Gesällen/ HP5+ efter ISO 200

Bengt Björkbom bloggade för ett tag sedan om att exponera Ilford HP5+ efter ISO 200. Det är i och för sig ingen nyhet. Filmen är mycket mångsidig och kan både pullas och pushas. Många pushar den till ISO 1600 för den ökade kontrasten skull och andra pullar den till ISO 200 för att få ett mjukare resultat.

Jag bofogar några ISO 200-bilder där de tre första är fotograferade i solsken med en del molntussar på himlen. Relativt kontrastrika förhållanden alltså. Den sista bilden är fotograferad inomhus med ganska mjukt dagsljus från en öppen balkongdörr och ett fönster.

Filmen framkallades i XTOL med spädningen 1+3. Jag gillar resultatet. Måttligt korn och fina toner. Den har också fin skärpa. En klar favorit.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Lokmekanik

I datorernas och elektronikens tidevarv är det lätt att glömma bort betydelsen av kunskaper i mekanik. De behövs även i dag. Våra verkstäder var i många år grunden för vårt välstånd. Jag bor inte så långt från Järnvägsmuseets fordonshall och gör en tur dit då och då för att fotografera gamla lok och tågvagnar. Fordonshallen är f n stängd för allmänheten så man får nöja sig med de fordon som står uppställda utomhus.

Här har jag fotograferat detaljer från ett ånglok som visar exempel på mängder av mekanik. 

Analog teknik med Nikon F80, Nikkor AF-S 1.8/50, Ilford HP5+400 och XTOL.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Badplatsen

En enkel badplats i södra Hälsingland. Inget för långliggare. 

Analog teknik med Nikon F80, Nikkor AF-S 1.8/50, Fomapan 200 och XTOL.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Harens daglega

Vi tillbringade några dagar i stugan i Hälsingland. Det var någon timme innan lunch den här dagen och vi satt i det inglasade uterummet. Det var L. som först upptäckte den. Haren."Titta en hare" sade hon medan hon pekade mot plommonträdet som stod alldeles utanför rummet. Jag vred huvudet åt det hållet och spanade genom lövverket. Mycket riktigt, på en flat sten låg en hare dold bakom plommonträdet, en liten björkbuske och massor av gräs. Vi kollade på honom en timme och sedan gick vi in och åt lunch.

Döm om min förvåning låg haren kvar när vi kom tillbaka. Den tillbringade hela fem timmar på den där stenen. Hela tiden bytte den ställning och putsade sin päls. Den tog också ibland en runda vid sidan av stenen men efter fem timmar så drog den. Hela tiden hade den stenkoll på oss. Den verkade dock vara trygg med vår närvaro bakom glasrutorna. 

Senare på kvällen när vi skulle lägga oss såg vi den på granntomten där den satt och mumsade på något. Så kom den över till oss, rullade sig i kökslandet, precis som en katt, och skuttade sedan i väg. Några veckor senare såg vi den igen vid uthuset. Helt orädd satt den där ett tag innan den försvann in i skogen.

Jag tänkte först inte ta fram kameran för haren var stundtals helt skymd. Men efter ett tag gjorde jag det. På kameran satt mitt ganska nyligen inköpta Sony 1.8/135 mm. Det var inte så lätt att få AF att träffa rätt för den högg på allt som fanns i vägen mellan mig och haren. Det fick bli manuell fokus i stället och det fungerade bra. Bilderna är ganska hårt croppade.

Haren var inte så stor så jag tror att det var en skogshare. I alla fall så var det en fin naturupplevelse och varje gång vi kommer till stugan spanar vi mot stenen där haren tillbringade sin daglega den här dagen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Officersmässen och Byss Kalle

Gjorde en sväng till Älvkarleby för att testa mitt nya Sony 1.8/135 GM. Stannade till vid gamla officersmässen och kikade in genom fönstret. Där var dukat till middag. Såg dock inga officerare eller serveringspersonal. 

Stannade också till vid Hembygdsgården där Byss Kalle-stämman avhålls varje år. Byss Kalle var ortens stora spelman i början av 1800-talet och han efterlämnade massor av låtar. Dessa nedtecknades efter hans död men det är inte säkert om alla hans låtar blev det. På stämman har jag sett flera spelmän (kvinnor) från Japan. Alla spelar nyckelharpa.

Blev väldigt förtjust i den här fina optiken. Fin bokeh och suverän skärpa. Ganska stort men inte alltför tungt. Andas kvalitet. 

På återseende

Torbjörn