EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 377/Mera Dark Smaland...

En tredje bild på det temat. Kopierad på vanligt sätt i mörkrummet, fast med en nylonstrumpa spänd över en ram under optiken vid belysningen av fotopapperet. Jag började med detta redan på 1980-talet och nu tyckte jag det skulle passa för de här bilderna som fotats med gammal projektoroptik. Jag fotar ju vanligtvis inte på teman, men nån gång kan det vara lite roligt det också. Nu har jag fått en idé om att göra en serie bilder i traditionell svartvitt med arbetsnamnet "Dark Smaland". Vad det blir av det vet man inte, det kan bli bra och det kan bli mindre bra.



När jag handlat mera selentonare så ska den här bilden få en kort toning i den. Det påverkar bara svärtans djup/kontrasten och ger mindre eller ingen tonförändring. Tonar man mera så påverkas även svärtans ton. Men det beror på papperet också, vilken silvertyp det har, hur pass mycket tonen förändras. Här är det Fortes Fortezo och då går det mot rödbrunt om man tonar lite längre.
//

Postat 2019-11-04 21:26 | Läst 450 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 376/Dark Smaland...

Gårdagens bild tillsammans med dagens bild. När jag digitaliserar lithprintar (som i regel innehåller mera färgton) så tycker jag flatbäddaren fungerar bra, bortsett från bilder som har lite mera extrema ljusare toner. Scannern fräter då ut dom allra ljusaste delarna, medan digitalkameran verkar klara det bättre. Som jag skrev igår, så krävs det nog exceptionellt bra grejor vad gäller scanners, för att undvika utfrätning när det kommer till bilder som har mycket ljusa toner strax under pappersvitt. De första digitala sensorerna klarade inte heller det här så bra, men idag är det nog skillnad som natt och dag vad gäller den saken.

Oavsett vilket så blev det i alla fall två kopior av ett  annat negativ idag, även om denna sista krävde betydligt mera arbete med att skugga. Dels med utklippt mask och dels med pjatt, och detta samtidigt som jag med andra handen höll ramen med damstrumpan under förstoringsoptiken vid belysningen (för att softa bilderna, mjuka upp tonerna och kornet och förstärka stämningen/känslan). Kopiorna av det negativet blev väl inte exakt likadana, men godkända. Som med allt hantverk är det svårt att åstadkomma två exakt likadan exemplar. Lite små variationer blir det alltid.


Dark Smaland 1.


Dark Smaland 2.

Scannerbruset kan man också se i de här två bilderna om man tittar i övergångarna mellan skuggor och mellandagrar. I originalen finns inte detta digitala fenomen utan där är det betydligt mjukare och helt naturligt. Jag vet inte vad man ska ha för scanner för att undvika detta? Jag investerade i en A3-scanner som kostade kring 10.000 kr för att kunna digitalisera mörkrumskopior i stl 30x40. Men den verkar inte klara detta speciellt bra. Man får prova med digitalkameran istället och fota av bilderna när dom är avskrapade på glasplattan, direkt efter sköljningen. Det tror jag kan fungera bättre.
//

Postat 2019-11-03 18:40 | Läst 420 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 375/Tillbaka i mörkrummet igen

Jag fick ingen fason på scanningen av den här mörkrumskopian. Svårt att få den rätta svärtningstonen. Så jag visar en bild där jag precis skrapat av vattnet med gummiskrapan och hängt upp den på tork, istället. Ibland har jag problem att scanna de färdiga kopiorna, speciellt gäller detta vanligt kopierade svartvita bilder. Det blir färgskiftningar i svärtan som inte finns i originalet, och som kan vara svåra att få bort. Ibland blir det också brus i skuggorna som inte heller är lätt att handskas med. Och värst av allt, när man har väldigt ljusa toner i printen, då fräter det gärna ut. Jag har därför funderat på att fota av dom med digitalkameran istället, direkt på den plana glasskivan efter att vattnet skrapats av. Då är ytan mattare än efter att den torkat, och ger väldigt få reflexer. Svärtningstonen blir också mera som den är i verkligheten och man slipper oftast både bruset i skuggorna och utfrätningen i högdagern. När man scannar tror jag det krävs exceptionellt bra grejor om man ska få bukt med detta. Men har man en digitalkamera av lite bättre kvalisort, så går den ju alldeles utmärkta att använda för digitalisering av både stora negativ och kopior.



Här var det en bild som jag tog igår direkt efter jobbet (slutar efter lunch på fredagar) och under en av mina rundor i omgivningarna. Har hittat en del intressant gammal projektoroptik för biofilm, som jag använder via adapter på mina M42-kameror. Denna är fotat med en Zeiss Jena Kipronar 1,9/120mm. Jag har även gjort en scanning av negativet men det blev inte vad jag förväntade mig. Lite för skarpt korn, vilket jag slapp på mörkrumkopian genom att softa med nylonstrumpa under optiken vid belysningen av fotopapperet. Fast i regel blir kornet alltid mera moderat i mörkrummet än vid scanning av negativ, trots att jag oftast kopierar med kondensorhuvud i apparaten. Färghuvud/VC-huvud med blandljusbox ger ännu mjukare korn och kanske skulle det blivit bättre i den här bilden? När man softar med nylonstrumpa får man kopiera på lite hårdare pappersgradation än normalt, annars kan det gärna bli för låg kontrast. Här har jag använt Fortes Fortezo i grad 4 och det passade alldeles utmärkt för just det här negativet. Ytan efter lufttorkning med det blanka Fortezo-papperet, blir väldigt vacker. Men det är sånt man tyvärr inte kan återge digitalt eller på webben.
//


Postat 2019-11-02 17:52 | Läst 453 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera