Gesällen/Gatufoto på tapeten igen

Så var då gatufoto på tapeten igen. Vad det är, vad det inte är. Knepig genre inom foto är det minsta man kan säga att det är. Inte är bilderna vi tar i dag som förr när genren definierades. Gaturummet ser helt annorlunda ut i dag än tidigare och det är svårt att jämföra epokerna med varandra.

Nu är jag inte den som älskar att dissekera bilder för att få fram vad fotografen vill berätta. Känslan i fotoögonblicket  är avgörande för mig. Några djupare tankar än så existerar inte. Är det något i gaturummet som får mig att reagera tar jag en bild, eller flera. Vanligtvis får inte promenerande människor mig att reagera. Inget händer, ingen knorr, ingen story.

Valde ett årtal i en LR-katalog och bläddrade igenom några mappar. Stockholmsbilder. Hittade ett antal som jag fotograferat i gaturummet. De har alla fått mig att reagera.

Man ser och reagerar. Tar en bild och går vidare. Märkvärdigare än så är det inte för mig. Färg ibland, svartvitt ibland. Känslan får avgöra. Dagsformen spelar också in. Ibland infinner sig inte känslan och då blir inga bilder tagna. Brukar värma upp med att ta en massa bilder, på vad som helst, innan allvaret börjar. Är jag ouppvärmd tar det längre tid innan jag tar första bilden och säkert har jag missat flera innan.

Gatufoto kräver koncentration och fantasi. Ofta kan man förutse vad som kommer att hända. Var startklar med kameran och invänta det rätta ögonblicket. Har du tur händer precis det som du fantiserat om. Lika ofta händer ingenting. Tur är bra att ha med sig. En reporter frågade en gång Ingemar Stenmark om han inte haft ovanligt mycket tur i sitt tävlande: "Ju mer jag tränar desto mer tur har jag", svarade Ingemar.

Så är det med gatufoto också. Det gäller att ligga i annars blir det inget.

På återseende

Torbjörn

"Och tiden förblir ett besynnerligt ting..."

Besöker kyrkogården och fars och mors grav. Vandrar runt och läser på stenarna. Här ligger många gamla vänner och bekanta. Många döda sedan länge, andra nyss bortgångna. Tankar om livets förgänglighet far igenom mitt huvud. "Is that all there is?" Ser en gravsten med namn som får mig att haja till...

Har hållit på ett tag med att avfotografera glasplåtar från Arbetarmuseet i Norrsundet. I Hamrångebygden verkade ett antal fotografer från slutet av 1800-talet fram till kanske 1980-talet. I dag finns inga fotografer kvar – förutom en hel del amatörer förstås.

Ett par blir fotograferade med sin förstfödda någon gång på 30-talet. Ett vackert foto, som jag publicerat tidigare. Utmärkt kvalitet med hög upplösning och fint ljus. En duktig fotografs verk. Det tog ett bra tag innan jag lyckades få personerna på bild identifierade. En äldre man med makalöst minne gav mig besked över en kopp kaffe. Han har hjälpt mig med andra bilder också. 

...jag läser på stenen. Mauritz och Irma. Bilden på de unga, uppklädda, sittande i soffan med sitt barn tonar fram.

"Och tiden förblir ett besynnerligt ting".

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Nyservad bladare

Skickade min Hasselblad 503 cx till Analoga Kameror i Sundbyberg för en tid sedan och i förra veckan fick jag den tillbaka. Mina problem med frammatningen berodde på ett fel i magasinet. Testade kameran i går och allt fungerade som det skulle. Efter körövning i Norrsundet på förmiddagen och sopplunch därefter gick jag runt i vinterlandskapet på Kvistholmen. Använde Fomapan 200 som jag inte är så förtjust i. Ojämn kvalitet med ibland konstiga ränder och prickar. Repkänslig är den dessutom. Fotar upp de sista rullarna nu och har köpt Ilford Fp4+ i stället.

Arbetarmuseet

Rödboharen

Trist gråväder var det den här dagen, men det går naturligtvis att ta bilder i sådant väder också. Har precis fotat av fem askar med glasplåtar från Arbetarmuseet och nu återstår massor av arbete med redigering. Har också framkallat en gammal rulle Hauff Pancola Super som jag fann på museet. Den blev väldigt kupig så den ligger i press några dagar till. Några rutor (6x9) ser ut att vara ganska hyfsade.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Kvinna på pinnstol

Hon ler inte mot fotografen. Kanske försökte han få henne att göra det – men förgäves. Livet var förmodligen inget att le åt för henne. Bara hårt arbete. I en liten vrå, precis innanför dörren, har hon satt sig. Placerad mellan två fönster där gardinerna förtjänstfullt silar det hårda sommarljuset. Ansiktet och händerna skulpteras fint. Fotografen är erfaren och vet hur man ljussätter. Blicken stadig, men frånvarande...

Jag fortsätter med att avfotografera glasplåtar från Arbetarmuseet i Norrsundet. En utställning planeras i maj. Det tar tid att redigera de gamla bilderna. Damm, repor och smuts plockas bort i Photoshop. Därefter mjuk redigering i PS och LR där jag försöker få fram en rik gråskala.

Varför tar vi inte sådana här bilder längre? Kanske vägen fram till exponering blivit för kort? 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Slaktar Carlsson

Arbetar oförtrutet vidare med glasplåtar funna på Arbetarmuseet i Norrsundet. Jag och min kompanjon Jan tror att det är Simon Nyberg (1881-1965) som är upphovsmannen bakom alla dessa glasplåtar. Han verkade som fotograf i Hamrångebygden och i Ockelbo.

På bilden ser vi slaktar Carlsson i bakgrunden och medhjälparen Gunnar "Bill" Vigren i förgrunden.

Korvproduktionen är som synes i full gång. Slaktarna "finklädda" i slips och fluga dagen till ära. Det ser väl inte överdrivet hygieniskt ut i slakteriet och den svartvita bilden är i högsta grad förlåtande. Korven var säkert god och vi får anta att ingen kom till skada som åt av den.

Glasplåten är avfotograferad med hjälp av ljusbord och reprostativ.

På återseende

Torbjörn