Tobbes blogg

Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Höstbilder från Valloxens strand och dess omgivningar

Rubriken blev kanske i högtidligaste laget, men höstbilder från Knivsta låter så jämra banalt. Då tror folk att det blir några bilder från Korvmojjens horisont. Nej, gott folk här kommer allt bilder från nejder där en gång Olof Thunman spankulerade omkring och fick inspiration till "Vi gå över daggstänkta berg." Jag kan lova er – den här dagen var det inte bara bergen som var daggstänkta – allt var daggstänkt. Hur gör man en visa på det temat? Det hade nog inte ens den där Thunman klarat av. Berg förresten, jag har inte upptäckt några under alla år jag bott här. Kanske tänkte han på slottsbacken inne i Uppsala dit han kanske hade förirrat sig efter att ha intagit sillunch en valborgsmässoafton.

Bilder av olika slag kan man ta nästan jämt. Variation är bra för sinnena. Bilder kan också tas i alla väder. Även när markerna stänkts av dagg.

På återseende

/Torbjörn

Postat 2011-10-31 22:52 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Inget märkvärdigt alls, bara vanliga vardagsbilder

Man samlar på sig bilder. Hela tiden. För en tid sedan debatterades här på FS om vi fotografer är någonting annat än samlare. Vi samlar på bilder medan andra samlar på frimärken, tomtar, kylskåpsmagneter mm. Jag tänker inte ta upp den debatten igen för det är många som inte håller med utan hävdar någonting annat. Det får vara hur det vill med den saken men av vilken anledning vi än må ha för vårt fotograferande så blir det efter ett tag massor av bilder. I negativpärmar och hårddiskar.

Julen är i antågande

Jag karaktäriserar mig själv som en flanerande fotograf med kameran i en rem om halsen eller försedd med en handlovsrem i handen.  Andra går ut med hunden, jag går ut med kameran.

Där satt den!

Fördelen med kameran är större flexibilitet. Du går ut när du har lust helt enkelt. Nu har jag flanerat en runda i Stockholm igen och ni som bor där känner igen vartenda steg jag tagit.

Samtal pågår

Det här är inget märkvärdigt alls, bara vanliga vardagsbilder. Just den här dagen var de här människorna ute på stan. Någon annan dag är det några andra.

Tummen sitter där den ska

Man ska inte gå för fort och helst ska man vara ensam. I alla fall fungerar det bäst för mig. För att det ska fungera måste man vara observant på sin omgivning och det går inte om man har sällskap.

Rast

Är du i en situation där du normalt tilltalar människor ska du naturligtvis också göra det när du har kameran med dig. Fråga om det går bra att ta en bild. Kafétjejerna sade ja utan att tveka och brydde

Steget efter

sig sedan inte det minsta om mig. Snickaren och kvinnan i gropen vinkade jag åt och de vinkade tillbaka. Acceptans och respekt. Sunt förnuft helt enkelt. Oftast räcker det att öppet visa kameran.

Kaffe och lite sol

Nu kan man ju inte skrika högt och fråga människor som står lite längre bort. Många blyga fotografer tar bara sådana här bilder. Det är en bra början om man är nybörjare inom den här genren, som jag

Upp- och nedgång

medvetet inte nämner vid namn. Den kan vara död och återuppstått i annat namn. För mig spelar det ingen som helst roll. Jag flanerar vidare, observerar och plåtar.

Pianissimo på gitarr

Det finns blyga människor även inom andra konstformer. Det går väl bra att dra några ackord hemma på kammaren men att göra detsamma vid Slussen och dessutom försöka pipa fram några verser av

Där borta ska den sitta

Bob Dylan är naturligtvis inte så lätt. Även här krävs det lite mod. Blyga pojkar får aldrig de snyggaste tjejerna sägs det. Blyga fotografer tar inte de bästa bilderna heller. Det underlättar mycket om man visar intresse för vad det tilltänkta fotoobjektet håller på med. Den här snickaren förklarade utan

Det blev kanske lite för dyrt

vidare vad han höll på med. Jag tackade så mycket och gick vidare. Ibland händer saker så fort att man

På väg till tältet?

inte hinner få upp kameran till ögat utan skjuter av på vägen upp. Ibland lyckas det, ibland inte.

Kursändring på gång?

Tänk på att teknikutvecklingen går rasande fort. Jag tar ibland bilder på människor som håller på med tekniska nymodigheter som mobiltelefoner och Segways t ex. Om några år ser de garanterat

Kurvtagning

annorlunda ut och man kommer att tycka att de gamla grejerna var urfåniga. Det i dag vanliga blir snart ovanligt.

På återseende

/Torbjörn


Postat 2011-10-30 17:04 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Varsågod, föreställningen kan börja – och det är gratis

Gatufotografin sägs vara död. Kanske är det så om vi med gatufotografi menar det som Henri Cartier- Bresson m fl ägnade sig åt för 40-50 år sedan. Det här är inget inlägg i den debatten utan jag vill bara visa vad jag tycker är intressant och roligt att fotografera. Bor man i ett någorlunda stort samhälle eller stad behöver man bara kliva ut på gator och torg och hålla ögonen öppna. Det vimlar av föreställningar överallt – och det kostar ingenting att titta. Har man dessutom kameran med sig, vilket starkt rekommenderas, kan man titta på reprisen när man kommer hem.

Den observerande flanören, det epitetet passar alldeles utmärkt in på mig. Det är väl det jag mesta tiden håller på med. Jag flanerar i min egen takt och är min egen regissör. Jag fotograferar inte för någon annan än mig själv utan för mitt höga nöjes skull. Av någon konstig anledning verkar det inte som om jag tröttnar heller. Tappar jag inspirationen kan jag kolla på en utställning, byta objektiv, fotografera med film eller helt enkelt göra någonting annat tills inspirationen infinner sig igen. För det gör den – förr eller senare är den tillbaka.

Den här dagen såg jag en hel del som hände på stan, och stan är i det här fallet Stockholm. Jag brukar oftast gå över S:ta Clara kyrkogård när jag ska till city. Där värmer jag upp med ett antal skott bara för att komma igång. Har jag film i kameran kanske det blir ett skott i alla fall. Ibland fastnar något som är värt att spara.

På S:ta Clara kyrkogård är det fler än jag som står och provskjuter

Går man sedan vägen förbi Sergels torg brukar man nästan alltid få se något intressant. Ni som läser kanske tycker det är tjatigt med bilder från den här platsen men här samlas alltid mycket folk, det är en naturlig träffpunkt för människor helt enkelt.

Vid avgrunden. Jag kände lite Hitchcockstämning här men lugn, bara lugn. En person framför rullstolen håller på att låsa den

Följer man sedan Drottninggatan mot Gamla Stan möter man oftast massor av människor och det händer saker hela tiden.

Bergmans eftr

På Mynttorget har vaktstyrkan vid slottet matinéföreställning. Publiken finns redan på plats och jag sällar mig till dem och följer med intresse vad som sker. Fast egentligen vet jag ju hur det slutar.

Manöver!

Givakt!

Nästa grupp anländer

Rättning i ledet

Avdelning, framåååt...

...marsch

Ja, det blev som jag trodde :). Vaktstyrkan marscherar i väg ut på Västerlånggatan och vidare in i Gamla Stan och sedan upp till slottets vaktlokal

Efter föreställningen återgår allt till det normala. Folk köper varmkorv...

...och demonstrerar

När jag tog fram bilderna till det här inlägget gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Vid konvertering av RAW-filerna i LR målade jag fram skärpa och klarhet med justeringspenseln. Den förinställda skärpeinställningen på 25 drog jag ned till 0. Sedan klickade jag på justeringspenseln och drog upp skärpa och klarhet till 25. Därefter målade jag enbart huvudpersonerna. Allt annat blev oskärpt vid konverteringen. Vid nedskalning och publicering på FS använder jag High Pass-filtret (0,3x70). Jag kan inte säga om det här sättet är bättre än när hela bilden får grundskärpning vid konverteringen.

Det skulle vara intressant att veta hur ni andra gör som fotograferar i RAW och lägger ut bilder på FS.

På återseende

/Torbjörn


Postat 2011-10-28 22:33 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Målaren i Gamla Stan

När jag i går gick genom Gamla Stan, på min väg upp till Ellens bageri på Hornsgatan, såg jag att man höll på att restaurera en av butikerna på Västerlånggatan. Nyfiket stannade jag till och kollade vad som pågick och strax kom en målare ut med pensel och färgburk och började måla fönsterbågen utvändigt. Jag tycker det är roligt att måla och har nyligen restaurerat mitt sovrum. Efter att ha stått och tittat på målarens penselföring ett tag frågade jag vilken typ av färg han använde:

- Mmm, blev svaret. Jag tänkte inte så mycket på svaret så jag frågade nyfiket vidare:

- Börjar det inte bli sent på året nu för att måla utomhus?

- Mmm, blev åter svaret. Men varför svarar inte karl'n, tänkte jag? Han kanske hör dåligt, tänkte jag vidare, och formulerade ytterligare en fråga, denna gång sakta och ganska högt:

- Vad ska det bli här då när allting blir klart?

- Mmm, svarade mannen för tredje gången i rad.

Jag stod tyst en stund och betraktade mannen. Då såg jag att han inte hade arbetskläder på sig utan sina egna. Då, och först då, förstod jag att det var en målare från något annat land. Kanske från något av länderna i Baltikum, eller Polen? Jag nickade åt mannen, som för att visa att jag förstod situationen, och fortsatte sedan min promenad genom Gamla Stan.

Ja, så här har det blivit. Träffar du en målare på stan, eller hemma i lägenheten, är det inte säkert att han förstår vad du säger. Det är nya tider nu. Jag ser inget fel i det men jag hoppas att mannen har avtalsenlig lön och alla andra förmåner som råder på den svenska arbetsmarknaden. Men nog hade väl arbetsgivaren kunnat bekosta honom riktiga arbetskläder?

- Vilken typ av färg använder du, frågade jag? "Mmm," svarade mannen.

- Börjar det inte bli sent på året nu att måla utomhus, frågade jag? "Mmm," svarade mannen.

Målaren

- Vad ska det bli här då när allting blir klart, frågade jag? "Mmm," svarade mannen.

Det är roligt att studera skickliga hantverkare i deras arbete. Har jag kameran med mig blir det också några bilder. Tyvärr är det många gamla hantverk som försvunnit och med dem utövare som tidigare fört traditionen vidare från generation till generation. Det är utvecklingens gång och inte mycket att göra något åt. Men nog fotograferar jag hellre en målare än en byråkrat som sitter i sammanträden hela dagarna.

På återseende

/Torbjörn

Postat 2011-10-27 15:09 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Occupy Wall Street och märkliga inteckningar

När jag för några dagar sedan skulle köpa LCD-skydd till min kamera (se här) passerade jag Brunkebergstorg. Det första som mötte mig var några tält och ett antal skyltar som låg lite här och där. När jag kom närmare såg jag också några människor som satt och huttrade kring ett bord. De hade övernattat i tälten som fanns uppställda runt omkring torget. Ett antal personer som såg ut att ha lunchrast stannade också till och snart var diskussionerna i full gång. Det visade sig att det här var en avlöpare från Occupy Wall Street som startade i New York för en tid sedan. Liknande demonstrationer genomförs också i Göteborg och Malmö, men det var bara i Stockholm som man demonstrerade dygnet runt, nämnde en av kvinnorna med viss stolthet i rösten.

Innan jag gick vidare såg jag en man som gick omkring på torget och framför Swedbank med ett sandwichplakat. Först trodde jag att han tillhörde Occupy Wall Street-gruppen men han var sin egen. Jag blev naturligtvis nyfiken och frågade vad han höll på med. Då berättade han att några högre tjänstemän inom Swedbank tagit inteckningar i falskt namn i mannens fastighet och på så sätt lurat till sig ansenliga summor pengar. Enligt mannen pågick intrenutredning som bäst och bankledningen var irriterad på mannens demonstration.

Med ens skämdes jag lite grand över min besvikelse och irritation över att inte Rajala foto hade LCD-skydd till min kamera. Vad är det som händer (som Leif G W Persson brukar skriva), tänkte jag? Banker som stjäl från sina kunder? Det är märkliga tider vi lever i. Läste i UNT att Volvo gör miljardvinster och gladde mig att det går bra för det gamla fina företaget. När jag läste vidare i texten stod det att företaget ska säga upp 2 000 personer? Vad är det som händer? Finns det något samband mellan detta å ena sidan och Occupy Wall Street och mannen med sandwichplakatet å andra sidan? Orkade inte bry min hjärna för tillfället utan knatade vidare mot Sony center på Regeringsgatan.

"Here come old flattop he come grooving up slowly...", jag associerar direkt till John Lennons härliga låt när jag ser den här skylten

Det fanns fler skyltar utspridda lite överallt

Demonstranterna övernattade i tält och det hade varit kalla nätter berättade en kvinna

Folk på lunchrast stannade till och diskuterade sinsemellan och med demonstranterna

Några var väldigt intresserade av vad som pågick

Precis när jag ska till att gå stöter jag på den här mannen försedd med sandwichplakat

Enligt mannen så har tjänstemän inom Swedbank gjort falska inteckningar i hans fastighet

Jag frågade en av Occupy Wall Street- demonstranterna om några politiker hade besökt dem. Nej, svarade han först, men korrigerade sig snabbt och svarade att en från Miljöpartiet hade stannat till och pratat en stund. Politikerna har väl fullt upp med att rädda Grekland och Euron för tillfället. Mannen som, enligt egen utsago, fått sin fastighet intecknad av höga tjänstemän inom Swedbank berörde mig starkt. Han var lågmäld men det syntes tydligt att han var tagen av vad som hänt.

Ja, så kan ett nedslag en helt vanlig dag i verkligheten se ut. Kära vänner, ni glömmer väl inte bort att dokumentera?

PS Det kom en bok från Blurb häromdagen.

På återseende

/Torbjörn

Postat 2011-10-26 11:31 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa