Gesällen/Spelmansstämma

Det var spelmansstämma vid Hille hembygdsgård, strax utanför Gävle, för ett par veckor sedan. Spelmansstämmor hör sommaren till och jag brukar besöka några varje år. Erik Sahlström-stämman i Vendel är en stor stämma, kanske den största vi har. Gillar man nyckelharpa är den ett måste. Tyvärr missade jag den i år.

Spelmännen, och dito kvinnorna, är bärare av mycket gamla musiktraditioner som format mycket av den musik vi hör i dag. Det är kul att se att det också finns ungdomar som deltar.

Den här dagen var solig och varm och kanske var det svårt att få stämningen på instrumenten att hålla hela dagen.

Som brukligt strosade jag runt och lyssnade på buskspelet. Det är en kul företeelse på spelmansstämmor. Spontana grupper bildas och de spelar några låtar. Sedan upplöses grupperna och nya bildas. 

Vi kom lite sent så vi missade stora delar av allspelet och sedan skulle vi vidare till Hälsingland. Men en kort visit är bättre än ingen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Ibland fotograferar jag som djävulen

Det är märkligt att det fortfarande anses olämpligt att fotografera med zoomobjektiv. Jag kan inte förstå var den åsikten har sitt ursprung. Det skulle vara intressant att få veta. Jag använder ofta zoom. Både till analogt och digitalt. En gammal Tamron 2.8/24-70 zoom passar till en av mina analoga kameror och det fungerar toppen. Till min digitala Sony använder jag en mycket fin 2.8/28-75 zoom från Tamron. Jag har flera fasta objektiv också. Alla objektiv har sina för- och nackdelar. Men det skulle aldrig falla mig in att begränsa mig i mitt fotograferande genom att t ex utesluta zoomobjektiv. 

Till en av de här bilderna har jag använt Tamron 2.8/28-75. De övriga två är fotograferade med normalen Zeiss Sonnar 1.8/55.

Jag bryr mig inte det minsta om att djävulen använder zoom. Huvudsaken är väl att han fotograferar.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Internationella stickningsdagen

Vi hade några ärenden att uträtta på stan och promenerade Drottninggatan fram. Då ser vi att ett stort bord hade ställts fram utanför garnbutiken Garnet. Vi frågade vad som var på gång och fick till svar att det denna dag firades Internationella stickningsdagen över hela världen. För Gävles del var det den 12 juni, datumet kan variera något från land till land. Vi stannade en stund och pratade om evenemanget med butikens delägare och sedan gick vi för att uträtta våra ärenden.

När vi en stund senare gick tillbaka hade det samlats ett gäng stickningssugna damer kring bordet. De pratade, drack kaffe, och naturligtvis, stickade. Det var fint att se deras glädje och skicklighet med stickor och garn.

När vi står där kommer tre katter gående i rad gatan fram.

– Internationella stickningsdagen, fräser den ene och sparkar i väg ett nystan bort mot Centralstationen. Vad larvigt!

– Internationella smickringsdagen, inflikar den andre katten.

– Inte så rationella snickringsdagen, säger så den tredje utan att egentligen förstå vad det handlar om.

De försvinner in på Hattmakargatan och är därefter som uppslukade av jorden. Vi fortsätter bort mot parkeringen. Jag funderar ett tag på vad katterna har sagt. På något vis känns det bekant. Men inte här väl? Kanske på en annan plats och en annan tid?

På återseende

Torbjörn