Tobbes blogg

Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Vad värmen kan ställa till med

Så har vi fått en släng av sommarvärmen hit till Knivsta och jag tror visst att jag har fått en liten släng av solsting. Två ögon lär ju se mer än ett sägs det. Fast i det här fallet är ju det ena bara för synens skull :). Nu behöver jag lite tips om framkallare mm av alla TLR-frälsta här på FS. Jag kommer enbart att fota svartvitt. Först ska jag fota upp några långliggare som legat och mörat upp sig i kylskåpet sedan sommaren 2005. Det är T-max 100 det är fråga om här. Jag fortsätter nog med den filmen i sommar plus (?) Plus-X. Mot hösten lär det väl bli Tri-X kan jag tänka mig, om nu inte tålamodet har trytit innan dess. Jag har tänkt mig en framkallare till alla filmtyper. Är det möjligt? Vilket fix använder ni? Har ni bra tips på inköpsställen tar jag gärna emot dem också.

Vad har ni för flaskor? Jag har några gamla plastflaskor som ser ut som dragspel där man genom att trycka ihop flaskorna får ut luften. Jag misstänker att det finns kvar en del godsaker i de här flaskorna. Dosa har jag sedan gammalt så den får duga. Jag har fem år gammalt stoppbad. Kan det vara OK?

Nej, nu måste jag ta något kylande.

 

På återseende

/Torbjörn

Postat 2010-06-28 19:30 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Midsommaraftonens mystik

Så har ännu en midsommarafton timat. Tillsammans med tusentals människor firade jag den på Skansen. Tidigt på eftermiddagen var det trångt överallt. Ringlekarna kring midsommarstången samlade massor av barn och vuxna under ledning av Skansens folkdanslag. Jag kunde också se och höra människor från andra länder som deltog med stor frejdighet och lust. Det är märkligt, och samtidigt underbart, att så gamla seder fortfarande lever kvar. Midsommarstången, denna fruktbarhetsssymbol, har en stor plats i våra hjärtan.

Stämningen är på topp. Ibland nästan elektrisk. Det ligger många förväntningar i luften. Kommer de att infrias? Vid dansbanan skruvas det på fiolerna och dragspelarna drar i bälgen. Karlarna spejar och spanar, tar mod till sig och bjuder upp. I ett huj är dansbanan full av par som virvlar runt i hambo, snoa och mazurka. Reumatismen är som bortblåst och i anden är de alla just fyllda 18. När sedan kvällen övergår i natt vandrar en del hemåt par om par, lyckliga, medan andra går ensamma, eftertänksamma,  och kanske olyckliga. Så är det denna mystiska kväll och så har det alltid varit.

 

Det börjar bli sent och jag vandrar mot Centralstationen i ett lugnt och stilla Stockholm. Några par sitter efter Strandvägen och tar en öl eller ett glas vin och kvällen är fortfarande ljum. I morgon är allt över och det enda som återstår är minnen som adderas till tidigare minnen och berättelsen blir allt längre och längre......

 

På återseende

/Torbjörn

 

Postat 2010-06-26 22:55 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Svartvit konvertering

Jag har roat mig med att konvertera en digital fil till svartvitt med Silver Efex Pro (SEP). De två ursprungsfilerna är naturligtvis identiska. I SEP har jag vid konverteringen använt två filmfilter. Jag har därutöver inte gjort någonting. I Photoshop har jag lagt på en ram runt varje bild, minskat till 800 pixlars bredd och skärpt upp bilderna på exakt samma sätt med Highpassfiltret. Vilken av bilderna föredrar ni? Vilka två filmfilter har jag använt i SEP? Bägge filmerna är välbekanta för alla fotografer.

Ha det gott i midsommar och låt kameran gå varm.

Film ett

Film två

 

På återseende

/Torbjörn

 

Postat 2010-06-25 10:22 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

n'Evert

Evert, eller n'Evert som man säger i Lycksele, är min svärfar. Vi har känt varandra i över trettio år. Förra året stannade jag till några dagar i Lycksele på min hemväg från en veckas semester i Tornedalen. Som vanligt hade vi en massa att prata om. Det var de små knapparna på mobiltelefonerna, politik, konst, foto, styrelsen i bostadsrättsföreningen, vädret, barn och barnbarn, Järkvissle, Knivsta, gamla 78-varvare och mycket, mycket annat. En dag när solen sken gick vi ut och satte oss en stund i brf:s gemensamma trädgård. Jag tog några bilder med min Sony A700.

Evert har varit bagare i många år på olika platser i norra Sverige. De sista åren innan pensioneringen arbetade han på Lindab Nord som bl a gör ventilationsanläggningar och vägtrummor. Evert är också konstnär, fast det är han alltför blygsam för att erkänna. Men har man sett hans teckningar, målningar, inredningsdetaljer, illustrationer på brev och vykort, tårtor (!) mm kan man inte annat än beundra hans makalösa talanger. För att inte tala om det fantastiska fjällmotiv han fräste in med en kantslip på en överbliven plåt. 

Han arbetade för många år sedan hos en konditor i Gnarp i Hälsingland. Konditorn målade så fort han kom åt. När de var klara med dagens bestyr tog de båda staffliet, paletten, pannån och oljefärgerna och begav sig ut i omgivningarna för att måla. Konditorn hette Olsson i efternamn, förnamnet har jag glömt. Det lustiga i sammanhanget är att det var hustrun till konditorn, Karin Olsson, som senare slog igenom som konstnär. Innan Karin gick bort hann Evert träffa henne i Gnarp där de diskuterade gamla tider förmodar jag. En tid fanns ett galleri i Gnarp där Karin Olssons verk visades. Jag är inte så säker på om det fortfarande finns kvar. Evert har en mycket vacker bok om Karin Olsson och hennes målningar.

Varför måste knapparna på mobiltelefonen vara så små, undrar Evert?

Efter utbakning och gräddning stack vi ut med målargrejerna

Jag såg direkt vad jag ville göra med den där plåten

Björnarna fick jag måla in i efterhand

Man måste ju kunna trycka med hela fingertoppen när man ska ringa

Nej du Torbjörn, nu går vi och sätter på pannan. Kokkaffe blir det

Ja, Evert har mycket att berätta. Han höll på att hamna i Australien i ungdomen när han arbetade med prospektering inför utbyggnaden av vattenkraften i Norrland. Företaget skulle etablera sig i Australien och Evert blev erbjuden att följa med. Tyvärr, som han nu säger, fegade han ur. Han tyckte kanske att han var för ung.

 

På återseende

/Torbjörn

 

Postat 2010-06-23 18:58 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Nunnedalen

Nunnedalen. Smaka på ordet. Visst smakar det fint. Ett kloster beläget i en vacker dalgång där nunnor fullgör sina plikter från morgon till kväll. Nunnorna i dalen. Nunnedalen. Det hade kunnat vara så. I det här fallet handlar det dock om den härliga ön Öland. I Resmo finns ett område beläget mellan landsvägen och Mörbylångadalen som heter just Nunnedalen. Carl von Linné lär ha beundrat skönheten i det här området vid ett besök där. Området iordningsställdes för allmänheten under 1990-talet på initiativ av en pensionerad präst som ofta vandrade där. I dag är det hembygdsföreningen i Resmo som ansvarar för skötseln.

När jag för en tid sedan var på Öland besökte jag Nunnedalen. Jag tillbringade hela eftermiddagen i denna fantastiskt vackra dal. Det finns stigar uppgjorda i området och man kan själv välja vilka delar man vill besöka. De lättillgängliga delarna kan man besöka relativt finklädd medan de mer svårtillgängliga delarna kräver oömma kläder och rejäla skor. På vissa ställen stupar stigen brant ned mot dalen men det finns gott om träd att hugga tag i.  Växtligheten är enorm. Främst består den av många olika sorters lövträd, buskar och örter. Karaktärsväxten är dock murgröna. Den klänger sig fast på alla träd och bildar stora flak på marken. Första gången jag var här trodde jag inte mina ögon. Man tänker på tropisk regnskog. Allt detta dränks av en kakafoni av fågelkvitter. Det är otroligt mycket fågel här men man har svårt att se dem för lövverket är så kompakt. Men de hörs. Jämfört med de sydafrikanska plasttrumpeterna är det här ljuv musik.

När jag åt lunch sittande på en bänk lyssnade jag på koltrastarnas växelsång. Vilka mästare. Vad jag kunde uppfatta så lät de inte exakt som sina kamrater i Knivsta. Koltrasten lär ju vara skicklig på att ta till sig andra fåglars sång och här finns det massor av fåglar att härma. Ni som tänker besöka Öland i sommar får inte glömma att besöka Nunnedalen. Men gå ned i varv och ta god tid på er. Ni kommer inte att ångra er.

Nedanför Nunnedalen ligger den bördiga och vackra Mörbylångadalen

Följer man stigen kommer man till paradiset

Nu beger jag mig nedför branterna

En skinnbagge kämpar på i sin lilla värld

Blommor finns överallt (måste skaffa mig en bra Flora)

Insekter och spindlar finns också i en mängd här

Man får en känsla av att befinna sig i en regnskog

Murgrönan formligen översköljer hela området

Murgrönans kärl är väldigt dekorativa

Längst ned i dalen ser man ut över de gyllengula rapsfälten

Fjärilar av alla de sorter svärmar över rapsfälten. Här påfågelöga

Skogstry är vanligt förekommande här

Murgrönan finns i alla storlekar och former

Något enstaka träd har stått emot närmandena från murgrönan

Murgrönan bildar på sina ställen väldiga, marktäckande flak

Här är en ny planta på väg upp för en trädstam. Mot ljuset

I paradiset finns naturligtvis också en orm

Här finns också ett litet kapell där man kan sitta ned i lugn och ro och blicka ut över härligheten

Liksom fiskaren vittjar spindeln sina nät varje dag

Murgrönan är allerstädes närvarande

Svampar hjälper till med nedbrytningen och är samtidigt mat för många insekter

I den bördiga Mörbylångadalen arbetar bonden med hjälp av den senaste tekniken och till måsars skrik

 

Det finns hur mycket som helst att visa från den underbara Nunnedalen. En liten smakbit för att väcka intresse för denna vackra plats på jorden får räcka för den här gången.

 

På återseende

/Torbjörn

 

 

 

 

Postat 2010-06-22 19:26 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera
1 2 3 Nästa