...och i fönstret två pelargoner...

En bild av ett fönster med två pelargoner. Solen skiner in på bordets duk. Runt bordet står fyra stolar. Inte så mycket mer. Men ändå är bilden unik. Ett tvärsnitt av tiden – ett ögonblick som aldrig kommer igen. Är det den vetskapen som får oss att fotografera? Vill vi bevara det unika ögonblicket för framtiden, bli en del av vår egen livshistoria? Kanske är det så. Tiden rinner ju iväg så fruktansvärt fort och planeringshorisonten för kommande tider blir kortare och kortare för varje dag som går.

Tänk om man kunde resa tillbaka i tiden och ännu en gång få uppleva det som man minns, och glömt. Vetenskapen menar att det rent teoretiskt ska gå att resa tillbaka i både tid och rum. Rumstiden brukar liknas vid en fyrdimensionell limpa där man kan skära ut en skiva och däri få uppleva vad som hände just då. Händelser försvinner inte, allt finns kvar i limpan. Det finns de som t o m menar att framtiden redan har hänt. Ja, tiden är förunderlig. Det tyckte också Sune Jonsson när han dokumenterade småbrukarna i Västerbotten.

Det här är en analog bild och negativet fungerar som brödskivan i liknelsen ovan. Här behövs ingen komplicerad resa bakåt i tiden. Det är bara att ta fram negativpärmen och ta fram det aktuella negativet. Det går naturligtvis lika bra att söka igen bilden på någon av mina hårddiskar. Det är bra att dokumentera sin samtid, den blir snart historia. Det är också bra att försöka fotografera brett. Historien blir intressantare om den målas med bred pensel.

Har vi som fotograferar ett särskilt ansvar att dokumentera vår samtid? En svår fråga att besvara men den tål kanske att tänkas på.

På återseende

Torbjörn

Fisksoppa med skrädmjölsbröd

L. bakade skrädmjölsbröd till fisksoppan i går. Som vanligt smakade både soppan och brödet alldeles utmärkt. Förevigade mästerverken med mitt fina SMC Takumar 1.4/50 mm, tillverkat någon gång mellan 1972 och 1975. Det finns fler varianter av det här objektivet, varav ett är tillverkat av toriumglas och därför är radioaktivt. Det är inte min variant. Jag gillar objektivets mjuka oskärpa och färgåtergivning. De här bilderna är mycket lite redigerade.

Fokusering med manuella objektiv på en digitalkamera kan ibland vara lite knepig. Trots hjälpmedel som focus peaking. Man ska inte alltid lita blint på den tekniken för skärpan sitter inte alltid där man vill ha den. Därför förstorar jag alltid sökarbilden när jag fokuserar. Det gör att det inte alltid går så snabbt att ta en bild. Fotograferingen blir lite lugnare, kanske till och med mer avkopplande.

På återseende

Torbjörn

Flektogon 2.4/35 MC

Kul att läsa Wolfgangs inlägg om det fina Flektogon 2.4/35 MC-objektivet. Jag har ett likadant med M42 gänga. Det har serienummer 10589558 så det är troligen tillverkat kring 1980. Ibland tar jag fram det fast det var länge sedan nu. Inspirerad av Wolfgang tog jag nyss några bilder från mitt köksfönster och en närbild från köksbordet. Resultatet är fint tycker jag. Objektivet har låg distorsion och jag gillar också färgåtergivningen.

Fotograferad med adapter till Sony A7 R III. Analoga objektiv fungerar fint också till digitalkameror.

På återseende

Torbjörn

Kaffetåren

Här bjuds det på bullar, kakor och tårta. Och naturligtvis kaffe till de vuxna och saft till de små. Året är 1976 och det hade tidigare på dagen varit bröllop mellan min syster Marianne och Lennart. De sitter till höger på bild med lillpojken Mikael. Min mor, till vänster, är på väg att lämna bordet för någonting. Bakom henne sitter morbror Holger med fru Märta. Mittemot dem sitter Lennarts pappa Moje. Stämningen är god, förmodligen har Holger berättat något roligt och alla skrattar. Holger kunde ibland vara makalöst rolig – en sann naturbegåvning.

Kamera Pentax Spotmatic med Super Takumar 3.5/35 och blixt rakt på. Film troligen Kodachrome, II eller 25? Enkelt men simpelt, som min mor brukade säga. Förstod inte alltid vad hon menade med det.

I dag finns bara Marianne, Lennart och Mikael kvar i livet.

På återseende

Torbjörn

Sommarbild

Får vi uppleva en sommar utan alla dystra tankar om krig och elände? Få känna glädje och värme? Njuta av en god bulle på ett café? Kanske rusa igenom en fontän och blöta ned byxorna? Bara för att jag plötsligt vill.

Ingen vill ha krig, men alla rustar för det. Då måste det väl också bli krig? Man kan ju inte kasta pengarna i sjön. Jordklotet skall erövras. Hela. Halva räcker inte.

Men jag ska i alla fall ha en god bulle i sommar. Ska fundera lite extra på fontänruset.

På återseende

Torbjörn