Målet är 78 liksom 34-32

Jag fick en smärre chock när jag ställde mig på vågen häromdagen. Drygt 83 kg visade den. Jag är 178 cm och brukar väga 77-78 kg men nu har rondören dragit iväg för långt. I går var jag in till Uppsala och handlade lite kläder, det är ju rea överallt, och speglarna i provhytten avslöjade en inte fullt så angenäm bukprofil. Jag tycker att jag rör på mig tillräckligt med långa promenader nästan dagligen. Har god aptit, älskar ost, choklad och nötter men har förstått att det får konsekvenser. Jag har haft storlek 34-32 på mina jeans ända sedan 20 års åldern men i går var det kört. Det fick bli 36-32 och det var inte särskilt kul att konstatera. Efter byxköpet gick jag raka vägen till sportbutiken och köpte gångstavar och underställ. Nu jädrar anamma ska det bli andra bullar!

Än behöver jag inte maskera mig när jag går och handlar ;)

Nu kanske ni tycker att jag överdriver? Det kan tyckas så men vi har alla en trivselvikt och min ligger kring 77- 78 kg. Inte mer, då känner jag mig plufsig och klumpig och kläderna sitter som korvskinn. Jag lovar att rapportera när målet är nått, eller missat.

På återseende

/Torbjörn

Min dator blev proppmätt

Så var det dags igen. När jag satt och redigerade bilder kom plötsligt en varningsskylt upp på skärmen som sade att diskutrymmet var för litet och att jag måste ta bort filer. Nu hade jag inte kollat hårddisken på ett tag men märkt att det gått lite trögt på slutet och när varningsskylten slocknat gick det inte att öppna bilder i PS längre. När jag kollade såg jag att utrymmet bara var drygt 2 GB! Jag rensade tills jag hade drygt 11 GB utrymme men det gick fortfarande trögt.

Jag har en 24 tums iMac från 2009 och hårddisken går naturligtvis att byta ut men då får man lämna in den till, i mitt fall, Macoteket i Uppsala. Den fulla interna hårddisken får man montera i ett kabinett och använda som extern hårddisk. Jag var lite tvehågsen så jag åkte in till Macoteket för att få råd. Jag funderade på om det var bättre för mig att satsa på en Mac Pro, med lätt utbytbara hårddiskar, i stället. På Macoteket avråddes jag från att köpa Mac Pro just nu. Den senaste modellen är ca 1,5 år gammal och förmodligen kommer det nya och billigare modeller ganska snart.

Naturligtvis slog jag tankarna ur hågen och kollade deras externa hårddiskar i stället. Priserna tyckte jag var skyhöga och det berodde enligt försäljaren på att det varit brist på hårddiskar på grund av höstens stora översvämningar i Thailand. Jag blev intresserad av en My Book Studio på 3TB men den skulle de ha 3 795 kr för! Skillnaden mellan en hårddisk på 2TB och 3TB låg på knappt 500 kr så 2 TB var aldrig något alternativ. Medan vi stod där och dividerade om det höga priset kollade försäljaren det aktuella dagspriset och plötsligt hade priset sjunkit med 1 100 kr! Det blev affär.

Installationen gick på nolltid och jag förde över alla bilder från 2012 till den nyinköpta hårddisken och vips var utrymmet på den interna 50GB och helt plötsligt var iMacen pigg som en mört igen ;).

De här bilderna har just nu gott om utrymme och behöver inte trängas ;).

Han valde den smala vägen

Sadelskydd

Lite förmer

Någon fryser

Hembiträde som tröttnat?

Mötet

På väg

Dilemmat med damcyklar

Cheese please!

Studenter på väg

Trappan

Loop

Två ensamma

Efter installationen av den nya, externa hårddisken fungerade inte flera sökvägar i Lightroom. Som tur är är det lätt åtgärdat. Man behöver bara högerklicka på aktuell mapp så söker programmet upp mappens nya plats. Teknik är underbart – när det fungerar ;).

På återseende

/Torbjörn

Hollywood på trettio- och fyrtiotalet

Trettiotalet var Hollywoods guldålder och nu kunde filmstjärnorna porträtteras med snabbare film och bättre ljusarrangemang. Objektiven kunde bländas ned och det bättre ljuset, i form av studiobelysning, gav också kortare exponeringstider. Allt detta ledde till att de stela och allvarliga uttrycken i 20-talets porträtt övergick till något helt annat. De kvinnliga modellerna hade nu längre hår och de var mycket mer avslappnade. Nu log och skrattade man och man tittade till och med rakt in i kameran. Klädprakten var fortfarande stor på trettiotalet med mycket påkostade och långa klänningar. Modellerna bar också ofta långa handskar. Under fyrtiotalet rådde, på grund av kriget, stor brist på många tyger och modellerna bar enklare klänningar som inte krävde så mycket tyg. Bara axlar och ryggar var vanligt mode under den perioden.

Den tekniska utvecklingen under den här tiden möjliggjorde skarpare och mer uttrycksfulla porträtt. Det stela och allvarliga 20-talet var nu ett minne blott.

I det här inlägget flyter de två decennierna ihop utan någon tydlig gräns. Vi hade ingen möjlighet att klä upp modellerna med kläder som var tidstypiska utan vi jobbade i huvudsak med ljussättningen. Från det utslätade ljuset på 20-talet till det mer kontrastrika och modellerande under de därpå följande decennierna. Vid ljussättningen försökte man nu få en fjärilslik skugga under näsan för att dölja näsborrarna. Den här ljussättningen kallas följdriktigt också för "Butterfly". På 30-talet var det mycket vanligt med diagonal komposition och det var vanligt att kameran lutades för att få fram den effekten.

Ljussättningen av de två sista modellerna blev inte optimal. Läraren hjälpte till att flytta huvudljuset så att ljuset föll rätt även när modellerna rörde på sig. Tyvär var han upptagen med annat när det blev min tur att fotografera de här två personerna. Vi har använt oss av en s k kicker som belyser modellens hår bakifrån. Vid konvertering till svartvitt i Silver Efex Pro II har jag använt filmfiltret Fuji Neopan Acros 100.

På återseende

/Torbjörn

Hollywood på tjugotalet

Fotoklubben anordnade en fotokurs på temat Hollywood på tjugo-, trettio- och fyrtiotalet. Vi var åtta stycken anmälda, varav två kvinnor. Tre modeller hade anlitats och var och en fotograferade respektive modell i tvåminuters pass. De som för tillfället inte fotograferade var åskådare. Innan fotograferingen startade inledde läraren med en timmes genomgång av de olika epokernas fotostilar.

På tjugotalet var inte filmerna så snabba så exponeringarna blev relativt långa. Modellerna log sällan på bild utan de flesta såg väldigt allvarliga ut. Det var lättare att att knipa ihop munnen än att le i tjugo sekunder. Bilderna hade låg kontrast och med dagens mått mätt mycket oskarpa och modellerna tittade aldrig in i kameran. Ljuset kom från fotostudions enorma fönster och ljusstyrkan reglerades med gardiner. Klockhatt, pannband och långa halsband var vanligt liksom kortklippt hår.

Här följer några exempel från mitt tjugotal:

Vid konverteringen av råfilerna i LR har jag dragit ned skärpan till noll och i PS har jag sedan lagt på Gaussisk oskärpa. I Silver Efex Pro II har jag lagt på filmfiltret Panatomic-X och en svag vignettering. Alla bilder är tagna med Sony A850 med objektivet Sony SAM 2,8/85 mm.

Avslutar med en skarping fotograferad i studioljus vid ISO 1600

Jag återkommer senare till trettio- och fyrtiotalet.

På återseende

/Torbjörn

Riktiga bilder

Jag hann nätt och jämnt ställa mig i kö på ICA, för att köpa månadsbiljett mellan Knivsta och Uppsala, förrän den söta expediten utbrast:

– Vilken fin kamera du har! En sådan där som tar riktiga bilder.

Jag blev både glad och förvånad över flickans intresse för min Yashica Mat 124G som jag hade hängande över axeln. Jag tog fram den och hon fick naturligtvis titta ner i sökaren. Vi pratade en stund om kameror och nog märktes det att hon var sugen på en kamera som tar "riktiga bilder." Det blev min tur och flickan återgick till sina sysslor.

Det är verkligen roligt att fotografera med en tvåögd spegelreflexkamera. Man får en känsla av enkelhet och fotografins ursprung när man står där och kikar ned i schaktet och försöker ställa in skärpan. Ställa in skärpan ja – för mig är det det stora kruxet. Speciellt dagar som är gråare än grått. Trots att jag använder luppen så ser jag inte tillräckligt bra och till slut börjar mitt öga att rinna av ansträngningen. Om det var möjligt skulle jag låta montera dit en lupp med störra förstoring. Egentligen borde man invänta dagar med bättre ljus men jag hade en sådan lust att plåta med Yashican just den här dagen.

Jag har använt Fuji Acros 100 som framkallades i pinfärsk X-TOL. Det är kanske inte rätt film sådana här dagar med klent ljus men nu hade jag ingen annan sort i kylen. Fast Alf säger att den fungerar utmärkt på natten och det kanske ska testas någon gång nattsömnen inte vill infinna sig ;).

På återseende

/Torbjörn