EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 334/Grovt korn och oskarpt - kan det bli värre?

En av de senaste lithprintarna från mörkrummet. Äntligen kan man kopiera igen, efter över en månads uppehåll för ryggen. Jag har börjat arbeta på halvtid, och det är precis lagom. I helgen orkade jag med att göra några lithprintar, bl.a denna. Men märker att det inte går att friska på som förut flera timmar i streck. Nu blir det vila mellan varje kopia. Den här lyckades jag få till 2 st något så när likadana av. Vid vanlig kopiering är det lite lättare att upprepa samma resultat, men det blir sällan mer än 2-3 ex av varje bild ändå. Mer har man inte tid med , då skulle man i så fall behöva anställa en assistent/kopist.



Kopian är inte så stor, 17,5x17,5cm på 8x10 tums papper. Bilder behöver egentligen inte vara så stora, jag tycker papper mellan 20x25cm till 30x40cm är lagom. Stora bilder är i många fall överskattade, men det finns det säkert olika åsikter om. Kornet i bilden tycker jag blev snyggt, och det diffusa med utslätade detaljer både förenklar och framhäver. Grovt korn och oskarpt, kan det bli värre? Originalbilden, en digitalt fotad fil, är annars i princip kornlös. Detaljutslätningen kommer av optiken jag använt, en rysk Helios 44-2 2/58mm med en sk "Petzvalmodifiering". Och att jag "sköt" på full glugg. Kornigheten är ett resultat av lithframkallaren och det papper som jag använt. Bilden är kopierad från ett digitalt negativ i stl 12,5x12,5cm som jag tagit fram från den digitala filen och sedan skickat på utskrift på clear film hos Crimson. Det verkar fungera ganska bra för lithprintning, men jag tvivlar på att vanlig kopiering blir så lyckad?

Jag kopierar inte så mycket traditionellt i mörkrummet längre. Det blir mest lithkopiering numera, eftersom jag gillar de resultat som blir av det. Man kan variera det väldigt mycket med färgton, kornets grovlek, detaljupplösning etc, beroende på vilket papper man använder. Ofta fungerar det bra att lithprinta även på äldre papper som legat ett tag. Av de papper som finns på marknaden idag så gillar jag Fomas av olika typer samt det ryska Slavich Unibrom 160BP bäst. Resten av sortimentet fungerar egentligen inte som  äkta lithpapper, utan det är de papper som försvunnit från marknaden som är de allra bästa för lith. Som tur är har jag en hel fotofrys (och lite skåp utöver den) fullt av såna papper, så i det avseendet råder det ingen brist, vilket man får vara glad över. Jag var klok nog att köpa på mig så mycket jag hade råd med innan fabrikerna lades ner. Dock har jag väldigt lite av Agfas och Kentmeres väldigt fina tidigare papper, som var bra att lithkopiera på. Men av annat finns desto mera. Bilden här är gjord på Fomatone MG Nature 532 II, vilket fortfarande tillverkas i Tjeckien.

När jag scannade kopian i min dyra A3-scanner så blev det ljusa partiet helt kass. Utfrätt och skarpa övergångar, det såg helt bedrövligt ut.  Så jag fick ta till digitalkameran (som klarar att återge även dessa ljusare toner mycket bättre) och fota av bilden med. Märkligt att man inte kan få scanners att fixa detta? Men dagens digitala teknik är ljusår bättre än gårdagens vad gäller högdageråtergivning.
//

Postat 2019-04-01 19:23 | Läst 2025 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 332/Mina strövtåg i Lessebo fortsätter.

Jag har under många år gått runt i Lessebo och omgivande krokar, under senaste 1½ åren med digitalkamera. Men häromdan var det en analog Icarex som hängde runt halsen. Filmen är inte framkallad än, det får bli längre fram när ryggen känns bättre, fast idag känns det mera positivt igen vilket man får glädjas åt. Det blev en runda mellan 3-4 km i eftermiddag och nu hade jag två gamla Zeiss-objektiv med, en Skoparex 3,4/35mm och en Ultron 1,8/50mm. Båda adapterade med brännviddsförkortaren från Kina, Lens Turbo II, vilken gör min X-T2 till en fullformatare och bildvinkeln på optiken kan utnyttjas fullt ut. 50 mm förblir alltså motsvarande en ff 50mm, och inte en motsvarande 75mm som med en vanlig adapter.


Skoparex 35mm.

Trots att Lessebo ju inte är av Stockholms storlek direkt, så verkar man hitta nya motivutsnitt hela tiden. Det sinar aldrig, även om området jag rör mig i inte är mycket större än Tensta.  Man brukar säga att det är lätt att bli hemmablind, och visst kan nog även jag lida av den sjukan. Men tar man sig tid och väntar in, så kommer motiven och utsnitten smygande till en av sig själva, brukar jag säga.


Skoparex 35mm.


Skoparex 35mm.


Skoparex 35mm.


Ultron 50mm, full glugg).

Avslutar med en bild från igår som inte kom med i bloggposten då, men som jag ändå tycker blev ok.


Distagon 25mm.
//

Postat 2019-03-24 22:01 | Läst 1787 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 331

Det har inte blivit mycket bloggat på senaste tiden, av förklarliga skäl. Sedan ryggen gav upp för en månad sen har jag inte kunnat stå, gå eller sitta några längre stunder. Men nu verkar det ändå som det går åt rätt håll och blir lite bättre. Hoppas snart kunna fortsätta göra lite bilder i mörkrummet också, där man mest står. Jag har en del digitala negativ som ska lithkopieras och även en del analoga från förr. Planerar att beställa fler digitalt utskrivna negativ också, som ska bli till pappersbilder i mörkrummet.

Nu har jag ändå kunnat fota digitalt lite grand på mina rehabiliteringsrundor. Jag har ju rekommendation från sjukgymnasten att röra mig så mycket jag kan, och idag blev det en promenad på 3 km längs Strandpromenaden vid sjön här hemma i Lessebo. I torsdags kunde jag gå en km utan att det smärtade speciellt mycket, men både igår och idag har jag känt mera smärtor när jag går. Då (i torsdags) hade jag inte heller tagit några starka värktabletter och fick lite hopp, men idag blev jag tvungen att ta en morfintablett på förmiddagen och trots det kände jag en del smärta både i ländrygg och ut i hö ben, precis som det varit tidigare. Ja hur detta ska sluta vet jag inte, men hoppas det ska fortsätta gå åt rätt håll även om det som nu blivit två steg framåt och sen ett bakåt igen.



När man själv inte är redo att fixa i trädgården så är man lyckligt lottad att ha en partner som kan ta vid, och humöret är ju glatt som synes. Mindre glatt var det när jag kom tillbaka från min promenad och det visade sig att jag låst dörren. Frugan hade varken nyckel eller mobil på sig, de låg inne, och nu fick hon glatt vänta tills jag kom tillbaka, vilket ju tog över en timme när jag även stannade och fotade på några ställen. Fota går bra, kamera med optik väger inte så mycket och har man den intill kroppen tynger det inte ryggen direkt heller. Så det har jag ändå kunnat göra nu när jag gått mina rundor.









Jag satte den 50 år gamla Carl Zeiss Distagon 4/25mm med Zhongyi lens Turbo II, på min X-T2. På det sättet blir min APS-C kamera likvärdig med en FF. Brännvidden motsvarar alltså den bildvinkel den ger i fullformat. Och jag upplever att det oftast fungerar alldeles utmärkt med den här brännviddsförkortaren från Kina. Hittills har den inte gjort mig besviken.
//

Postat 2019-03-24 00:22 | Läst 1499 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 328/Magiska stunder i mörkrummet.

Det här ryska papperet från Slavich, Unibrom 160BP matt, har jag fastnat för. Jag blev intresserad av det när jag såg bilder av Georges Pons och några ryska fotografer i en grupp på Fb. Det finns ju i både matt och blank och det är ett "gammaldags" graderat papper. Jag beställde det matta, då jag läste i något forum att det skulle vara bäst att litkopiera på. Unibrom ger en ganska grov struktur när man lithkopierar och vill man ha den lite djupare svärtan så passar väl kanske det blanka papperet bäst?


Lith 7 2019 - Hägnaviken.

Det här är gamla negativ som har något 10-tal år på nacken. Jag exponerade och framkallade dom medvetet till väldigt låg kontrast och underframkallade så att de skulle bli väldigt tunna och passa att kopiera i sandwich med ett speciellt genomskinligt ritningspapper som jag hittat i en butik. Det gav lite struktur i bilderna, men när jag nu istället har lithkopierat dom rakt av på Unibrom-papperet, så blev det ännu bättre.


Lith 8 2019 - Lessebo gärde.

Det verkar fungerar bra att kopiera digitalt utskrivna negativ också på Unibrom, och jag håller på att ta fram nya som ska skickas iväg till Crimson för utskrift. Jag ska nog också försöka kopiera en del gamla negativ (som dom här Holgabilderna) framöver. Fast jag har ju även fått lust att ta nya bilder med mina Holga- och Dianakameror. De ger en sån fin känsla i bilderna som passar bra att förmedla med lithkopiering. Så en och annan 120-rulle kommer säkert passera genom dom också. Det här är ju ganska basic photography med kameror som varken har exponeringsmätare, avståndsmätare eller speciellt många möjligheter att variera exponeringen. Man får köra med film av olika känslighet i olika hus och sedan ytterligare variera med gul-, orange- och rödfilter. Då får man möjlighet att styra processen ganska bra, trots de primitiva leksakskamerorna. Annars blir det för mycket slumpen som avgör vad man får fram. Många tycker nog det är det roliga med sk toycams, men det gör inte jag. Jag föredrar att styra resultatet dit jag själv vill ha det. Då kan det bli så mycket bättre.
//

Postat 2019-02-10 10:37 | Läst 1914 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 326/Glöm Gyllene snittet!

"Gyllene snittet", är det nåt som du tänker på när du fotograferar? Inte jag i alla fall. Jag försöker i första hand känna något och känner jag något brukar det oftast bli bra. Några stenar kan fotograferas på många olika sätt och alla sätten kan bli bra. Olika vinkel, och reglerna sätts ur spel. Kompositionen blir en annan, linjerna ändras. Förhandsuträknade idealbilder skjuts i sank till förmån för harmonin, beroende på vad det är man fotograferar och hur ljuset faller. Mina stenar funkade bra på flera olika sätt. Tycker jag själv i alla fall, kanske ska tilläggas.









Om nu något gemensamt finns att säga om de fyra bilderna, så är det kanske att det finns ett djup i dom, från förgrund till mellanparti och bakgrund? Och det är något som jag tror fungerar bra för det mesta oavsett linjer och annat i bilderna, i alla fall när det gäller landskapsfotografi. Linjer och förhållanden mellan motivets olika komponenter kan variera i det oändliga, men ändå kännas bra. Så glöm Gyllene Snittet, Diagonaler, Tredjedelsregeln och allt vad man nu kan hitta på när man skärskådar och överanalyserar bilder. För det mesta är detta rena efterkonstruktioner, och så menade även den store fader Adams som så många verkar dyrka och höja till skyarna:
"Vad jag vill ha sagt är att det inte finns några regler för fotografisk komposition - det finns bara bra bilder! Trianglar, kroklinjer blickpunkter, riktlinjer etc. är i regel efterkonstruktioner. De flesta stora fotografer överträder sådana bildmässiga regler. Jag tvivlar faktiskt på att ordet "komposition" någonsin kommer för dem när de arbetar. De "ser" och de "visualiserar" (var och en på sitt sätt). Och de "gör" bilder.
Citatet kommer från en 28-sidig skrift som Ansel Adams gjorde 1980 för Victor Hasselblad AB, "Ansel Adams - SVARTVIT FOTOGRAFERING".
//

Postat 2019-01-22 19:08 | Läst 1533 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 9 Nästa