Kvällsturen

Kvällsturen kräver noggranna förberedelser och allt ska stämma.

Åh, äntligen är jag på väg

Rött ljus förstås

Det här breda strecket passar bra att ha fötterna på

Yippiee, mot solnedgången!

På återseende

/Torbjörn

Går det bra med en gammal kärring?

– Går det bra med en gammal kärring, frågade kvinnan i det hon böjde sig fram över min ena axel.

– Eh...ja, det går alldeles utmärkt svarade jag, något överrumplad.

Jag promenerade Götgatan söderut och hade precis passerat Medborgarplatsen när kvinnan hann upp mig och undrade vem jag skulle fotografera. Hon såg fotoväskan, som jag för ovanlighets skull hade med mig, och kameran som jag hade om halsen. Jag förklarade att jag inte skulle fotografera någon särskild person och att jag mycket väl kunde ta några bilder på henne. Hon gjorde några poser och jag hann ta tre bilder innan hon försvann in i folkmassan som fyllde trottoaren. Jag tittade upp för att se vart hon tog vägen men hon var som uppslukad. Lite besviken och något omtumlad gick jag vidare. De jag fotograferar brukar få mitt visitkort men här hann jag inte med i svängarna. Det går tydligen inte att ha dem i innerfickan längre.

Jag hoppas att det korta mötet satte lite piff på den grå vardagen för henne. För mig kändes det i alla fall bra när jag fortsatte Götgatan fram, förundrad över vad verkligheten kan bjuda på.

På återseende

/Torbjörn

Omsättning av lagret

Jag är tillbaka på ruta ett. Efter att ha fotograferat med en s k fullformatskamera några år är jag tillbaka i APS-C formatet igen. Jag har i dag köpt en Sony A77 med zoomen SSM 2,8/16-50 mm. Min Sony A850 kommer jag att sälja för jag tycker inte att jag utnyttjar potentialen fullt ut. A77 fyller säkert alla mina behov vad gäller kvalitet och mångsidighet. Det tråkiga med A850 är att man inte kan använda gamla objektiv med andra fattningar. Kameran fungerar nämligen inte med adapters. A850 är annars en helt underbar kamera med enastående bildkvalitet.

A77 har ingen traditionell sökare med prisma och spegel utan använder sig av den senaste tekniken med »translucent-teknik« som bygger på en halvt genomskinlig spegel och en mycket högupplöst OLED-sökare. Lite ovant är det att använda den här nya tekniken men jämfört med traditionella kameror i APS-C format är sökaren stor och innehåller mycket användbar information. Nog med tekniksnack nu.

Den här kameran är en riktig "het potatis" och inte lätt att få tag i men Fotokungen på Kocksgatan hade några på lager så dit ställde jag mina steg i dag. Testade naturligtvis kameran på hemvägen och märkte inte förrän jag kom till centralstationen att den var inställd på "JPEG-fine" ;). Exalterad kan man tydligen bli även i vuxen ålder ;). Autofokusen med den här optiken är ruggigt snabb och ibland undrar man om bilden verkligen blev tagen. Här är mina första bilder, rakt ut från kameran. Vädret var grått och tråkigt men man kan inte få allt.

Naturligtvis frågade jag om lov innan jag fotograferade den kvinnliga högvakten

Det här kommer fortsättningsvis att bli roligt ;).

På återseende

/Torbjörn

What A Difference A Day Makes

Tänk vad vädret kan skifta. Ena dagen är det solsken och folk sitter ute i värmen. Mindre än ett dygn senare är scenen en helt annan. Yrsnö och kraftiga vindar dram fram genom stadens gator och prång och människorna hukar i den kraftiga vinden och skyndar att uträtta sina ärenden. Med blåfrusna händer drar jag genom staden på väg från jobbet till tåget med min Sony Nex 5 N. I dag får den visa vad den går för.

Söndag

Uppsala har kanske inte så mycket att bjuda på vad gäller naturscenerier men årummet finns där...

...liksom Upplandsmuseet, den f d gamla kvarnen

Måndag

Sådana här snabba väderväxlingar är vanliga den här årstiden och förknippas kanske mest med månaden april. Har vi fått aprilväder redan i mars? Kanske är det så.

Som avslutning lyssnar vi förstås på den här härliga inspelningen med Dinah Washington.

På återseende

/Torbjörn

Molnet

Molnet förföljde mig. Jag rörde mig över norra Öland men jag kom inte undan det någonstans. Likt ett Damoklessvärd hängde det där ovanför mitt huvud hela tiden. Inte trodde jag väl att det skulle falla ned över mig men ändå kände jag mig på något vis förföljd. Kanske hade prins Eugen samma känslor den där dagen när hans moln passerade förbi.

I sommar ska jag ligga på rygg och studera molnen som passerar. En gång kunde jag skilja molnen åt, för olika namn har de. Det kan man inte tro när man ligger där i värmen och slötittar medan vågorna på avstånd kluckar så rogivande mot både akter och för.

På återseende

/Torbjörn