Tillväxtens pris, Khadaffi i knipa och kyrkstallarna i Rättvik

Alla nationer lovsjunger hög tillväxt i ekonomin. Tillväxt till varje pris. Tillväxt kräver insatser av olika slag av resurser. Resurser som i många fall är ändliga. Tillväxt har i alla tider varit en förutsättning för människans framgång och hon har varit skicklig i att ständigt lära sig nya saker och att använda de naturresurser som står till buds. Det enorma språng som togs under 1900-talet berodde till stor del på mycket god tillgång till billig energi i form av olja.

Mycket talar för att den epoken nu är över och det kommer ständigt rapporter om att ökningen av den totala oljeproduktionen i världen har avstannat. Det finns t o m de som  menar att produktionen är på väg ned. Allt har ett pris, även tillväxten. Koldioxidutsläpp och övrig miljöförstöring är sedan länge väl kända men väldigt lite åtgärdade. Naturkatastrofen i Japan visar med all tydlighet att kärnkraften ännu inte är färdigutvecklad och klar för att tas i bruk. Naturkatastrofer eller mänskligt slarv inträffar överallt och ska naturligtvis inte kunna få så katastrofala följder som i Tjernobyl för 25 år sedan eller som nu i Fukushima.

Det utbrända bränslet från kärnkraftverken avger livsfarlig strålning i hundratusentals år. Smaka på det. Hundratusentals år! Ingen säker lösning finns för att ta hand om det. I dag gräver man ner skiten och hoppas på tur och bra väder. Ett litet läckage och grundvattnet är förstört i hundratusentals år. Det verkar som om marginalen mellan tillväxt och välstånd å den ena sidan och katastrof å den andra ständigt krymper.

FN slog till slut näven i bordet och beslutade att sätta stopp för Khadaffis folkmord i Libyen. Det ska bli intressant att följa utvecklingen de närmaste dagarna. Khadaffi har efter FN:s beslut beordrat vapenstillestånd men han tänker naturligtvis inte ge upp i första taget. Nu vill han vinna tid. Ett scenario skulle kunna vara att han försätter befolkningen i någon av de städer han återtagit från frihetskämparna i någon form av gisslansituation vilket skulle göra det extremt svårt för de länder som skickar trupp dit.

Vid Rättviks kyrka finns sedan gammalt små timmerbyggnader, de s k kyrkstallarna,  som kyrkobesökare förr använde till sina hästar. De ligger väldigt vackert intill kyrkan och Siljans strand. När jag besökte Rättvik sommaren 2000 tog jag lite bilder på dem och några visar jag här.

Jag kan inte gå i god för att det ser likadant ut där i dag för det var några år sedan jag besökte stället. Vad som förr i tiden inrymdes i den sista byggnaden känner jag inte till men det är tillåtet att spekulera. Kanske en kvarn?  Kanske en takspånsmaskin?

På återseende

/Torbjörn

Damen som försvann

Det kan ha sina sidor att fotografera med gamla kameror och det är inte alltid som det fungerar prickfritt. Min Rolleiflex är från 1945 ca och ger fantastiskt fina bilder. Ibland krånglar filmmatningen lite, men kanske beror det mer på fotografens handhavande än fel på kameran. Häromdagen gick jag en runda i Uppsala och solen sken så fint. Folk satt på bänkar lite varstans och vände sina ansikten mot den efterlängtade solen. På Gamla torget satt en ung dam på en av parkbänkarna och njöt av solstrålarna som sköljde över hennes ansikte. Jag närmade mig, stannade till ett kort ögonblick, tog min bild, den sista rutan på filmen, och gick vidare...

På kvällen framkallade jag filmen och då såg jag att sista filmrutan bara bestod av en liten snutt. En gatlykta kunde jag se men inte den unga damen, ej heller den parkbänk hon hade suttit på. På den här rullen blev det endast 10 exponeringar mot normalt 12. Fortsätter det så här får jag nog lämna in den gamle på verkstan för service. För inte vill man väl att unga damer ska försvinna så där snöpligt :-).

Här nere skulle den unga damen ha suttit och solat på en parkbänk på Gamla torget i Uppsala. Det är alldeles sant men svårt att bevisa.

På återseende

/Torbjörn

Ellens bageri, dagen efter

Några rader om fototräffen på Ellens bageri dagen efter. Dagen efter den internationella kvinnodagen 8 mars. För nya läsare kan jag berätta att Ellens bageri = Café Puck på Hornsgatan i Stockholm. Varför Ellens bageri? Vi tar det en annan gång, men jag kan avslöja att en tårta är inblandad :-). Det här är inget inlägg som handlar om jämställdhet. Kanske mer om förhoppning och längtan. Förhoppning om förnyelse och längtan efter kvinnoperspektiv på fotografering och livet och de å sån't. Den här eftermiddagen hade 15 män i sina bästa åldrar samlats på Ellens bageri för trevlig samvaro kring det gemensamma intresset – fotografering. Det märks att vi långsamt går mot vår för ljuset sprider sig så trevligt allt längre in i lokalen.  

Den här dagen sågs ett antal mycket fina analoga kameror som vördsamt plockades upp på bordet och lika vördsamt fingrades på och kikades i. Visst får följande märken det att vattnas i munnen: Contax, Hasselblad, Leica, Pentax, Rolleiflex och Yashica. Det här är inga museiföremål utan fullt fungerande brukskameror som fortfarande ger utmärkt bildkvalitet. Det förevisades också ett alternativt sätt att ta färgbilder med svartvit film. Mycket intressant. Se mer information på Micke Borgs blogg. Som vanligt fanns det någon ny pryl som visades upp och beundrades av dagens gäster. Den här gången hade Staffan med sig ett Samyang 14mm f/2.8 IF ED UMC Aspherical
till allmän beskådning. Ett extremt vidvinkelobjektiv som enligt uppgift lär vara raktecknande men är helt manuellt. Det ska bli spännande att se bilder tagna med det här "allseende" objektivet.

När jag lämnade Ellens vid pass halvsex så var det fortfarande acceptabelt ljus för att ta några "eftersläckare" på min väg till centralen.

Bengt kan konstatera att det är så gott som fullt hus i kväll

Trånande blickar kastas på bordets läckerheter

Hasselblad, svensk ingenjörskonst på allra högsta nivå. Får man känna...

Olle och Staffan beundrar den fina Hasselbladaren

Claes visar sitt fina Carl Zeiss Planar T* 50/1,4 ZE

Många ambitiösa ungdomar sitter och läser på Ellens

Staffan visar sitt nya Samyangobjektiv för Bengt

Sedan blir det praktisk fotografering

Moderna kompakter fungerar bra vid sådana här tillfällen

Varsamma händer undersöker den gamla, fina Rolleiflexen

Det är svårt att slita sig från en sådan här fantastisk kamera

Ibland blir det riktigt dramatiskt när något ska demonstreras

Micke skjuter skarpt på Claes...

...som genst anlägger moteld. Lite pojkaktig busighet präglar ofta våra träffar

Ännu en trevlig eftermiddag på Ellens bageri går mot sitt slut. Morotskakan och teet är ett minne blott. Jag tar adjö av de vänner som fortfarande sitter kvar och går ut i den halvmörka och blåsiga kvällen.

Bussar tycks liksom kajor vara "flockdjur" och samlas i stora grupper inför den annalkande natten

Vid pennan och kameran

/Torbjörn

-Den här miljön är kraftigt eftersatt, sade mannen med den trevliga hunden och golvet i badrummet är fixat

-Den här miljön är kraftigt eftersatt, sade mannen med den trevliga hunden. Jag hade inledningsvis påstått det motsatta, d v s att miljön var trevlig. Miljön kring det gamla Observatoriet i Uppsala.

Observatorieparken är väldigt trevlig med sina gamla hus i olika storlekar. I parken finns flera stora träd och gång- och cykelvägar ringlar för ögat så behagligt från den ena änden till den andra. Här är vackert alla årstider men kanske är den tidiga våren med halvgenomskinliga trädkronor den vackraste. Vid sidan om parken finns några gamla, övergivna byggnader som förmodligen förr har använts vid astronomiska observationer. 

Eftersatta miljöer kan för mig vara liktydigt med intressanta fotoobjekt. De här gamla byggnaderna är definitivt intressanta att fotografera så jag hoppas att de får stå kvar ytterligare en tid. De har intressanta former och är alla skönt slitna. Ett par av dem är cylindriska medan andra har mer fyrkantiga former.

Golvet i badrummet är fixat. Bokstavligt talat. När jag kom hem från fotosessionen i Observatorieparken fick jag för mig att jag skulle städa. Fram med dammsugaren och full fart över köksgolvet och golvet i hallen. In i badrummet och full fart även där tills jag hör ett kraschande ljud och känner något vått som rinner över mina fötter. Dammsugarslangen har vidrört en glasflaska med fix, som jag har stående i badrummet tillsammans med de andra fotokemikalierna, och den tippar naturligtvis omkull och går i krasch. Med en för tillfället mycket väl vald svordom åker dammsugaren ut med buller och bång. Jag är inte speciellt förtjust i att dammsuga. Alltid stöter man till något med antingen slangen eller dammsugaren. Piedestaler med blommor på är sedan länge portförbjudna hemma hos mig :-). Det blev till att ta fram skurtrasa och hink för att få bort eländet. Nåja, fixet var inte helt nytt men inte gammalt heller. 

Jag tog en rulle Fuji Acros 100 med  Yashica 124 G och en rulle med Minolta Dynax 7.  I övrigt använde jag min digitala Sony A850. Efter att ha torkat upp fixet och blandat till nytt framkallade jag filmen. Den här gången använde jag min gamla JOBO-dosa. Den är större än min Patersondosa, tar mer vätska och är något långsammare att fylla i och hälla ur. Men den är lättare att ladda. Spiralen är gjord av transparent hårdplast och filmen glider så lätt igenom spåren. 

Minolta Dynax 7, Sony 2.8/28-75 SAM och Fuji Acros 100

Yashica Mat 124 G och Fuji Acros 100

Yashica Mat 124 G och Fuji Acros 100

Yashica Mat 124 G och Fuji Acros 100

Sony A850 och Sony 2.8/28-75 SAM

Sony A850 och Sony 2.8/28-75 SAM

Sony A850 och Sony 2.8/28-75 SAM

Och så var det det fixade golvet i badrummet.....

Sony A850 och Sony 2.8/28-75 SAM

Det går alldeles utmärkt att kombinera digital fotografering med analog. Jag brukar sällan gå ut utan min digitala systemkamera men ganska ofta har jag en analog kamera med mig också. Antingen blir det småbild med  Pentax Spotmatic eller Minolta Dynax 7,  eller så blir det 6x6 med Yashica Mat 124 G eller Rolleiflex från 40-talet. Oftast använder jag finkornig svartvit film. Gärna Fuji Acros 100 ISO som har så fina valörer och är superskarp.

På återseende

/Torbjörn

PS

Apropå Uppsala. Kommer ni ihåg den här käcka låten :-)

Det är knas på min gamla Rolleiflex

Tog fram min gamla Rolleiflex i dag för jag skulle åka och fotografera några gamla byggnader tillhörande det gamla observatoriet i Uppsala. Ett problem uppstod då jag höll på att sätta in filmen. Jag drog filmen som jag alltid har gjort och fäste den i upptagningsspolen. Luckan stängdes och sedan drog jag fram med veven men det tog aldrig stopp. Samma sak hände häromdagen. Jag vet inte om det är jag som gör något fel eller om det har blivit fel på kameran. Den har stått oanvänd flera månader. Filmen kunde jag återspola i mitt mörklagda badrum. Den använde jag sedan i min andra TLR-kamera, Yashica Mat 124 G, utan några som helst problem.

Som sagt är det jag som förbiser något eller är det knas på kameran?

Jag hoppas att det finns någon klok gubbe, eller gumma, där ute någonstans :-).

På återseende

/Torbjörn