Gesällen/Inspirerad av Blossfeldt och Cunningham

Karl Blossfeldt var en tysk fotograf som verkade under 1920-talet och en bit in på 1930-talet. Han är mest känd för sina närbilder av växter. Konsthistoriskt kallas den epoken för "Den nya sakligheten". Fotografer och målare eftersträvade att avbilda motiven verklighetstroget och med mycket detaljer. På Länsmuseet i Gävle pågår just nu en utställning med det temat. Utställningen består mest av målningar, av t ex Carl Larsson, men där finns också en färsk fotoutställning av gävlefotografen Mats Dahlén. Han har inspirerats av Blossfeldt och ställer ut närstudier av växter fotograferade med en gammal bälgkamera i formatet 10x15. På dagen för vernissagen berättade han hur han gått tillväga vid fotograferingen. Inte helt enkelt hade det varit. Bl a var det svårt att få tag i bladfilm som passade den gamla kameran. Inställningen av skärpan på mattskivan var också besvärlig. Mörkrumsarbetet har han gjort själv. Med tanke på den mycket enkla utrustningen är bilderna i många fall mycket bra och man inser lätt hur mycket arbete som ligger bakom. Om han når upp till Blossfeldts höjder vill jag inte yttra mig om, det får eventuella besökare själva bilda sig en uppfattning om.

Museet har lagt ut ett par böcker med Blossfeldts bilder i rummet där Dahléns utställning hänger. En bok får man bläddra försiktigt i medan en annan ligger i en glasmonter. 

Kulturhuset i Stockholm hade 2013 en väldigt fin utställning av den amerikanska fotografen Imogen Cunningham. Jag imponerades av hennes vackra svartvita bilder, som hon förmodligen själv hade kopierat. Där fanns bilder på människor men också bilder på blommor och växter. Bilden på magnoliablomman är välbekant.

Utställningen på Länsmuseet inspirerade mig själv att göra ett försök med närbildsfotografering av växter. Blossfeldt var en ny bekantskap för mig, men jag har länge varit förtjust i Cunninghams bilder.

Av bilderna här är de två första analoga och de två sista är digitala. Jag har använt makrooptik till alla bilder. Första bilden är handhållen när orkidéblomman fortfarande satt kvar på sin stängel. Dagsljus från ett fönster. Till de andra bilderna har jag använt stativ. Belysning till den andra bilden har varit en vanlig skrivbordslampa och de två sista blommorna har legat på en spegel i ett fönster. De har konverterats till svartvitt i Silver Efex Pro II.

Det här har varit kul och det blir nog en fortsättning.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Cheesecake

Jag beställde ingen Madeleinekaka, inte heller en kopp lindblomste. Nej, det blev kaffe och en cheesecake, bakad på yoghourt. Mina tankar stannade därför kvar i rummet, på kaféet, där vi satt. Vi var på väg hem efter en sväng på stan. Det började skymma och vi fick lust att ta en fika så vi slank in på Elsas coffeeshop. Vi fick ett bord för två en trappa upp. Efter oss kom några ungdomar som drog ihop två bord intill oss. De satt så nära så vi hörde att de bl a talade om en stundande begravning. Stämningen var dock god och den spillde över till vårt bord. Min kaka smakade friskt och gott. Lite syrligare än de som bakas på färskost.

Tittade mig omkring i det fint inredda kaféet. Många fina detaljer som skapar trivsel. Mysiga bord, lampor och soffor. Tar fram min Nikon F80 och tar lite bilder. Den är laddad med Fomapan 400. Filmen är påbörjad på ISO 400 så jag får fortsätta med den inställningen. Får söka mig till de ljuspunkter som finns i det halvmörka rummet.

Tycker om att sitta på kafé. Det är lätt att förstå att miljön där länge har inspirerat både fotografer och författare. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Visst blir det skarpt!

Gillar man superskarpa bilder ska man fotografera digitalt. Du kan få skarpa bilder med film också om du är noggrann genom hela den analoga processen. Men med digitalkameran är det mycket enklare. En kamera med extremt många pixlar ställer dock större krav på dig som fotograf för att du ska få bilder med hög skärpa. De är känsligare för skakningar. Därför är det bra om kameran, eller objektivet, har inbyggd stabilisering. Min Sony A7R3 har inbyggd stabilisering. Det objektiv jag använde här, Sony 4/70-200mm, har också inbyggd stabilisering. Jag tror att de båda systemen samverkar på något sätt men vet inte exakt hur det fungerar.

Jag är i Göranssons Arena i Sandviken och tittar på bandy mellan SAIK och Sirius. Tar lite bilder på spelarna och publiken. Kör med ISO 2 000 för att få exponeringstider runt 1/500. Flickan står lutad mot ett räcke alldeles intill där vi sitter. Försöker sätta skärpan på hennes högra öga. Brännvidd här 78 mm, 1/320 sek och bländare 5.6.

Min kamera har en sensor på 42 megapixel så bilderna tål att delförstoras en hel del med bibehållen skärpa. Ingen av bilderna är brusreducerade. Visst är allt det här trevligt att ha och förutsättningar finns för att få bilder med hög teknisk kvalitet. Sedan om bilderna blir bra utifrån andra kriterier är förstås en helt annan historia. Men bra grejer gör det absolut roligare att fotografera. Jag tror att man i längden tröttnar om man inte är nöjd med sina fotogrejer. Att ständigt komma hem med tekniskt dåliga bilder kan bero på utrustningen, men behöver naturligtvis inte vara det. Brister i handhavandet bär nog skulden i de allra flesta fall och en genomläsning av manualen är alltid nyttig. Jag kollar i den lite då och då samt alla tips som läggs ut på YouTube. Sedan måste man förstås öva, d v s fotografera. Dagsformen varierar, men inte så mycket om du är en flitig fotograf. Själv har jag inte varit så flitig i vinter. Väntar in ljuset.

Ikväll väntar bilddiskussion på fotoklubben. Jag tar med mig en analog och en digital bild.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Vit snö och mörka vatten igen

Man måste passa på när det kommer några flingor snö. I mörkret som nu råder lyser snön upp landskapet och ger kontraster i det annars jämngråa. Som jag skrivit tidigare är jag förtjust i vit snö som kontrasterar mot mörka vatten. Det är ju klassiska motiv för svartvit fotografering. Den här gången med svartvit film, men det går naturligtvis lika bra med digitalkamera.

Man exponerar efter snön och för att få den vit i stället för grå har rådet alltid varit att överexponera några steg. Här har jag enbart överexponerat ett halvt steg. Balansen mellan det vita och svarta fixar man sedan i LR och/eller Photoshop. Fördelen med film är att man har större marginal mot utbrända högdagrar jämfört med digitalt.

Motiven är från inre hamnen i Gävle. Promenerar ofta här ute. Havet drar och lockar även på vintern. Det är därifrån vi alla kommer.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Dimma

Ingen riktig vinter i sikte och vi är en bit in i januari. En tid före jul kom dock lite snö som gjorde det lättare att fotografera. Sedan kom dimman och svepte in landskapet i ett mjölkvitt töcken. Ett töcken som kan vara väldigt bildmässigt. Bakgrunden suddas ut och motiv i förgrunden träder fram.

Här några exempel från en promenad ned till centrum med svartvit film i kameran.

Har lagt på ytterst lite kontrast för att inte förstöra dimeffekten. För närvarande är det helt snöfritt där jag bor och det känns väldigt onaturligt. Häromdagen var det tio grader varmt – i januari! Känns som det vore april. I dag visar termometern minus tre. Mer normalt. Hoppas snön är på väg. Kanonen utanför Gävlekusten har inte varit laddad tidigare i vinter.

I dag är det inte många bloggare som lägger ut analoga bilder i sina inlägg. Flera som gjorde det tidigare har försvunnit från FS. I dag är det digitala bilder, och färg, som är förhärskande. Jag fotar också digitalt men vill ändå slå ett slag för det ursprungliga sättet att fotografera – det analoga. Det är lite omständligare, men inte svårt. Tar lite längre tid. Men vad gör det, varför ska allt gå så fort? Skapandet är en process som behöver tid. Framhastade bilder blir sällan bra. Det ser man många exempel på här i bloggarna. Då lägger man ut många bilder i stället så läsarna själva får välja ut den de gillar bäst bland alla dubletter. Det är inte läsarna av bloggen som ska välja och vraka, det ska fotografen göra. Ett blogginlägg ska vara färdigredigerat när det publiceras.

Ser filmatiseringen av Elena Ferrantes romansvit Neapelkvartetten, om de två väninnorna Elena och Lila, och slås av det vackra fotot. Tittar också igen på dokumentären om Hans Gedda. Mycket intressant, inspirerande och levande. På YouTube finns också en hel del matnyttigt om foto. Ser gärna Steve O'Nions videor om landskapsfotografering. Han är ganska lågmäld, fotograferar både analogt och digitalt. Tycker att han är duktig och han svarar också på frågor. En sympatisk kille helt enkelt.

På återseende

Torbjörn