Tobbes blogg

Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Möte med en överårig sjuttonåring

För en tid sedan köpte jag en Yashica 124G på eBay. Det är en tvåögd spegelreflexkamera med inbyggd exponeringsmätare. Batteriet som driver exponeringsmätaren var ursprungligen av kvicksilver (PX625) och tillverkas inte längre. Från The Small Battery Company i England köpte jag en batteriadapter  ( MR9) och ett vanligt klockbatteri ( 386 silver oxid) som ersätter kvicksilverbatteriet. Det fungerar klockrent :).

När jag öppnade paketet med Yashican så låg där också en svartvit film. En Ilford HP5+ med utgångsdatum 1993! En överårig sjuttonåring m a o. I går kväll tog jag en tur på landsbygden för att testa filmen. Vädret var mestadels mulet och grått så ljuset var lite tråkigt. Men en film ska väl klara av lite gråväder också tänkte jag och drog i väg med Yashican.

Filmen framkallades sedan 12 minuter i Xtol enligt databladets rekommendationer. Nu ska man ju i regel öka framkallningstiden när det gäller gammal, utgången film men jag vill inte ha överframkallade täta negativ som är knepiga att skanna så standardtiden fick gälla. Resultatet blev lite grynigt. Nu känner jag inte till karaktären på den här filmen vid normal användning men jag antar att den då är lite renare.

I alla fall här är några exempel från gårdagens testrunda.

Atila

En modern Atila i Alsike

Vetefält

Vetefält i Lagga

Nyfikna kor

Nyfikna kossor och en tjur i Knivsta

Vetefält igen

Vetefältet från en annan vinkel

Mer nyfikna kor

När vi ska ta adjö kommer också kalven fram

 

Vad tycker ni om resultatet? Användbart?

 

På återseende

/Torbjörn

 


Postat 2010-07-30 23:28 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Mannen från Lagga

- En sådan där kamera hade min far också, sade mannen från Lagga. Tänk att de fortfarande finns kvar och fungerar, fyllde han i. Hur gammal är den?

Jag hade tagit med mig Rolleiflexen och två rullar T-max 100 till Uppsala för jag hade inget särskilt för mig. En rulle var redan tagen och nu stod jag utanför Domtrappkällaren och spejade efter något intressant motiv. Precis då dök mannen från Lagga upp.

- Jodå, visst fungerar den här gamla Rolleiflexen, svarade jag. Men jag vet inte hur gammal den är. Förmodligen från mycket tidigt 40-tal, eller möjligen t o m från 30-talet, drog jag till med. Jag har försökt åldersbestämma den med hjälp av Rolleiflexsamlare på nätet men jag har inte kunnat hitta serienumret och det måste man ha. Det brukar sitta här uppe nedanför ljusschaktet, sade jag medan jag pekade på platsen där det borde ha funnits ett serienummer. Ibland tror jag att det här är en hybrid med hoplock från flera olika kameror.

- Har du provat med C14-metoden, undrade mannen från Lagga?

- Nej, inte ännu, svarade jag med ett leende. Den är nog för färsk för det misstänker jag. Men det är ju märkligt att det inte finns något serienummer.

- De där tillverkades i Tyskland va' , frågade mannen från Lagga?

 - Jo, det här är tysk kvalitet rakt igenom, svarade jag. Mekaniken är fortfarande helt intakt. Men, som sagt var, något serienummer verkar inte finnas på just det här exemplaret.

- Den kanske specialgjordes till Hitler, eller Eva Braun, utbrast mannen från Lagga! Hitler ville säkert inte ha något serienummer på kameran så därför lät man kanske bli att på just det här exemplaret gravera in ett. Så kan det vara.

- Så kan det naturligtvis vara, svarade jag. Det är kanske t o m den troligaste lösningen på gåtan. Egentligen borde man inte ränna omkring på stan med en sån här dyrgrip.

- Jag har ett uthus på tomten, fortsatte mannen från Lagga, där jag låtit installera ett niotillhållarlås. Du kan få förvara kameran där om du vill. En dublettnyckel fixar jag lätt.

- Tack för erbjudandet, svarade jag, men jag är beredd att ta lite risker när jag fotograferar. Det ökar tillfredsställelsen och man känner att fotograferingen ger ett mervärde, förutom själva bildtagandet.

- Du gör som du vill, avslutade mannen från Lagga. Trevligt att råkas. Jag måste uträtta en del saker innan jag åker hem till Lagga.

Med de orden ringande i öronen var mannen plötsligt som uppslukad av jorden. Folk omkring mig tittade underligt på mig och jag kände mig helkonstig. Vart tog han vägen? Var det hela inbillning? Stod jag och drömde på blanka eftermiddagen?

När jag senare på kvällen kom hem framkallade jag de två filmerna på en gång. Fanns mannen med på någon av filmerna? Spänningen gjorde att jag naturligtvis klantade mig och tappade den sista filmen när jag skulle hänga upp den i duschen. Jag kollade snabbt igenom filmen men kunde inte se någon man på någon av rutorna. Jag kollade en gång till. Långsammare. Minnsann, på näst sista rutan där står han. Mannen från Lagga. Genomsvettig stänger jag dörren, går ut i köket och diskar dosan.

 

Mannen från Lagga

Mannen från Lagga

 

På återseende

/Torbjörn

 

 

 

Postat 2010-07-28 22:06 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Premiärtur med en tvåögd spegelreflexkamera

Lite överraskande vann jag nyligen en kameraauktion på E-bay. Kameran som jag blev lycklig ägare till är en tvåögd spegelreflexkamera, eller TLR som den engelska förkortningen är. En mycket fin Yashica Mat 124G. Upptagningsoptiken är ett Yashinon 3,5/80 mm. Den har en Copal-SV slutare som går från B till 1/500 sek och den har också en inbyggd exponeringsmätare. Batteriet till mätaren fungerade inte och desssutom hade det läckt ut lite batterisyra i kammaren så den fick göras ren.  Ska beställa ett nytt, kvicksilverfritt batteri och en adapter från en firma i England. Hittills har min Sony A850 fungerat som exponeringsmätare och en klumpigare sådan får man leta länge efter :).

Tillsammans med min son Kristoffer tog jag en kortare semestertripp till Båstad för att se tennis. Därefter åkte vi till Varberg några dagar och hälsade på min äldste son Fredrik, som var där med sin familj. De hade hyrt en väldigt fin stuga men det blev lite trångt når det kom två vuxna till.

Jag premiärtog lite bilder på barnbarnen och miljön kring stugan. Det kändes väldigt ovant men efter ett tag så fungerade det skapligt. Det svåraste har varit att anpassa sig till den spegelvända sökaren.

På hemvägen stannade jag till i Hjo. Jag gick ned till hamnen och tittade på alla fina båtar som låg där. Det pågick en regatta och de deltagande båtarna väntades in först om några timmar så det fick vara. Jag strosade runt i det kraftiga solskenet och tog snabbt en rulle T-max 100. Det flöt på ganska så bra. Gamla hundar kan också sitta fint :).

Det svåraste att lära sig är skanningen. Eller kanske rättare sagt efterarbetet efter skanningen. Det gäller främst att få till rätt kontrast och det är inte så lätt som det låter. Jag eftersträvar en så fin gråskala som möjligt med tydlig svärta och vithet.

Såhär blev några av mina premiärbilder:

Rasmus

Rasmus kikar fram

Rasmus och Oskar

Rasmus och Oskar grinar upp sig

Förtöjning

Stadig förankring

Den lille lokföraren

Den lille lokföraren går av sitt pass

Sista vagnen

Sista vagnen

Den fina segelbåten

Fina båten

Man med cyklar

Man med cyklar

Fyren

Fyren på piren

 

Det här har varit väldigt roligt men det kommer att dröja länge innan allt sitter från exponering, framkallning, skanning och efterbearbetning. Jag tar tacksamt emot goda råd.

 

På återseende

/Torbjörn

 

 

 

 

Postat 2010-07-24 16:04 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Jag gör Sigtuna i sakta mak men klantar mig ändå

Jag gjorde ett besök i Sigtuna i helgen. Med på färden var min Mamaiya 645 och ett enbensstativ. För att inte stressa upp mig tog jag endast en rulle film med mig. Fjorton rutor brukar det bli på en 120-film. Med A850 tar det inte särskilt lång tid att ta fjorton rutor. Men nu skulle jag hålla ut ett par timmar för jag måste ju hinna ta en glass och en kopp kaffe också. Sedan brukar man alltid träffa några jämnåriga grabbar (?) som har börjat köra motorcykel igen. Jag stötte ihop med två ynglingar som poserade villigt vid sin hojar. Jag slösade hela tre rutor på ekipagen. Medan vi snackade kom en man i en Toyota Corolla och körde mot enkelriktat. Det blev naturligtvis tvärstopp för en bil kom från andra hållet. Killarna upplyste för mannen att han körde mot enkelriktat men han ville inte ge sig utan strid! De två bilarna stod mot varandra, nos mot nos, likt två brunstiga älgtjurar. Till slut fick den lilla Corollan ge sig mot den stora Volvon. Men han backade inte undan mer än att Volvon precis kunde köra förbi. Så gör en förlorare som vet hur man undviker att förlora hela ansiktet!

Nåväl, det blev några fina bilder till på fikande människor och en hel radda med motorcyklister som åkte i väg samtidigt. Trodde jag. När jag kollade hur många rutor som var kvar stod räkneverket kvar på ett! Vid närmare koll stod kameran i multiexponeringsläget. I ivern, fast det gick långsamt, måste jag av misstag ha kommit åt den lilla knappen. Åtta, nio exponeringar på en ruta. Då blir det svart! Och de bussiga grabbarna som skulle kolla på min blogg. Om ni läser dessa rader hoppas jag att ni förlåter denna klantiga människa. Kanske kan vi göra en omtagning en ljum sommarkväll på samma plats. Jag bjuder på fika. Det lovar jag inför FS:s läsare.

Trots allt blev det några skapliga bilder den här kvällen. Fast filmen är utgången sedan tre år. Måste göra av med den gamla filmen först innan jag börjar tulla av den färska. Precis som ICA-handlarn gör.

Skön glidarhoj, men varför ingen framskärm? Rebell?

Fler hojar

Vart går vi nu?

Jag gillar gamla grindar

En sådan här skönhet får man köpa bit för bit

Med flaggan i topp

 

Det är roligt att köra med film ett tag igen, men filmen bör vara färsk. Den gamla regeln att film ska framkallas "prompt" gäller fortfarande. Jag vet inte om himlen är OK på sista bilden. Jag har använt gulfilter. Se halvcirkeln högt upp till vänster (mycket större i verkligheten). Vad kan det vara?

 

På återseende

/Torbjörn

 

Postat 2010-07-05 20:25 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

En blåsig dag

För en månad sedan tog jag ut en semestervecka och åkte ned till Öland. En mycket blåsig och småkylig dag gjorde jag en utflykt till Haga park, windsurfingens Mecka på Öland. Trots det kylslagna vädret fanns det några windsurfare som höll på att slå upp sina tält på campingen, men ingen vågade sig ut på böljorna medan jag var där. Jag gick en sväng på stranden bland fastsurrade surfingbrädor och ilandfluten drivved. Blåsten var så kraftig att strandväxterna låg som slickade längs marken ā la Berlusconis frisyr. Min keps blåste ideligen av så den hamnade i fickan till slut. Den här dagen smakade det varma kaffet i termosen extra gott.

 

Nej tack, en annan gång

Fastsurrat

Inbjudande för somliga

Bakåtslickat ā la Berlusconi

Vem kan ro utan åror

Nej tack, jag duschar när jag kommer hem

Små marginaler

Drivved som strandat

Flytetyg i kulörta färger

Ledig bräda

 

På återseende

/Torbjörn

 

 

Postat 2010-07-04 13:08 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 Nästa