EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 88/Första mörkrumsprinten 2015.

Ja det blev en bild från i somras som legat och väntat. Fotograferad med min "Dogma-kamera" Contax T. Ett fantastiskt litet bildverktyg förresten. Printen är avfotograferad direkt efter slutsköljen där den ligger avskrapad på glasskivan, vilket fungerar väldigt bra som digitaliseringsmetod om man lyckas få till en jämn belysning. Jag har ju annars spånat efter en prismässigt överkomlig 12x16" scanner med skaplig bildkvalitét för att kunna visa min printar större än A4. Kopian här är gjord på 12x16" papper (30,5 x 40,6 cm).

Papperet är Adox Nuance Warmtone (identiskt med Emaks K888). Tyvärr tillverkas det inte längre då den kroatiska fabriken i Samobor lagts ned. Det var annars ett papper av gammal formula i fasta gradationer och med tjockare silveremulsion (maskinerna var från 1950-talet och använde en teknik som gav tjockare emulsionslager) därmed också rikare på silver per ytenhet. Jag har dock samlat på mig ett lager av det här papperet i storlekar och gradationer mellan 20 x 25cm och upp till 40 x 50 cm, varav en del ligger nerpackat i foto-frysen för framtida bruk. Förhoppningsvis ska det räcka ett antal år för mig. Det är en fröjd att kopiera på Adox Nuance/K888. Högdagerteckningen följer med även om kontrasten och djupsvärtan är hög. Papperet är också det enda jag vet som innehåller guld i emulsionen utöver silver. Vad det har för inverkan vet jag dock inte, men bra blir det i alla fall.

Postat 2015-01-02 10:42 | Läst 4665 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 74/Nej, jag har inte glömt bort Dogma-fotograferandet.

Annars kan det kanske tyckas så. Jag lovade ju att lägga in en Dogma-bild om dagen i poolen. Senaste veckan har det dock bara blivit tid till mörkrummet. I övrigt håller jag på med att sälja mitt föräldrahem och hoppas den affären ska kunna slutföras de närmaste dagarna. Har därför varit dålig på att lägga in nya bilder i poolen. Fotar dock på med min lilla Contax T, laddad med Fomapan 400, och här kommer några nyinscannade bilder från filmen som framkallades idag. Bilderna är väl från nån vecka tillbaka fram tills nu. Så det får kompensera att jag inte lagt in något nytt denna veckan.

Kameran följer ju med i fickan överallt och bilderna blir på sånt som jag passerar och tycker är intressant. Vad man ser i bilderna tycker jag är upp till betraktaren. Där håller jag med mäster Strömholm, alla gör sin egen tolkning. Mer än så kan jag inte säga om mina bilder. Samlat blir det här sedan en personlig berättelse, utgående från mitt sätt att se omgivningen. Om det är intressant för andra är mindre viktigt. Jag gör min grej och är nöjd med det.

Har också öppnat bloggen på blogger. Tänker redovisa bilderna från Dogma-fotograferande där, dock inte i den gamla Gelatin Silver Blog (den ligger i malpåse) utan i en nystartad vid namn DOGMA FLOW. Bloggandet här på fotosidan får bli om allt möjligt som har med fotografi att göra.

Nils/

Postat 2014-06-08 23:49 | Läst 5247 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 65/Dator bra men mörkrum bäst!

Kanske en provocerande rubrik för vissa, men faktum är att det är så för mig när det verkligen gäller att få fram en svartvit bild med det rätta uttrycket. Bara du har ett hyfsat negativ så är mörkrummet överlägset de digitala metoderna när det kommer an på mig själv. Att scanna negativet och redigera fram bilden i datorn är givetvis inte dåligt, utan acceptabelt, ungefär som en trea på en skala från ett till fem, men inte mer. Det där sista lilla som ändå avgör så mycket, det får jag inte fram annat än i mina mörkrumskopior. Att det för andra kan förhålla sig precis tvärtom har jag förståelse för. Så jag uppskattar verkligen att det fortfarande finns svartvit film och fotopapper att köpa. Utan det vet i fasen om jag skulle pyssla med svartvitt över huvud taget idag? Kanske färg då, och i så fall digitalt, men svartvitt utan film och mörkrum, det finns nog inte på kartan.

Det finns säkert dom som kan scanna mina negativ och datorredigera dom, så man får en fil som går att skriva ut till jämförbar kvalitét (och så att den rätta kornstrukturen kommer fram). Men jag själv klarar det i alla fall inte. Och att anlita någon som gör det åt mig har jag ingen möjlighet till, det blir för dyrt. Jag såg Anders Petersens bilder för några år sedan, scannade och utskrivna av de bästa som finns att tillgå inom branchen i Sverige. De var riktigt bra! Men att jag själv skulle kunna åstadkomma något sånt rent tekniskt är nog inte möjligt. Då känns det skönt att veta att jag i alla fall inte gör det sämre i mörkrummet själv, dessutom till ett mycket billigare pris.

Har börjat kopiera mina senast fotade Dogma-bilder. Bilden som tas ur arkivsköljen blev helt superb efter selentoningen. Negativet var lite platt i kontrasten så jag provade Adox MCC110 graderat och näst högsta filtergrad för att få en bra kopia. MCC110 är en efterföljare till klassiska Agfa Multikontrast och ett riktig högkvalitativt alternativ till Ilfords Multigrade IV (nu ersatt av Multigrade Classic). Jag är mycket nöjd med bilden på detta papper. Annars brukar jag använda både Emaks K888/Adox Nuance (slutat tillverkas), Fortezo (också det försvunnet från marknaden) samt Fomas Fomabrom, alla tre med fasta gradationer. Men MCC110 var riktigt läckert till den här bilden. Har annars ett lager av både K888/Nuance samt Fortezo, i special och normal kontrast (en del även i hårt, men inte tillräckligt för detta negativ). Fomas Fomabrom har jag bara fått tag i special och normal så inte heller det funkade.

Använde digitalkompakten att fota av kopian med. Snygg relativt neutral ton i svärtan och pappersbasen vitare än K888/Nuance.

Den med kompakten digitaliserade mörkrumskopian blev inte så pjåkig den heller. Ställde bara ljusheten och rättade till färgsticket som fanns i bildfilen. Tycker den blev väl så bra som bilden från det scannade negativet, trots den enkla avfotograferingen. Kopian är för stor för att scannas i min A4 flatbädd.

Jag ska försöka kopiera upp de bilder jag blir nöjd med i takt med att mitt Dogma-fotograferande fortsätter. Förhoppningsvis ska jag då ha ett antal färdiga kopior att välja emellen framåt höstkanten, då en ny utställning ska hängas.

Postat 2014-05-24 23:54 | Läst 5457 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 64/Lagom är nog bäst...eller?

Ja nu diskuterar jag inte den pictoralistiska sidan av fotokonsten, utan den dokumentära/journalistiska, som ibland inspireras av datorns möjligheter (och som många fotografer utan dokumentära anspråk praktiserar). Flera exempel har ju varit i hetluften de senaste åren, där man både generellt och partiellt använt verktyg som förändrar bilderna så att de närmat sig gränsen (eller rentav överskridit den) för att bilden ska klara epitétet att vara just dokumentär.

Att använda HDR-teknik eller annat, där högdagrar hålls tillbaka och skuggor lättas upp, diskuterades i kommentarerna till Bengans blogg. Men det är egentligen inget nytt. Det har man kunnat göra länge inom den traditionella mörkrumstekniken via sättet att exponera/framkalla filmen i kombination med olika sätt att framkalla pappersbilden, olika papperstyper, tvåbadsframkallning etc. Men datorn ger nya möjligheter att göra det här väldigt kraftigt, så att man kan få bilden att se ut lite hur som helst. Den dokumentära fotografen eller fotojournalisten menar jag då måste bruka dessa möjligheter med förstånd och sans. Överdrivet efterarbete vad gäller skuggupplättning och högdagerdämpning är dessutom gräsligt fult enligt mitt tycke, men det kan ju vara en smaksak? HDR-bilder behöver ju heller inte se onaturliga ut utan använder man tekniken med måtta ska det t.om kunna ge ett mera naturtroget innehåll än en icke HDR-bild av samma motiv.

Man kan också använda den här möjligheten när man scannar negativ, en scanning efter högdagrarna och en efter lågdagrarna (svartvit film har en otrolig förmåga att fånga allt som finns där men när man digitaliserar negativet försvinner detaljer, speciellt i högdagrarna) som sedan sätts ihop till en bild. Men används detta på ett överdrivet sätt kan det bli onaturligt och då är det inte längre en dokumentär bild enligt mitt sätt att se saken.

Här har vi en svartvit bild från ett svartvitt negativ, som iofs pga det diskvalifiserar sig från att vara 100% dokumentär. Men bortser vi från det (traditionellt dokumentärfoto har ju varit mest svartvitt) så är den första bilden precis som den ser ut direkt efter scanningen. Den andra bilden har jag grundredigerat på ett sätt som jag tycker är lagom och utan vidare klarar gränsen för att kallas omanipulerad (enligt den definition fotosidan använder).

Men i den tredje och fjärde bilden har jag dragit lite för mycket i spakarna som jag ser det. Det är inte naturligt i mina ögon (i alla fall inte i jämförelse med vad jag såg och upplevde), fast jag vet att många gillar såna här bilder, speciellt när dom är i färg. I den sista har jag dessutom mjukat upp lite för att få bilden att se mera "digital" och strukturlös ut. Visst kan det vara snyggt och fagert för ögat med dessa effekter, men jag skulle aldrig våga presentera en sån bild som dokumentär.

Ytterligare ett exempel, med den scannade filen helt oredigerad först, den lagom redigerade i mitten och den där jag gått över gränsen sist. När de här automatprogrammen för att konvertera och redigera svartvita bilder kom var det många som anammade detta och kanske var man lite väl överdrivna i sina uttryck till att börja med? Men nu tycker jag de flesta lugnat ner sig och gör lite mera sansade redigeringar som ser mera naturliga ut. Men så är det alltid med nyhetens behag. Först fascineras man av möjligheterna för att efter ett tag inse att lagom är bäst.

Ps. Ränderna i den första bilden kommer från min scanner som ofta ger sånt här på jämna ytor, kallas väl bandning eller nåt sånt?Ds.

Postat 2014-05-23 19:18 | Läst 4374 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Emaks betraktelser 63/Mera Dogmafunderingar...

Har ni tänkt på hur lätt det är att framkalla film? Tar bara 20-25 minuter (jag har tagit tiden) från det man går in på toan och laddar dosan till det att filmen ligger och sköljer. Efter 20-30 minuters sköljning hängs den på tork ett par timmar. Sedan scanning och/eller mörkrummet.

Fomapan 400 i Rodinal 1+50, inga konstigheter. 10-11 minuter vid gråväder, 9 minuter normalt och 7-8 minuter vid solsken. Svårare än så är det inte. Ja det går givetvis bra även med Tri-X och D76, eller något annat. Bara man vet hur sakerna ska hanteras. Och ni som går i nostalgiska drömmar om sura dofter av stopp och fix, kan sluta drömma. Det finns luktfria saker numera.

Nästan oförskämt enkelt är det att framkalla film. Men visst, lite träning att ladda dosan skadar inte. Och noggrannhet med temperaturen och tiden underlättar. Fast det är sånt man kan läsa sig till. Att fotografera är lite svårare. Men träning ger färdighet brukar man ju säga. Så en dag kanske det sitter där ändå.

Nils/