Tobbes blogg

Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Några tankar om Status Quo, analog fotografering, mellanformat, beskärning, bullfest och is från Torneälven

När jag tänker tillbaka på vad som hänt de senaste 20 åren så undrar jag om begreppet Status Quo förlorat sin betydelse. Då tänker jag naturligtvis inte på den berömda popgruppen utan på politiska händelser som i alla fall inte jag trodde jag skulle få uppleva under min livstid. Vem kunde ana på 60- och 70-talet att Sovjetunionen skulle falla sönder och samman och i samma andetag Berlinmuren rivas. Öst var öst och Väst var väst. Status Quo sedan andra världskriget och skulle väl så förbli i evighet som det verkade. Men de förtryckta folken visste bättre. Många i öst hade skaffat sig parabol och kunde se TV från länder utanför Östblocket. En annan världsbild tonade så sakteliga fram för de här människorna. En världsbild helt annorlunda än den ledarna i Öst förmedlade. Ja, så gick det som det gick. Det finns de som menar att det i själva verket var parabolen som var förutsättningen för förändringen i Öst.

När jag nu ser vad som händer i Nordafrika och på Saudiarabiska halvön där folken gör uppror mot diktaturer och decennier av ofrihet liknar det mycket vad som hände i Östeuropa för drygt 20 år sedan. Då spelade parabolen en stor roll. Nu är det i stället Facebook och mobiltelefoner som blixtsnabbt förmedlar tankar och idéer till miljontals människor. En kraft som svårligen låter sig stoppas. Den tekniska utvecklingen inom kommunikationsområdet gör det svårare för diktaturer att manipulera sin befolkning. Tunisien visade vägen för Egypten. Who's next ( gammal sång av Tom Lehrer, då handlade det om vilket land som stod i tur att skaffa atombomben)?  Algeriet, Jemen och Libyen är redan på gång. Liksom Bahrein på arabiska halvön. Status Quo håller på att rubbas inom hela den här regionen. Det ryktas t o m om oroligheter i kungarnas och schejkernas Saudiarabien. Vem, i min generation kanske man ska tillägga, kunde ana den här utvecklingen för bara några år sedan? Vi ser nu vilken enorm betydelse den tekniska utvecklingen inom information och kommunikation haft, och kommer att ha, för spridning av demokrati till länder där människor varit förtryckta så länge. Den explosionsartade utvecklingen av digitalkameror för bild och video spelar en avgörande roll i sammanhanget där bilder snabbt kan spridas via internet. Det är onekligen intressanta tider vi lever i.

Man kan väl knappast påstå att utvecklingen inom den analoga fotografin f n är explosionsartad. Men har den stannat av alldeles? Själv har jag ingen uppfattning men jag kliver ibland av det snabbt rusande digitaltåget och tar mig fram i makligare takt med min gamla mellanformatare Rolleiflex eller den något yngre Yashica på magen. Att komponera bilden i det enkla, men funktionella, ljusschaktet skänker glädje och tillfredsställelse. Fast förstoringsluppen kunde förstås få vara lite kraftfullare. Anledningen till att jag fortfarande använder de här kamerorna är naturligtvis också att bildkvalitén blir så fantastiskt bra. Ni som aldrig provat – gör det. Risken är stor att ni blir fast.

För somliga är efterbeskärning en styggelse värre än pesten. Beskärning gör man i kameran. Allt annat är fusk. Jag har svårt att förlika mig med den här typen av inskränkningar i den konstnärliga friheten.  Jag vill inte påstå att jag beskär mina bilder besinningslöst. Många gånger gör jag det inte alls. Men ofta kan en vettig beskärning ta fram kvaliteter i bilden som den inte skulle ha haft annars. Genom mitt arbete med mina gamla mellanformatskameror har jag mer och mer börjat tycka om det kvadratiska bildformatet. Närbilder får en väldig genomslagskraft i det koncentrerade formatet. När jag använder min digitalkamera försöker jag redan när jag komponerar bilden tänka kvadratiskt. Sedan blir det till att beskära i Photoshop.

Det har varit isfestival i Stadsträdgården i Uppsala där ett antal konstnärer skulpterat fram fantastiska verk ur is transporterad ned till Uppsala från Torne älv. Isen har fantastiska kvaliteter vad jag kan se. Den har en klarhet som gör den svår att skilja från glas. Helt fantastiskt. I samband med festivalen bjöd ett nystartat, lokalt bageri på bullar. Till det kunde man dricka mjölkchoklad eller kaffe. Många skridskoåkare och blivande isprinsessor sågs glida omkring på Svandammen. Vid mitt besök koncentrerade jag mig till stor del på folklivet kring bullarna, kaffet, chokladen, skridskoåkarna och isen från Torne älv.

Mästaren och Fröken Frost

Han var med på bullfesten

Ett gäng cyklister ska fram

En liten isprinsessa charmar publiken


Fler bilder från Isfestivalen finns att se här:

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=301982

 

 

På återseende

/Torbjörn

Postat 2011-02-19 10:45 | Läst 6238 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera