"å lilla fågeln flyger...

Vi har svartvita flugsnappare i den gamla, lilla holken i björken utanför naturrummet. Efter att ha jagat bort alla andra fåglar i de andra holkarna är nu flugsnappshanen ensam herre på täppan. Den här fågeln tål ingen konkurrens från andra fåglar. Vi har många holkar och hannen flyger runt och kollar om det finns häckande fåglar i dem. Finns det några blir de bortjagade och törs inte återvända. Vi har sett hur ett häckande blåmespar blivit bortjagade från sin holk. Vi kollade holken varje dag men de återvände inte.

...i boet ut och in..."

När vi är i stugan brukar vi kolla in hanen. Honan ligger på ägg men kommer ut en kort stund och sätter sig på en gren intill holken. Då kan hanen avlösa henne med ruvandet. Ibland försvinner han och blir borta hela dagen. Kanske besöker han då sina andra honor. Han nöjer sig inte med bara en nämligen. Ett stressigt liv och ett evigt sök efter insekter, vilket det inte är så många av ännu.

Den här dagen hade jag bara med mig mitt 70-200 objektiv, vilket oftast är för kort för fågelfotografering. Bilden är därför croppad en hel del.

Det är mycket grenar och kvistar i vägen men så ser det ju ut i naturen. Jag har ibland funderat på att innan säsongen klippa bort lite framför holken men jag är rädd att flugsnapparna då inte återvänder. Det får nog förbli ostädat.

På återseende

Torbjörn

Nedslag i Uppsala 19 maj 2011

Sakta jag går genom stan den 19 maj 2011. Uppsala. Staden som blev min plats på jorden 1969. Först studier och sedan arbete. Stadens två universitet blev mina arbetsplatser. Den här dagen 2011 går jag långsamt genom främst de gamla delarna. Kring universitetsparken med Gustavianum, S:t Olofsgatan, Svartbäcksgatan, men även kring det nyligen invigda Resecentrum. På nästan alla bilder förekommer människor. Det är ju människorna som ger staden dess anda och karaktär.

Spår som leder hit och spår som leder bort. Jag pendlade mellan bostaden i Knivsta och Uppsala 1978 - 2014. En händelserik period i livet. Min plats på jorden sedan 2014 är Gävle. Det är skönt att ha lagt pendlingen till handlingarna.

På återseende

Torbjörn

Hemtrevnad

En pelargon och en Strindberglampa i fönstret skapar hemtrevnad. Lite spindelnät i hörnet stör inte så mycket. Vi har anlänt till stugan i Hälsingland för att så smått förbereda sommarsäsongen. Men det är fortfarande kyligt och "från havet blåser en isande, gråkall vind" (Ted Ström). Lite räfsning av torrt gräs och nedfallna kvistar blir det. Sedan kopplar vi av i det inglasade uterummet, vilket vi kallar för naturrummet. Solen orkar inte riktigt ge behaglig värme så vi får stödja med infravärme en liten stund.

Det blev ett kort besök den här gången. Andra saker står på tur.

Till midsommar kommer Lisbeths familj över från South Carolina och då brukar det bli aktiviteter hela dagarna. Både i stugan och i båthuset. Stället lever upp.

Med hopp om en skön sommar.

På återseende

Torbjörn

Gubben i filen

Sitter vid frukostbordet och ska just sleva i mig en sked Kefir och några havrefraskuddar när jag får syn på honom. Gubben. Han ligger där som om han var försjunken i djup sömn. Eller kanske död? Höger öra är avskuret, precis som van Goghs. Är det kanske han som ligger där? Uppstånden som en havrefraskudde i uppståndelsens tid, påsken. Märker att min fantasi skenar i väg med mig. Kommer till slut till sans och hämtar kameran, med makroobjektivet på, och tar ett porträtt på mitt fantasifoster.

Sedan äter jag upp honom.

I morgon tar jag nog havregrynsgröt till frukost. Det känns lite oroligt i magen. Gubben bråkar.

På återseende

Torbjörn

Sit-si-tu har blivit cykelpump

Sitter på Lisbeths uteplats och njuter i det sköna vädret. Fåglarna försöker överrösta varandra med sitt kvittrande. En fågel överröstar de flesta fåglarna nämligen talgoxen. Men hans läte har förändrats. Förut hördes tydligt fågelns snirklande sit-si-tu men nu har lätet blivit rakare och hårdare, intensivare. Nu låter det som en cykelpump med mycket tajt ventilgummi. Vi hör det ständiga pumpandet och undrar när lätet förändrades. Vi har hört det här i många år nu, i alla fall i våra trakter i Gästrikland och Hälsingland. Kanske är det en dialekt i de här bygderna. Gävlemål?

De här varma dagarna har krokusen skjutit upp ur marken i mängder. Tog mitt 90 mm makro och försökte huksittande ta några bilder. Inte så lätt. Det blåser lite längs marken och lårmusklerna protesterar högljutt. Några skott blev det och sedan lockade kaffet desto mer.

Krokusarna poppar upp lite överallt

Prasslande nässelfjärilar

Ett par nässelfjärilar prasslar i fjolårsgräset och resultat väntas senare i sommar. Fjärilens livscykel är bland det märkligaste man kan se i naturen. Metamorfosen i puppan är både magisk och svårförståelig.

Värmen fortsätter ytterligare en dag sedan väntar nordan. Men nu är det skönt och Lisbeth fick ett nytt knä i går. Kommer hem i dag och då blir det kaffe igen på hennes uteplats. Livet är gott ibland. Kaffe, fågelsång och cykelpump – och ett nytt knä.

Inga dåliga grejer.

På återseende

Torbjörn