Livet passerar revy medan oljan håller på att ta slut

En del av min militärtjänstgöring gjorde jag på S3 i Boden vintern 1970-71. Min kompanichef var Björn Hernefelt som långt senare blev känd för hela svenska folket genom sitt deltagande i Robinson. Björn var en mycket bra kompanichef. Lågmäld, trevlig och intresserad av oss värnpliktiga.

Dags för lite skidåkning

En dag skulle vi åka 15 km skidor med arméns rejäla, men ack så tunga, träskidor. På vårt kompani fanns två killar från Skåne. Ingen av dem hade någonsin åkt skidor. När Björn fick reda på detta så sade han till dem att de inte behövde åka utan kunde få göra någonting annat i stället.

Edman

Om jag minns rätt så valde den ena killen det senare medan den andre, Nilsson, valde att åka skidor. Efter ett par timmar var alla i mål. Alla utom Nilsson.

Gällman

Vi väntade en bra stund på honom och det började att mörkna. Då utsåg Björn några "frivilliga", däribland jag, som skulle åka Nilsson till mötes. Björn befarade att han hade åkt omkull och kanske brutit benet eller något i den stilen. Vi fick åka väldigt långt innan vi till slut fick syn på en lång smal gestalt som vinglade fram i spåret.

Nordin

Utan tvekan var det Nilsson. Oroligt frågade vi honom vad som hade hänt. "Det har inte hänt någonting", svarade han.

Nyberg

Först då förstod vi att första gången man åker skidor går det väldigt, väldigt långsamt och det var precis vad det hade gjort för honom. Vi tog honom på släp och fick till slut hem honom innan det blev beckmörkt...

Olofsson

Och oljan? Ja, den håller på att ta slut. Experterna tvistar om när "Oil Peak", dvs den tidpunkt när oljeproduktionen når sitt maximum för att sedan falla, kommer att inträffa.

Ohlsson

Om tre år, fem år eller har vi kanske redan passerat Oil Peak? Många ekonomer befarar att priset för ett fat råolja inom några år kommer att stiga med 300%, och på sikt med ännu mer, och det får naturligtvis till följd att tillväxten kommer att plana ut för att därefter sjunka.

Sjöstrand

Vad säger våra politiker om läget? Ingenting. Vad gör våra politiker åt saken? Ingenting. Nej, i stället bygger hela deras politik på att tillväxten fortsätter att öka. I all oändlighet.

Wiklund

Det gäller alla politiska partier. Det behövs en helt ny politik för att hantera den här svåra frågan och jag tror inte att de politiska partierna, och de politiker, vi har i dag klarar den uppgiften...

Den här filmen framkallade jag på S3, eller möjligen I19. I alla fall fanns där ett ganska fint mörkrum. Problemet var bara det att sandfiltret var trasigt så den här filmen blev mer eller mindre blästrad vid sköljningen.

På återseende

/Torbjörn

Mitt första Zeiss-objektiv

Så har även jag skaffat mig ett Zeiss-objektiv. Ett Flektogon 2.4/35 mm med s k M42-gänga inköpt på e-Bay. Den här varianten har beteckningen "electric" vilket betyder att det stödjer både manuell bländare och bländarautomatik. Jag antar att det senare enbart gäller när man använder det på en Practikakamera. Enligt säljaren ska det passa till Pentax Spotmatic men det gör det inte för objektivet går för långt in och stöter mot spegeln. Jag har testat det med en adapter på min Minolta Dynax 7 och det fungerar bra. Naturligtvis är det helt manuellt som gäller. Adaptern ger fokusindikering men exponeringsvärdena stämmer inte riktigt. Med TMAX 400 fick jag bländare 2.8 och 1/45 sek medan jag med min digitalkamera Sony A850, vid mosvarande bländare, fick 1/320 sek. Underexponerar jag 2-3 steg borde det fungera. Ska testa det när ljuset blir bättre. Då ska jag också testa att blända ned ordentligt. Den här filmen har jag underframkallat (XTOL) en aning. Tiden är förkortad från 9 min till 7:30 min.

Några testbilder från Hötorget

Nedan en bild tagen samma dag med Sony A850, 2.8/28-75, bländare 4

Zeiss Flektogon 2.4/35 är mycket välbyggt och bildkvalitén är vad jag hittills kunnat se av hög klass. Det ska bli intressant att testa det under mer gynnsamma yttre betingelser.

På återseende

/Torbjörn

Tankar på startlinjen

Jag har ofta funderat på vad idrottsmän tänker på när de står på startlinjen. De med stort självförtroende tänker naturligtvis positiva tankar och ser inom sig bilder på hur de springer ifrån de övriga i fältet. De med litet självförtroende oroar sig kanske för att bli skadad, att bli instängd eller att inte ha med toppstriden att göra. Många idrottsmän lägger i dag ned mycket tid på mental träning där mycket går ut på att skapa och behålla positiva bilder av de egna prestationerna och att vara bäst när det verkligen gäller.

För snart två veckor sedan var det en tävling i cykelcross i Kungsträdgården. Jag ställde mig vid startlinjen och studerade cyklisternas ansiktsuttryck inför starten. Här kunde man avläsa hela skalan från ängslan, längtan bort någon annanstans till full förtröstan. Så här tolkar jag några av de tävlandes tankar precis innan loppet.

Det här kommer att gå åt skogen

Kedjan kommer att hoppa av

Killarna kommer att köra ojuste mot oss tjejer

Vilken fin vecka vi hade på Gotland

Det här vinner jag lätt

Startskottet går och alla kämpar för att få bra positioner på den trånga banan. Alla kämpar och sliter, men det är bara en som kan vinna.

På återseende

/Torbjörn

Efter frosten och hösten lunkar på

Frosten är här och hösten lunkar på. Det dröjer inte länge innan vintern kommer till oss som bor i Mälardalen. Jag hoppas att vi får lagom med snö den här vintern och inte de mängder som föll över oss förra vintern. I det sammanhanget undrar jag om det stora snöberget på snötippen i Uppsalas östra stadsdelar har hunnit smälta? Sent i våras var det fortfarande mycket snö kvar och man befarade t o m att snön inte skulle hinna smälta innan den analkande vinterns snö faller. Skulle detta fenomen pågå 8–10 år i rad finns risk för att en lokal glaciär bildas i Uppsala! Hörde ni det uppe i Jukkasjärvi? Snart kanske Uppsala också har ett ishotell. Vädret kan man inte påverka sade man alltid förr men nu verkar det som om vi kan det. Fast därom tvistar de lärde. Som vanligt träter vetenskapsmännen om det är normala variationer i vädret eller om den accelererande glaciäravsmältningen (förutom i Uppsalas östra stadsdelar då ;-)) beror på människans olika aktiviteter. I alla fall är det lika bra att förbereda sig för en lång, mörk vinter. Vinterdäcken är monterade, nya handskar inköpta, långkalsongerna examinerade och tyvärr utdömda så där behövs nya fräscha innan kylan kommer.

Så här kan det se ut efter frostens härjningar:

Klä på er varmt när ni går ut i kylan, att bära långkalsonger är inget att skämmas över ;-).

På återseende

/Torbjörn

Blackout i Gamla stan

Jag hade stämt möte på Fotografiska med en vän för att där tillsammans se de aktuella utställningarna. Eftersom jag hade gott om tid stannade jag till efter vägen och tog lite bilder. Den här dagen hade jag en gammal Pentax Spotmatic F med mig och den var laddad med T-Max 400. Jag brukar ofta gå över S:ta Clara kyrkogård och gjorde så även den här dagen. Man ser alltid någon detalj som är värd att fotografera, och så kan man ju morsa på Bellman!

Efter ett tag kom jag så till Gamla stan och där vid Mynttorget pågick en demonstration mot regimen i Iran. Jag tog några bilder och gick vidare. I en av gränderna höll en stensättare på med att laga ett hål i gatan. Vi hälsade på varandra och jag visade att jag ville ta några bilder. För att komma i rätt läge satte jag mig på huk. Jag hade precis tagit två bilder när det blev alldeles mörkt omkring mig i gränden. En skock med turister fullkomligt omringade mig och stensättaren. Förbannat också, tänkte jag, jag var ju inte alls färdig. Dessutom upptäckte jag att filmen var slut. Jag reste på mig och försökte slingra mig igenom folkmassan. Just i det här ögonblicket drabbades jag av en oförklarig blackout. Jag öppnade luckan på kameran utan att först spola tillbaka filmen???? Det har aldrig hänt tidigare. I trängseln fick jag förmodligen för mig att jag hade min digitalkamera och öppnade luckan för att byta minneskort. Ett fatalt misstag naturligtvis.

Så här såg de minst skadade rutorna ut

Gör inte om mitt misstag. Själv lovar jag bot och bättring

På återseende

/Torbjörn