Vart tog alla snälla pojkar vägen?

Och vart kommer alla sura gubbar från?

Här på FS finns ett hundratusental medlemmar om jag förstått det rätt, men det är endast ett fåtal av dem som gör sig hörda i forum och bloggar. Många av dem som lyckas göra sig hörda är liksom jag gubbar (och i begreppet sur gubbe behöver ålder eller kön inte nödvändigtvis spela någon roll), och förvånansvärt många av dem verkar vara arga för det mesta. Det gnälls på nyheter som skrivs, felstavade blogginlägg och att folk köper för många nya kameror.

Många gubbar som skriver här har lång erfarenhet av fotografering, och är noga med att betona det när de skriver sina foruminlägg eller bloggar. Själv har jag fotograferat i 30 år, men inte har jag blivit så mycket bättre för det ;)

Snäll pojke eller sur gubbe?

Varför ska alltid vi sura gubbar veta bäst och pracka på våra synpunkter på andra?

I väntan på en ny kamera ...

Under de 30 år jag har fotograferat har jag använt massor av olika kameror - Olympus OM, Nikon av alla möjliga modeller, Canon EOS, Rolleiflex, Hasselblad, Sinar, Minolta och allt möjligt. De kameror jag använder nu är en Nikon D3 och en Fuji X100.

D3:an ser lite fånig ut med pannkaksgluggen, men det blir bra bilder och hyfsat smidigt att bära omkring på :)

Fuji X100 är en klart smidigare kamera än D3:an, och ger ungefär lika bra bilder men begränsas förstås av den fasta brännvidden på 23 mm.

Snart kommer Fuji X-Pro1 ut i butikerna, och den tror jag är en kamera som kommer passa mig utmärkt. Lite större än X100, men med bra utbytbara objektiv och lite högre upplösning. Får se om jag kommer använda D3:an alls efter att jag köpt en X-Pro1 (om jag köper en).

Ett led i förberedelserna för inköp av ny kamera är att jag tänker göra mig av med min Samyang 85/1,4. Det är ett bra objektiv, men inte helt lätt att fokusera med på grund av det extremt korta skärpedjupet. Jag har dessutom en Nikkor 105/2,5 (gammal, inte så ljusstark men skarp som attans) som jag kan använda i väntan på den nya kameran. Bilden nedan är tagen med 105:an.

Samyanggluggen går förstås att blända ner, men köper man ett sånt här objektiv är det nog främst för att använda det på f/1,4 för att få en snygg krämig bakgrund. För vardagsbruk är det nog bättre att köra med exempelvis Nikons nya 85/1,8. Nedan ser ni sonen Felix fotograferad med Samyangen på full glugg.

Om ni är spekulanter på 85:an får ni gärna kolla min annons här på FS.

Två tusen spänn för världens sämsta porträttbild!

För ett tag sedan fick jag den här förskräckliga porträttbilden av mig själv i brevlådan, tillsammans med ett brev jag skulle skriva under och acceptera att betala 2000:- för den.

Den lilla bilden uppe till höger är jag vid tillfället, och trots skägg och backspegel tyckte de elaka människorna som skickade bilden att det var likt min körkortsbild.

Var liksom svårt att neka i det läget, så det är väl bara att betala och se glad ut.

Tyvärr har jag inte någon bättre bild av mig själv att bjuda på, men ni kan åtminstone få se en bättre bild av min pyttelilla bil (som uppenbarligen kan köras för fort trots sin storlek) :)

/afe (som brukar hålla koll på farten)

Favorit i repris - ny kameraväska!

De som känner mig brukar tycka att jag redan har alldeles för många väskor, och det kan möjligen ligga något i det. Jag låter dock inte andras tyckande stoppa mig, så igår beställde jag ytterligare en väska :)

UPS dumpade idag kartongen nedan i min brevlåda, och den skarpsynte ser nog att det har med iPhone att göra. Och ja, jag anser att iPhone 4s har en såpass bra kamera att det här kan klassas som en kameraväska.

Piel Frama är ett spanskt företag som är specialiserat på att tillverka läderfodral till alla möjliga prylar. Jag köpte en av deras fodral första gången till en Ericsson P910, och har sedan dess gillat kvaliteten på deras arbeten.

Den här gången tyckte jag det var lite trist att köpa ett svart eller brunt fodral, och bestämde mig för att sätta lite färg på tillvaron med en knallröd väska :)

Fodralet har inga loggor på utsidan, så vill man se vem som tillverkat det så måste man öppna det.

Fodralet har perfekt passform för en iPhone och det är väldigt väldigt rött ...

Det blir lite "bulkigt" med fodralet, men i och med att det är mjukt stoppat så är det bekvämt både att hålla i och ha i fickan.

På baksidan syns magnetflärpen som håller fodralet stängt, och den lilla silvriga pluppen i mitten går att byta ut mot ett medföljande bältesfäste om man mot förmodan skulle vilja bära omkring på telefonen så. Uppe i hörnet syns utskärningen för kameran.

Anledningen till den stora utskärningen för kameran och blixten är att inte vara ivägen för bilden. Många fodral till iPhone 4 har alldeles för små hål, vilket gör att blixten "studsar" i kantena av hålet med bedrövliga bilder som följd. Nackdelen med utskärningen är att telefonen förstås inte är skyddad i just det hörnet, men det kan jag leva med.

Hur är iPhone 4s att fotografera med då? Jovars, i bra ljus tycker jag den fungerar alldeles utmärkt (och till nöds i rätt dåligt ljus också). De två översta bilderna i det här inlägget är gjorda med iPhone, liksom de två bilderna nedan.

Genom att använda Photo Stream i iPhone och iCloud Control Panel i Windows kan jag med automatik få in bilderna jag tar med iPhone i mitt Lightroombibliotek. I telefonen har jag också appen Snapseed för bildredigering - synnerligen trevlig app som räcker bra för de flesta vardagsbilder. Den här rostiga kofferten är redigerad i Snapseed.

Övriga bilder i det här inlägget är tagna med min Fuji X100. Suverän kamera när man väl lärt sig komma överens med dess egenheter :)

Jag hoppas att iPhonen faktiskt kan hjälpa mig att få lite fart på min blogg. I och med att den alltid är med och ger ett oftast tillräckligt bra bildresultat så blir det fler bilder tagna.

Trasiga bilar och gamla flygplan

Jag har semester och gör inte så mycket annat än att gå hemma och drälla, men idag bestämde jag mig för att ta en tur till Linköping och besöka Flygvapenmuseum. Från Uppsala går det att åka två vägar dit, antingen via Strängnäs och småvägar (vilket är en kortare sträcka) eller E4 hela vägen (vilket oftast går fortare).

Jag kom iväg ganska sent så jag valde att köra E4 - att passera Stockholm vid lunchtid borde inte innebära några problem. Ack vad jag bedrog mig ...

Så här såg det ut ungefär vid Frösunda backe. Det var tydligen ett par olika bilar som havererat efter Eugeniatunneln (kokade kanske i värmen). Det tog 45 minuter att ta sig från den här bilden till Tomteboda där det lättade. Dessvärre valde luftkonditioneringen i min bil att lägga av under köandet, så jag fick köra med öppna fönster och avgaser (och ser fram emot en inte allt för billig reparation).

Flygvapenmuseum var intressant och har många fina flygplan (fast det här och de andra som står ute är lite skamfilade).

Inomhus var flygplanen finare, men ljuset ganska besvärligt. Den lille X100 klarade sig dock bra på 1600 ISO, så det gick att göra bilder där också.

Flygplanet nedan, en J 26 (kanske mer känd som P-51 Mustang) var av nostalgiska skäl extra intressant för mig, då den tjänstgjorde på F16 i Uppsala under samma tid som min far gjorde lumpen där.

Mest spännande är nog vraket av den DC-3 som sköts ner över Östersjön 1952. Stämningen i den utställningen är kuslig, och man får veta många detaljer om incidenten. Av förståeliga skäl är alla vrakdelar bakom glas (och i dåligt ljus) så det var hopplöst att få några vettiga bilder där - åk dit och titta själva i stället :)

Slutligen kan jag bara rekommendera alla som är intresserade av flyg och vår inte allt för avlägsna historia ett besök i Linköping. Inträdet kostar en femtilapp, och det är det klart värt. Det blir dyrare om bilen går sönder på vägen dig, men det skulle den nog gjort ändå ...