EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 339/Några filmer som gör mig glad

Ja inte spelfilmer då, utan 35mm-film för analogt foto. För det håller jag på med fortfarande (om nu någon skulle tro annat). Jag har ju en Pentax 67 mellanformat och även en TLR Yashica MAT 124G 6x6, men jag kommer alltid tillbaka till småbildsformatet och 35mm-film. Det är ju så smidigt och det finns ju så mycket fina kameror och optik att välja mellan i det mindre formatet. Så jag får nog främst betrakta mig som en småbildsfotograf i första hand. Jag har ju fotograferat en hel del i digitalt senast 1½ åren, men i svartvitt är det ändå det analoga som gör mig mest glad, och mörkrummet är fortfarande oslagbart när det gäller att få till en bild på papper som ger mig den rätta upplevelsen med mjuka och fina tonövergångar. Det digitala känns för vasst och perfekt för mig på något sätt.


Selva, Val Gardena - Italien. Contax T Sonnar T* 2,8/38mm. Efke KB100 i Adox Adolux ADX.

Jag har ju inte använt så mycket olika filmer genom åren utan försökt hålla mig till några få. Efkes filmer hittade jag tidigt kring 1980 i ett garage i Nybro, som ganska snart skulle bli för litet att härbärgera fotmaterialen som kom från dåvarande öststaterna. Firman Photax startades och så har det rullat på sen dess. Nu finns ju inte Fotokemika i Kroatien som tillverkade Efke-filmerna längre, men i min frys finns en hel del sån film kvar. De är ursprungligen av tyska ADOX 1950-talsformula och jag har använt alla tre filmerna KB25, KB50 och KB100 i både småbild och mellanformat. Nu är det mest KB100 som ligger i frysen och den filmen är helt fantastisk om man framkallar den på rätt sätt.  Synd bara att Efke-filmerna är så känsliga och verkar ha en del föroreningar i emulsionen som orsakar små vita prickar lite varstans. Scannar man bara sina negativ och redigerar/skriver ut digitalt är det inga problem, då klonar man lätt bort detta. Men ska man stå i mörkrummet och kopiera negativen blir man inte glad. Svårt att retuschera bort skavankerna efteråt. Den bästa framkallaren för Efke KB100 (eller Adox Art CHS100 som den såldes som på slutet) tycker jag är Adox Adolux ADX, en tvåkomponetsframkallare som blandas precis innan man framkallar filmen. Den ger extremt fint korn och samtidigt fin upplösning och konturskärpa. Ingen annan framkallare jag känner till har dessa två egenskaper samtidigt. I regel blir det antingen eller, fint korn med mjuk konturskärpa, alt. lite mera kornigt och konturskarpt.


100% utsnitt av filmscanningen. Alla filter  (skärpning, filmprofiler etc avstängt).

En annan film som jag använt ända sedan jag började fotografera är Kodak Tri-X. Den lanserades också på 1950-talet som 35mm-film men genomgick en förändring kring 2003, inte till det bättre som jag ser det. Jag gillade den äldre mera. Den nya versionen har fått obetydligt finare korn, och samtidigt en mera rak tonskala med inte lika lång tå (mindre skuggseparering). Men den är fortfarande en otroligt bra film som är favorit hos många fotografer, t.ex den nu aktuelle Anders Petersen.


St Nicholas katedral i Ljubliana - Slovenien. Voigtländer Bessa R2 + Nokton asp. 1,2/35mm. Tri-X400 (nya versionen) i X-tol.



100% utsnitt av filmscanningen.

Jämför man Tri-X i X-tol med Efke KB100 i ADX så är skillnaden väldigt stor vad gäller korn. Att det skiljer är kanske inte så konstigt med tanke på att den ena filmen är på 100ASA och den andra på 400, men att skillnaden blir så stor i dessa båda framkallare är lite överraskande. Kodaks Plus-X på 125ASA (som heller inte tillverkas längre) har jag använt en del förut, och framkallat både den och Tri-X i D76 och X-tol. Skillnaden är då inte på långa vägar så stor vad gäller korn. Men jag har aldrig framkallat Plus-X i ADX, så jag vet ju inte hur det ser ut? Däremot Efke KB100 i D76 och det ger ungefär likvärdigt korn som med Plus-X i samma framkallare.  Fast jag gillar kornet och strukturen i Tri-X, när man vill ha lite mera struktur i bilderna. Kanske inte passar så bra till bilden ovan men det duger. Andra bildtyper kan filmen kanske passa bättre till, snapshots på stan t.ex.

Jag har några påsar Microdol-X kvar, vilken jag provat att framkalla Efkes KB100 i. Det fungerar ganska bra och ger ett snyggt korn med den filmen. Jag blandar den 1+3, vilket ger något bättre konturskärpa, annars är Microdol-X en framkallare som oftast ger ett mjukare korn i mindre utspädd eller koncentrerad form. Men kornet blir ändå ganska fint med Efke KB100 som jag upplever det. Dock inte alls lika fint som med Adolux ADX. Smaken avgör vad man för tillfället vill ha.


Vid Nyproplan. Contax T2 Sonnar T* 2,8/38mm. Efke KB100 i Microdol-X 1+3.



100% utsnitt av filmscanningen.

Efter att Kodak ändrat Tri-X 2003 började jag titta lite på andra filmer. Jag hittade då Fomas filmer som Photax börjat importera till Sverige. De är perfekta för den som vill scanna negativen direkt efter framkallningen, för de blir nästan helt plana omedelbart efter torkningen. Någon planing behövs inte. Fomapan 400 är obetydligt kornigare än Tri-X i D76 eller X-tol, det blir snygga resultat tycker jag. Vill man ha mera skarpt korn kör man den i Rodinal och det gillar en del. Foma har även en 200 ASA film och den har T-korn, typ T-Max. Filmen är väldigt lik T-Max 400 om man framkallar den i Rodinal (som jag mest gjort), men med lägre känslighet. Jag har även framkallat den i D76 och vad jag kommer ihåg är bilden nedan framkallad i den. Men skillnaden mot Rodinal är inte så stor vad jag  sett av mina negativ. Den går även fint att köra efter 400ASA. Jag gjorde en jämförelse mellan T-Max 400 och Fomapan 200 exponerad efter 400, och såg att kornet då såg identiskt ut. Vad som skilde var att Fomafilmen (naturligt nog) bara fick en något sämre skuggteckning, men jag tyckte det var helt acceptabelt att köra den efter 400 i alla fall.


Bo Karlsson på sin Harley Davidsson Electra Glide från tidigt 1970-tal. Voigtländer Bessa R2A + Collapsible Nickel Heliar 3,5/50mm. Fomapan 200 i D76 1+1.



100% utsnitt av filmscanningen.

De här 35mm-filmerna är man bara glad över att ha fått använda. Mera glad, och även lite överraskad, blev jag i veckan som gått då några provfilmer från Nick and Trick i England anlände i ett paket på posten. För flera år sen hade jag funderingar på att köpa in kino-film från Kodak i bulk, bl.a den 1959 lanserade Eastman Double X 5222 med en nominell känslighet på 250 ASA, och ladda själv i kasett, men det blev inget av det. På senare år har detta med att använda 35mm-film för rörlig film blivit mera populärt bland stillbildsfotografer och flera handlare saluför sån film, både färdigladdad i kasett och i större rullar om 100, 400 samt 1000 fot. När jag såg att Double X fanns att köpa så blev jag återigen nyfiken på att prova. Kanske skulle det fungera bra? Inledningsscenerna i svartvitt i Bond-filmen Casino Royal filmades ju med Double X 5222, så visst blev man sugen att prova den. Men jag var lite tveksam då de stillbilder fotade med den som man sett på webben kanske inte sett så finkorniga ut, snarare ganska korniga mot t.ex mina egna negativ fotade med Fomapan 200. Men Kodak har en specialutvecklad framkallare för Double-X. Den heter D96 och fanns också att köpa i England (i tillverkning av italienska Bellini) så jag beställde även den. När jag nu tittar på resultatet från de första två filmerna som jag framkallade i D96 så måste jag säga att jag blir riktigt glad.


Lessebo 2019 05 16. Bessa R4A + Ultron 2/28mm. Eastman Double X 5222 i D96.


100% utsnitt av filmscanningen.

Det ser fantastiskt bra ut i mina scanningar, betydligt bättre än de bildfiler man sett på webben. En enormt fin skuggteckning får mig också att tro filmen ska gå alldeles utmärkt att exponera efter 400 ASA. Här körde jag på 200. Tonskalan får mig att tänka på gamla Tri-x 5063, före 2003. Det snygga och moderata kornet för tankarna till 100 ASA-filmer eller ännu lägre känslighet, ja något sånt här hade jag absolut inte förväntat mig. Eastman Double X är en riktig fullpoängare av de två filmerna jag kört att döma. De bilder jag sett på nätet av filmen har varit framkallade i X-tol, HC110 och Ilford DD-X, men här måste Kodak ha fått fram något riktigt bra, i stil med Adox Adolux ADX. Så nu har jag beställt mera Double-X i bulk, för laddning i kasett med dagsljusladdare. Den finns i 100ft rullar hos en del. Min Fomapan 200ASA är snart slut och de ska nu ersättas med Kodak-film istället. Synd, för Foma 200 är en riktigt bra film, men Double-X verkar snäppet bättre.



Lessebo 2019 05 16. Voigtländer Bessa R4A + Leitz Summarit M 2,5/50mm. Eastman Double X 5222 i D96.


100% utsnitt av filmscanningen.

//

Postat 2019-05-18 16:37 | Läst 10730 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 231/Favorit för lith

Det ena fina lithpapperet efter det andra försvinner från marknaden. Förra året slutade Foma tillverka sitt, i mångas tycke, bästa lith-papper, Fomabrom Variant IV 123. Men deras olika Fomatone-papper funkar ändå skapligt, och dom finns ju kvar. De äldre Fomatone-versionerna 542/532 original tillhör mina egna favoriter och jag har mycket sånt på lager. Tidigare har även hela Fortes pappersortiment gått i graven (alla fina att lith-printa på), liksom Fotokemikas Emaks K888 och Varycon.  Lyckligtvis köpte jag på mig mycket även av dessa fabrikat innan de försvann från marknaden.


Ljubljana - juli 2010. Lithprint på Forte PW 17 Ivory.

Nu är jag rädd att även ett annat papper som är härligt att använda för lith-kopiering ska försvinna, det ryska Slavich Unibrom. Det är det enda av deras gelatinsilverpapper som finns kvar i tillverkning, förutom ett reversal-papper. Unibrom är lite speciellt vid lith-kopiering, då det ger ganska kall bildton, utan så mycket färgskiftningar. Dessutom ger det ofta ganska korniga och grova resultat. Slavich har sålts några år nu hos firmor i Europa, men även i USA. De som tidigare sålt det i Europa verkar dock ha slutat saluföra det, men man kan beställa direkt på tillverkarens hemsida, via ett bolag i Estland. Då blir det fritt från svensk moms och tull, eftersom Estland tillhör EU. I rädsla för att även Unibrom snart ska sluta tillverkas har jag gjort en stor beställning som bör räcka för mina behov av det papperet ett antal år framåt. Inte alls kul att Fomas Variant IV 123 försvann. Det var mångas favorit för lith, och jag har inte mycket kvar av det. Såg på FB att någon lith-entusiast köpt upp det sista partiet (en jätteleverans) av det papperet från Foma. Och hos återförsäljarna verkar inte ett enda papper finnas kvar nånstans. Verkar som tillverkarna istället koncentrerar sig på några få sorter som säljer mest och det är ju naturligt med tanke på dagens vinstmaximeringstänkande. Men inte så kul för oss som har lite udda böjelser, som t.ex Lith-printning.
//

Postat 2018-02-19 23:15 | Läst 5592 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 230/Gammalt negativ av dörr med kors, blev bild efter 8 års väntan...

Några av lördagskvällens resultat från mörkrummet. Ett gammalt negativ från 2010 som legat okopierat och oanvänt. Hittade en undangömd dörr på en bakgård i Ljubljana 2010, men ljusreflexerna i dörren gjorde då att jag inte brydde mig om bilden.



Fast nu tycker jag inte reflexerna stör, i alla fall inte när jag tog mig an negativet  igen och gjorde några lithprintar. Print nummer ett blev inte så färgglad, dessutom tyckte jag kontrasten blev för hög, så jag gjorde fler kopior med lägre kontrast. De fick också mera färgton.





Men när jag nu sitter och studerar de torkade och planade kopiorna så är det ändå de två första jag fastnar för av nån anledning? Tycker inte det gör så mycket att en del detaljer försvinner i skuggorna, de fick en mera skarp råhet som jag gillar. Och det är den med mindre färgton som jag tycker är mest rätt. Fast när jag sovit på saken kanske jag tycker annorlunda? Nu har jag i alla fall 4 printar att välja mellan, om bilden eventuellt skulle hålla även efter ett tag. Det kan vara så ibland, att man först tycker det blev jättebra, men sen efter ett tag när bilden legat till sig, kanske man tycker annorlunda.





När jag hittade dörren där i Ljubljana 2010, undrade jag först vad i h-e är detta? En ståldörr med ett kors på, dessutom ett fängelseliknande galler ovanför. Platsen intill en kyrka, som bredvid sig hade en klosterliknande innergård. I ett hörn av gården fanns en öppning och som vanligt letar jag mina motiv bland såna här triviala och fula miljöer. Min första tanke: Var det här cellen man låste in nunnorna/munkarna i när de gjort något mot reglerna, ja vad fasen ska man tro? Men jag såg ytterligare en tolkning i motivet som fick mig att fastna för det (oavsett vad det var för nåt bakom dörren). Kyrkan och religionen över huvud taget är som ett fängelse, som låser in människor i tänkesätt som ofta är både människofientliga och mot naturen. Ta bibeln t.ex, den talar mot homosexualitét som ju funnits som ett naturligt inslag i alla tider, fast förr fick man dölja den och smussla med den. Idag är det lite annorlunda, även om det fortfarande finns många som fortfarande är inlåsta i sin ålderdomliga föreställningar.
//

Postat 2018-02-18 00:48 | Läst 4219 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Emaks betraktelser 141/Contax mätsökare och Tri-X 1960-tal.

En av min fars bilder från Strömbergshyttans glasbruk och 1960-talet. Finns just nu utställd på Fotogalleriet i Skruv, kraftigt uppförstorad till 60x80cm. Sliparen August Abrahamsson i aktion, fotograferad med Contax IIIa och Zeiss Sonnar 2/50mm. Fungerade utmärkt i motljuset. Bilden är en scanning från negativet.



Min far, Sven-Erik Bergqvist (av de flesta kallad Putte) arbetade vid bruket ända till nedläggningen 1979. Han började med olika sysslor vid slutet av 1930-talet, bl.a som synare, lagerarbetare, uppblåsare mm, och kring 1950 skolades han in som hyttmästare (ledare av arbetet i glashyttan) efter sin far, Knut Bergqvist. De första bilderna från bruket tog han på 1940-talet, men de flesta bilder och negativ han lämnat efter sig är från 1950- och 60-talet. Jag har börjat gå igenom negativpärmar och diabilder och har funnit en liten bildskatt av en svunnen tid, både från vardagslivet i Strömbergshyttan och från glasbruket. Jag har bl.a hittat sånt som han aldrig visat eller gjort bilder av förut, t.ex denna bilden på August Abrahamsson, som var fader i en familj med två söner från Eda glasbruk i Värmland. De följde alla (tillsammans med flera andra glasarbetare) med Gerda och Edward Strömberg till Lindefors glasbruk (Strömbergshyttans hette så då), när de lämnade Eda som tvingats lägga ner driften 1933. Istället arrenderade Strömbergs det 1928-29 nyrenoverade Lindefors, som också haft driften nerlagd en tid i börskraschernas spår. Många av min fars bilder är fotograferade i befintligt ljus, de första med Ilford Fp3 som på 50-talet hade 64 ASA och från 1960 125 ASA. Även negativ fotograferade med Kodak Tri-X finns från 1960-talet. Denna bilden är tagen med den filmen. Att förstora upp den till 60x80 cm fungerade fint. Inte störande grovt i alla fall.
//

Postat 2015-12-12 17:33 | Läst 3689 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera