Gatufoto med teleobjektiv? Ja, klart som fan det är gatufoto det också!

Dokumentationen av min hemstad Uppsala fortsätter, och resultatet är ömsom vin ömsom vatten. Det är inte helt lätt att alltid göra bra fotografier i ett sånt här projekt, och ibland blir det mer "kort" av det hela. Här är hur som helst resultaten från dagens fotorunda!

Sunnerstabacken fotograferad med NEX-7 och Nikkor 105 mm f/2.5

Bilden ovan föreställer Sunnerstabacken där jag lärde mig att åka skidor en gång för väldigt länge sedan. Nu heter det dock Uppsala Alpina Center, och jag är för tjock och otränad för att åka skidor; tiderna och människorna förändras och nedfarterna i Sunnersta är en klen utmaning för de som varit i riktiga alper (eller fjäll).

Uppsala - NEX-7 och Nikkor 105/2.5

Jag tänkte också att jag skulle göra en fin översiktsbild av Uppsala från Danmarks Gärde, men tyvärr är det någon elak jävel som smällt upp en massa kraftledningar som hindrade detta. Någon mörk natt ska jag ge mig ut där med vinkelslip och se till att synfältet blir fritt!

Vårglass på gågatan

Nu börjar vi komma in på det där med gatufoto, som enligt en del puritaner inte får utövas med teleobjektiv, för då är det smygfoto. Samma puritaner kör dock gärna med höftskott och hyperfokalfokusering, så jag ser inte riktigt poängen.

Jag tyckte bilden av glassbarnet fungerade bäst i svartvitt, men konverteringen resulterade i att det ser ut som att en av tjejerna i vänsterkanten saknar byxor. Hon har väldigt väldigt tajta jeans på sig, så det är en ren synvilla :)

Kandelabern på torget

Det är känsligt det där med gatufoto. Använder man fel utrustning så förkastas det av de som "vet" hur det ska vara, bara för att det gjordes på ett annat sätt förr i tiden. Det gäller väl i och för sig andra genrer också, men jag tycker det är tydligare i just gatufotografin.

Drottninggatan

Jag kan hålla med om att det ofta blir en större känsla av närvaro i bilder som är tagna på nära håll med vidvinkel, men bilderna blir inte nödvändigtvis bättre för det (i synnerhet inte när de är smygtagna från höften). Jag tycker över huvud taget inte det finns några rätt eller fel inom fotografin, så länge man gör bilder man kan stå för och själv tycker om.

Trafikanter av alla de slag

En del försåsigpåare tycker också att man inte ska visa för många bilder (vilket ni som läser min blogg vet att jag gör hela tiden), utan bara de allra bästa. Visst kan det vara så om man vill uppnå ära och berömmelse, men jag tycker det är kul att visa bilder - också såna som kanske inte alltid är fantastiska. De som ogillar det har väl förmodligen redan lärt sig att inte läsa min blogg, så jag talar nog för döva öron.

Vår på Konditori Fågelsången

För många är det, som bloggats om tidigare, viktigt att använda rätt prylar. Det är viktigt att använda rätt prylar vid till exempel sportfotografering där det krävs långa teleobjektiv och snabb serietagning för att få konkurrenskraftiga bilder, men vad gäller gatufoto går det att fotografera med nästan vad som helst. En del duktiga fotografer klarar sig alldeles utmärkt med en telefonkamera och gör bättre bilder än många som äger horder med tyska kameror med röd prick. Det finns förstås också många som äger de där tyska kamerorna som gör bra bilder, men det har nog inte så mycket med kameran att göra.

Drottninggatan

Jag tog dagens bilder med en Sonykamera; en tillverkare som tidigare mest förknippats med hemelektronik. Skulle bilderna blivit bättre om jag gjort dem med en Leica M? Jag är övertygad om att en del fåntrattar skulle tycka det, men själv tycker jag det inte. Det svindyra tyska vidundret har en fördel, och det är att den fungerar bra med deras egna jättedyra objektiv - vill man komma undan billigare och ändå ha genomsiktssökare är Fuji ett bra alternativ, och deras kameror och objektiv ger nog så bra bildkvalitet (rent tekniskt alltså).

Domkyrkan. Sony NEX-7 och Sigma 19/2,8

Gillar man Leica så är det förstås bara att fortsätta med deras kameror, men försök inte få mig eller andra att tro att de skulle vara så magiska som en del vill göra gällande. Det är de inte. Jag har fotograferat massor av bilder med deras M-kameror en gång i tiden och tyckte mest de var bökiga, och det är förstås en smaksak. De är dock välgjorda och ser bra ut på köksbord :)

Saluhallen med NEX-7 och Sigma 19/2,8

Min poäng med det här inlägget och alla bilder är att jag tycker det är fånigt när det påstås att vissa kameror skulle vara såå mycket bättre än andra för viss typ av fotografering (som t.ex. gatufoto). Det är lika illa i forumen där det ofta hävdas att Canon skulle vara mycket bättre än Nikon för sport- eller fågelfoto för att deras telen är så mycket bättre (och 50% dyrare eller så), eller att Nikon skulle vara mycket bättre på allt annat för att de har större tonomfång och sånt. De som använder sina kameror för att fotografera i stället för att skryta med dem gör bra bilder oavsett tillverkare.

Genomfarten - NEX-7 och Sigma 19/2,8

Det var allt jag hade att beklaga mig över denna lördag, och tack till er som orkat ta er igenom all text och bilder :)

Våga älska Facebook och sluta gnäll!

Visst, ni får gärna vägra Facebook om ni vill, men för mig har Fejjan blivit en ovärderlig källa till inspiration och kontakt med gamla släktingar, vänner och bekanta jag sällan eller aldrig träffar personligen. Det har också blivit en informationskanal när jag nu fotograferar diverse Uppsalamiljöer där jag inte vet eller minns historian bakom.

Svartbäcksgatan

När jag kommer hem efter avslutad promenad postar jag mina bilder i en FB-grupp som befolkas av drygt 6000 nuvarande eller tidigare Uppsalabor, och får raskt ett antal kommentarer som inte alltid är rätt, men åtminstone kan peka mig åt rätt håll vad gäller de byggnader jag fotograferat i min strävan att dokumentera min närmiljö :)

Café Linné

Bilderna i den här bloggen tog jag idag efter jobbet, och de är ju på intet sätt några fantastiska bilder, men de är intressanta för de som vill veta hur Uppsala ser ut idag, eller vill veta historien bakom en del av byggnaderna. Den nedklottrade byggnaden i här inrymmer det café som var först i Uppsala med att servera jättestora kanelbullar och jättestora bullar är ju aldrig fel :)

Cykelmarodörer

Det som är kul med att posta såna här bilder på Fejjan är förutom att man får en massa omotiverade likes, att de genererar en hel del kommentarer som är både intressanta och roliga att läsa. Många av de som ser bilderna minns hur det var förr i dessa miljöer, och berättar.

Dragarbrunnsgatan

Jag noterade till exempel att Dragarbrunnsgatan börjar (eller slutar beroende varifrån man kommer) med numren 12-10 och 13-7 (enligt skyltarna), och det kändes lite märkligt eftersom jag bakom ryggen bara hade Linnéträdgården så där finns liksom inte mer gata. Jag fick dock raskt förklaringen att där ligger en liten sned gatstump som var ursprunget till gatan :)

Idyll på Linnégatan

Än så länge vet jag inte historien bakom det här huset, som jag lyckats undgå att se under hela mitt liv i Uppsala. Jag fick dock veta att där troligen bott en professor som också var inspektor på SNärkes och att många liksom jag är avis på denne Åström som bor där nu (enligt skylten på dörren).

Kyrka? Nope - kontor

Den gamla Missionskyrkan på Kungsgatan är numera en Mammons byggnad - endast företag bor här nu för tiden. Enligt uppgift (från Fejjan förstås) var där tidigare en bassäng under golvet där folk döptes. Jag gissar att den inte längre finns kvar (fast det vore ju kul om den gjorde det).

Hakonbolaget

En bild av en trist industribyggnad från 50-talet trodde jag inte skulle vara så intressant, men det var den visst det! Här höll Hakonbolaget till en gång i tiden (distributionscentral för ICA), och massor av bolag har bott i lokalerna sedan dess. Det hittills mest intressanta jag fått veta var ett företag som sålde datorer och prestentartiklar - intressant kombination :)

"Philipsons"

I huset i den här bilden såg jag min första Mercedes 190E 2.3 16V, som var en riktigt ball bil när det begav sig (ungefär när jag tog mitt körkort). Endast den här delen av huset finns kvar, men jag tycker de gjorde ett snyggt jobb när de rev och byggde nytt ihop med det gamla :)

Vaksalagatan

De här gamla 60-talshusen (eller vad de nu är) är fula och trista, men det visade sig att många har minnen från dem. Någon har bott i huset, någon annan har jobbat på Posten eller Konsum, och många har besökt Walters Krog eller efterföljarna som fanns i huset till vänster. Inte alla minns dock dessa krogbesök.

UKK

Jag avslutar inlägget med en bild av huset som Uppsalabor antingen hatar eller älskar. Jag tycker det är jättefint, men många kräks på det (av antingen politiska eller estetiska skäl). Det är ett hus som kan få trådar att stängas i den FB-grupp där jag postar mina bilder, men det väcker i alla fall reaktion.

Kontentan är att FB faktiskt kan vara användbart. Det är jättemånga äldre (alltså äldre än jag) som är med i gruppen där jag visar dessa bilder, och bilderna väcker minnen och uppskattning hos många. Det är också mycket gnäll om hur mycket bättre det var förr, men så är det ju här också. Leta rätt på en Facebookgrupp som handlar om ditt närområde, och om det inte finns - starta en. Jag lovar att det kommer att uppskattas om du postar aktuella bilder även om en del snobbar här på FS inte tycker det duger. Det kan också motivera dig att fotografera sådant du inte tidigare ens sett :)

Huka er gubbar och kärringar, för nu laddar han om!

Jag vet inte i vilket sammanhang den gamle sossepampen Erlander uttalade citatet i rubriken, men det är en utmärkt rubrik för ett blogginlägg med massor av bilder. En del hävdar att man inte ska visa för många bilder i taget, eller skriva långa blogginlägg, och de får härmed se sig som varnade.

Som vanligt måste ni klicka på bilderna för att se dem i större format och mycket bättre :)

Fyrisån

Ni som följer min blogg vet att jag har något slags pågående projekt att fotografera min dagliga miljö, och det fortsatte idag. Tidigare har det vara några enstaka bilder jag tagit på väg till lämplig busshållplats, men idag gick jag hela vägen hem (det är inte mer än några kilometer) vilket resulterade i fler bilder. Bilden av Fyrisån i bilden ovan togs något hundratal meter från kontoret.

S:t Eriks Torg och Saluhallen

Jag tog inte direkt närmsta vägen hem (vilket jag tror är runt tre kilometer), utan svamlade runt ganska mycket så det tog nästan två timmar inann jag var hemma. Eftersom det nu är "vår" hade jag utrustat mig med mina sommarskor, som är av en typ som kallas barfotaskor (jättetunn och följsam sula) vilket gjorde att det ganska fort började kännas att jag inte var van, men inte klagar jag för det!

Om ni tittar noga i bilden kan ni se att det redan på sena eftermiddagen spökar i Uppsala.

Snärkes Nation

Jag har snart bott i Uppsala ett halvt sekel, och ändå finns det så mycket jag aldrig sett och än mindre fotograferat i min födelse- och hemstad. Innergården i bilden ovan har jag t.ex. aldrig varit på tidigare, men jag har dock besökt Snärkes Nation (som har fått en väldans massa torn tycker jag det ser ut som) många gånger. Minnena från de besöken är i de flesta fall minst sagt luddiga ...

Göteborgs Nation till höger, och nåt annat hus i förgrunden

På samma gård hittade jag ett hus jag aldrig sett förut, och det ser inte nybyggt ut så att det skulle vara av den anledningen. Jag vet inte hur jag kan ha undgått det, och jag har ingen aning om vad det används till. Den här bilden klassar jag som naturfoto då den där bruna klumpen nere till höger (syns bäst vid förstoring) är en ganska oblyg hare som satt och betraktade mig när jag plåtade.

Uppsala Universitet

Det här huset vet jag förstås vad det är, och bilden visar "back-stage" av universitetsaulan. All blandning av ljus ger en ganska spöklik känsla tycker jag :)

"Befrielsen" av Olof Hellström, 1978

Vrider man sig 90 grader åt höger från den förra bilden får man se skulpturen "Befrielsen" av Uppsalakonstnären Olof Hellström. Platsen är Martin Luther Kings Plan, och skulpturen uppfördes 1978.  Till höger och utanför bild huserar Uppsala Fotografiska Sällskap som ofta har evenemang på just platsen där bilden togs.

Jag tycker det är en mycket bra skulptur, och när jag postade den i FB-gruppen "Du vet att du är från Uppsala" fick jag en kommentar från Olof Hellströms dotter Lis, som länkade till en film hon gjort om sin far. Hon tipsade också om att hon ska ha en utställning på Östra Ågatan 67 i samma miljö som sin far. Kan nog vara både se- och fotograferingsvärt.

Meh... det är ju samma bild som ovanför (fast med borttappad färg)

I den första bilden av skulpturen tycker jag det är färgerna som tar överhanden (på gott och ont).  Det är snyggt, men det är inte en bild av skulpturen. När man tar bort färgen blir det mycket bättre tycker jag (för just det här motivet). Fast nu var det ju inte färg vs svartvitt det här blogginlägget handlade om, så låt oss vandra vidare.

Orangeriet

Jag hamnade i Botaniska Trädgården efter ytterligare stånkande, och där hittade jag ännu en miljö jag inte sett. Om någon skulle visat mig bilden ovan innan idag hade jag inte haft en aning om att den ens var fotograferad i Uppsala. Hur jag undgått det vet jag inte ...

Ett jättestort hus där Mundebo en gång bott

Slottet har dock inte undgått mig tidigare (och knappast någon annan heller), och det var någon på Fejjan som kommenterade den här bilden med att det är snyggare på bild än i verkligheten. Jag är lite böjd att hålla med, då det sällan känns lika maffigt när man står bredvid det (eller står någonstans och tittar upp på det). Jag har ingen aning om varför det är så ...

Norbyvägen 46 C

Vad är nu detta? Ett nytt tråkigt bostadshus efter alla dessa gamla fina. Mjo, så småningom hamnade jag här och det här var den sista bilden jag tog under min långpromenad . De här husen är kanske inte jättevackra, men de är helt nya och ersätter en ganska trist miljö där det tidigare varit en fritidsgård, och därefter kommundelsnämnd. De vita strecken nere till vänster är en vinglande cyklist och en minde vinglande dylik :)

Vet inte om det är så många som orkade genom allt detta, men jag tackar er som eventuellt gjorde det för visat intresse. När promenaden är lång blir bloggen lång liksom :)

Ha det gott!

Det har sina sidor ...

... det där med att åka kommunalt till jobbet. I går skrev jag om att jag börjat experimentera med att åka buss till jobbet i stället för att som vanligt ta bilen. Det var frid och fröjd på förmiddagen och lunchtid ...

S:t Per och Celsiushuset, fotograferat från kontoret.

När det var dags att forsla sig hemåt var situationen en helt annan, och det var inte helt lockande att plocka fram kameran. Det fick ändå bli ett par bilder för att dokumentera snöyran :)

Bandybuss på Fyristorg

Kan man föresten prata om att åka kommunalt när bussverksamheten drivs av Landstinget? Nåja, man säger väl så av gammal vana sedan det var kommunen som drev det.

Samma torg, men från andra hållet

Alla bilder är fotograferade med min lilla Sony RX100M2. Som vanligt hittar ni bilderna i full storlek på min flickr.

Tack för idag, slut för idag! :)

Halvsuddiga julshoppare och folieflärpar!

I gårdagens inlägg körde jag bara svartvita bilder, så idag fick det bli lite färg. Inte blev det något fantastiskt idag heller, utan bara bilder av trötta, glada och stressade julshoppare.

Östra Ågatan

Gågatan

Celsiustorget

Vad är nu det här med folieflärpar frågar sig kanske en del. Åtminstone gjorde jag det innan jag såg den här videon på youtube.

Trots att jag fyllt 46 har jag i hela mitt liv missat dessa flärpar som ska hålla rullen på plats. En snabb undersökning i köket visade att två av tre folierullar i mitt kök var utrustade med flärp. Toppits plastfolie hade visserligen bara en liten flärp, men i gengäld var den förintryckt :)

Alltid kul att lära sig något nytt :D

Ha en fortsatt trevlig helg!