Tobbes blogg

Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Predikaren

Jag var i stan för att uträtta några ärenden när jag plötsligt hör en tordönstämma ljuda mellan husväggarna. Till att börja med reagerade jag inte alls för jag trodde det var någon försäljare som ovanligt högljutt bjöd ut sina varor. Men det dröjde inte länge förrän jag förstod att det här var någonting annat och gick mot det håll de höga utropen kom. Då ser jag en kille som står på fundamentet till en fontän och predikar högt och ljudligt. En folksamling samlas kring honom och de får höra att de bl a ska sluta leva i otukt. Nu kände jag mig inte särskilt träffad, och det verkade inte som om någon annan gjorde det heller, så jag stod kvar en stund. Jag fiskade upp Nexen ur axelväskan och började fotografera det hela. Killen tog inte alls illa upp, tvärtom tycktes han bli ännu mer inspirerad av mitt fotograferande.

Politikerna i Uppsala har på försök ställt ut en talartribun på Vaksala torg, som är tänkt att fungera som "Speakers corner". Problemet är bara att torget för det mesta är en stor och öde plats och vem vill prata för ett stort öde torg. Det här har därför blivit ett praktfiasko. Den ideala platsen är naturligtvis där den här killen stod. På gågatan där det ständigt rör sig massor med människor.

Naturligtvis gjorde sig en del människor lustiga över Predikaren men de flesta stod kvar en stund och lyssnade på vad han hade att säga. Det här var ett fint exempel på yttrandefrihet, en rättighet vi tar för givet men som inte alls är en självklarhet i stora delar av världen.

På återseende

/Torbjörn

Postat 2012-09-28 21:52 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Ta mer porträtt!

I fotografins ungdom var det porträtt som gällde. Folk klädde upp sig och gick till fotografen. Det var högtidligt och minerna var oftast allvarliga och sammanbitna. Det berodde, inte bara på det högtidliga tillfället, utan också naturligtvis på att det var lågkänslig film det handlade om med långa exponeringstider. Man var tvungen att stå extremt still under ganska lång tid. När filmen så senare blev ljuskänsligare, i kombination med bättre studiobelysning, blev också minerna hos de avporträtterade mer avspända och naturliga.

Egentligen är det nog porträttfotografering jag gillar mest av allt. Jag gillar kontakten med människor och försöker skapa en lättsam och avspänd atmosfär kring fotograferingen. Det fungerar med de flesta människor men inte med alla. Det bästa är naturligtvis att lära känna de man ska porträttera under en längre tid och sprida fotograferingen till flera tillfällen.

De här porträtten är alla tagna under Kulturnatten i Uppsala. Fotoklubben hade ställt upp ett tält med en provisorisk studio. Vi hade en enkel bakgrund, som inte var helt slät, studioblixt med softbox och ett par blixtar som gav allmän belysning och lättade upp skuggor. Det var kallt i tältet på kvällen, endast tio grader, så det gällde att hålla ångan uppe. Både hos fotografen och de som blev fotograferade.

#2751091

#2751092

#2751094

#2751095

#2751096

#2751097

#2751093

Ljussättningen är A och O vid porträttfotografering. Här fanns inte så mycket tid till att testa olika ljussättningar, för folk kom förbi och hade inte tid att vänta alltför länge då det var andra saker som drog den här kvällen. Jag pratar hela tiden när jag fotograferar och försöker vara avslappnad och närvarande. Skämtar ofta och de får väldigt gärna skratta för då slappnar de av och kniper inte ihop munnen. Det senare är väldigt vanligt men det blir inte särskilt bra på bild. Att fånga personligheten är det man hela tiden eftersträvar och då är det naturligtvis en fördel att känna den man ska fotografera. Sedan är det en helt annan sak om man lyckas eller inte.

Ta mer porträtt!

På återseende

/Torbjörn

Postat 2012-09-25 18:48 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Det där med ramar

Oftast brukar jag lägga en tunn ram kring mina bilder som jag lägger ut på FS. Jag tycker dels att det är snyggt dels att det förhindrar att bilden "flyter ut" på den sida där den visas. Det blir i regel en tunn, svart ram men där jag valt svart som bakgrundsfärg blir ramen i stället grå. I regel tycker jag att svartvita bilder gör sig bättre med ram än de i färg, även om jag själv allt som oftast även där lägger en tunn, svart ram kring bilden. En gammal regel säger att man inte ska lägga en svart ram kring ett porträtt för då får bilden ett intryck av att vara en dödsruna. Det gäller också inramningen av printade kopior.

Vad säger ni? Är det förkastligt med ramar kring bilderna? Hade mina bilder här blivit bättre utan? Det är min lilla NEX 5N och Silver Efex Pro 2 som fått jobba här och de fungerar bra ihop.

På återseende

/Torbjörn

Postat 2012-09-22 10:54 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Jag kom på ett fiffigt tillbehör till min Rolleiflex

Pysslade lite grand med mina två tvåögda spegelreflexkameror i dag, Rolleiflex från 40-talet och Yashica Mat-124 G från sent 70-tal. Kollade att allt fungerade som det ska och det verkar som om bägge fortfarande är i fin form. Den gamla Rolleiflexen har en något tydligare sökare än Yashican och det är något lättare att ställa in skärpan. Yashican har ett Yashinom 2,8/80 mm sökarobjektiv och jag tror inte Rolleiflexens dito är ljusstarkare. Det framgår tyvärr inte på det här exemplaret som saknar uppgift om både sökarobjektiv och serienummer. Får jag gissa så tror jag att det sitter en riktig, och bättre, spegel i Rolleiflexen. Yashicans spegel liknar mer någon typ av silverfolie. Jag gjorde ren den senare kameran för en tid sedan och sökarbilden blev ljusare men upp till Rolleiflexens nivå når den inte.

Överhuvudtaget är det inte så lätt att fokusera med de här kamerorna. Tar man landskapsbilder är det sällan problem men vill man ta porträtt och andra bilder på nära håll tar det lite tid att få in skärpan. Nu talat jag i och för sig bara för mig själv och de ögon jag har :). I alla fall så kom jag på ett litet tillbehör när jag pysslade om gamlingarna. Fiffigt, om jag får säga det själv. Det fungerar alldeles utmärkt till bägge kamerorna och jag återkommer i ärendet när jag testat det i skarpt läge.

On the move

On the move

Dörröppnaren

Dörröppnaren

One book, two readers

One book, two readers

Skate break

Skate break

After work

After work

Alla ovanstående bilder är digitala och automatfokuserade. Jag välkomnar utvecklingen av säkrare och snabbare autofokus och andra fokushjälpmedel, som t ex fokus peaking, vilket gör fotograferingen enklare och roligare.

Som sagt var, jag återkommer till mitt lilla tillbehör som fungerar alldeles utmärkt i "laboratoriemiljö", a k a mitt sovrum. Jag noterade att jag fortfarande har en hel del film kvar i kylskåpet och det är bäst att passa på att använda dem innan den annalkande hösten sveper in oss i kyla och mörker. Höstdagjämningen infaller nu på lördag den 22:a så än har vi sommar några dagar till :-)

På återseende

/Torbjörn

Postat 2012-09-18 17:44 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Sommarkväll – och visst är Steady Shot bra att ha

Det blev sent innan jag satte mig i bilen och for tillbaka till Skurups folkhögskola, där jag under en vecka i somras hyrde ett rum. Jag hade varit ute hela dagen och kört runt i södra delarna av Skåne och nu längtade jag till sängen. Solen höll på att gå ned bakom molnen, som alltid tycks dyka upp och skymma solens sista strålar. På min A850 sitter fortfarande mitt Minolta 100/2,8 makro. Jag hade tidigare använt det i Smygehuk och iddes inte byta innan jag styrde kosan mot nattvilan.

Ett makro kring 100 mm är ju bra till mycket annat också än just till närbildsfotografering. Det fungerar bra till porträtt och landskapsfotografering också. Då fokuseringen inte brukar vara särskilt snabb på den här typen av objektiv så lämpar det sig bäst till lite mer stillsammare fotografering. Ställer man in aktuellt AF-område så går det naturligtvis lite snabbare att fokusera.

I det böljande landskapet åker jag ömsom i sol, ömsom i skugga. Korna gonar sig i de sista solstrålarna och stirrar tankfullt framför sig medan de idisslar dagens hårdsmälta föda. Kalvarna kikar nyfiket på mig när jag glider förbi med sidorutan nedvevad.

Månen är uppe och kastar sitt vakande öga över gårdar och hus. Det är så stilla och jag stannar en stund vid sidan av vägen och lyssnar på det svaga suset som hörs från en klunga vindkraftverk alldeles intill. Väl framme tar jag några bilder på den sällskapliga katten och på blommorna i rabatten intill husväggen. Steady Shot fungarar alldeles utmärkt vid 1/50 s och det fina är ju att det alltid finns där. Oavsett vilket objektiv du använder.

På återseende

/Torbjörn

Postat 2012-09-16 17:30 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 Nästa