När vi missade aspens lek

Naturskyddsföreningens lokala kretsar brukar arrangera en mängd olika aktiviteter som knyter an till respektive krets förutsättningar. Kretsen i Uppsala arrangerade i april 2008 en utflykt till Funboån strax utanför Uppsala för att visa upplands landskapsfisk, aspen, leka. Vi var många förväntansfulla som hade samlades vid Funbo kyrka. Guiden berättade att de fört bok på när aspen lekt under många år och att den slutsats man kunde dra av detta var att aspen hade lekt vid samma tidpunkt under alla år. Det skilde bara några dagar när leken började mellan åren. Det som styr leken är vattentemperaturen.

Den dag vi var där skulle vara höjdpunkten på leken enligt all statistik. Nu visade det sig emellertid att våren kom en vecka tidigare 2008 än normalt och följdaktligen lekte aspen också en vecka tidigare. Vi missade alltså hela skådespelet. Forsen under bron skulle ha kokat av lekande asp. Enligt guiden hade det gjort så också veckan innan. Nu såg vi bara några enstaka braxen som kalasade på asprom. För att vi inte skulle bli alltför besvikna visade guiden upp en bild på en stor asp. Inte riktigt samma sak tyckte jag och associerade till Hans Alfredsons berättelse om ormtjusaren, som inte hade någon orm, på Kiviks marknad. Alltnog vi drack vårt medhavda kaffe och tyckte att vi alla fall hade fått lite motion och frisk luft.

Så här ser aspen ut. Den kan bli jättestor. Tyvärr lekte den förra veckan

En sann fiskehistoria. Ska försöka pricka in årets lek

På återseende

/Torbjörn

Antikrunda i Photoshop

Laddade ned en demoversion av Silver Efex Pro och lekte lite i Photoshop. Hade tidigare laddat ned en demoversion av AKVIS ramprogram. Tillsammans kan det bli så här:

Det är bara fantasin som sätter gränsen. Leken fortsätter

På återseende

/Torbjörn

Utflykt

Bestämde mig för att göra en utflykt på eftermiddagen. Bryggde en termos med kaffe och bredde några smörgåsar. Packade fotoväskan. Hämtade bilen i garaget och for österut. Det var fortfarande mulet men solen tittade igenom molntäcket då och då. Efter ett tag var jag framme. På parkeringen stod en buss med texten "Förskola på väg". Den var full med barn som stojade och hade kul.

Jag hade en bit att gå till stället där jag tänkte dricka mitt kaffe så jag tog det lugnt. Vid sidan av vägen fanns en fin gärdesgård som jag tog några bilder på. Där fanns också en get som höll på att äta upp det lilla huset där höet fanns. Jag gick ned till sjön och konstaterade att isen inte var lämplig för skridskoåkning. Nu hade jag inte långfärdsskridskorna med mig så det gjorde ingenting.

Gick vidare längs sjön tills jag kom fram till mitt fikaställe. Här har jag varit många gånger med mina pojkar och badat och grillat korv men nu var det flera år sedan sist jag var här. Tyvärr har kommunen stängt av den allmänna badplatsen och gjort ett naturistbad i stället. Jag kikade runt men kunde inte se en enda nakenfis så jag slog mig ned på en bänk och drack mitt kaffe och åt mina smörgåsar.

Därefter drog jag runt ett tag och fotade några solbelysta björkar. Björken är mitt favoritträd. Såg spår efter en ekorre som kalasat på en grankotte. Efter ett tag var jag nöjd och vände om tillbaka till bilen. På hemvägen körde jag av den stora vägen och for på kringelkrokiga och snöiga vägar genom några småbyar och över vida fält. Överallt såg jag massor med snö. Solen sken så vackert mot den lilla röda stugan och den lilla aspdungen. Strax därefter försvann solen bakom molnen för att inte komma igen. Jag for ut på stora vägen och åkte hem.

På båda sidor om bäcken fanns det djurspår i snön

Läns vägen löpte en gammal, fin gärdesgård

En get käkade plywood

Solbelyst björk

Jätteslangbella?

En ekorre hade kalasat på en grankotte

Solen sken så vackert på det lilla röda huset...

...och den lilla aspdungen

På återseende

/Torbjörn

Det ringer, det ringer, skynda dig att svara.....

Att se folk prata i mobiltelefon på alla möjliga ställen är ju ingen nyhet direkt. Ändå så händer det att jag stannar upp och reflekterar en stund över det synnerligen flitiga användandet.  Vad pratar man om? Jag läste om en undersökning i tidningen för ett tag sedan om att t ex tonåringar ständigt ringer runt till sina kompisar för att hålla sig uppdaterad om vad som har hänt och vad som är på gång. Det lär finnas en rädsla hos dem att hamna utanför de många olika nätverk de är med i. Kanske är det så. Det skulle i alla fall kunna vara en förklaring till det flitiga ringandet. Jag skriver inte detta för att jag är motståndare till mobiltelefonen. Tvärtom. Jag har en själv men använder den inte så ofta. Jag har inte det behovet helt enkelt.

Den fråga man kan ställa sig är väl varför vi hela tiden måste vara tillgängliga. Varför kan inte samtalet vänta tills vi kommer hem? Det är det jag undrar över. Om vi nu bortser från de yngsta användarna och deras skäl till det ständiga ringandet - varför ringer vi alla andra och vad är det som avhandlas. Det skulle också vara intressant att veta i vilken utsträckning mobiltelefonen bidragit till den ekonomiska utvecklingen. Då tänker jag inte i första hand på tillverkarna, operatörerna och diverse försäljningsled utan vad möjligheten att använda mobiltelefonen nästan överallt och när som helst inneburit för den ekonomiska utvecklingen, samhällsutvecklingen - ja utvecklingen överhuvudtaget. Mobiltelefonen har kanske inte alls bidragit till utvecklingen? Folk pratar för mycket och hinner inte arbeta? Kan det vara så?

Det är några tankar som kommer till mig denna strålande vackra vårvinterdag. En kort promenad på stan i Uppsala och Stockholm gav följande bilder som kan illustrera inlägget ovan. Bilderna är obeskurna och minimalt processade.

På återseende, eller möjligen, vi hörs!

/Torbjörn

Loppis på Hötorget

Gjorde en sväng till Stockholm och Hötorget i det fina vädret i dag. För alla er som inte bor i Stockholm och dess närhet kan jag berätta att det är loppmarknad på Hötorget varje söndag. Här kan du köpa allt mellan himmel och jord. Det är många som säljer böcker. Många säljer också musik. Både gamla singlar, LP och CD. Själv köpte jag två böcker i dag. Eyvind Johnson: Några steg mot tystnaden och Bosse Bergman: Klara 1950. Eyvind Johnson är en gammal favorit och någon eller några av hans romaner brukar ibland dyka upp hos försäljarna på Hötorget. Bergmans bok handlar om kvarteret Klara runt 1950 med bilder av bl a Lennart af Petersens. Jag fick tag i ett jättefint, nytt exemplar. Följ med på en tur bland stånden på Hötorget.

Den här fina dockan stod verkligen fram i det vackra vädret

Flickan och spegeln

Varsågod

Skelögd

Lat hund

Dessa hattar har också varit moderna en gång

Sovande flicka

Jag tog gubben med mig i dag

Hangin' around

Har du några fynd i dag?

Som sagt en härlig dag på Hötorget med en liten aning av vår i luften.

På återseende

/Torbjörn