Skyltfönster

Shopping är absolut inte min grej, men fönstershopping kan ändå vara ganska kul. Speciellt när man kommer till nya platser. Kroatien är på väg in i EU, och det märks, för i Zagreb byggs det nytt i rasande fart, men naturligtvis finns mycket gammalt kvar, speciellt i de gamla stadsdelarna. En dag när vi var ute i värsta snöyran roade jag mig med att fönstershoppa och ta lite bilder på skyltfönster.

En fönsterputsare höll på med att putsa fönstren till en antikvitetsaffär. Ägaren till affären kom precis ut och ville ha en bild på sig och sin fönsterputsare. Ägaren talade engelska så vi pratade om det häftiga snöväder som då hade varat i några dagar. Jag tipsade om vår kommande utställning på Fotoklub Zagreb och han lovade att han skulle titta på den.

Lite längre bort efter Ilica-gatan tittar en mycket vacker kvinna ut från butiken hon arbetar i. Hon ser med bekymrad min på snön som vräker ned. Förmodligen blir det snöskottning vad det lider. Det blir ett kort samtal om vädret förstås, men tyvärr får jag inte ta något porträtt på henne eftersom hon arbetar. För anställda hör porträttfotografering fritiden till.

Min rapportering från resan till Zagreb slirar sig fram lite hit och dit. Jag fick influensa direkt vid hemkomsten, och det har än så länge bara blivit korta pass vid datorn.

Översta våningen i det här gamla huset disponeras av Fotoklub Zagreb. Det är gamla lokaler, men mycket ändamålsenliga, med stora utställningsytor och rymliga grupparbetsrum. Mörkrummet är för närvarande inte i bruk. Fotoklubben har en anställd sekreterare och så har man Damir, vår värd och president för klubben. Han arbetar heltid för klubben och driver en omfattande kursverksamhet. Själv är han också en mycket driven fotograf och många av hans bilder är fantastiskt fina.

Klubben har ständiga utställningar, vår hänger t o m 29 januari. Klubben har egna professionella fotoskrivare i storformat, och utställare får låna klubbens egna ramar i 40x50 cm format. De är gjorda av plast och det går snabbt att skifta bilder. Hållbara är de också, de flesta av dem är mer än tio år gamla.

På återseende

Torbjörn

PS Innehavaren av antikvitetsaffären, Marcel, fick bilderna i dag. Jag hoppas att han visar dem för fönsterputsaren också.

Det förgängliga livet i Zagreb och annorstädes

Vid vår vistelse i Zagreb disponerade vi en minibuss med chaufför i två dager. Det blev två mycket intressanta dagar på lördagen och söndagen, med en levande uppslagsbok som chaufför. Granomir, som chauffören hette, arbetade med damlandslaget i handboll och var otroligt insatt i all idrott, inte minst den svenska. Han rabblade t ex med lätthet upp lagen i den svenska elitserien i ishockey, utom Växjö, som han fick grunna några extra sekunder på p g a det för honom krångliga uttalet. Nu var det inte bara idrott han var kunnig i, utan han visade även prov på mycket breda kunskaper inom många andra områden, som politik t ex.

Han deltog som soldat i det jugoslaviska inbördeskriget för 20 år sedan, och på min fråga om kriget nu var glömt, tittade han allvarligt på mig och skakade på huvudet. Jag har inget emot serber, förklarade han, tvärtom, de är i allmänhet mycket bra människor, men det finns några kvar av "gamla stammen" som inte har förändrat sig alls sedan kriget, det är dem jag inte kan förlika mig med.

Vi anlände till flygplatsen på fredagen, efter lunch, och efter att mycket länge ha väntat på vårt bagage förstod vi att det kommit på avvägar. Först på söndagskväll fick Simon och jag vårt bagage, medan Anna fick sitt under lördagen. Som tur var hade jag mina kameror inlindade i en packe kalsonger i handbagaget!

Lördagens utflykt började med ett besök på en gigantisk kyrkogård utanför staden. Den omgärdades av höga murar och byggnader, som mer påminde om palats än begravningsplats. Överallt fanns blommor, ljuslyktor, urnor och andra utsmyckningar. På flera av gravstenarna fanns bilder på de avlidna. Det fanns t o m bilder på familjemedlemmar, som fortfarande var i livet, men som "stod i kö" för en plats i graven, bredvid sina nära och kära. Det här gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Varför har inte vi bilder på våra avlidna i dödsannonser och på gravstenarna? Fast för min del avstår jag dock från att avbildas i förtid.

En gumma går och pysslar vid en grav, och jag håller mig på avstånd för att inte störa henne. Graven är, som de flesta andra, täckt av ett tjockt, polerat stenblock som är översållat med blommor. Gumman går hela tiden runt graven och pysslar med blommorna. Det tycks som om hon aldrig blir riktigt nöjd med blommornas placering. Efter en stund förstår jag att det naturligtvis är en ritual gumman utför.

I alla kulturer förekommer ritualer i livets olika skeenden. Till en början kanske för att vi trodde det hade någon betydelse för den som var föremålet för ritualen. I dag är det knappast så, i alla fall inte för oss svenskar, utan ritualerna är en del av många olika traditioner som i generationer gått i arv. På resans gång försvinner några och några tillkommer.

När jag vandrar här bland de överdådiga gravarna gör sig förgängligheten åter påmind. Livet är så kort, snarare som en kort novell än en tegelstensroman.

På återseende

Torbjörn

Zagreb

I morgon reser jag och tre till från Uppsala Fotografiska Sällskap till Zagreb. Fotoklubben har inbjudits av Fotoklub Zagreb att ställa ut i deras fina lokaler, som ligger centralt i staden. Medlemmar från Fotoklub Zagreb ställde ut vid Uppsala Fotofestival i augusti och nu bjuder de tillbaka. Förutom att vi fyra ordnar med allt det praktiska vid utställningen, vi tar bl a med oss övriga medlemmars bilder och passepartouer på resan. Vi får ställa ut max 60 bilder, vilket blir 4 per person. Fotoklub Zagreb ställer upp med ramar.

På lördag och söndag blir det förhoppningsvis några workshops och en del utflykter. På måndag hänger vi bilderna och på tisdag är det vernissage. Vi åker hem på onsdag.

Rehab

Diversifiering

Jag ställer ut med bilder från dansen på Vaksala torg i Uppsala den 25 augusti 2012. Till dansen spelade Benny Anderssons orkester, där Tommy Körberg och Helen Sjöholm stod för skönsången. Dansen avslutade två dagars firande till minne av spelmannen Erik Sahlström.

Jag har gjort en bok om evenemanget och den kan ni se här. Bilderna ser gryniga ut om ni tittar på dem i fullskärmsläge, men i den färdigtryckta boken är de väldigt bra. Jag beställde med extra fint papper. Boken finns också som e-book i iPad-format.

På återseende

Torbjörn

Nu står jag här och kikar ned igen...

Nu står jag här och kikar ned i en schaktsökare igen. Testade min nyligen inköpta Yashica Mat 124 i lördags, direkt efter fotofikat. Fotofikavänner, ni får ursäkta om jag smet i väg lite tidigt, men jag såg att ljuset snabbt höll på att bli sämre, så det var bråttom. Snokade runt Resecentrum en liten stund, och kunde konstatera att den här är något lättare att fokusera än min 124 G, som är efterföljaren till 124 och lite mer påkostad. Men bara till det yttre för 124 G har silverfolie i st f spegel medan i modell 124 sitter en riktig spegel. Kanske sitter det en riktig spegel i senare 124 G, jag har en tidig modell.

Nu var ljuset i snålaste laget för Fuji Acros 100 och det blev ibland 1/60 och bländare 3,5 (den största). Då finns risk för skakningsoskärpa, och den här optiken behöver nog bländas ned några steg för att prestera på topp.

Jag funderar på att testa Fomapan, främst kanske för prisets skull. Film är ju inte billig direkt. Men den kanske inte är något vidare. Tycker om finkorniga filmer, för himlar som ser ut som grynvälling är inte särskilt snyggt. Jag är fortfarande förtjust i 40-50-tals bilder tagna med lågkänslig film.

Annars så är det spegeln som vållar kameratillverkarna det största huvudbryet för närvarande. Den sitter i vägen. Spegelhuset på systemkamerorna tar plats och gör kameran stor, tung och klumpig. Sony försöker med sin fasta, och delvis genomskinliga spegel, men strävar naturligtvis efter att konstruera en kamera helt utan spegel. Man är på god väg och det lär väl inte dröja alltför länge innan vi ser den första kameran på marknaden.

När jag står och kikar ned i schaktet på en sådan här gammal kamerakonstruktion slår det mig plötsligt. Varför inte utgå från en tvåögd spegelreflexkamera. Sätt in en 40x40 mm sensor i filmkammaren, behåll den fasta spegeln bakom sökarobjektivet. Du får fritt blås in till sensorn och inget är i vägen. Spegeln behöver inte lyftas mellan exponeringarna. Autofokusen behöver inte göras så avancerad, eller uteslutas helt och hållet. Det senare kräver dock ett ljusstarkare sökarobjektiv än vad dagens TLR har och bättre sökarskivor. En kamera utmärkt till porträtt och studiobruk, eller överhuvudtaget till fotografering där snabb autofokus inte behövs. Slow digital photography.

Peak film uppnåddes för länge sedan och nya fyndigheter blir allt dyrare att konsumera. Lite tråkigt är det för oss som har en lång analog bakgrund. Men det är som med allting annat, inget varar för evigt, och det gäller att leva nu och inte grubbla alltför mycket över vad som komma skall.

På återseende

/Torbjörn

2012 hänger på gärsgårn, liksom mitt skannerprogram

Som många redan har konstaterat så sjunger 2012 på sista versen och 2013 står för dörren. Fast egentligen är ju vår tideräkning en efterhandskonstruktion. Tiden är ett kontinuum, fast visst skulle det vara spännande om jorden började snurra åt andra hållet vid varje årsskifte. Vi kanske skulle bli minde yra i bollen då, som Owe Thörnqvist sjöng en gång i tiden (för några varv sedan). Årsskiften brukar medföra diverse praktiska problem, t ex feldaterade handlingar, men efter några veckor brukar det mesta sitta och allt rullar på som tidigare. 

Jag är inte tillfreds med mitt skannerprogram SilverFast Ai 8. Jag har dubbla licenser, en för Epson v750 och en för Reflecta RPS 7200. Alla uppdateringar är gjorda både vad gäller datorn (iMac), programmet och skannrarna. Epson fungerar skapligt, men batchskanningen haltar. Kommunikationen mellan datorn och skannern avbryts hela tiden, och omstart av programmet måste göras. Skannar jag en bild i taget, och flyttar runt den ram jag hade vid skanningen innan, flyter det på jättebra och data kopieras. Men när jag batchskannar, och läser in flera bilder innan skanningen, kraschar programmet efter några bilder. Jag får bara in 8 GB internminne i datorn, kan det vara orsaken?

Den andra skannern RPS 7200 får jag överhuvudtaget inte igång alls (bägge skannrarna gick fint med gamla OS och gamla drivrutiner). För att kunna öppna programmet måste man skriva in serienumret, och det gäller naturligtvis vid uppdateringar också. Jag har gjort det flera gånger utan att programmet öppnar. Jag har också provat med att radera all information och skriva in uppgifterna igen, men med samma resultat. När jag skrev in det nya serienumret på Epson-licensen kom jag till hemsidan där programmet registrerades. Så långt kommer jag aldrig med RPS-licensen. Hela tiden kommer en dialogruta upp med en fråga "Har du installerat drivrutinerna på rätt sätt?" Jag har installerat om två gånger, och kan man göra det på mer än ett sätt? Jag följer instruktionerna vid installationen.

Hockey-VM 1976

Kul är det inte, speciellt inte nu när jag tänkte använda mina gamla, analoga kameror igen. Löser det sig inte under helgen får jag kontakta LaserSoft i Tyskland. Dessa grundliga tyskar med sina kontroller överallt. Varför räcker det inte med att skriva in det nya serienumret och installera nödvändiga uppdateringar? Vad har jag missat? Alles ist kaputt, ich auch!

På återseende

/Torbjörn