Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

En (allt för?) typisk semesterbild...


iPhone 6s - Paris - en typisk semesterbild på dottern och Eiffeltornet - publicerad på Instagram - såklart!
E
fter en tids turistande så börjar man ta samma typ av bilder som alla andra turister tar - någon sorts omedveten foto-psykos som verkar triggas eller åtminstone förstärkas av socialamedia.... Känner någon igen sig - eller är det bara jag som köat med en massa Japaner för att komma åt de "rätta" foto-platserna i sommar? :)
 

Postat 2017-07-31 23:19 | Läst 42500 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Det magiska Leica-ljudet - the sound of silence


Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 23/1,4 - Rickard Eriksson demonstrerar slutarljudet från hans Leica M9-P för vår redaktör.

M
an talar ibland om "Leica magin" - oftast med syfte på bildkvaliteten. Men för mig handlar den unika "Leica-upplevelsen", eller magin om man så vill, lika mycket om själva handhavandet. Den glasklara optiska sökaren, det kompakta formatet och den enkla ergonomin samt det diskreta ljudet från slutaren ger en speciell upplevelse. Som skapar ett speciellt förhållande till motivet och därmed påverkar hur bilden komponeras för att slutligen exponeras. Diskret, tyst - det perfekta verktyget för reportage foto. Något som var närmast unikt under den analoga tiden men som nu nästan är en självklarhet med dagens kameror med både elektronisk sökare och slutare. Som Fujifilms X-serie. Men trots de elektroniska slutarnas totala ljudlöshet så saknar de lite av "magin". Den upplevelse - det ljud - som en klassisk analog Leicas ridåslutare ger. Den unika gummiklädda tygridån, en mer än 100-år gammal konstruktion, med sitt mycket karaktäristiska ljud. Ni som har hört det vet vad jag talar om…
Mig skänker det ett speciellt lugn. Lite svårt att förklara - men jag kan gå fram till kameraskåpet och ta fram en analog Leica och torr avtrycka (utan film). Bara för att få höra ljudet. Och känna kameran i mina händer. Ibland lyfter jag den till ögat och fokuserar, torr-avtrycker bild efter bild. Det gör mig lycklig.

Allt för sällan laddar jag en Leica med film - men det gör mig ännu lyckligare. 



Uppifrån: Voigtländer Bessa R, Bessa L, Fujifilm X-Pro1 och slutligen Leica M6 TTL - med den klassiska Leica-slutaren.

Postat 2016-09-30 23:57 | Läst 16501 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Instagramångest! Hjälp - vad gör jag?


Alla bilder tagna med iPhone 6s och först publicerade via Instagram. Ovan Cocoa Beach Florida, USA.

D
et kan inte ha undgått någon att jag numera är betydligt aktivare på Instagram än här på bloggen. På gott och ont. Socialamedia har många uppsidor och Instagram passar mig som bildmänniska utmärkt. Det är snabbt och smidigt, mobilkameran levererar utmärkta bilder och Instagram-appen har lagom avancerade redigeringsmöjligheter. Man kan skriva till en bildtext och andra kan "lika" och skriva kommentarer. Betydligt mera avskalat än till exempel Facebook och hela tiden med bilden i fokus. När det är som bäst blir det ett sätt att skicka ögonblicksbilder eller "vykort" från vardagen och ta emot tillrop och hälsningar. Bra. Men det finns baksidor...

Instagram precis som andra socialamedier kan inte bara bli lätt beroendeframkallande - de kan också skapa ångest. Om man bortser från de självklara negativa reaktionerna som kan uppstå när min visar upp en tillrättalagd version av tillvaron: "alla andra verkar ha det så bra, roligt, väldesignat, lyxigt, perfekt osv…" så kan socialamedia skapa ytterligare ett obehag. Något jag skulle vilja kalla "social ångest".  Och precis som det förstnämnda fenomenet så uppstår detta när vi går utanför vår innersta social krets - de som vi normalt delar med oss av livet med.

Jag har dryga sexhundra följare (och följer lika många) på Instagram, familj, vänner, kollegor, mer eller mindre nära bekanta från olika sammanhang varav många fotointresserade. Och många bekantas bekanta - och deras bekanta osv. Även jag följer bekantas bekanta - speciellt om de tar bra bilder eller på annat sätt tillför ett mervärde i bildflödet. Men det är här problemen börjar, låt mig ta ett exempel - fenomenet att bli "avföljd":

Om någon av mina nära vänner skulle "avfölja" mig så reagera jag ju rent reflexmässigt negativt - vad blev nu fel? Har jag gjort eller sagt något? Har vi en konflikt eller har de bara tröttat på mig, tar jag rentav tråkiga bilder? Men med nära vänner kan jag ju ställa frågan nästa gång vi ses eller hörs - varför är jag "avföljd"? Och den eventuella fnurran redas ut och den sociala ångesten stillas. Men detta är ju svårare med personer som man inte har en regelbunden kontakt med - det skulle ju rentav av kunna vara pinsamt (och blottlägga ett i deras ögon osunt förhållande till mediet) att ställa frågan varför jag är "avföljd"? Det kan ju bero på helt banala saker som att de rensar upp i sitt flöde och faktiskt finner mina bilder ointressanta (fast det är ju lite jobbigt - att inte var relevant för någon). Det kan bero på att ett personen och vår gemensamma vän eller annan beröringspunkt har en förändrad relation - "avföljningen" av mig är vad man skulle kunna kalla för "colleteral damage" (fast detta kan ju väcka en inte helt sund nyfikenhet). Osv, osv… Det finns tusen skäl och niohundranittionio av dem har inte med mig att göra. Men nu är det mänskliga psyket sådant att vi ofta tror att allt handlar om oss och att alla orsakssamband på något sätt har oss själva som utgångspunkt. Och därför uppstår lätt "social ångest" och sedan bidrar andra psykiska defekter som "kontrollbehov" och "förföljelsemani" till att förvärra det tillståndet. Som tur är så lider jag inte så mycket av de två sistnämnda...

Att hantera exkludering i form av "avföljning", stängda konton och Gud förbjude - blockering (något som mig veterligt aldrig drabbat mig ;) tillhör grundkursen i socialamediakunskapen. Och ju tryggare man är i sig själv desto lättare är det att hantera "social ångest". Men jag tror inte att någon är helt fri från fenomenet. 

Så frågan som återkommer är - är det värt det? När det gäller Instagram så blir svaret för ett tydligt - ja. 
Och för att bekräfta det så bjuder jag på några av mina semesterbilder, samtliga från Instagram, och hela flödet finns under hashtagen #ericsonsemester16 


Disney Magic Kingdom - deras ljus och fyrverkerishow är något i hästväg :)


Södra Manhattan sedd från Empire State Building.


Utsikten från vårt hotell på 45:e gatan upp mot Times Square.


Dottern på Clearwater Beach utanför Tampa i Florida.


Disney Animal Kingdom - Tree of Life - ytterligare en ljusshow som inte går av för hackor...


Dottern i poolen på Diamond Resort i Orlando, Florida - strax före ovädret bryter ut.


Det typiska eftermiddagsregnet - ofta med åska - som drabbar centrala Florida runt kl 15.00 varje dag.


Kennedy Space Center vid Cape Canaveral - ett måste vid ett Florida-besök.


Klassiska Daytona Beach, Florida,


Frihetsgudinnan i New York - sedd från färjan på väg till ett annat "måste" - Ellis Island.


Ett av många "vykort" ( här från Daytona Beach) som vi la upp på Instagram och #ericsonsemester16

Ps.
Jag blir mycket sällan "avföljd" och jag brukar oftast inte bry mig - men när Leica Camera AGs officiella Instagramkonto "avföljde" mig - då var det tungt...

Postat 2016-07-31 17:25 | Läst 11761 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Först bilden med Leica T - på mig! #blogg100


Leica T med M-adapter och Summarit-M 50/2.5 - foto:Rickard Eriksson, och ja - de är jag på bilden ;-)

V
ar hemma hos Rickard i går kväll, han hade en Leica T på prov - roligt :-)
Det blir några "hands on" rapporter i bloggen, men först en bild på mig... 
Och ett konstaterande att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler!


  Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 

Postat 2014-05-09 01:53 | Läst 9566 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

En bild för att visa den vackra urtavlan - och att visarna är av metall! #blogg100


Ricoh GR-D III - tagen "on the fly" tidigare idag: min Seagull 1963.

J
ag bloggade om min Seagull 1963 här om dagen - och fick en kommentar att visarna såg plastiga ut. Det var nog min RAW-konvertering och färgjustering som lurades lite - ovan en närbild på urtavlan med så naturlga färger som möjligt. 

  Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 

Postat 2014-03-20 18:52 | Läst 4893 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 3 Nästa