Thomas och Tord

Året är 2008 och jag sitter och pratar med Thomas och Tord vid Thomas fina fritidshus i Axmarbruk. Vi har känt varandra ända sedan barndomen för vi växte alla upp i Hamrånge. Tord och jag bodde i husen intill varandra och vi umgicks väldigt mycket under barndomsåren. Thomas lärde jag känna senare när vi båda hade börjat att fotografera. Minns att jag blev imponerad när han fick en bild på en sparvhök publicerad i tidningen FOTO. Vad kan vi ha pratat om den här julidagen? Kanske finanskrisen som uppstått i USA och smittat ned stora delar av världen. Banker gick omkull och Swedbank var nära konkurs. Nej, jag tror inte att  det blev ämnet för dagen, fast visst berördes det helt säkert. Vi arbetade fortfarande och kanske gnagde en oro. Det kommande presidentvalet i USA intresserade oss naturligtvis och vi hoppades alla tre på Obama (vilket det också blev). Ryssland krigade i Georgien.  Fanns det något intressant att diskutera på hemmaplan? Säkert, men jag minns inte vad.

Tord blev murare, precis som pappa Einar. Han blev med åren en mycket duktig gitarrist men jag tror inte att han spelade offentligt särskilt många gånger. Jag spelade med honom några gånger och kan intyga att han var väldigt duktig. Tord bor fortfarande i Hamrånge. Efter föräldrarnas bortgång har han tagit över huset.Thomas flyttade till Stockholm och fick jobb på Arla som distributör. Han är en mycket duktig fotograf och på senare år har han också blivit en skicklig träslöjdare.

Tord blev bäst i svartvit tycker jag.

Thomas passade däremot bäst i färg enligt min mening.

Det var länge sedan jag träffade Thomas och Tord och jag vet inte hur livet ter sig för dem. Vi börjar ju bli gamla alla tre. Tord blev 75 i år och Thomas blir det nästa år. Själv blir jag 76 i höst.

Que Sera, Sera.

På återseende

Torbjörn

Livet på en pinne

Det här är livet tänkte kråkan och satte sig på en pinne. Väl där så blev han sittande länge. Det verkade som han satt och grubblade på något. Jag är säker på att han kom fram till en lösning. Kråkor är skickliga problemlösare.

Var ute för att fotografera blommor med mitt 90 mm makroobjektiv. Just då bestämde sig den här kråkan för att sätta sig på en pinne. Ja, vad gör man? Jo, man tager vad man haver.

Att fotografera kråkor med ett makroobjektiv är nog inte så vanligt. Men det går.

På återseende

Torbjörn

Blommornas vals

Får jag bjuda på lite Tchaikovsky så här i början av veckan. Bjuder inte på någon musik men den är inte så svår att framkalla i fantasin.

Det är tovsippor som dansar.

På återseende

Torbjörn

"å lilla fågeln flyger...

Vi har svartvita flugsnappare i den gamla, lilla holken i björken utanför naturrummet. Efter att ha jagat bort alla andra fåglar i de andra holkarna är nu flugsnappshanen ensam herre på täppan. Den här fågeln tål ingen konkurrens från andra fåglar. Vi har många holkar och hannen flyger runt och kollar om det finns häckande fåglar i dem. Finns det några blir de bortjagade och törs inte återvända. Vi har sett hur ett häckande blåmespar blivit bortjagade från sin holk. Vi kollade holken varje dag men de återvände inte.

...i boet ut och in..."

När vi är i stugan brukar vi kolla in hanen. Honan ligger på ägg men kommer ut en kort stund och sätter sig på en gren intill holken. Då kan hanen avlösa henne med ruvandet. Ibland försvinner han och blir borta hela dagen. Kanske besöker han då sina andra honor. Han nöjer sig inte med bara en nämligen. Ett stressigt liv och ett evigt sök efter insekter, vilket det inte är så många av ännu.

Den här dagen hade jag bara med mig mitt 70-200 objektiv, vilket oftast är för kort för fågelfotografering. Bilden är därför croppad en hel del.

Det är mycket grenar och kvistar i vägen men så ser det ju ut i naturen. Jag har ibland funderat på att innan säsongen klippa bort lite framför holken men jag är rädd att flugsnapparna då inte återvänder. Det får nog förbli ostädat.

På återseende

Torbjörn