Quo vadis?

Årets sista dag bjuder på spårsnö. Än så länge kanske jag ska tillägga. Det lär komma mycket mer senare. Var till föreningens återvinning på morgonen och därefter blickade jag ut över sätraängarna. Men närmare än så, under min balkong, såg jag dessa färska spår i snön.

Både dit och tillbaka ser det ut som. Vi människor lämnar spår efter oss överallt. Så även hundar.

På återseende

Torbjörn

Ny kamera

För åtta år sedan köpte jag min nuvarande kamera, Sony A7R III, och jag kände att jag ville skaffa en modernare innan jag blev för skruttig. Det har varit en mycket bra kamera men har börjat småkrångla lite. Jag klarar mig med den i många år till, trots krånglen, men har känt att jag vill skaffa något modernare innan det blir för sent. Fortsätter med Sony av flera skäl. Har redan ganska många sonyobjektiv, det är naturligtvis det främsta skälet, men jag tycker också om Sonys kameror, har haft flera stycken. De har länge legat långt framme i utvecklingen av spegellösa kameror. Hade jag startad i dag med spegellöst kanske det hade blivit ett annat märke. I dag finns många bra kameror att välja bland.

Den kamera jag nu har köpt är den nyligen lanserade Sony A7 V. Hämtade ut den i går. Det blev väldigt tomt på bankkontot, men fattiga konstnärer lär skapa bättre konst. Den har en sensor på 33 MP, min gamla har 42 MP. Ingen större skillnad, filerna blir något mindre och det är ju bra. Man kan förmodligen inte beskära bilderna lika mycket som med den gamla. Till det finns en lösning – du får gå närmare motivet. Övriga specifikationer kan ses på nätet. 

Har plöjt igenom inställningarna och nu är det bara att köra. Har tagit några testbilder och det fungerar fint alltsammans.

Tomten fick bli premiärmotivet (oredigerad). RAW, ISO 200, 1/20 sek, bländare 1.8, objektiv Zeiss Sonnar 55/1.8.

Snö är på väg, på vissa håll kan det komma 50 cm. Värst blir det väl här i Gävle där snökanoner brukar komma in över Gävlebukten. Bäst att åka till affären och bunkra upp redan i dag.

På återseende

Torbjörn

Utsikt från en bro

"Utsikt från en bro skänker perspektiv", särskilt då från stora broar då man kan följa t ex en älvs vindlingar bort uppströms eller nedströms. På julaftonen gick jag ut strax efter lunch. Lite vitt hade dagen innan kommit och det förbättrade ljuset ökar lusten att fotografera. Följde Tickselbäcken, som rinner genom stadsdelen jag bor i. Ställer mig på en bro över bäcken och ser mot de sista solstrålarna som speglas i bäcken. Här är perspektivet inte särskilt långt men jag kan se bäcken meandra mot stadsdelens centrum en bit bort. Jag hade inte stått länge förrän jag ser en flock änder komma glidande nedför bäcken. De tror förstås att jag har något ätbart att bjuda på. Har inget med mig i dag men de stannar en stund och tjattrar lite och positionerar sig. Så kommer en stor boll flytande nedför bäcken rakt in bland fåglarna. Alla tar till flykten.

De sista solstrålarna dör bort och jag vänder hemåt. Hemma väntar Kalle Anka och hans vänner. Varför man tittar jul efter jul vet jag inte? De äldsta filmerna, som  t ex Askungen och Snövit och de sju dvärgarna är bäst och fantastiskt välgjorda. De nya inslagen i slutet av programmet är inget för mig. Obegripligt tempo och snabba klipp.

Fanny och Alexander kan jag däremot se hur många gånger som helst. Vilket mästerverk av herrar Bergman och Nyqvist.

Ser fram emot lördagen för då kommer min Kristoffer och livskamraten Elisabet och hälsar på. En julklapp har de med sig också: Lilla Liv, nu 8 månader drygt är med från Stockholm där de bott över julen. Ett barnbarn till, har nu fyra. En enorm glädje i dessa orostider. Det är barnen som är framtidens hopp. Som det alltid har varit. 

Satsa på barnen, sätt dem inte i fängelse.

På återseende

Torbjörn