Murre på Högåsen

Jag stötte på Murre på Högåsen häromdagen när jag var ute och testade mitt nygamla Minolta 1,4/50 mm. Murre förresten, han heter förmodligen någonting annat men för mig heter alla okända katter Murre. Man kan ju inte gärna kalla dem för NN och ibland har det visat sig att de hetat just Murre. Det hände en gång i Gävle. Vi hade precis parkerat bilen då en kelig katt kom springande emot oss. 

– Hej på dig Murre , sa jag och kelade lite med den.

Under tiden hade kattens matte, en sjuårig flicka, kommit fram till oss och hade hört mig kalla katten för Murre.

– Hur kan du veta att han heter Murre, frågade flickan allvarligt?

– Va, äh, jo han ser ju ut som en typisk Murre, slingrade jag mig. Jag kunde ju inte gärna säga till flickan att jag kallar alla främmande katter för Murre.

Med det lät sig flickan nöja och drog iväg med katten i famnen.

Men nu gällde det alltså Murre på Högåsen. Han höll precis på att vässa klorna mot en trädstam när jag kom förbi.

– Men hallå, dig har jag inte sett förut, hälsade Murre. Är du ny på Högåsen?

– Jag ska bara krypa under det här staketet först så får vi snacka litet

– Men va sjuttsiken, jag kommer inte under

– Så ja, nu gick det bättre. Jag tänkte väl...

– Trevligt att råkas men nu är det dags för hemgång och middag

– Bara det inte blir torrfoder. Jag hatar torrfoder, det är hundkäk

– Har jag inte snygg svansföring förresten? Högåsens snyggaste om jag får säga det själv

– OK, då säger vi så. Samma tid och plats i morgon

Nu är ju det här min högst personliga tolkning om vad som utspann (!) sig mellan Murre och mig den här eftermiddagen men jag tror att det i stora drag stämmer ganska väl överens med hans uppfattning också.

Fotografering behöver inte alltid vara så gravallvarligt utan det står var och en fritt att göra vad de vill med en av de bästa leksaker som sett dagens ljus.

På återseende

/Torbjörn

Menière

Jag har sedan 20 år tillbaka Menières sjukdom i mitt vänstra öra. Sjukdomen kom som ett brev på posten efter en vanlig öroninflammation. Den är vidrig och har präglat mitt liv sedan dess. Yrselattackerna är fruktansvärda och tröttheten efter dem sitter i flera dagar. Jag skriver dessa rader i efterdyningarna av en mycket kraftig attack i går kväll. I dag är det lugn och ro som gäller. Inga höga ljud naturligtvis. Stadens buller och bång undviker jag i dag och vännerna på Twang får fika och umgås utan min medverkan den här gången. Lugn och ro gäller i dag som sagt och neddragna persienner. Starkt ljus är också jobbigt sådana här dagar och solglasögon är ett måste. Jag trodde att Menière med tiden skulle avta men den har det senaste året varit väldigt aktiv. Det har lett till att jag blivit tillbakadragen och nedstämd och tillbringar största delen av tiden hemma. Resor är plågsamma och jag reser ogärna ensam.

Fotografering betyder mycket för mig nu. Det är avkopplande och är ett mycket bra exempel på skapande som leder fram till ett synbarligt resultat. Barnen är vuxna och klarar sig själva och arbetslivet är i avtagande och har mist nästan all betydelse. Den sociala samvaron är väl kanske det enda som återstår.

Det är vår och dags att vädra ut allt unket och instängt från vintern...

...som sakta men säkert släpper sitt grepp

I dag tänker jag unna mig en god och vällagad lunch på Grekens restaurang här i Knivsta. På hemvägen ska jag handla lite mat och sedan blir det lite pyssel hemmavid. Det finns alltid lite bilder att redigera,  intressanta bloggar att läsa och dito böcker att läsa. Apropå böcker så vill jag än en gång rekommendera, både troende och icke-troende,  Hans Furuhagens bok "Bibeln och arkeologerna" där han sammanfattar det senaste seklets arkeologiska undersökningar i mellanöstern med bäring mot bibelns berättelser. Lärorikt och intressant.

På återseende

/Torbjörn

Skiftbytet och hypotenusan

Snart dags

Pass

Den är min

Sådana här trianglar i gatan får mig att minnas hemska mattelektioner med hypotenusor och katetrar och i katedern stod magistern och trummade med fingrarna

En bild lär säga mer än tusen ord så i dag är jag fåordig.

På återseende

/Torbjörn

Kvinnlig fägring och manlig kärvhet fikar tillsammans

Våren har det kämpigt för vintern verkar inte vilja släppa taget riktigt än utan kommer hela tiden med kyliga nålstick just som vi trodde att den var väck. Ett av dessa kyliga nålstick fick vi känna av som mötte upp till fotofika i Uppsala kl 10 på Broströms café i lördags. Väl inomhus och trakterade med varma drycker och goda bakverk steg kroppsvärmen igen och tungans band släppte i takt med att magen fylldes med nämnda läckerheter.

Jag hade med mig ett nyinköpt, fast gammalt, normalobjektiv Minolta 1,4/50 mm, som testades ganska så flitigt både inomhus och utomhus. På de här bilderna har jag bländat ned till 1,7 för att få hyfsad skärpa över hela ansiktet. Objektivet vann jag på en eBay-auktion i onsdags och på fredagseftermiddag blev det levererat till min port! Inte illa. Det är i mycket fin kondition och ser nästan oanvänt ut men jag måste köra några varv till innan jag kan uttala mig om hur det fungerar på mina Sonyhus. Här har jag använt A77.

Jag tvekade en stund innan jag tog klivet ut i snöyran

Rauni kommer rödkindad in från yrvädret utanför

Lena, den superaktiva, har tid att fika en stund med oss

Per visade sin fina bok om Arlanda

Bert-Ola berättade bl a om hur han stackade sin makrobilder

Johan arbetar också på Arlanda och har, liksom Per, mycket att berätta därifrån

Så småningom anlände fler cafégäster

Per hade en exponerad rulle TMAX 400 med sig och undrade om jag ville framkalla den åt honom. Den står nu på köksbänken hemma och i kväll blir det nog av när mörkret har lagt sig. Det har blivit så ljust nu på dagarna att det nästan är omöjligt att få badrummet ordentligt mörklagt. Kanske dags att skaffa sig en mörkrumssäck.

I dag måste vinterdäcken av och jag ska se om jag kan hitta någon torr fläck på gården att hålla till på.

På återseende

/Torbjörn

På exkursion med Inga Söderman

Året är 1972 och jag studerar vid Uppsala universitet. På höstterminen läser jag Kulturgeografi och på en av kurserna ingår en exkursion till Östergötland och då i huvudsak trakterna kring Norrköping och Linköping. Lärare på kursen är lektor Inga Söderman, en av universitetets många legendariska lärare med en lite ovanligare bakgrund. Hon arbetade som servitris på Centralkafeet i Gävle och började studera på äldre dar och studierna kulminerade i en doktorsexamen...

Inga var mycket intresserad av fotboll och hennes favoritlag var IFK Norrköping. Det räcker egentligen inte med att säga "intresserad av fotboll" för Ingas kunskaper om fotboll var helt otroliga. När vi kom till Norrköping beordrade hon busschauffören att köra ett ärevarv runt Idrottsparken med henne själv naturligtvis som ciceron. På kvällen gick vi alla ut och åt middag på en restaurang och jag hade turen att få sitta bredvid Inga. Nu fick jag chansen att få testa hennes fotbollskunskaper och jag drog till med följande:

– För några år sedan såg jag, i en match mellan Norrsundet och Skutskär, en ung och mycket snabb fotbollsspelare.....

– Du menar förstås Tommy "Snabben" Andersson, som senare värvades av Sleipner, och som för det mesta spelade tillbakadragen inner, svarade Inga innan jag ens hade hunnit formulera frågan.

Hon var helt enkelt makalöst kunnig inom det mesta som rörde fotboll och jag minns hennes nervositet inför en match i Europacupen mellan IFK Norrköping och det italienska storlaget Inter. Jag var också nervös men av helt andra orsaker. Inga skulle nämligen examinera mig muntligt på en kurs eftersom jag p g a sjukdom missat de ordinarie tentamenstillfällena. Med vid examinationen var också Ingas gamla boxer.

Vi åkte buss från Uppsala

Vi besökte det här bostadsområdet i Norrköping...

...där man bl a kunde se sådan här utsmyckning

Inga undervisar...

...och vi lyssnar

Vilket bostadsområde i Norrköping vi besökte har jag tyvärr glömt

Här tror jag att vi besöker gamla Linköping och en guide möter upp

Pressen är på plats

Pytten var billig i Norrköping det året konstaterar de här kvinnorna

Hårmodet för herrar 1972

Vi fikar på Borgs konditori. Norrköping? Linköping?

En av Göta kanals många slussar inspekteras...

...och får godkänt

Ett besök ute i den Östgötska myllan ingick naturligtvis i exkursionen...

...liksom ett besök på en betongfabrik

Inga spänner ögonen i oss

Här tar hon fingrarna till hjälp för att illustrera något

Den här killen kom från Stöde

Tanten rev och slet bland veckotidningarna

Ja, det var några väldigt trevliga dagar i Norrköping med omnejd och det var tur jag hade min Pentax Spotmatic med mig på resan. När jag ser de här gamla bilderna känner jag igen många av kurskamraterna och jag minns t o m vad några av dem heter. Kameran är en fantastisk tidsmaskin och samtiden ska naturligtvis dokumenteras. Hela tiden.

På återseende

/Torbjörn