Emaks betraktelser 43/ Fotokemika rakt igenom...

Fotokemika i Kroatien är nedlagt sedan ett par år. Först låg fabriken i Zagreb men den flyttades sedan till Samobor. Företaget köpte på 1970-talet maskinpark och recept från den tyska film- och fotopapperstillverkaren Adox. Maskinerna var gamla redan då och alltså av den äldre typen som bara kan gjuta tjocka och silverrikare emulsioner. Fotokemikas produkter som tillverkades till för bara ett par år sedan, var m.a.o. av den riktigt gamla typen och formulan, något som många äldre mörkrumsrävar upplever sig sakna idag. Och jag måste hålla med dom, även om jag inte var med i mörkrummet på den tiden (1950-talet) då de här silverrika produkterna fanns i de flesta fabrikanters sortiment.



Filmerna hette KB/R25, KB50/R50 och KB/R100 (fanns även som bladfilm och såldes under Adox-namn CHS 25/50/100 när tyska Adox återuppstod för några år sedan). De var silverrikare än dagens moderna filmer eftersom de pga tillverkningsprocessen hade en tjockare emulsion. Emulsionsskiktet var också det enda skiktet och de var därmed ömtåliga och fick lättare repor och skavanker. Extra försiktighet är alltså rekommendabelt vid hanteringen. Ytterst svagt surt stoppbad kan också krävas eller rent av bara neutralt vatten. Man kan även behöva tillsättas härdare i fixet, men se då till att du inte använder luktfritt neutralt fix utan den sura typen. Härdaren är nämligen också sur och förstör annars fixet. Ja, om du skulle ha några filmer kvar vill säga. För de tillverkas ju inte längre. Själv har jag ett lager av  Fotokemikas 100-film i frysen (även en del 25 och 50), vilka jag tror kommer räcka i många år för min egen konsumtion.



Fotopapperet Fotokemika saluförde var också mycket högkvalitativt och silverrikt. Även detta pga av den äldre vertikala "droppgjutningstekniken". Hög maxsvärta och enastående högdagerteckning, samt hög separation av skuggor och mellandagrar kännetecknar t.ex Emaks K888 (eller Adox Nuance som det fick heta när återuppståndna Adox i Tyskland satte sin logotyp på lådorna under de sista åren). Det är ett papper med fasta gradationer som alltså inte behöver filtreras, utan man byter helt enkelt pappersgrad när man ska ändra kontrasten (och finsjusterar med mjukframkallare och/eller selentoning).  K888/Adox Nuance har jag så mycket av i olika storlekar och gradationer att allt inte får plats i min ganska stora frys, vilken införskaffats enkom för lagring av papper och film. Jag tror dessa K888 ska räcka för mina egna behov under min livstid. Så jag sörjer inte direkt att det inte tillverkas längre.

Produktionens jämnhet för K888 vad gäller gradationer varierar lite grand har jag märkt genom åren och den är kanske inte av samma standard som exempelvis Ilfords Galerie, vilket också det är ett papper med fasta gradationer. Halva priset mot Galerie har dock för mig varit något som med råge uppväger att gradatioerna mellan olika batchar ibland kan variera lite grand för K888. Och i övrigt anser jag nog att Emaks K888 slår de flesta av dagens papper på fingrarna. När högdagrarna fräter ut på många andra papper, så finns där ton och detaljer när man byter till K888. Detta utan att kontrasten försämras.  Förmodligen har det med silverhalten att göra, även att klorbromsilverblandningen som används också innehåller högre halt av klorsilver (K888 är därmed också långsammare än de flesta andra papper), men kanske också för att det innehåller guldklorid (vilket torde vara unikt). Guldkloriden gör också som jag förstått, att K888 får en väldigt säregen kopparton vid lithkoipiering.

Fotokemika hade tidigare även ett rent kalltons bromsilverpapper som kallades Bromal, också det av mycket hög kvalitét och med en hårdaste gradation som endast Ilfords Multigrade IV kunde jämföras med i kontrastgrad vid hårdaste filtrering. Deras variabla papper hette Varycon och när Adox återuppstod såldes det även under namnet Varioclassic. Detta hade dock en tendens att bli överfiltrerat vid filtergrad 3-4 och det var svårt att få ut högre kontrast ur det. Annars mycket fin kvalitét även det. Restlager av K888/Nuance och Varycon/Varioclassic kan finnas kvar ute i handeln, men annars är det finito vad gäller nyproduktionen. I och med Fotokemikas nedläggning så togs förmodligen de sista maskinerna av den äldre typen ur drift och nu kan inte film och fotopapper av det här klassiska snittet tillverkas längre. Möjligtvis använder ryska Slavich äldre maskiner för sin fotopapperstillverkning fortfarande, så det får jag i så fall reservera mig för. Men vad jag vet nu så tror jag inte det.


Förstakopian och slutkopian på tork.

Bilden här är fotograferad med Eke KB100, famkallad i Rodinal av recept från 1918 (alltså inte den Rodinal vi är vana vid och som Agfa använde från 1970-talet och framåt). Papperet är Emaks K888 och framkallat i Moersch SE4 Neutral. Någon förframkallning i mjukframkallare behövdes inte. K888 ger fin högdagerteckning ändå. Fomas graderade papper Fomabrom brukar dock fungera bäst om man ger det en stund i mjukframkallare innan den vanliga. Detta för att få bättre teckning i högdagern. Jag kör då med Tetenals Centrabom S. Slutbilden selentonades också en kort stund för att få lite djupare svärta och bättre kontrast i detaljerna (kör man bara K888 kort tid i selenet så får man enbart kontrasthöjningen med bara mindre tonförändring av svärtan). Mot förstakopian så förlängde jag också exponeringstiden från 14 till 15 sekunder, samt skuggade himlen och ett område i vänstra kanten lite grand. Fotokemika rakt igenom hela processen alltså. Jag är glad att jag fortfarande har möjlighet att använda desas klassiska produkter, tack vare att jag köpte in ett rejält lager innan tillverkningen lades ner.

     
1.                                                    2.

1. Förstakopian, exponerad rakt av 14 sek på K888 grad 3, framkallad 5 min i SE4 Neutral.

2. Slutkopian, exponerad 15 sek på K888 grad 3 med lätt skuggning av himlen samt parti i vänsta kanten. Framkallad 5 min i SE4 Neutral samt lätt selentonad med spädning 1+15.

Det här var enda bilden som kom ur mörkrummet idag. Gjorde 4 kopior, två små på 20x25-papper och två större för arkivering och/eller kommande utställningsändamål. Tyckte slutkopin blev lite vek i himlen, så de två stora på 30x40 skuggades bara någon sekund där.

Den nytillblandade kemin står sig nu bra i Nova-tankarna och det kommer säkert bli någon kopia om dan framkallad under veckan som kommer. Sen får jag se om kemin förbrukats till nästa helg, annars brukar den hålla lätt upp mot två veckor. Det här passar mig perfekt. Att när som helst kunna gå in och slå en kopia i ett par ex, utan att behöva tänka på att behöva blanda till eller efteråt hälla tillbaka kemin i dunkar, eller kassera den. Att kunna ta en paus och sätta sig framför teven/datorn, eller ta en kopp kaffe och läsa tidningen är också en fördel. Annat var det på den tiden jag använde fotoklubbens labb. Då skulle allt blandas till varje gång, hällas tillbaka eller kasseras. Och man fick utnyttja kemin så mycket man kunde eftersom den lätt oxiderade helt i skålarna under en kväll. Man kände press att behöva göra så många kopior som möjligt under sessionen. Nu finns inte den stressen längre tack vare de smarta Nova-tankarna/arkivsköljen, och att jag har mörkrummet i grovköket/tvättstugan med förstoringsapparat och allt permanent uppställt. Skål-processing tillhör historien för min del (utom vad gäller lith-kopiering och eftertoningen i selen).


Ha det fint!
Nils/

Emaks betraktelser 41/Baksidor - 4.

//

Emaks betraktelser 40/Mild vinters landskap vid sjön - del 2.

Ja, vad ska man säga? Idag var det inget snack om saken. Inte ens en tappad skida kunde stoppa guldet. Inte alls lika spännande och dramatiskt som igår, men en bragd även detta. Mest av Nelson på första sträckan, som lugnt kunde ta igen det han förlorade, och sedan dra ifrån med bara Finland som enda lag att haka på. Detta bäddade för de andra i laget att kunna hålla undan ända in i mål på sista sträckan.



Har efter detta suttit och scannat, och inser att kornstrukturen påverkas en del vid scanningen, beroende på hur man ställer ljus och kontrast. Vid mörkrumsarbete påverkas detta inte alls på samma sätt. Är negativen något så när rätt exponerade och framkallade så skiljer det väldigt lite när man varierar kontrasten med  att byta pappersgrad eller filter. Men vid scanning kan det bli en del skillnader i kornstruktur beroende på hur man tvingas ändra inställningarna. Troligen har detta med scannerkvalitén att göra, och att det brusar lite mera eller lite mindre när man varierar parametrarna.



Man får akta sig att gå för långt ut på isen när den är så porös. Var i med kängorna vid ett par tillfällen, men då de är vattentäta klarade jag mig utan att bli blöt innanför. Annars hade jag fått kånka raka vägen hem.



Eftermiddagsljuset när solen står lågt och ibland bryter in i molnen kan ge fina kontraster för svartvitt landskapsfoto.



Gråväder över huvud taget upplever jag annars som ett fint ljus för svartvitt. Om det fungerar likadant digitalt vet jag inte, men kan tänka mig att det kan bli ganska platt och intetsägande. Då gäller det att hitta de rätta verktygen att göra det intressant igen. Tycker det är där de flesta digitala svartvitfotografer går bet. Det blir ingen ordentlig svärta och ganska platt kontrast, men är man skicklig tror jag ändå man kan hantera det här lika bra som det resultat man i princip får direkt med film, där man  som regel försöker framkalla filmen till rätt kontrast direkt. Den fina kontrasten i mellantonerna får man också på köpet med film, vilket är en fördel då man slipper mixtra allt för mycket med sånt i mörkrummet.



Sen har vi det där med kornstrukturen. Personligen gillar jag att det blir lite struktur i bilderna, men hade jag velat skulle jag kunna använda en film som ger ett mera digitalt resultat i det avseendet. Eller gå upp i format till 120-film eller storformat. Fast då hade jag varit tvungen att släpa med mig stativet eftersom känsligheten i de här filmerna ligger under 50 ASA och att det krävs större nedbländning (med längre tider som följd) för mellan- och storformat.



Att kunna arbeta på fri hand är för mig mera kreativt, då jag kan koncentrera mig helt på bilden och kompositionen, och lättare variera mig eller prova olika utsnitt.



Att jag helst använder vidvinkel för landskap har ni nog också förstått. Speciellt med bilder som dom här, där det ofta är trångt och bökigt och där motiven inte så sällan blir omöjliga att fånga utan en ganska stor bildvinkel. Då är det en stor fördel att ha tillgång till exempelevis en 21 mm. Men även 28:an fungerar bra. Den sista bilden hade dock varit helt omöjlig att ta med 28 mm, då det är rena snårskogen där jag står och även precis bakom mig.



/

Emaks betraktelser 39/Mild vinters landskap vid sjön - del 1.

På lördagseftermiddagen, efter stafettbragden och damkronornas seger, blev det tillfälle att ta en tur med kameran. Valde idag en film som ger lite mera "lagom" kornstruktur, Fomapan 200. Jag gillar den här filmen då den passar till det mesta. En allroundfilm med andra ord, eller en film som "inte sticker ut" åt något håll kanske man kan säga? Tycker den har en väldigt fin skuggteckning exponerad efter 200 ASA, vilket inte ska förväxlas med bra skuggseparation. Nog om detta, nu till bilderna. Jag tog en tur längs sjön Läens stränder även denna vinterdag, fast lite längre bort från hemmets lugna vrå än förra helgen då jag inte kom mer än ca 300 meter från dörren. Jag  följde stranden vid Djurhult och fortsatte sedan runt Hägnaviken och upp till Flathallen. Lite snårigt och blött att gå vissa bitar, men ska man komma till med kameran är det nödvändigt. Den smältande isen och snön, bildar tillsammans med stenar och träd, en del formationer som kan fångas inom sökarramens fyra kanter på ett intressant sätt, om man hittar rätt vill säga. Och det tycker jag att jag gjorde åtminstone med några av exponeringarna. Den första filmen är nu inscannad och färdigredigerad. Den andra filmens bilder kommer i morgon.

Det är lätt att bli hemmablind när man gått i omgivningarna under otaliga vandringar med kameran, och en del motiv återkommer man till. Dock försöker man variera sig och även årstiderna, vädret och ljuset, gör att man hela tiden hittar nya infallsvinklar.
























/

Emaks betraktelser 38/Landskap med struktur - del 2.

Visar de sista bilderna från filmen fotograferad igår vid sjön Läen där jag bor. Vinterljuset kan ge fina kontraster och filmer som har tydligare kornstruktur, framkallade i för ändamålet lämplig framkallare, kan också förstärka den här lite dystra och dramatiska känslan.