EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 342/På jobbet...

Jag skrivit om det tidigare; det är mest sånt som kommer i min väg på färden genom livet som jag gör bilder av. Motivet spelar inte så stor roll, i princip vad som helst kan fastna på sensorn eller filmen. Det blir mera så (med  lite undantag ibland) att det är bilderna som kommer till mig, och inte jag som går och letar efter bilder och utsnitt. Här var det min arbetskamrat Felix som gav mig ett infall och tillfälle att ta en bild. Bara att hämta kameraväskan, som oftast ligger i skåpet bredvid maskinen, och sen försöka få till något med det som för tillfället ligger i den (vilket kan variera, för det finns en del att välja på). Det brukar annars vara vid nån kortpromenad på lunchrasten som kameran får arbeta. Här blev det på arbetstid. Men den tid det tar att fota, brukar jag jobba in på rasterna, här blev det bara några minuter.



Jag har ju inte mer än något år kvar att jobba till pensionen och till hösten planerar jag att gå ner på halvtid. Jag känner nu att min rygg inte pallar för mera, så jag hoppas att arbetsgivaren ska ha förståelse. Jag har tagit en del bilder förut på jobbet, och nu ska jag kanske försöka ta lite mera det sista året innan jag drar mig tillbaka. Några av de tidigare bilderna finns publicerade i Ljuders hembygdsbok, som för ett par år sedan gjorde en specialgranskning av företaget där jag jobbar, JGA Emballage (fd Skruvs Lådfabrik) och dess historia. Själv har jag funnits med i 30 år på företaget och hoppas kunna fullfölja med ett år till. En fin present fick alla anställda inom koncernen i år. 8000 kr extra i vinstdelning kommer delas ut till alla oss 120-130 anställda innan semestern i juli. Det blir kring en miljon som man totalt berikar medarbetarna med när det går bra för företaget. Det känns lite extra stimulerande att arbeta då, och jag tänker då på fotoföretaget Carl Zeiss i Tyskland som redan vid 1900-talets början låg långt före sin tid och såg till att de anställda fick både längre semester och andra förmåner som inga andra anställda hade på den tiden. Sånt gör att arbetsklimatet och arbetsmoralen ökar, vilket i sin tur bara har positiva effekter på företaget. Vilket kanske också kan noteras i den fina kvalitét som produkterna från Carl Zeiss genomgående har haft genom åren.
//

Postat 2019-05-28 22:15 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 340/Eastman Double-X 5222.

Från mina provfotograferingar med kinofilmen Double-X 5222. Den som jag visade några exponeringar från i förra blogposten. Även här framkallad i D96, fast lite längre tid (för att kompensera för det kontrastfattigare ljuset). Exponeringsmätaren var också inställd på 320 ASA istället för 250 (som är den nominella känsligheten för filmen). Inga problem som det verkar, kommer fungera fint med 400 också.


Zeiss Ikon SL706 + Görlitz Primoplan 1,9/58mm. Double-X 5222 i D96.

Primoplanen i bilden här skaffade jag till min digitala kamera. Ger mjuka och fina färger med den, som får det digitala att bli mindre vasst. Men den fungerar fint även på en analog kamera och med svartvit film. Det blir mjukt och fint även här, inte så vasst och perfekt skarpt som det kan bli med moderna objektiv som har bättre antireflexbehandling.


Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm. Double-X 5222 i D96.

En rysk ljusstark 35mm ger också rätt mjukt och fint resultat med en film som Double-X. Här på full glugg. Dom är inga Leica-objektiv de ryska glasbitarna, men fulla av metall och glas är dom i alla fall och de ger en fin retro-känsla med svartvit film. Inget vasst eller kliniskt perfekt, utan precis lagom behagligt att titta på.


Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm.

Eastman Double-X 5222 fortsätter att tilltala mig med sin fina traditionella Kodak-känsla. Man känner vibrationerna från den gamla Tri-X när man tittar på negativ och scanningar. Det trevligt återhållsamma, och även snygga kornet, tilltalar också. Det är precis lagom och ger den perfekta balansen i bilderna. Det ska bli kul att kopiera negativ från den här filmen i mörkrummet också. Jag tror det kan bli riktigt bra. Man blir sugen på traditionellt, vanligt svartvitt när man ser dom. Annars har det mest varit lith-kopiering där under senaste tiden.
//


Postat 2019-05-19 15:52 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 339/Några filmer som gör mig glad

Ja inte spelfilmer då, utan 35mm-film för analogt foto. För det håller jag på med fortfarande (om nu någon skulle tro annat). Jag har ju en Pentax 67 mellanformat och även en TLR Yashica MAT 124G 6x6, men jag kommer alltid tillbaka till småbildsformatet och 35mm-film. Det är ju så smidigt och det finns ju så mycket fina kameror och optik att välja mellan i det mindre formatet. Så jag får nog främst betrakta mig som en småbildsfotograf i första hand. Jag har ju fotograferat en hel del i digitalt senast 1½ åren, men i svartvitt är det ändå det analoga som gör mig mest glad, och mörkrummet är fortfarande oslagbart när det gäller att få till en bild på papper som ger mig den rätta upplevelsen med mjuka och fina tonövergångar. Det digitala känns för vasst och perfekt för mig på något sätt.


Selva, Val Gardena - Italien. Contax T Sonnar T* 2,8/38mm. Efke KB100 i Adox Adolux ADX.

Jag har ju inte använt så mycket olika filmer genom åren utan försökt hålla mig till några få. Efkes filmer hittade jag tidigt kring 1980 i ett garage i Nybro, som ganska snart skulle bli för litet att härbärgera fotmaterialen som kom från dåvarande öststaterna. Firman Photax startades och så har det rullat på sen dess. Nu finns ju inte Fotokemika i Kroatien som tillverkade Efke-filmerna längre, men i min frys finns en hel del sån film kvar. De är ursprungligen av tyska ADOX 1950-talsformula och jag har använt alla tre filmerna KB25, KB50 och KB100 i både småbild och mellanformat. Nu är det mest KB100 som ligger i frysen och den filmen är helt fantastisk om man framkallar den på rätt sätt.  Synd bara att Efke-filmerna är så känsliga och verkar ha en del föroreningar i emulsionen som orsakar små vita prickar lite varstans. Scannar man bara sina negativ och redigerar/skriver ut digitalt är det inga problem, då klonar man lätt bort detta. Men ska man stå i mörkrummet och kopiera negativen blir man inte glad. Svårt att retuschera bort skavankerna efteråt. Den bästa framkallaren för Efke KB100 (eller Adox Art CHS100 som den såldes som på slutet) tycker jag är Adox Adolux ADX, en tvåkomponetsframkallare som blandas precis innan man framkallar filmen. Den ger extremt fint korn och samtidigt fin upplösning och konturskärpa. Ingen annan framkallare jag känner till har dessa två egenskaper samtidigt. I regel blir det antingen eller, fint korn med mjuk konturskärpa, alt. lite mera kornigt och konturskarpt.


100% utsnitt av filmscanningen. Alla filter  (skärpning, filmprofiler etc avstängt).

En annan film som jag använt ända sedan jag började fotografera är Kodak Tri-X. Den lanserades också på 1950-talet som 35mm-film men genomgick en förändring kring 2003, inte till det bättre som jag ser det. Jag gillade den äldre mera. Den nya versionen har fått obetydligt finare korn, och samtidigt en mera rak tonskala med inte lika lång tå (mindre skuggseparering). Men den är fortfarande en otroligt bra film som är favorit hos många fotografer, t.ex den nu aktuelle Anders Petersen.


St Nicholas katedral i Ljubliana - Slovenien. Voigtländer Bessa R2 + Nokton asp. 1,2/35mm. Tri-X400 (nya versionen) i X-tol.



100% utsnitt av filmscanningen.

Jämför man Tri-X i X-tol med Efke KB100 i ADX så är skillnaden väldigt stor vad gäller korn. Att det skiljer är kanske inte så konstigt med tanke på att den ena filmen är på 100ASA och den andra på 400, men att skillnaden blir så stor i dessa båda framkallare är lite överraskande. Kodaks Plus-X på 125ASA (som heller inte tillverkas längre) har jag använt en del förut, och framkallat både den och Tri-X i D76 och X-tol. Skillnaden är då inte på långa vägar så stor vad gäller korn. Men jag har aldrig framkallat Plus-X i ADX, så jag vet ju inte hur det ser ut? Däremot Efke KB100 i D76 och det ger ungefär likvärdigt korn som med Plus-X i samma framkallare.  Fast jag gillar kornet och strukturen i Tri-X, när man vill ha lite mera struktur i bilderna. Kanske inte passar så bra till bilden ovan men det duger. Andra bildtyper kan filmen kanske passa bättre till, snapshots på stan t.ex.

Jag har några påsar Microdol-X kvar, vilken jag provat att framkalla Efkes KB100 i. Det fungerar ganska bra och ger ett snyggt korn med den filmen. Jag blandar den 1+3, vilket ger något bättre konturskärpa, annars är Microdol-X en framkallare som oftast ger ett mjukare korn i mindre utspädd eller koncentrerad form. Men kornet blir ändå ganska fint med Efke KB100 som jag upplever det. Dock inte alls lika fint som med Adolux ADX. Smaken avgör vad man för tillfället vill ha.


Vid Nyproplan. Contax T2 Sonnar T* 2,8/38mm. Efke KB100 i Microdol-X 1+3.



100% utsnitt av filmscanningen.

Efter att Kodak ändrat Tri-X 2003 började jag titta lite på andra filmer. Jag hittade då Fomas filmer som Photax börjat importera till Sverige. De är perfekta för den som vill scanna negativen direkt efter framkallningen, för de blir nästan helt plana omedelbart efter torkningen. Någon planing behövs inte. Fomapan 400 är obetydligt kornigare än Tri-X i D76 eller X-tol, det blir snygga resultat tycker jag. Vill man ha mera skarpt korn kör man den i Rodinal och det gillar en del. Foma har även en 200 ASA film och den har T-korn, typ T-Max. Filmen är väldigt lik T-Max 400 om man framkallar den i Rodinal (som jag mest gjort), men med lägre känslighet. Jag har även framkallat den i D76 och vad jag kommer ihåg är bilden nedan framkallad i den. Men skillnaden mot Rodinal är inte så stor vad jag  sett av mina negativ. Den går även fint att köra efter 400ASA. Jag gjorde en jämförelse mellan T-Max 400 och Fomapan 200 exponerad efter 400, och såg att kornet då såg identiskt ut. Vad som skilde var att Fomafilmen (naturligt nog) bara fick en något sämre skuggteckning, men jag tyckte det var helt acceptabelt att köra den efter 400 i alla fall.


Bo Karlsson på sin Harley Davidsson Electra Glide från tidigt 1970-tal. Voigtländer Bessa R2A + Collapsible Nickel Heliar 3,5/50mm. Fomapan 200 i D76 1+1.



100% utsnitt av filmscanningen.

De här 35mm-filmerna är man bara glad över att ha fått använda. Mera glad, och även lite överraskad, blev jag i veckan som gått då några provfilmer från Nick and Trick i England anlände i ett paket på posten. För flera år sen hade jag funderingar på att köpa in kino-film från Kodak i bulk, bl.a den 1959 lanserade Eastman Double X 5222 med en nominell känslighet på 250 ASA, och ladda själv i kasett, men det blev inget av det. På senare år har detta med att använda 35mm-film för rörlig film blivit mera populärt bland stillbildsfotografer och flera handlare saluför sån film, både färdigladdad i kasett och i större rullar om 100, 400 samt 1000 fot. När jag såg att Double X fanns att köpa så blev jag återigen nyfiken på att prova. Kanske skulle det fungera bra? Inledningsscenerna i svartvitt i Bond-filmen Casino Royal filmades ju med Double X 5222, så visst blev man sugen att prova den. Men jag var lite tveksam då de stillbilder fotade med den som man sett på webben kanske inte sett så finkorniga ut, snarare ganska korniga mot t.ex mina egna negativ fotade med Fomapan 200. Men Kodak har en specialutvecklad framkallare för Double-X. Den heter D96 och fanns också att köpa i England (i tillverkning av italienska Bellini) så jag beställde även den. När jag nu tittar på resultatet från de första två filmerna som jag framkallade i D96 så måste jag säga att jag blir riktigt glad.


Lessebo 2019 05 16. Bessa R4A + Ultron 2/28mm. Eastman Double X 5222 i D96.


100% utsnitt av filmscanningen.

Det ser fantastiskt bra ut i mina scanningar, betydligt bättre än de bildfiler man sett på webben. En enormt fin skuggteckning får mig också att tro filmen ska gå alldeles utmärkt att exponera efter 400 ASA. Här körde jag på 200. Tonskalan får mig att tänka på gamla Tri-x 5063, före 2003. Det snygga och moderata kornet för tankarna till 100 ASA-filmer eller ännu lägre känslighet, ja något sånt här hade jag absolut inte förväntat mig. Eastman Double X är en riktig fullpoängare av de två filmerna jag kört att döma. De bilder jag sett på nätet av filmen har varit framkallade i X-tol, HC110 och Ilford DD-X, men här måste Kodak ha fått fram något riktigt bra, i stil med Adox Adolux ADX. Så nu har jag beställt mera Double-X i bulk, för laddning i kasett med dagsljusladdare. Den finns i 100ft rullar hos en del. Min Fomapan 200ASA är snart slut och de ska nu ersättas med Kodak-film istället. Synd, för Foma 200 är en riktigt bra film, men Double-X verkar snäppet bättre.



Lessebo 2019 05 16. Voigtländer Bessa R4A + Leitz Summarit M 2,5/50mm. Eastman Double X 5222 i D96.


100% utsnitt av filmscanningen.

//

Postat 2019-05-18 16:37 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Innehållskategorier