Vad ska det vara bra för att plåta en massa gamla hus?

Det finns flera anledningar att fotografera gamla hus. En anledning är att många hus är fina och gör sig bra på bild (om man är lagd åt det hållet), men min anledning är en Facebookgrupp jag skrev om tidigare (Du vet att du är från Uppsala när ...).

Östra Ågatan igår. Fotograferad med Sony RX100 II.

Det som är roligt med att publicera bilder i den FB-gruppen är att det är många tidigare och nuvarande Uppsalabor som gillar att se dessa miljöer, eller i vissa fall ogillar miljöerna starkt (som t.ex. när man visar bilder av UKK).

Stora Torget vid lunchtid igår. RX100 II

Det blir inte ofta någon diskussion kring bilderna som sådana, men ofta livliga och intressanta kommentarer kring historia och annat kring det jag fotograferat. Jag försökte mig på att skriva något om att det vore kul om en del bilder i gruppen var lite större (ibland är de frimärksstora på skärmen), men det föll inte i god jord och många såg det som ett gnällinlägg, så jag har lärt mig att inte skriva några teknikkommentarer :)

Gränby Centrum i går kväll. Fotograferat med NEX-7 och Sigma 19mm f/2,8.

Medelåldern i gruppen är nog ganska hög, då de ofta blir kommentarer om hur det var innan jag ens föddes (och jag är inte direkt purung längre). När man postar bilder av nya byggnader blir det ofta kommentarer av typen "det var bättre förr", fast just i fallet med Gränby Centrum håller nog de flesta med om att det blivit finare efter ombyggnationen.

Hur som helst är det en kul grupp, och den har fått mig att fotografera mer - att fotografera mer är ju alltid bra :)

Nu går skam på torra land!

Inte nog med att det blev två inlägg samma kväll; det blev också ett självporträtt ännu en gång, och det följer inte den tidigare mallen. På den här bilden ser jag inte fullt så vansinnig eller sur ut som jag brukar, så ni som är vana med mina tidigare vackra porträtt får försöka stå ut ändå :)

Bilden är rätt hårt efterbehandlad, men jag har inte gjort några direkta försök att få mig att se vackrare ut. Jag är bara nöjd med att jag fick till ett självporträtt där jag ser glad ut och inte bara galen :)

Var ju också tvungen att dokumentera muschan efter lite vaxbehandling (som säkert blir bättre när jag vänjer mig) :)

Bilden är fotograferad med en Sony RX100M2 monterad på ett litet fånig gorillastativ, och kameran fjärrstyrdes med den fåniga appen som gör att nästan allt ställs in automagiskt (oavsett vad kameran var inställd på innan). Efterbehandlad i Lightroom, Perfect Effects 8 och Silver Efex Pro.

Hur svårt kan det vara att åka buss??

Redan som liten lärde jag mig hur man åker buss i Uppsala. Det var jättelätt - man tog bara 6:an eller 7:an från de busshållplatser som var närmast bostaden, och så hamnade man så småningom på Stora Torget.  Det enda man behövde håller reda på var att ställa sig vid en busshållplats på rätt sida av gatan, så man inte i stället hamnade i exempelvis Gottsunda (för det var läskigt).

Nu för tiden bor jag i samma hus som när jag var liten, men efter att i år bestämt mig för att inte köra bil till jobbet så ofta visade det sig att det där med bussåkandet har blivit bra mycket krångligare. 6:an och 7:an finns kvar, och båda går till Stora Torget. Nu finns också en del andra linjer på dessa hållplatser, och i morse hoppade jag på den första som kom i tron att alla vägar bär just till detta torg (eller åtminstone i närheten). Det gick jättebra ända tills jag kom fram till korsningen vid Slottet där bussen ska svänga vänster. Fast den gjorde inte det utan svängde höger i stället (med sikte mot Ultuna visade det sig sedan), så jag slängde mig på stoppknappen och knallade därifrån till jobbet ...

Bussen på bilden har inget med inlägget att göra

När jag skulle hem från jobbet missade jag precis 7:an, men i stället kom där en buss med nummer 41 och där det tydligt stod på skylten att den gick mot Eriksberg - min destination. Jag tänkte att den förstås måste vara säker att ta, men blev lite fundersam när den bestämde sig för att köra en helt annan väg än jag tänkt mig. Efter en dryg kvart när jag redan borde varit framme var jag i stället i Flogsta, och då plockade jag fram paddan för att ta reda på att den verkligen går till Eriksberg.

Det visade sig att det gör den, men den ingår i något som kallas Mjuka Linjen som är avsedd för de som inte har så bråttom utan vill åka lugnt och bekvämt. Och visst, den körde sakta och mjukt, och det blev en rejäl turistrunda innan den så småning befanns sig där jag ville gå av.

Vän av ordning kanske undrar om detta över huvud taget har med foto att göra, och jo - lite :)

Centrala Uppsala förändras konstant

Det handlar om att turista och fotografera i sitt närområde och sin vardagsmiljö. Något som många fotografer (inklusive jag) slarvar med. Det sker hela tiden förändringar, och dessa är värda att dokumentera även om bilderna inte alltid blir jättespännande. Jag gick för en tid sedan med i en Facebookgrupp som heter "Du vet att du är ifrån Uppsala om...", där nuvarande och tidigare Uppsalabor postar bilder från Uppsala (både gamla och nya) och pratar minnen.

Rådhuset som blev en galleria

Man kan tycka vad man vill om Facebook (och det gör folk - tycker alltså), men den här gruppen har i alla fall inspirerat mig att försöka fotografera mer på olika håll och kanter i hemstaden. Vem vet? Förr eller senare kanske det blir någon bra bild också :)

Inte från Uppsala, men åtminstone svenskt mustaschvax

Den sista bilden postar jag apropå mitt föregående inlägg :)

Ha det gott!

Ständigt dessa självporträtt ...

Jag vägrar kalla dem #selfies, eftersom jag alltid gjort dem.

Så här blev det idag efter en stund med rakapparaten:

Hadet!