EMAKS BETRAKTELSER 331

Det har inte blivit mycket bloggat på senaste tiden, av förklarliga skäl. Sedan ryggen gav upp för en månad sen har jag inte kunnat stå, gå eller sitta några längre stunder. Men nu verkar det ändå som det går åt rätt håll och blir lite bättre. Hoppas snart kunna fortsätta göra lite bilder i mörkrummet också, där man mest står. Jag har en del digitala negativ som ska lithkopieras och även en del analoga från förr. Planerar att beställa fler digitalt utskrivna negativ också, som ska bli till pappersbilder i mörkrummet.

Nu har jag ändå kunnat fota digitalt lite grand på mina rehabiliteringsrundor. Jag har ju rekommendation från sjukgymnasten att röra mig så mycket jag kan, och idag blev det en promenad på 3 km längs Strandpromenaden vid sjön här hemma i Lessebo. I torsdags kunde jag gå en km utan att det smärtade speciellt mycket, men både igår och idag har jag känt mera smärtor när jag går. Då (i torsdags) hade jag inte heller tagit några starka värktabletter och fick lite hopp, men idag blev jag tvungen att ta en morfintablett på förmiddagen och trots det kände jag en del smärta både i ländrygg och ut i hö ben, precis som det varit tidigare. Ja hur detta ska sluta vet jag inte, men hoppas det ska fortsätta gå åt rätt håll även om det som nu blivit två steg framåt och sen ett bakåt igen.

När man själv inte är redo att fixa i trädgården så är man lyckligt lottad att ha en partner som kan ta vid, och humöret är ju glatt som synes. Mindre glatt var det när jag kom tillbaka från min promenad och det visade sig att jag låst dörren. Frugan hade varken nyckel eller mobil på sig, de låg inne, och nu fick hon glatt vänta tills jag kom tillbaka, vilket ju tog över en timme när jag även stannade och fotade på några ställen. Fota går bra, kamera med optik väger inte så mycket och har man den intill kroppen tynger det inte ryggen direkt heller. Så det har jag ändå kunnat göra nu när jag gått mina rundor.









Jag satte den 50 år gamla Carl Zeiss Distagon 4/25mm med Zhongyi lens Turbo II, på min X-T2. På det sättet blir min APS-C kamera likvärdig med en FF. Brännvidden motsvarar alltså den bildvinkel den ger i fullformat. Och jag upplever att det oftast fungerar alldeles utmärkt med den här brännviddsförkortaren från Kina. Hittills har den inte gjort mig besviken.
//

EMAKS BETRAKTELSER 330/Ett negativ från sommaren 2015

Jag kommer knappt ihåg var eller när bilden togs, men den är från sommaren 2015 enligt dateringen på negativfickan. Har faktiskt inget minne av den men det är nånstans i Stockholm och troligen på nån utställning där. Kanske Moderna? Där var nån utställning med märkliga ljusfenomen och ljus av olika frekvens  har jag för mig. Skulle tro det kan vara nånting därifrån. Vem som är på bilden har jag ingen aning om. Tycker om den nu i alla fall. Då när filmen var framkallad, lade jag inte ens märke till den rutan. I alla fall var det något jag bara gick förbi då.



Lithprintad nu 4½ år senare på Slavich Unibrom 160BP tycker jag den blev riktigt bra. Jag gjorde den i mörkrummet precis innan mina ryggbesvär kom. Längtar dit igen efter tre veckors värkande rygg och ut i höft/ben. Det har även kommit en del fina gamla gelatinsilverpapper med posten under de här värkande veckorna. Dom är jag nyfiken på att prova. Man hittar godsaker när man letar på webben. T.ex tre oöppnade 50-pack Agfa Record rapid i stl 30x40, det papper som jag tror man uppmätt den överlägset högsta maxsvärtan på. Tror det var upp mot 2,40-2,60 om jag inte missminner mig? De flesta av dagens gelatinsilverpapper kommer sällan över 2,10. Har även kommit lite Kodabromide och Maco/Catchet Expo (Emaks K888 i annan förpackning) som jag också hittade, och mer Kodabromid är på väg från USA, och i oöppnade förpackningar. Nåt annat vill man inte gärna köpa med tanke på att det idag finns en massa människor som inte begriper att man inte ska ta ut ett traditionellt papper ur paketen. Skräckexempel från ebay finns, där säljaren helt sonika öppnat paketen och fotat av papperena som fanns i dom, ja ja.
//

EMAKS BETRAKTELSER 329/Dagarna går...

...och veckorna försvinner. Har inte bloggat nånting på en månad, de tre sista veckorna pga en ryggåkomma med värk ut i ljumsken och låret (även höften) som inte verkar släppa. Går just nu på morfin och opiater för att bemästra den outhärdliga värken. Fick dom tabletterna efter att jag varit på akuten i fredags mellan 11.00 - 19.30, en upplevelse man kunde skriva en hel bok om bara det. Fick fö. liggande sjuktransport dit då jag varken kan köra bil själv eller sitta  i passagerarsätet eller baksätet, utan djävulusiska smärtor. Ska inte säga mer om det, bara att man då, efter över två veckors ihållande problem (med besök på vårdcentral och sjukgymnast och nu även röntgen), fortfarande diagnostiserar det som ett vanligt ryggskott. Kan varken sitta, stå eller gå (bara ligga utsträckt) utan fruktansvärda smärtor som kommer efter nån halvminut eller minut. Nu, med kroppen proppad med morfin/opiater, har jag börjat kunnat börja gå lite mera, visserligen haltande men det fungerar. Det är från dagens haltande promenad bilderna här kommer. För jag måste stanna med jämna mellanrum, och då är det bra att ha en kamera till hands.





Bilderna illustrerar väl ganska bra hur jag känner mig just nu. Risig och lite rädd för vad det kan vara som orsakar den olidliga värken? För ett ryggskott borde väl rimligen försvinna på tre veckor?
Ha det fint!
//

EMAKS BETRAKTELSER 328/Magiska stunder i mörkrummet.

Det här ryska papperet från Slavich, Unibrom 160BP matt, har jag fastnat för. Jag blev intresserad av det när jag såg bilder av Georges Pons och några ryska fotografer i en grupp på Fb. Det finns ju i både matt och blank och det är ett "gammaldags" graderat papper. Jag beställde det matta, då jag läste i något forum att det skulle vara bäst att litkopiera på. Unibrom ger en ganska grov struktur när man lithkopierar och vill man ha den lite djupare svärtan så passar väl kanske det blanka papperet bäst?


Lith 7 2019 - Hägnaviken.

Det här är gamla negativ som har något 10-tal år på nacken. Jag exponerade och framkallade dom medvetet till väldigt låg kontrast och underframkallade så att de skulle bli väldigt tunna och passa att kopiera i sandwich med ett speciellt genomskinligt ritningspapper som jag hittat i en butik. Det gav lite struktur i bilderna, men när jag nu istället har lithkopierat dom rakt av på Unibrom-papperet, så blev det ännu bättre.


Lith 8 2019 - Lessebo gärde.

Det verkar fungerar bra att kopiera digitalt utskrivna negativ också på Unibrom, och jag håller på att ta fram nya som ska skickas iväg till Crimson för utskrift. Jag ska nog också försöka kopiera en del gamla negativ (som dom här Holgabilderna) framöver. Fast jag har ju även fått lust att ta nya bilder med mina Holga- och Dianakameror. De ger en sån fin känsla i bilderna som passar bra att förmedla med lithkopiering. Så en och annan 120-rulle kommer säkert passera genom dom också. Det här är ju ganska basic photography med kameror som varken har exponeringsmätare, avståndsmätare eller speciellt många möjligheter att variera exponeringen. Man får köra med film av olika känslighet i olika hus och sedan ytterligare variera med gul-, orange- och rödfilter. Då får man möjlighet att styra processen ganska bra, trots de primitiva leksakskamerorna. Annars blir det för mycket slumpen som avgör vad man får fram. Många tycker nog det är det roliga med sk toycams, men det gör inte jag. Jag föredrar att styra resultatet dit jag själv vill ha det. Då kan det bli så mycket bättre.
//

EMAKS BETRAKTELSER 327/Årets första...

Några av årets första mörkrumsalster. Lithprintar som jag tagit fram via digitala negativ. Provade även ett för mig nytt papper, det ryska Slavich Unibrom BP matt, som inte ger så mycket färgton och som genererar en lite grövre bildstruktur vid lithförfarande. Det har förut kunnat köpas inom EU hos flera återförsäljare, men när jag skulle beställa det i höstas fanns det inte någonstans. Det gick bara att köpa via företaget GEOLA i Litauen, och det tog över två månader innan jag fick hem det. Nu har jag i alla fall provat det.


Fotograferad med mobilkamera. Lithprint 27x27cm på Forte Polywarmtone 17 Ivory, via digitalt utskrivet negativ 13x13cm.


Två digitala bilder sammansatta. Kontaktkopierad lithprint på Fomatone MG 532 Nature, via digitalt negativ 13x13cm.


Två digitala bilder sammansatta. Lithprint 27x27cm på Slavich Unibrom BP matt, via digitalt negativ.

Slavich-papperet från Ryssland var som tur var lith-kapabelt. Annars har jag läst en del på forum och i mörkrumsgrupper att de nya batcharna Unibrom inte skulle fungera att lithkopiera på. Det var tydligen felaktig information. För mig fungerade det ganska fint i alla fall, och jag gillar den lite grövre och råa strukturen. Det var den jag var ute efter, då andra pappersfabrikat inte ger samma resultat. Vart och ett av de traditionella fotopapperen av gelatinsilvertyp, har sin egna bildkaraktär vid lithprining och det är fint att kunna välja för olika typer bilder. Skönt att också vara tillbaka i mörkrummet.  Det är något annat att med sina händer ta fram en fysisk bild på papper, att kunna hålla bilden i sin hand och titta på den. Gunnar Smoliansky säger i en intervju i verktidskrift.se: "...viktigast är kanske att man varje dag gör något som går att hålla i handen. Och då tänker jag att om jag inte höll fotografi i handen varje dag. Vad skulle jag då hålla i handen? Och då har jag tänkt att skomakare skulle jag kunna vara.” 
//