Gråväder, plånboksfrågor och Millennium

Efter att ha varit krasslig några dagar behöver jag komma ut i ljuset. Uppsala bjuder inte på särskilt mycket ljus men däremot en väldigt grå gråskala. Gråväder och regn. Vid Resecentrum stoppas jag av en reporter och en fotograf från UNT. Reportern undrar om det är de s k plånboksfrågona som är avgörande för hur jag röstar. Underförstått; om jag röstar på det parti som ger mig mest pengar i plånboken. Den 25:e i varje månad det vill säga. Jag menar att politiken är mer komplicerad än så och försöker förklara vad jag menar. Inte så lätt när man knappt hunnit vakna. Fotografen undrar vad det är för kamera jag har under regnjackan och jag tar fram min gamla Spotmatic F. Hon hade nog väntat sig något modernare för det verkar på hennes ansiktsuttryck att döma som om det var första gången hon såg något liknande.

Vid Resecentrum har också ett gäng unga tjejer samlats. Några hoppar ideligen över ett räcke medan andra mjukar upp eller bara står och kurar i regnet.

Jag frågar några tjejer vad som är på gång. De berättar att ungdomar från Sverige och övriga Europa har samlats för att utöva "sporten" partour. Vid Resecentrum är det bara tjejer, killarna håller till någon annanstans. Jag önskar tjejerna lycka till och drar i väg upp mot centrum.

Några väntar på bussen i regnet

Andra reflekterar inte så mycket (?) över regnet utan skyndar på för att komma in under tak

Trots det dåliga vädret är det en hel del folk i rörelse. Entusiastska valarbetare försöker påverka in i det sista.

Funderar en stund på en artikel jag läste i någon tidning om att sekten Livets Ords medlemmar ber till Gud om att alliansen måtte vinna valet. Man blir lätt illamående. Förstår de i sin extas att det inte enbart räcker med att be? Att de själva måste bege sig till vallokalen för att där lägga ned sin valsedel? Ack ja, vi lever i ett modernt samhälle där vetenskap och teknik går framåt men där primitiva tankar fortfarande lever kvar och som somliga dessutom slår mynt av. Business i alla former ska ju uppmuntras så det är väl helt i sin ordning men nog får man en känsla av att någon i bakgrunden gnuggar händerna i förtjusning medan andra, innerst inne, för sig själv på kammaren, känner sig lurad.

När jag promenerar på gågatan kommer helt plötsligt en cyklist och brakar in bland fotgängarna

På gågatan är det liv och rörelse som vanligt och en grupp tjejer står och pratar. Kanske om politik?

Tittar in som hastigast på Galleri London och ser Jonas Linells utställning. Linell har bl a fotograferat skivomslag till gruppen Kent. Gillar en del av bilderna men inte alla. Drar vidare uppför Drottninggatan för att se de förberedelser som är på gång inför inspelningen av den amerikanska versionen av Millenniumtrilogin.

"Scenerna som spelas in i Uppsala gestaltar det fiktiva samhället Hedestad och året är 1966.
Just den här dagen är det fest i Hedestad, med Barnens dag-tåg, clowner och kvinnor i glittrande baddräkter som kastar ut godis till publiken. Här, bland åskådarna, befinner sig också 16-åriga Harriet Vanger tillsammans med sina vänner. Hon ingår i den mäktiga – och till stora delar ondskefulla - industrisläkten Vanger, som har samlats för en familjemiddag på godset." (UNT 2010-09-18, min kursivering)

Övergångsställena är gulmålade och det har tillkommit en del "butiker" längs gatan. Nåja, det är bara kulisser men man får ändå en känsla av 60-tal. Inspelningarna lär dra igång under veckan som kommer så det ska bli kul att titta på.

Jag stånkar vidare uppför Carolinabacken på min väg till Uppsala Fotografiska Sällskaps lokaler på Övre Slottsgatan 14. I galleriet ställer Johan Margulis ut sina bilder. För tillfället är jag ende besökare och jag blir bjuden på nybryggt, varmt kaffe som verkligen värmer denna gråmulna dag. Jag gillar Margulis bilder. Bilderna är montage och har alla en erotisk underton.

Stärkt av gott kaffe och uppiggad av den goda konsten :) går jag med lätta steg, trots genomblöta skor, tillbaka till city där en ensam trubadur försöker liva upp stämningen på Forumtorget.

På återseende

/Torbjörn

Den blanka rutan, eller bilden som inte fanns

Den har funnits där hela tiden. Ända sedan sommaren 1970. Den blanka rutan. Bilden som inte fanns. På en negativremsa Tri-X. Jag har tidigare scannat de här negativen med min förra scanner men aldrig den blanka rutan. Där fanns ju inget. Bara tomhet. Jag bestämde mig för att scanna om negativen häromdagen med min nya Epson V750. Det ska bli en fotobok. Den första för min del. Först så hoppade jag över den blanka rutan precis som jag gjorde tidigare men den blanka rutan gjorde mig nyfiken. Innan  jag sorterade in negativremsan i negativpärmen höll jag upp negativet mot lampan och kollade den blanka rutan mer ingående. Minnsann, fanns där inte några svaga svärtningar? För svaga för att man skulle kunna se vad som där fanns. Jag placerade åter negativet i scannern och ramade in den blanka rutan. Jag koncentrerade mig bara på den. När jag hade gjort mina inställningar i scannerprogrammet Silverfast så tonade plötsligt fram en bild ur det förgångna. En bild som jag aldrig sett tidigare och som jag inte trodde fanns.

Genast börjar minnescellerna i hjärnan att jobba. Minnena från det förflutna kryper så sakteliga fram ur vrårna där de legat så länge. Sommaren 1970 i Dalarna. Så var det. Fast det började några veckor tidigare i Uppsala. Jag höll på att avsluta mitt första läsår på universitetet och firade Valborg med några vänner. Nu var jag på väg till baren för att få något att dricka. Då stod hon där helt plötsligt. Så oemotståndligt söt. Jag blev stående som ett fån och bara stirrade. När jag till slut kom till sans frågade jag om hon ville ha något att dricka.....

Så hade det blivit dags att besöka föräldrarna i Dalarna. Jag arbetade på fabriken under sommaren och hade långledigt några dagar. Tog tåget från Gävle och de mötte upp vid stationen i F. Vi packade in oss i bilen och for i väg till sommarstället. Där skulle jag tillbringa några fantstiskt fina dagar med Y och hennes härliga familj. Stugan hade inget rinnande vatten så vi fick bära vatten flera gånger om dagen uppför en jättebrant backe. Vi gjorde utflykter runt om i Dalarna och så åt vi strömming! Mamman hade gjort flera olika sorters delikata strömmingsinläggningar som vi begärligt åt av varje dag. Naturligtvis tittade vi också på fotboll. Fotbolls-VM från Mexico. Pelés sista VM-turnering.

Jag fick bo i härbärget, eller härbret som man säger i Dalarna. Där fanns inga moderniteter. En skål och en kanna med vatten användes för den dagliga hygienen. På bilden ser man kanna, skål, bord med skynke, handduk, spegel och kanske är det en lampa uppe till vänster.

Tänk att den blanka rutan kunde rymma så mycket information. Information som får mig att minnas så mycket trevligt. Vilken tur att den till slut efter 40 år blev scannad. Mitt råd till er alla är att ta väl hand om era negativ och digitala bildarkiv. Kolla särskilt igenom era blanka rutor för där kan finnas bilder ni aldrig trodde fanns.

På återseende

/Torbjörn

En helt vanlig dag

Egentligen handlar det här inlägget om två dagar, fredag den 10:e och måndag den 13:e september. Handlingen är ganska vardaglig. Jag är på väg från jobbet i Uppsala till Resecentrum. Nästan alltid går jag samma väg. Det tar en kvart ca om jag går i lagom promenadtakt. Det händer att jag har kameran med mig till jobbet och att jag tar några bilder efter vägen. När man fotograferar med film är det ju så att ibland dröjer det några dagar innan alla exponeringar är gjorda. I det här fallet tog det två dagar. Fast egentligen bara ett par timmar effektiv tid. Liksom många andra här på FS använder jag kameran som en anteckningsbok och noterar vad jag ser efter vägen. Ibland stannar jag till en kort stund för att beta av den plats jag just då står på. Det blir inga längre stunder för efter några bilder går jag vidare.

Vid S:t Eriks torg står det här cykelskelettet. Det rejäla låset gjorde ingen störe nytta.

En kärra med en tavla står utställd på trottoaren utanför en av de små verkstäder som finns här

Utanför en annan verkstad finns kransar och övrigt hantverk med råmaterial från naturen

När jag kommer till Stora Torget är det en del aktiviteter kring valstugorna.

En valarbetare delar ut papper som säger att förre utrikesministern, diplomaten, FN:ambassadören mm Jan Eliasson är på väg för att hålla ett kort anförande. Det får mig att stanna upp en stund för jag tycker att Eliasson är en mycket sympatisk person. Jag får ta ett senare tåg hem

Några passar på att ta en mobil lunch medan de väntar

Se där nu har han anlänt

Thomas Östros hälsar välkommen, också...

...sparkar han igång. Eliasson menar bl a att vi borde engagera oss mer internationellt

Det har samlats en del åhörare som lyssnar intresserat till vad Eliasson har att säga. En reporter från lokalradion förbereder sig för en intervju. För mig börjar det bli dags att gå till Resecentrum och ta tåget hem till Knivsta.

Vid Resecentrum sitter några ungdomar och väntar på nästa tåg

Ja, så här kan en helt vanlig dag se ut. Om du har kameran med dig det vill säga – och det har du väl?

På återseende

/Torbjörn

Mods vs rockers

Den 4 september visade gamla mods och rockers upp sig tillsammans med sina hojar i Stockholm. För modsarna var det ju scootrar som gällde medan rockers föredrog motorcyklar. Jag hann upp gänget vid Nytorget uppe på söder där respektive grupp hade radat upp sina snygga hojar. Stämningen var mycket hjärtlig och runt hojar och tidsenligt klädda förare minglade massor av människor, många behängda med kameror. Den stundtals skarpa solen ställde till med en del förtret men ljuset blev bättre längre fram på eftermiddagen. Det var varmt och skönt och en glass smakade förträffligt där jag trängdes bland mods och rockers.

Beundrande blickar med ett stänk av nostalgi

Välutrustad scooter

Skinnpaj var det som gällde

Störtkruka och motorglasögon hörde också till

Många hojar på rad

Hetlevrad italienare

Det fanns mycket att prata om...

...över en kopp kaffe

På några hojar satt en hederlig gammal tuta

Som sagt, det fanns mycket att snacka om

Allt fotograferat med Pentax Spotmatic F, Fujinon 1.8/55 samt Kodak T-Max 400

På återseende

/Torbjörn

Höstterminen börjar på Ellens bageri

Så hade äntligen dagen kommit när höstterminen på Ellens bageri började. Ett gäng trogna besökare mötte upp och försåg sig med utsökt goda bakverk och lämpliga drycker därtill. Pratsjuka var vi allesammans efter att ha varit borta från varandra hela sommaren. Magister Bengt var en timme försenad så det fanns gott om tid till lite bus :). Stämningen var som vanligt mycket kamratlig men vi konstaterade samtidigt att endast en kvinna hade mött upp. Det skulle vara så trevligt om fler kvinnor kom på våra trevliga träffar. Kanske tror ni att vi bara pratar teknik. Så är inte alls fallet, även om det naturligtvis blir en del snack om de kameror vi använder. I kväll fick vi ett celebert besök av Micke Berg som kom och hälsade på oss en stund. Det var trevligt. Som sagt var, säsongen på Ellens är i gång och tiderna för sammankomsterna är införda i planeringskalendern.

Nedan följer några bilder från premiärkvällen:

En och annan anekdot berättas om superskarpa objektiv

Staffan visar var någonstans hans fina bilder är tagna

En Leica pryder alltid sin plats....

....liksom en snygg Olympus

Johan tar en bild med sin fina Olympus

Bernt är en av profilerna som ofta kommer till Ellens

Stephan demonstrerar sin nya Sony NEX-5

Till slut var allt urdrucket och uppätet

Då gick vi och hälsade på Gert på Svenska Kort

Ja, mer finns inte att förtälja från undertecknad. Vi ses väl om två veckor igen.

På återseende

/Torbjörn