Han såg på henne i smyg och när jag närmade mig lyfte måsarna

Jag hade en ledig dag och strosade runt vid Slussen och Skeppsbron i ett blåsigt och kallt Stockholm. Med mig hade jag Nex 5 N och några gamla Pentaxobjektiv. Jag gick här mest för att öva mig på manuell fotografering. Med den här M42-adaptern fungerar A-läget på kameran så man behöver bara bestämma vilken bländare man vill arbeta med, slutartiden bestämmer kameran. Autofokusen fungerar naturligtvis inte utan det är manuell fokusering som gäller och här är Sonys Focus Peaking-funktion ett utmärkt hjälpmedel. Jag med flera har skrivit om det tidigare så jag behöver inte orda mer om det men jag vill återigen understryka hur bra den här kameran fungerar med manuella objektiv. Manuella objektiv betyder oftast gamla objektiv – men inte alltid.  Samyang t ex tillverkar många, mycket prisvärda objektiv som klarar sig fint i många tester.

De kommer gående tillsammans, eller är de överhuvudtaget i sällskap? Det kan jag inte avgöra där jag står och spejar över båtarna som ligger förtöjda vid Slussen. Det kan vara så att hon går lite fortare än vad han gör och precis nedanför där jag står är hon på väg att passera honom. Då, precis då, ser han på henne i smyg lite snett från sidan. Vad tänker han på just då?

Jag strosar vidare ned mot Skeppsbron och ser stor flockar av måsar och trut. Jag har ett SMC Takumar 2,5/135 mm på Nexen och det är inget objektiv man normalt fotograferar fåglar med. Dessutom är det manuellt. I alla fall tar jag några bilder, mest för att träna mig själv att fokusera.

När jag närmade mig lyfte måsarna...

...men den modigaste av dem alla stod kvar

Vi har alla våra favoritmotiv som vi gärna håller oss till men andra motiv finns ju också där du går och står. Hela tiden.

På återseende

/Torbjörn

Vi tog en bil som liknade din och den gäckande skuggan

Jag var på väg att hämta min bil som jag lämnade in på Dinitrol för rostskyddsbehandling i måndags. Det var ingen lätt match för mig för jag haltade svårt där jag linkade fram från Resecentrum Kungsgatan söderut.

I måndags, efter att jag lämnat in bilen, och på väg hem från stationen i Knivsta låg där en  vattenpöl som skulle passeras. Den var ganska vid och jag hade ingen lust att gå runt så jag bestämde mig för att hoppa över. Jag kände direkt när jag landade att det smärtade till i högra foten men inte värre än att jag tog mig hem. På morgonen därefter var stortåleden röd, svullen och het som en nygräddad pannkaka. Läkardiagnosen var inflammation och receptet stark medicin i fem dagar...

För att fördriva tiden och samtidigt få en chans att vila foten tog jag lite bilder med min Nex 5 N. Solen låg på och det blev en hel del bilder på trädskuggor. Hela tiden hade jag en konstig känsla av att någon följde efter mig. När jag nästan var framme ringde mobilen:

– Varför står din bil på vår parkering, frågade mannen?

– Vad menar du, svarade jag.

– Du har din bil på vår parkering och det här är ingen privatparkering, fortsatte den något irriterade mannen.

Tydligen hade Dinitrol parkerat min bil på en personalparkering tillhörande firman på tomten bredvid.

Jag förklarade att jag var på väg till Dinitrol för att hämta min bil och att den egentligen skulle ha hämtats i går men att min onda fot gjorde det omöjligt. Jag berättade också att jag hade ringt Dinitrol och fått klartecken att hämta bilen som i dag. Med dessa uppgifter var mannen nöjd och lade på. Men jag anade ugglor i mossen.

Fem minuter senare ringde telefonen igen:

– Hej, det är från Dinitrol. Tyvärr är inte din bil färdig än.

– Den skulle ju ha varit färdig i går, svarade jag.

– Vi gjorde ett misstag och tog en bil som liknade din och din bil blir klar först i morgon. Men vi har en lånebil som du kan få låna...

Det här börjar ju likna mannen med den vita Opeln i Macken tänkte jag medan jag haltade fram den sista kilometern. "Vi tog en bil som liknade din" jo, jag tackar jag. Det var dagens bortförklaring.

Mycket riktigt. När jag för en stund sedan laddade in bilderna i Lightroom upptäckte jag honom. Den gäckande skuggan. Se hur han driver gäck med mig:

Först kikar han fram lite oskyldigt...

...men sedan kan han inte hålla sig längre

– Räcker bensinen till Knivsta, frågade jag mannen när jag fått bilnyckeln i hand.

– Knappast till Knivsta, vi trodde du bodde i stan, svarade mannen.

– Till Knivsta är det knappt två mil, svarade jag uppgivet.

– Tanka för den här, svarade mannen medan han överräckte en hundring.

Jag hoppade in i den gamla Ford Escorten och kunde konstatera att bensinmätaren låg under det röda strecket. Mannen hade rätt. Till Knivsta räckte knappast bensinen.

På återseende

/Torbjörn

Hur är det möjligt?

Massor av bilder publiceras dagligen här på FS och det är naturligtvis omöjligt att få ett grepp om allt. Vissa av bilderna talar direkt till mig och man blir inspirerad i sitt eget fotograferande. Vissa försöker på ett eller annat sätt apa efter medan andra utgår från bildidén och gör något helt annat. Så har det alltid varit. Några går före och andra kommer efter. Ibland händer dock att två av varandra helt oberoende personer, vid ungefär samma tidpunkt, gör något nästan exakt likadant.

När jag bläddrar igenom kvällens bilder hittar jag den här. Den 4 mars vandrade jag runt i Gamla stan och tog följande bild:

Disconnection

Eftersom Anders Skoglund kallar sin bild för "Connection" får väl jag kalla min för "Disconnection". Det stämmer bättre överens med verkligheten också tycker jag. Min bild är bara upprättad, i övrigt obeskuren. Håll med om att tillfälligheterna spelar oss ett spratt ibland.

"Hur är det möjligt, man frågar sig gång, på gång...?"

På återseende

/Torbjörn

Lite grand från hemmaplan och en homage till björken

Knivsta är en av Sveriges mest snabbväxande kommuner och vi har precis blivit 15 000 invånare. Det byggs både här och där och inte mycket är sig likt från när jag flyttade dit från Uppsala 1978. Den stora nyheten för många är att Knivstaborna äntligen ska få en Systembutik. Man har länge letat efter lämplig lokal men kommunen har inte haft något att erbjuda. När biblioteket i höst flyttar in i det nybyggda kommunhuset blir deras gamla lokaler lediga och de verkar vara lämpliga för Systembolagets verksamhet. Elaka tungor gör gällande att starkvarorna fortsättningsvis endast kommer att erbjudas för hemlåning ;).

Det nya kommunhuset tronar, till skillnad mot kyrkan, mitt i byn

Här kommer nya ICA-Kvantum att ligga

Jag tycker om träd. Inte bara för deras utseende utan kanske mer för deras stora betydelse som storkonsument av växthusgasen koldioxid och storproducent av det syre de flesta levande organismer är beroende av. Träd är alltså oerhört viktiga för oss människor och vi borde alla plantera minst ett. Bland träden är björken min allra främsta favorit.

Allt ljus på björken

En stolt och rakryggad fura hade vågat sig in på björkbacken

När björkens löv tidigt på våren blivit stora som musöron är de som vackrast. Den ljusgröna, skira färgen och den ännu inte genomtäta trädkronan släpper igenom ljuset så fint och björkdungen får ett väldigt vackert djup. Den fullt utvecklade trädkronan är naturligtvis också vacker liksom den vita och ofta skrovliga stammen.

Hula hula-björken tar sig en svängom med den yviga granen

Björkarna står på ett gammalt gravfält och här blommar snart blå- och vitsippor

Mor och dotter

I den här delen av björkbacken håller de sneda björkarna till

För härdighetens skull ska man normalt inte flytta träd från söder till norr men det omvända går i regel bra. För många år sedan, då man inte kände till de genetiska betingelserna, planterades många björkar i Sverige som hade sitt ursprung i Tyskland. De s k "tyskbjörkarna" har ofta mycket skrovlig stam, vilket skulle kunna förklaras av vissa anpassningsproblem p g a klimatet.

Tyska anor kanske?

Ursvenska dito?

När jag fotograferar träd använder jag oftast spotmätning. Björkar står ofta mot en mörkare bakgrund och vill du få fram lystern i stammen är spotmätning nödvändig. Annars är det risk att kameran tar för stor hänsyn till omgivningen och stammen blir överexponerad.

Hus och träd hör ihop. Vägen t h är min gångväg till stationen

"Puff the magic dragon" vaktar ingången till gångtunneln under järnvägen

I gångtunnelns tak kan man se den här ringlande ormen

Lite grävande på hemmaplan skadar inte. Speciellt inte på en plats under kraftig omdaning. Jag gräver lite i snöhögarna som ligger på gården också. Det snabbar på upptorkningen och marktemperaturen stiger vilket gynnar det nya gräset att sticka upp näsan.

På återseende

/Torbjörn

Ny kropp till gamla glas

Förutom Sony A850 har jag ytterligare två Sony DSLR-kameror nämligen A350 och A700. Naturligtvis borde jag ha gjort mig av med A350 när jag senare köpte A700 och A700 när jag köpte A850. En anledning till att de fortfarande är kvar är möjligheten att ansluta adapter och använda gamla, manuella objektiv. Av någon konstig anledning går inte det med A850, som ju är lite av en snikvariant av A900 - fast lika bra. A700 har jag haft svårt att göra mig av med av andra skäl också. Det är en en fantastiskt härlig kamera att jobba med. A350 har en mycket snabbt arbetande live view och fungerar alldeles utmärkt med adapter och manuella objektiv.

Men nu ska de bort! Jag har nu under en tid testat Nex 5 N tillsammans med M42-adapter och några gamla Pentaxobjektiv. Nex 5 N är på intet vis en fullkomlig kamera men den är som gjord för att användas med manuella objektiv. Du gör nödvändiga inställningar i menyerna en gång för alla och sedan är det bara att skifta mellan manuella objektiv med adapter och Nexens AF-objektiv. Kameran känner av vad som sitter på och du behöver aldrig gå in i menyerna och rota igen. Jag använder så gott som alltid A-läget och det fungerar alldeles utmärkt också med manuella objektiv. Focus peaking har det skrivits om tidigare och det är en fantastiskt funktion som underlättar manuell fotografering oerhört. Det är inte idiotsäkert för det är trots allt personen bakom kameran som drar i spakarna. Men övning ger färdighet. Slutsatsen efter några dagars testande är att Nex 5 N blir mitt kamerahus för manuella objektiv och A350 samt A700 kan säljas.

Nu ska det också sägas att jag ibland saknar sökare till Nexen. Inte så ofta när jag använder de dedicerade AF-objektiven men när jag fotograferar manuellt. Vid starkt solsken fungerar skärmen inte så bra och det är svårt att se peakingfärgen. Skärpeinställningen vid lite längre brännvidder skulle förmodligen också bli enklare med en sökare.

Super Takumar 3,5/35 mm

Super Takumar 3,5/35 mm

Super Takumar 1,9/85 mm

Super Takumar 1,9/85 mm

Super Takumar 1,9/85 mm

SMC Takumar 2,5/135 mm

SMC Takumar 2,5/135 mm

SMC Takumar 2,5/135 mm

Det finns säkert de som hänger upp sig på Nexkamerornas design. De är ju på intet vis Leica look-alike t ex, om det nu är avgörande för ens kameraval. Men kamerornas potential råder det ingen som helst tvivel om. Lite småmissar i hanteringen finns det och de kommer förmodligen att rättas till i kommande modeller. Jag skulle t ex vilja ha en ON/OFF-knapp till menyerna för att förhindra ofrivilliga ändringar.

På återseende

/Torbjörn