsegmentet i kanten.

Bengt tar upp detta i sin senaste bloggpost där han hänvisar till fotografen Michael Reichmanns bebattartikel på The Luminous Landscape. Michael argumenterar för ett paradigmskifte i Leica M-filosfin på ett antal punkter. Bla tycker han att Leica borde överge mätsökaren till förmån för live wiew samt något autofukssystem som kan kompletteras med optisk sökare vid behov, á la Leica X1 och EVIL-kusinerna.


Ricoh GXR med extra EVF

Efter att ha fotograferat en hel del med både mina M-kameror och EVF/EVIL-kameror parallelt så kan jag för egen del konstatera följande saker:
1. Leicas glasklara, snabbfokuserade, optiska sökare som är kombinerad med en mätsökare - är överlägsen alla andra former av sökare - såväl optiska som elektroniska!
2. EVF-tillbehössökarna är ganska svåra att använda och gör sällan motivet rättvisa.
3. Live view skärmsökarn är oftast bättre och fungerar utmärkt som komplement till ett annat sökarsystem, Leicas framtida M-kameror borde kunna utrustas med det.
4. Sk "kontrastautofukus" är långsamt, på Leicas X1 men även på samtliga EVIL-kameror, den manuella mätsökaren är betydligt snabbare - inte minst i svag belysning.

Så snälla Leica - behåll mätsökaren - den är en del av M-kamerans själ och sökarnas "Rolls Royce". Men utvecka gärna elektroniken, live view och CMOS-sensorer är inte fel ;-)


Ricoh GXR med en optisk Leicasökare från 50-talet ;-)

Och varför inte kombinera teknikerna? Tänk er en optisk sökare som har all information som finns i en EVF "inspeglad"? Borde vara fullt genomförbart idag, jag tänker bla på möjligheten att ändra rutnät mm i bla Nikons DSLR-sökare.

Jag tror att framtiden för mätsökarkameran ligger i att integrera den nya tekniken i konceptet - inte i att överge det!

Postat 2010-01-23 23:14 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Ridån går upp för nästa generation ädelkompakter - men allt började med Leica!


Ricoh GR-D III  med ett fast 6mm (motsvarar 28mm) objektiv med f1,9 som största bländare.

Med begreppet "ädelkompakt" avses oftast en kompaktkamera med högklassisk (företrädesvis fast) optik, som tex Contax T2, Nikon 35Ti, Minox 35 GL och Ricoh GR - för att nämna några.
I den digital världen är den än så länge inte lika vanlig, de stora tillverkarna har satsat på avancerade zoom-kameror med funktioner, reglagege och RAW-format hämtat från DSLR-världen, som tex canon G10. "Riktiga" ädelkompakter med fast optik och optisk sökare (ofta tillval) ha bara släppts av Ricoh, Sigma och nu senast Leica. 

Men låt oss ta en titt på historien - hur det hela började.

                    
Leica O-serie kameran från 1923 - en prototyp som föregick Leica I

Den första riktiga (serietillverkade)  småbildskameran var faktisk per definition en ädelkompakt: Leica I (modell A) från 1925 med fast 50mm optik. Den hade en enkel optisk sökare, avståndsmätare (mätsökaren) var ett tillbehör som fästes i tillbehörsskon (samma som dagens blixtsko). Och den revolutionerade fotografin när den kom. Men den startade även en fotografisk evolution, 1930 infördes skruvgängan (M39) och Leican blev en systemkamera med utbytbar optik - den moderna kameran var född! Och bara två år senare kom Leica II, nu med integrerad mätsökare och med ett brett utbud av vidvinkel, normal och tele-objektiv, samt diverse tillbehör som spegelreflextillsats (Visoflex) och en uppsjö anordningar för makrofoto.


Från höger: Leica II, Leica M6 TTL, Leica M8 - samtliga med Summicron 50 alt 35mm objektiv.


På den vägen är det - kompakten som blev en kompakt systemkamera blev alla moderna kamerors "urmoder".
Och ser vi på själva Leicakameran så har det inte hänt så mycket: 1954 kom Leica M3 med M-bajonett och med förfinad mätsökare som visar ramar för bildutdsnittet för flera olika brännvidder. Sedan kom M5 1971 med inbyggd ljusmätare, med M6 som var i produktion från 1984 till 2002 nådde den analoga M-kameran sill fulländning. Och slutligen, 2006, med Leica M8 så blev M-kameran till slut digital. Men Leica M8 har alla grundläggande funktioner gemensamt med Leica II från 1930, den största skillnaden (om man bortser från digitaltekniken) är att kameran fått en bättre sökare men blivit större och klumpigare!

Men vad har nu detta med ädelkompakten att göra?


Leica X1 med APS-C sensor och ett fast 24mm (motsvara 35mm) objektiv.


Jo - när nu Leica släpper sin X1 (som är "skrämmande" lik en Leica I) så har den i stort sett bara en brist (eller egenskap som skiljer den från M-serien) - den har fast monterad optik. Och detta har den gemensamt med sina "kusiner" Ricoh GR-D III och Sigma DP-2.
Men ponera att historien upprepar sig - att ädelkompakterna förses med skruv eller bajonett-fattning. Något som hände Leica I redan efter fem år, men nu går det nog snabbare....


Olympus digital Pen-F, Micro-fourthirds standard, här med 17mm (motsvara 35mm) objektiv.  

För det har redan hänt ;-) Olympus var först ut (tidigare i år) med sin digitala Pen-F. Den kanske är lite för stor för att fullt ut jämföras med de ovan nämda ädelkompakterna, men den är betydligt mindre än en DSLR.

Så frågan är: vågar Leica, Sigma och Ricoh att följa efter Olympus exempel? Och när (snarare än om) de gör det - vad händer med den traditionella DSLR-marknaden? Är vi fotografer redo för ett paradigmskifte?

Jag tror det - uppenbarligen så är de "två stora": Nikon och Canon rädda för denna utveckling - de har inga ädelkompakter, än mindre "Pen-F motsvarigheter" i sitt sortiment.

Men en tillverkare som Leica, med sitt historiska arv, skulle kunna ta initiativet igen - om man skapar en produkt som inte bara är kvalitetsmässigt överlägsen utan även "rätt i tiden".

Welcome to the brave new world ;-)

Postat 2009-10-30 02:20 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Stora "DOGMA" bloggtestet: Ricoh vs Sigma vs Leica


Richo GR-D II                            Sigma DP1                              Leica M8

Jag har under en period använt tre "DOGMA" digitalkameror paralellt: två kompakter med fast otik och med möjlighet till extern optisk sökare samt en "riktig" mätsökarkamera med utbytbar optik. 
Kamerorna är: Ricoh GR-D II (med en Voigtländer 28mm sökare monterad), Sigma DP-1 med originalsökaren (28mm) och Leica M8 med olika optik, bla en Voigtländer ColorSkopar 21/4.
Samtliga kameror har då haft optik som motsvarar 28 mm i småbildsformat (ff), men sensorstorleken varier från Ricohs lilla med 4,75 i "crop factor" och 10 MPX, via Sigmas nästan APS-C stora FOVEON sensor med 1,68 "Crop factor" och 14 MPX, till Leicas Kodak sensor med 1,33 i "Crop factor" och 10 MPX. (Vill du läsa mer om kamerornas tekniska specar så följ länkarna till Dpreview.com: Ricoh GR-D II, Sigma DP1, Leica M8 artiklar)

Kamerorna skiljer sig såklar åt i funktion, utförande och inte minst pris, men de ligger nära i möjliga användningsområden, som tex "klassiskt" reportage foto och/eller för min del - "DOGMA" foto.
Jag har skapat tabellen nedan för att sammanfatta mina intryck, subjektiva såklart, men upplevda under likartade förhållanden. Dvs jag tar upp sådant som är relevant för mitt fotograferande. 5 är bäst, 1 sämst och 0 innebär att funktionen saknas.

Ricoh GR-D IISigma DP1Leica M8
Sökare:
Optisk445
Skärm530
Exponering:
Automatik435
Manuell435
Fokus:
Autofokus310
Manuellt425
Hyperfokal515
Slutare/avtryck:
Responstid425
Ljudnivå553
Vitbalans:
Auto423
Förval555
Manuell444
Handhavande:
Grepp435
Reglage535
Meny434
Påslag424
Black out414
Bildkvalitet:
RAW355
JPG345
Optisk550
Utbytbar optik:
Kvalitet005
Tillgång004
Tillförlitlighet:
Elektronik543
Mekanik445
Batterikapacitet:
Antal exp524
Summa:977198

Som summeringen visar så kommer Ricoh och Leica "farligt" nära varandra, fast det skiljer över 30 000 Kr i pris! Sigman är tyvärr hopplöst svåranvänd, i vissa situationer rent av omöjlig. Detta främst pga en extremt "seg" autofokus, avsaknaden av lättanvänt gränssnitt för det manuella ditot, samt ett "segt" avtryck. Ricohn vinner på riktigt användarvänliga reglage, hyperfokalläget och en synnerligen bra skärmsökare. Leican har som väntat absolut bäst bildkvalitet (även om IR-känsligheten stör ibland) - men Sigman ligger inte långt efter, även det anmärkningsvärt med tanke på prisskillnaden! I tabellen har jag lagt till "Utbytbar optik" och nollat Leican i "Bildkvalitet, optisk", detta för att skapa balans mellan kompakternas exellenta optik och Leicans stora tillgång till fantastiskt optik. Vilket även är M8:ans stora tillgång - den är en systemkamera. Och viktigare för "DOGMA": den har en riktig mätsökare, det enda på M8:an som är identiskt med dess analoga syskon i M-familjen.

För en jämförelse mellan Leica M8 och Sigma DP1, se bilderna nedan:


Leica M8 160 ISO Auto vitbalans 760/s f5,6 Detaljen i 300% ingen skärpning eller färgjustering

 
Sigma DP1 100 ISO Auto vitbalans 500/s f5 Detaljen i 300% ingen skärpning eller färgjustering

Slutsats: Leica M8 är en mycket kompetent om än inte prisvärd kamera, Ricoh GR D II bjuder på väldigt mycket användarvänlighet för pengarna och Sigma DP1 kan man glömma!

Dagspris: Ricoh GR-D II: 5500 Kr, Sigma DP1: 4500 Kr, Leica M8: 35000 Kr

Postat 2009-01-05 23:58 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Sista bilden med Sigma DP1


SIGMA DP1 (Tidigt i morse från vardagsrummet, obeskuren men färgkorrigerad och skärpt)

Nu har jag haft den lånade Sigma DP1:an alldeles för länge. Man kan säga att jag givit den en andra chans, och en tredje, osv ;-)

Efter de första bilderna var jag helt tagen av dess bildkvalitet, men sedan kom irritationerna, en efter en: segt avtryck, blackout i 4 sek efter varje bild, omöjligt autofukus och enormt svåranvänt manuellt fokus. Ett batteri som knappt klararade 100 exponeringar, en skärm som inte gick att använda i solljus, osv, osv....

Och då tänkte jag: kameran kostar närmare 8000 kr, gör jag rätt, har jag läst manualen tillräckligt  noga? Så kameran fick hänga med, och fick sina chanser. Jag körde den parallellt med Richo GR-D II som "DOGMA" kamera, testade den mot Leica M8 och diverse Nikon och Canon DSLR:er. Den fick åka med på några viktiga resor och uppdrag.

Resultatet? Några fina bilder men enormt mycket frustation ;-)

Min recension, av DP1:an rakt av samt en gämförande test mot Ricoh GR-D II och Leica M8 kommer snart i bloggen. Skall bara rapporteta om de intressantaste Photokinanyheterna (främst Leica, Zeiss, Voigtländer/Cosina och lite Nikon) de närmaste dagarna!

Postat 2008-09-22 07:59 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa