Min bild är med i finalen

För en tid sedan skickade jag in en bild till Uppsala Nya Tidning (UNT) som tidigare hade utlyst en fototävling med temat "Bästa vinterbilden". I dag fick jag brev från UNT som meddelar att jag är en av tio finalister. Omröstningen börjar i dag och pågår fram t o m 15 april.

Har ni lust får ni gärna lägga en röst på mig.

Årummet i vinterskrud

Annars flyter tillvaron på som den ska. Stilla veckan har kommit till Skärtorsdag och jag tar det lugnt hemmavid. Tänker inte göra något speciellt i påsk utan tänker bara fortsätta ta det lugnt. Kanske blir det en palaver med ComHem igen. Om jag kan mobilisera tillräckligt med kraft det vill säga. De snöt min e-post för snart en vecka sedan och jag har ännu inte fått den tillbaka. Trots två långa samtal där de bägge gångerna erkänner sitt misstag och lovar rätta till det så fort som möjligt. Men, som sagt var, det råder ju stilla veckan och kanske förlåter jag dem. Funderar som bäst på saken.

På återseende

/Torbjörn

Några fjun till påsk

Dök ned i ett knippe påskris häromdagen när jag hade ett ärende på stan. I det här riset fanns det bara vita dun och fjädrar så jag tycker att de passar lika bra i svartvitt.

Den här dagen använde jag Sony A77 med Sony 2,8/85 mm SAM. Konverteringen är som vanligt gjord i Silver Efex Pro II.

Glad Påsk på er alla

och

på återseende

/Torbjörn

Ung man med gitarr sveper förbi

Jag står med ryggen mot S:t Eriks torg i Uppsala, eller Oxtorget som det hette en gång i tiden, och kikar genom kameran på en av de butiker som finns inrymda i bottenvåningen på det s k Konsistoriehuset. Innehavaren håller precis på att öppna och ställer ut en del varor utanför dubbelporten. Bl a hänger hon upp en fin klänning i vitt och gult på en av portarna. Det ser fint ut i kameran och jag ska precis ta en bild när jag hör någon komma. Jag ser i sökaren att någon passerar och av ren nyfikenhet tar jag en bild. När jag sekunden senare kikar upp ser jag en ung man med gitarr svepa förbi.

Elvisfilmen "Ung man med gitarr" gick förmodligen på IOGT i Hamrånge när det begav sig. Knappast som matinéfilm för den innehöll säkert en del slagsmål, som de flesta filmer med Elvis gjorde på den tiden, och då blev det kvällsbio och kanske t o m barnförbjudet. Jag kommer inte ihåg för jag var bara 8 år då och såg mest vilda västern-filmer och så Helan & Halvan förstås ;).

En spekulant på den fina klänningen dyker upp och jag finner för gott att lämna scenen.

Ja, vardagen kan bjuda på mycket. Kanske mycket mer än vad en Elvisfilm från 1957 kunde. Jag har alltid gillat sångaren Elvis. Hans filmer var väl ibland lite pinsamt dåliga. Om vi ska vara ärliga. Fast det tyckte vi ju inte då och att se om en ungdomsfilm är naturligtvis strängeligen förbjudet. Hela ens föreställningsvärld kan ju rasa ;).

På återseende

/Torbjörn

I ur och skur.

Hade ett ärende hos Fotokungen på Kocksgatan och tog tåget till huvudstaden. Vad mötte mig där om inte regn och hagel. Jag väntade ut första skuren på centralen en trappa upp vid utgången mot Klarabergsgatan. Hade tänkt mig fotografera genom stan upp till söder men fick ideligen hoppa in under närmaste tak för skurarna kom tätt. Drivor av hagel låg här och där på Drottninggatan.

Den här dagen använde jag Sony A77 tillsammans med 2,8/16-50 mm SSM. Ett team jag trivs mer och mer med. En snabb och exakt autofokus är guld värd när ögonen börjar bli trötta. Ett par av bilderna passade bäst i färg medan resten gjorde sig bättre i svartvitt. Det är absolut ingen oomkullrunkelig ståndpunkt, i morgon tycker jag kanske annorlunda.

På återseende

/Torbjörn

Bilder med gå- och ståpäls och så lite vilset, rött och vårstädning

Ett litet dokumentärt inlägg med människor jag mött på mina vandringar i den stora staden. Varje dag fylls den på med nya människor. Det är väldigt sällan man ser samma människa mer än en gång. Då hajar man liksom till och tankarna börjar mala. Visst känner jag den där människan?

Ståpäls samt lite vilset

Gåpäls men knappast vilset

Helt klart vilset

Rött möte

När jag såg henne såg jag rött

Vårstädning i gränden

Mänskliga möten, en oändlig resa som aldrig tar slut. Det känns skönt att veta att det finns något att göra i morgon också, och nästa dag, och nästa dag, och nästa dag...

På återseende

/Torbjörn