EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 366/Gammal projektoroptik för biofilm på en M42-kamera.

Jag hittade ett gammalt östtyskt projektorobjektiv från 1960-talet. Ett Rathenower Optische Werke Visionar 109 mm f1.6 som användes till 35mm-projektorer (biofilm). Har beställt en M42-adapter också men den har inte kommit, så jag tog några bilder bara genom att hålla optiken mot kamerahuset. Fast det gick inte få focus på oändlighet. Måste därför kapa av optiken i bakändan. Det finns god marginal för att göra det (säkert 2-3cm) och det kommer räcka mer än väl. Adaptern är ett rör med innerdiameter på 62,5mm (standardmått för 35mm projektorer) som sitter i ett annat rör med helicoidsnäcka, och som i sin bakända har en skruvgänga för M42. Man fäster optiken i det första röret med en skruv och sen kan man focusera som vanligt. Det finns även adaptrar utan helicoidsnäcka och då får man helt enkelt dra den fram och tillbaka i röret för att focusera.

Har även kommit över några andra gamla projektorobjektiv som jag väntar på att få prova. Sen kan man ju fråga på biografsalonger, om de har några kvar, det var ju inte så länge sen man gick över till digitala projektorer. En biograf här i hemtrakterna skänkte bort sina 35mm-projektorer innan jag frågade, men annars så kan de ofta gå till skrot eller något lokalt museum. Synd att inte återanvända dom, för de kan ge ganska fin bakgrundsoskärpa och en del andra effekter som man kan utnyttja bildmässigt, även om skärpan inte alltid är perfekt och lika vass som på modern optik. Fullt tillräckligt ändå, i alla fall för mig.







Efke KB100 satt i min M42-kamera, som den här gången var Icarex 35S TM. Jag framkallade den här första testfilmen i Microdol-X 1+3 men det var ingen bra kombination, såvida man inte vill ha ett tydligt framträdande korn i bilderna. Men jag har några liter nytillblandad Microdol-X i koncentrat som jag måste göra slut på innan den blir för gammal. Dessutom blir framkallningstiderna med KB100 i Microdolen extremt långa i jämförelse med många andra filmer. Betydligt finare och mera moderat korn får KB100 med Adolux ADX tvåkomponetsframkallare. 

Det var annars mest bakgrundsoskärpan jag var intresserad av att se med den här Visionaren från Rathenower. Och den verkar vara ungefär som jag räknat med, inte något swirl som det ser ut, men ända med karaktär. Skärpan kanske inte är perfekt men i dom här bilderna spökar nog filmkornet en del, samt att jag tagit bilderna på fri hand med optiken tryckt mot kamerahuset på 1/250 och 1/500. Inte direkt optimalt för att undvika skakningsosärpa. Jag får återkomma med nya bilder när adaptern kommit.

Sen har jag upptäckt en sak. Förut när jag laddade upp bilder med 900 pixels höjd så visades dom bra här i bloggen. Nu så händer något med bilderna och de ser lite luddiga ut. Undrar om det beror på någon förändring på fotosidan, för på min dator ser dom inte luddiga ut med 900 pixels höjd när jag tittar med Windows fotovisare eller i ps. kanske är det därför någon påpekade att skärpan inte var bra i förra blogposten? Finns det kankse någon optimal storlek man ska ladda upp bilderna i för att de ska få rätt skärpa, för nu fungerar det inte så bra längre med 900 i höjd?
//

Postat 2019-10-10 11:36 | Läst 1020 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 365/Försök att ta ett porträtt med en märklig glugg

Gårdagens promenad hemmavid med ett ryskt porträtt-tele, Helios 40-2 1,5/85mm, resulterade i några bilder på min äkta hälft. Jag körde på full glugg och fick tider mellan 1/500 och 1/1000 med den 250 ASA Eastman Double-X 5222 som satt i kamerahuset (Zeiss Ikon SL706). Ja jag kör analogt fortfarande, men den här typen av bilder kanske passar bättre digitalt eller med finkornigare film/större filmformat? Provade därför att brusreducera bort lite av kornet i bilderna, fast jag tror resultatet blivit ungefär likadant om jag kört med en en T-Max 100/EfkeKB100 och framkallat för finaste korn istället. Helios-optiken är lite märklig, för den ger ofta swirl i bokehn, som alla andra gluggar med formula av typen Zeiss Biotar. Originalet, Zeiss Jena Biotar 1,5/75mm, ligger dock lite väl högt i pris (kring 20.000 SEK för en begagnad) och då är det extra kul att Zenit-fabriken i Ryssland tagit fram en helt ny Helios 1,5/85mm till ett betydligt mera moderat pris. Dessutom i gedigen byggkvalitét.



Nu har jag också kommit över några projektorobjektiv till 35mm filmprojektorer, som ska bli intressant att prova med adaptern till mina M42-kameror, när dom anländer. Alltid spännande att se vad man kan få ut av dom, tror det kan bli snyggt. Man behöver inte köpa nya prylar hela tiden, de gamla är byggda för att hålla länge och återanvändning är mera miljövänligt. Fast Biotar-75:an var lite väl dyr...

Postat 2019-10-06 13:18 | Läst 4547 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 364/Mjukt och behagligt med simpelt projektorobjektiv.

Det är kul att experimentera. Här har jag monterat objektivet från min första diaprojektor, ett Leisegang Patrinast 2,8/85mm, på en helicoidadapter för M42 gänga till Fuji XF. Projektorn sålde jag, men då hade jag skaffat ett Liesegang Sankar 90mm till den. Därför har jag haft denna Patrinast liggandes. Nu fick den komma till bruk igen efter sisådär 40 år.



Resultatet av mitt fotande i trädgården på morgonkvisten blev mjukt och fint. Ingen knivskärpa direkt, men ändå vackert. Skulle tro att en sån här optik kan passa till finstämda porträtt kanske?



Jag väntar även på en adapter för att använda gamla projektor-objektiv med diameter på 62,5mm (standard för 35mm-film) på mina småbildskameror med M42-fattning, ja det finns såna att köpa. Otroligt intressanta optik-konstruktioner i det segmentet som ger fantastiskt vackra resultat när de används som kameraobjektiv, ligger bara och väntar på att bli upptäckta och återanvända. Jag får  återkomma till det i mina blog-poster lite längre fram. Denna adapter för M42-gänga förresten, kan sedan användas i kombination med en vanlig M42 - Fuji XF adapter, så kan jag köra dessa gamla rariteter även digitalt.
//

Postat 2019-10-05 10:59 | Läst 1119 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 363/Veckans skörd...

Förra helgen Äppel-, Svamp- och Honungsfest i Korrö, denna helgen Skördefest på Öland, namnen på evenemangen i skördetid är många. Och veckan som gått har det varit skördefest i mörkrummet här hemma.  Ja något separat mörkrum har jag inte, utan groventrén med värmeanläggning och tvätt får även tjäna som mörkrum, och det fungerar bra för mig, speciellt när det finns modernt, neutralt och luktfritt stopp och fix som gör att kemin kan stå i mina tankar ett par veckor eller så utan att lukta nånting. Sånt uppskattas. Den nostalgiska "doften av fix" har jag aldrig riktigt förstått mig på, man är glad att slippa den. Den här veckan har jag lithkopierat varje dag, mest för att jag måste utnyttja stoppet, fixet och lavaquicken till max.  De har nu stått i tre veckor i mina Nova-tankar och måste bytas efter denna helgen. Tänk att förr, innan jag skaffade dessa tankar, så var kemin förbrukad efter en session pga den stora oxideringen i skålarna, och man måste blanda till nytt för varje tillfälle. Nu kan den stå i tankarna upp till två-tre veckor med bara minimal oxidation. Det sparar pengar, trots ganska dyra inköp av tankarna. Fast lithframkallaren får man köra i skål, man måste se processen för att avbryta i rätt ögonblick. Och i alla händelser så räcker den bara till max 4-5 bilder innan man måste blanda till ny ändå.





De två första bilderna är lithkopierade på Emaks Varycon KG och Emaks K888. Det sistnämdna papperet ger en mera rödgul ton, fast även Varycon kan ge mera färg beroende på belysningstid, blandningsförhållanden och grad av förbrukad framkallare, och då åt det rosa hållet. Bilderna fotade med Diana original toycam i plast, med menisqous plastlins och tre bländarlägen samt en slutartid att välja på (förutom B). Diana nytillverkas också men det gamla originalet från 1960-talet gillar jag mera. Jag har fyra stycken. En av dom är dock för bra, "skarp" i hela bilden redan på största öppning, så den används inte så mycket. Jag tycker det passar bra att lithkopiera Diana-bilderna om de inte är för skarpa, och när skärpan avtar mot kanterna. Den "naturliga" vignetteringen gör också sitt till för att ge bilderna den där speciella Diana-karaktären. Holga använder jag också, men jag tycker ibland att det ser lite taskigt ut när den är i princip knivskarp i mitten och skärpan sedan blir betydligt luddigare i kanterna. Dianan ger inte denna stora skillnad, utan är mindre skarp i mitten.





De två nästkommande bilderna (ovan) är också fotade med Diana, men kopierade på Fortes Fortezo grad 3. Lithframkallaren är här extra kraftigt utspädd och det är nr 3 och 4 i den sessionen. För den sista bilden, som har de typiska fläckarna i kanterna (vilka uppkommer vid kraftigare spädningar och förbrukad framkallare) krävdes det en halvtimmes framkallningstid samt en skvätt med hett vatten i framkallaren, för att det skulle bli något över huvud taget.



Bilden ovan är också lithkopierad på Fortes Fortezo grad 3, men kontrasten blev lite låg. Hade nog varit bättre att belysa papperet mindre i det här fallet. Vid lithframkallning styr man högdagern med belysningstiden och svärtan med framkallningstiden. Mera belysning ger bättre teckning i högdagern och längre framkallning ger djupare svärta. Det gäller att hitta den balans man tycker passar. Mera belysning kan också ofta ge mera färg. Ett papper som dock inte ger så kraftig färg är det ryska Slavich Unibrom 160BP. Det ger istället mera struktur i svärtan, fast den första bilden jag visar här nedan vet jag inte vad som hänt med? Ett slags flammigt leopardmönster uppstod i skuggor-mellandagrar medan högdagern inte fick nånting av detta mystiska fenomen? Samtidigt uteblev den typiskt grova strukturen för Slavich-pappret vid lithframkallning. Varför det blev så vet jag inte? Den andra bilden nedan blev dock ganska grov i strukturen, mera som det brukar bli med Unibrom 160BP.





Dom här tre sista bilderna är fotade med en vanlig småbilds systemkamera, Praktica PLC3 och Pancolar electric 1,8/50mm samt Flektogon 2,4/35mm. Fast som ni kan se gillar jag det kvadratiska formatet. Ofta blir det beskärning  av 24x36-negativen, och redan när jag fotar tänker jag ofta i kvadratiska rutor.
//

Postat 2019-09-28 16:30 | Läst 9548 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 362/Ny bild av gammalt negativ...

En av de få bilder jag lyckats sälja mer än ett exemplar av (jag säljer fö. sällan några bilder över huvud taget) är från Kyrkö Mosse utanför Ryd, och den gamla bilkyrkogården där. Den tog jag 2007 (eller möjligen 2008) med en Holga-kamera och IR-film (Efke IR820). Då gjorde jag den för en utställning 2008, med vanlig svartvit kopieringsmetod på 40x50cm papper från Foma med tydlig struktur och en chamoistonad bas, Fomatone MG 542. Papperet tillverkas fortfarande men på en annan bas med slätare yta (542II). Idag gjorde jag bilden på Emaks K888 och med Moersch Easylith framkallare i  en spädning med mera lösning B än A.  Detta för att få lite mjukare toner då jag vet att det annars kan bli ganska hårt resultat på Emaks papper vid lithkopiering. Jag fick ändå belysa relativt lång tid på bl 5,6-8  (över 3 min) för att det inte skulle bli för dålig teckning i högdagrarna. Vid lithkopiering så styr man högdagrarna med belysningstiden och svärtan med framkallningstiden. Får man för dålig teckning i högdagrarna så blir receptet att förlänga belysningstiden och/eller späda med mer B än A. Idag fick jag göra bådadera. Längre belysning kan också ge mera färgton.



Det gick "tyvärr" åt några papper av Emaks K888 innan jag hittade rätt med den här bilden, men det är sånt man får ta. Emaks är lite kinkigt och kräver en del träning innan man kommer underfund med det vid lithkopiering, men då brukar det bli desto bättre. Ett annat papper jag använder är Forte Polywarmtone 17, där brukar jag i regel sätta lithprintarna direkt efter första provbilden. Slavich Unibrom 160BP, som inte ger så mycket färgton vid lithkopiering, är ett annat papper med lite speciell grövre karaktär  som jag fastnat för och som jag också brukar lyckas sätta kopiorna i princip direkt efter första provbilden. Man lär sig ungefär hur pass mycket ljus/belysning de olika fabrikaten behöver vid en viss negativtäthet, och gör en provprint efter det. Nån gång lyckas man direkt och ibland får man göra en till.

Dagens bild från Kyrkö Mosse krävde tre papper av Emaks K888. Som väl är har jag mycket av det fabrikatet kvar än. Papperet som kommer från Kroatiska Fotokemika i Samobor (tidigare i Zagreb) slutade tillverkas kring 2012-13 då fabriken lades ner. Maskinparken var av den äldre generationen från 1950-talet och köptes in då tyska Adox lade ner sin verksamhet 1972. Dessa maskiner  kunde "bara" gjuta tjocka och silverrikare emulsioner, vilket givetvis vi som arbetar i mörkrummet gillar.  K888 ger en gulbrun ton när man lithkopierar, som sedan övergår lite grand i en ton med mera rosa efter att papperet torkat. Sen kan man givetvis ändra tonen i efterhand med diverse toningsförfaranden och annat "finlir" med blekning, återframkallning etc. Men idag fick den bli som den blev, inte ens lite selen behövdes då svärtan redan från början blev ganska djup.
//

Postat 2019-09-21 15:58 | Läst 7953 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
Föregående 1 ... 73 74 75 ... 145 Nästa