Färg eller svartvitt

Det pågår en ständig diskussion om färg contra svartvitt här på FS. Jag har ingen bestämd uppfattning om vilket som "är bäst" och jag tänker inte ge mig in i några djupa spånerier om detta heller. Det finns inget rätt svar utan det handlar om vars och ens tycke och smak. De som generellt tycker bättre om färgbilder kan inte betraktas som mindre seriösa än de som föredrar svartvita bilder. Ibland kan man få den uppfattningen att så skulle vara fallet när man läser vissa inlägg. Jag kan stå länge framför en skickligt gjord svartvit förstoring, både bildmässigt och framkallningsmässigt. Upplevelsen är mycket stark och intrycken lever kvar även efter det att jag slutat titta på bilden. Det är svårt att förklara vad som sker men jag kan tänka mig att hjärnan får bearbeta intrycken på ett annat sätt än vid betraktande av en färgbild. Jag kan uppleva en skickligt gjord förstoring i färg mycket starkt också. Men där upplever jag att tolkningen av bilden går snabbare och kanske "eftersmaken" varar något kortare också. Det här är naturligtvis mycket subtilt men så länge jag kan minnas har det varit så.

Färg eller.....

.....svartvitt

Bägge bilderna har exakt samma behandling i Camera Raw och Photoshop fram till det att jag konverterar den andra bilden i Silver Efex Pro (High Structure, utan ytterligare justering).

Själv tycker jag att fasaden på den den svartvita bilden ser lite blaskig ut. I Silver Efex Pro:s normalläge är den ännu blaskigare. I det här fallet föredar jag färgbilden. Vad säger ni?

På återseende

/Torbjörn

Öland nästa

Min chef påpekade att jag hade mycket sparade semesterdagar kvar och ville att jag skulle ta ut lite innan sommaren. Sagt och gjort. Nu har jag hyrt en stuga i Ryd, som ligger ungefär två mil söder om Borgholm. Ryd ligger i Mittlandsskogen ca 15 km norr om brofästet på Ölands västra sida. Det ska bli spännande att utforska den här lövskogen som lär hysa många olika fågelarter bl a. Jag åker nu på lördagmorgon och blir borta en vecka.  Det är mysigt at ge sig iväg på sådana här utflykter. Jag tar det i regel lugnt när jag kör och stannar flera gånger efter vägen för att fika och att äta, eller bara för att sträcka på benen. I fjol när jag körde till Öland stannade jag i den mysiga staden Söderköping och fikade och lunch åt jag i Oskarshamn.

Varje gång jag åker ned till Öland har jag tänkt att jag ska besöka de ställen i Oskarshamnstrakten som Peter Gerdehag så skickligt skildrat i böckerna "Bondeboken", tillsammans med Jan Danielson, och "Bygden där vinden vände", tillsammans med Mårten Aronsson. Tyvärr vet jag inte riktigt hur man åker för att komma dit. Det skulle vara kul om någon som läser det här inlägget kan ge lite tips.

En dag i mitten av maj förra året sitter jag i min bil och åker ned mot södra Öland. Jag passerar ett litet samhälle och på höger hand ser jag ett knallgult rapsfält. Alldeles intill och parallellt med vägen löper en låg stenmur och uppe på muren står en praktfull fasantupp och skådar ut över det gula fältet. Jag kunde naturligtvis inte stanna direkt för jag hade bilar bakom mig. Efter en stunds körning hittade jag ett ställe där jag kunde vända. Om nu tuppen kunde vara kvar tänkte jag medan jag sakta körde tillbaka. Jodå, tuppen stod kvar och liksom väntade på mig (inbillade jag mig). Jag hade mitt Minolta 28-135 mm på kameran och det fanns ingen tid att byta. Efter 7-8 bilder tackade tuppen för sig och klev värdigt ned för muren och försvann ut i rapsåkern.

Så här blev det:

Den står där på muren och spejar över rapsfältet

Nu har den upptäckt mig

Sedan showar han en liten stund för mig. Visst är han stilig?

Men eftersom applåderna uteblir tröttnar han fort

Mycket värdigt klättrar han ned för muren och försvinner ut i rapsåkern

Och när huvudrollsinnehavaren lämnat scenen så återstår bara dekoren

Jag hoppas på ännu ett möte med den stilige fasantuppen om några dagar.

På återseende

/Torbjörn

Sandöbron 1969

I min förra blogg kunde man skymta Sandöbron på en av bilderna från Lunde. Lennart Olsons bortgång helt nyligen fick mig att tänka på att jag hade tagit några bilder på Sandöbron under en semesterresa.  Jag och en kompis hade lånat brorsans bil och gjorde en semestertur upp efter norrlandskusten sommaren 1969. Vi stannade bl a i Lunde intill Sandöbron för att på plats kolla var filmen "Ådalen 31" hade spelats in året innan. Efter det så satte vi oss på klippan precis under bron och fikade. Det var en mäktig känsla att sitta där under det väldiga brospannet och höra på när bilarna passerade över våra huvuden. Jag minns att det var en lös plåt vid ena brofästet och varje gång en bil körde över så smällde det till i plåten. Vi trodde ett tag att bron höll på att rasa så vi skyndade på med fikat. Här kommer alltså några bilder som är drygt 40 år gamla.

Sandöbron sedd från Lundehållet

Här på klippan satt vi och fikade

Sandöbron har ett mäktigt brospann

Det är en mycket vacker bro

Fotograferat med Pentax Spotmatic, normalobjektiv och Kodachrome

På återseende

/Torbjörn

Ådalen 1931

1931 utbröt en arbetskonflikt i Lunde i Ångermanland. Arbetarna strejkade för bättre villkor. Arbetsgivaren svarade med att sätta in strejkbrytare. Strejkbrytarna arbetade bl a med lastning av båtar i Lunde hamn. De strejkande, organiserade, arbetarna kunde naturligtvis inte acceptera detta och bråk uppstod. Militär inkallades från Sollefteå. Vid den påföljande demonstrationen, där demonstrationståget gick från Kramfors till Sandviken i Lunde, öppnade militären eld och dödade fem personer. En av de dödade var en ung flicka som stod på en stenmur och tittade på demonstrationståget. Offren begravdes på Kramfors kyrkogård. Jag och en kompis besökte Lunde 1969, efter det att vi sett filmen "Ådalen 31",  och träffade där en gammal farbror som var med och demonstrerade 1931. Han visade oss kulhålen som fortfarande fanns kvar på en del av de gamla husen. Han berättade också om Bo Wiederbergs inspelning av ovan nämnda film, som bl a ägde rum i Lunde.

Lunde 1969

Här genom Lunde gick demonstrationståget 1931. Vid filminspelningen 1968 grusades alla asfaltvägar

Lunde ligger alldeles nedanför Sandöbron

Här svänger vägen ned mot hamnen

I fasaden på det här huset kunde man 1969 fortfarande se kulhålen från 1931

Här i hamnen arbetade strejkbrytarna och bråk uppstod mellan dem och de strejkande arbetarna

Fyra av de som dödades av militärens kulor är begravda på Kramfors kyrkogård

Allt fotograferat med en Pentax Spotmatic, med s k normaloptik, Kodachrome och någon tillämpning av "The Sunny 16 Rule"

På återseende

/Torbjörn

Kampen för tillvaron

Kampen för tillvaron, drivkraften i naturen, är närvarande överallt. Bara vi är vakna så ser vi att den sker mitt framför ögonen på oss. En helt vanlig dag promenerade jag omkring i Stockholm och blev vittne till nedanstående kamp. En kamp som skulle kunna vara en illustration till Darwins mästerverk "Om arternas uppkomst" och då särskilt kapitlet om "naturligt urval". Naturen är inget paradis utan där pågår ständigt en kamp för tillvaron där den starkaste, mest lämpade alltid vinner.

Några har hittat en tappad hamburgare

Naturligtvis får de inte ha den i fred

Hmm, jag är ju faktiskt större än vad ni är så hamburgaren är naturligtvis min

Nämen va f-n, var kom han ifrån?

Nu är det jag som är störst

Så hamburgaren är naturligtvis min

Hör ni, ska vi verkligen acceptera sådana här fasoner?

De formerar sig för strid

Sedan går de till attack

Det var ett ynkligt försök!

Nå, hur blir det. Törs ni inte slåss? Kom an boys!

Nåja, det var ju enkelt avklarat

Då så, saken är biff

OK, jag ska vara hygglig mot er. Ni får en chans till

Jag lägger hamburgaren här. Sedan tävlar vi. Den som först hinner fram får ta den

Nå, vad säger ni?

Jag vann, jag vann! Jag hann först och hamburgaren är min

Nåja, hamburgare har aldrig varit min favoritföda

Nej, fisk är mycket godare - och nyttigare. Jag tror att jag drar vidare till Strömmen

So long boys

På återseende

/Torbjörn