Gesällen/Är trött på bilder

Har en längre tid varit trött på bilder. Både mina egna och andras. Inspirationen har varit som bortblåst och jag har inte kunnat finna någon ny. Varken här på FS eller någon annanstans. Digitalkameran har mest legat i kameraväskan. Tog fram den för några dagar sedan och tog några bilder. Upptäckte en massa damm och fläckar på sensorn. Försökte själv att göra rent men det blev nästan värre. Nu har jag skickat den till verkstad för rengöring.

Jag har dock inte helt slutat att fotografera, men under den här tiden har det uteslutande blivit med film. Gillar det analoga hantverket. Tiden fram till färdig bild är betydligt längre och hantverkskänslan är mycket större. Vägen, ansträngningarna, skapelseprocessen, fram till färdig bild har i dag, med den digitala tekniken, blivit så kort. Den färdiga bilden kan i praktiken ses i realtid. Jag tror att något går förlorat när vägen fram till färdig bild blir för kort.

Jag har också grävt i mina gamla hårddiskar för att se om där finns något bortglömt. Hittade en hel del gatufoto från Stockholm som jag inte tidigare gjort någonting åt. Bilderna är från 2009 och jag hade en betydligt enklare kamera på den tiden. Använde också en hel del gammal optik. Jag bodde då närmare Stockholm och gjorde regelbundet resor dit och strosade runt på stadens gator och torg.

När jag håller på med gatufoto försöker jag fånga händelser. Något ska hända i bilden. En gest, blick, rörelse. Bilder på människor som enbart promenerar är helt ointressanta, men sådana förekommer frekvent här och på andra ställen. 

Det blev många bilder från den här dagen i april 2009. Bilder som fram till nu legat gömda och glömda. Här kommer första delen. Andra delen kommer i mitt nästa inlägg.

Nu väntar en tur till Hälsingland. Flickvännens stuga måste ses till och lite miljöombyte är också skönt att få i dessa karantäntider. Kanske får vi se en havsörn komma seglande.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/En studie i vitt

Den står på ett litet bord intill ett fönster i mitt vardagsrum. Orkidén. Hela väggen där den står har fönster, även balkongdörren. Balkongen gör att fönstren kommer in en bit från fasaden vilket gör att solen inte skiner in så starkt. Morgonsol dessutom. Kameran på stativ står där och jag passerar förbi mest varje dag för att se om ljuset faller rätt. Ibland får jag fylla på med ljus från en golvlampa, men annars föredrar jag det naturliga fönsterljuset. Porträttljuset.

Från knopp via fullt utvecklad till ihopskrumpen och vissnad. Blommans liv är inte särskilt långt. Sedan går den i dvala en tid innan livscykeln startar om på nytt igen.

Det här blev en studie i vitt med film. Det analoga uttrycket med lite mjukare skärpa passar väldigt fint till den här typen av bilder tycker jag. Använde en medelkänslig film på 200 ISO med relativt lite korn. Det finns finkornigare och skarpare filmer men jag gillar uttrycket den här filmen ger.

I dessa tider, med mycket tillvaro i hemmet, passar det bra med sådana här små projekt. Några bilder per dag sedan blir det en stund i läsfåtöljen. Håller på med att upptäcka Olga Tokarczuks författarskap. Spännande författare med ett härligt språk.

Besökte mina barndomstrakter i går och det blev några bilder i snålblåsten. Trots valhänta, klumpiga fingrar.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Alla behöver motion

Brukar ta en promenad varje dag. Ofta med kameran som sällskap. Det är viktigt med motion. Både för gamla gubbar och gamla kameror. Går igenom min samling av analoga kameror då och då och försöker se till att alla "får spela."Fast nog måste jag medge att mina mellanformatare mer sällan får komma ut och röra på sig. Det är trots allt bekvämare att fotografera med småbild, och då speciellt de med AF. Men den här soliga dagen bestämde jag mig för att ta med mig Hasselblad 503cx ut på en sväng till landsbygden. Inte så långt från stan egentligen, drygt fem minuter med bil. Går inte längre bland människor och fotograferar utan söker mig till platser där jag får vara ensam. Onödigt att dra på sig den här coronainfluensan när man tillhör en s k riskgrupp. Försiktighetsprincipen är att föredra, inte bara i dessa dagar utan kanske ett förhållningssätt i de flesta situationer.

Hamnade i Hille som man passerar om man åker gamla E4:an norrut från Gävle. Kyrkan är karaktärsbyggnaden här där den ligger på höjden med kulturlandskapet nedanför. Åkrar med plogtiltor finns här, men även oplogade åkrar. Kanske ligger de i träda eller så används moderna såmetoder där plöjning inte behövs. Å ena sidan tillför den nedplöjda halmen mullämnen till jorden, å andra sidan störs mikroorganismerna när plöjningen kastar om jordlagren. Vet inte vad som är avgörande för bondens beslut. En åker är full med gäss men jag har ingen lämplig fotoutrustning för fågel med mig i dag så det får bero.

Gillar det här kvadratiska formatet. Det ger ett balanserat, koncentrerat intryck. Småbildsformatet kan lätt uppfattas som för avlångt, speciellt vertikala bilder.

I dessa tider med mycket tid hemma i lägenheten fördriver jag tiden med att ta lite bilder på en orkidé som blommar nu. Den bär samtidigt på både knoppar, blommor och vissnade blommar. Hela ålderstrappan. Det blir både analogt och digitalt. Trivs med bägge teknikerna och tycker det är utvecklande för mitt fotograferande.

Har äntligen, efter sex veckor på verkstaden, fått hem min bil. Fyllde på med etanol i går kväll och kanske blir det en fototur efter lunch.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Det gamla får snart ge vika

Läkerol och Gävle hör intimt ihop, liksom Brynäs hockeylag. Många år sponsrade Läkerol laget och företagets namn prydde lagets tröjor. Arenan de spelade sina hemmamatcher i hette ett tag också Läkerol Arena. Nu är den tiden för länge sedan borta. Den bekanta neonskylten har släckts. Läkerol har flytt staden och ägs numera av Cloetta.

Staden behöver bostäder och nu har turen kommit till den s k Läkeroltomten. De gamla byggnaderna ska bort och ge plats för nya bostäder. Stadsbilden förändras och jag tror inte många skulle känna igen sig om de återvänder efter en längre tid borta från staden. Nya behov uppstår ständigt och städer förändras för att anpassas därefter. Att längta tillbaka till det förflutna tjänar inget till. 

Står utanför tomten och fotograferar genom ett stängsel. Det dröjer inte länge förrän hela området är bebyggt och vägar, grönområden och lekparker är anlagda. Området gränsar till gamla hamnen och havet ligger nära. Det ska bli intressant att följa byggnationen. Försöker att dokumentera vad som sker i staden. Allt kan man inte hinna med, men ett litet bidrag hoppas jag kunna ge. 

Bilder av samtiden blir snart historia. 

På återseende

Torbjörn

PS Har precis fått reda på att den gamla Läkerolfabriken inte ska rivas utan rustas och få en funktion i det nya bostadsområdet. Spännande tycker jag.

Gesällen/Inspirerad av Blossfeldt och Cunningham

Karl Blossfeldt var en tysk fotograf som verkade under 1920-talet och en bit in på 1930-talet. Han är mest känd för sina närbilder av växter. Konsthistoriskt kallas den epoken för "Den nya sakligheten". Fotografer och målare eftersträvade att avbilda motiven verklighetstroget och med mycket detaljer. På Länsmuseet i Gävle pågår just nu en utställning med det temat. Utställningen består mest av målningar, av t ex Carl Larsson, men där finns också en färsk fotoutställning av gävlefotografen Mats Dahlén. Han har inspirerats av Blossfeldt och ställer ut närstudier av växter fotograferade med en gammal bälgkamera i formatet 10x15. På dagen för vernissagen berättade han hur han gått tillväga vid fotograferingen. Inte helt enkelt hade det varit. Bl a var det svårt att få tag i bladfilm som passade den gamla kameran. Inställningen av skärpan på mattskivan var också besvärlig. Mörkrumsarbetet har han gjort själv. Med tanke på den mycket enkla utrustningen är bilderna i många fall mycket bra och man inser lätt hur mycket arbete som ligger bakom. Om han når upp till Blossfeldts höjder vill jag inte yttra mig om, det får eventuella besökare själva bilda sig en uppfattning om.

Museet har lagt ut ett par böcker med Blossfeldts bilder i rummet där Dahléns utställning hänger. En bok får man bläddra försiktigt i medan en annan ligger i en glasmonter. 

Kulturhuset i Stockholm hade 2013 en väldigt fin utställning av den amerikanska fotografen Imogen Cunningham. Jag imponerades av hennes vackra svartvita bilder, som hon förmodligen själv hade kopierat. Där fanns bilder på människor men också bilder på blommor och växter. Bilden på magnoliablomman är välbekant.

Utställningen på Länsmuseet inspirerade mig själv att göra ett försök med närbildsfotografering av växter. Blossfeldt var en ny bekantskap för mig, men jag har länge varit förtjust i Cunninghams bilder.

Av bilderna här är de två första analoga och de två sista är digitala. Jag har använt makrooptik till alla bilder. Första bilden är handhållen när orkidéblomman fortfarande satt kvar på sin stängel. Dagsljus från ett fönster. Till de andra bilderna har jag använt stativ. Belysning till den andra bilden har varit en vanlig skrivbordslampa och de två sista blommorna har legat på en spegel i ett fönster. De har konverterats till svartvitt i Silver Efex Pro II.

Det här har varit kul och det blir nog en fortsättning.

På återseende

Torbjörn