Sprang på en filmare först och därefter en blomma och en kaja.

Gick en sväng till det nyanlagda utebadet vid ån. I det gråmulna vädret var det nästan tomt på badbryggan. Ja, inte helt. Tre personer vankade av och an där. En kille höll på att greja med en kamera på stativ. En kille och en tjej satt på en bänk. Jag gick fram och undrade vad de höll på med. "Filminspelning", fick jag till svar. "Jag ska göra en film om dans", fortsatte killen med kameran. "Var kan man se den då", undrade jag. "Hos mig på Facebook", sade killen med kameran. "Ge mig din mobil så ska jag fixa så vi blir vänner". Jag gjorde så och så skiljdes våra vägar.

Jag drog mig ned mot stan och mötte på vägen ett gäng ungdomar som alla tycktes vara på väg till badet. Dansen på bryggan verkar dra folk tänkte jag. Strax därefter såg jag några blommor som växte i det höga gräset vid sidan om vägen. Det var bara några få blommor. De lyste så fint mot det gröna så jag klev ut i grönskan och tog några bilder. Nu hade jag 35:an på och den fick duga denna gång.

Jag vet inte vad det är för blomma, men jag gillar formen och färgen.

Väl framme på Stortorget blev det kaffe och en giffel. Jag satt där inte ensam. En kaja hade slagit sig ned på staketet endast en dryg meter från där jag satt. Den satt där och bligade på mig med sina kloka ögon. Han fick inget av mig, fast han tiggde som en hund. Jag tog några bilder med 35:an och hann t o m att byta till 55:an innan den blev skrämd och flög sin väg. 

Jag gillar kajor.

På återseende

Torbjörn

Någon är saknad

Jag gör ett besök i barndomens trakter. Ska fika hos min bror. För tillfället är han inte hemma. När jag ringer är han på väg hem efter en målning inne i stan. För att fördriva tiden vandrar jag runt på den gamla kyrkogården, som ligger så vackert intill Hamrångeån. En kraftig stenmur omgärdar den för länge sedan övergivna begravningsplatsen. Fast inte riktigt. Här finns en minneslund. För dagen prydd med ett vackert fång av färska blommor. Jag står och betraktar platsen en stund, och ska precis till att gå därifrån när jag ser de fyra lyktorna intill. Tre av dem står på stenmuren, den största framför. På den stora lyktan kan man se att någon skrivit med vit färg. Inuti lyktan kan man se några små plastfigurer. Det ser ut att vara smurfar.

Scenen är mycket gripande och jag blir kvar en bra stund. En hel hoper av frågor dansar runt i mitt huvud. Vad? Vem? När? Hur?

Någon är saknad.

På återseende

Torbjörn