DET SA KLICK....

...direkt mellan mig och min första digitala systemkamera den dag vi möttes.

Sötchock

För en vecka sedan så var jag upp till Högbo för att kolla efter forsärlans ungar som jag visste har lämnat boet nu. Men ett gäng ganska nykläckte andungar "kom i vägen". Man kan ju inte låta bli att kolla på dessa. 

Har ju problem med ett knä så jag har svårt att huka mig, därför har jag börjat använda min hopfällbara trebenta pall som jag köpt på Öland för många år sedan. När jag skulle hämta den i bilen så hittade jag den inte, blev rätt frustrerad, ( mins att pallen var rätt dyr också ) var kan jag ha lagt den. Var rätt säker på att jag inte tagit in den hemma. Så jag gick in på Qvarnen och frågade om dom sett en pall, jag hade ju använt den där veckan tidigare men efter lite sökande från killen där så fanns den inte där. Efter en stund så åkte jag bort till glashyttan där det är ett större fall och även några forsärlor håller till där. Men tänkte bara på vart jag hade gjort av pallen. Åkte tillbaka för att kolla runt borden vid våffelstugan, bakom qvarnen, minns att jag var där och fotade veckan innan. Och vad får jag se, på en "skulptur" ligger pallen ! Någon vänlig själ har lagt den där. Ibland har man tur.

Det är tre små fall där bakom, vissa klarade dom av bra att ta sig upp och ner.

Letar mat

Mat

Det här fallet var för svårt, mamman gjorde många försök att få upp dem men fick ge upp till slut.

Lite  Knatte, Fnatte och Tjatte över den här trion.

Det blev väl några bilder på forsärleungarna också, men de ville inte så gärna vara med på bild denna dag. Kanske kommer lite bilder på dem framöver

Postat 2025-05-31 10:48 | Läst 3498 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Tranans resa, Inbyggd GPS

Är det det dom har, fåglarna. För visst är det väl egentligen rätt otroligt att de återvänder till samma ställe varje år. Vissa flyger riktigt långt och några kanske bara drar söderut i samma land.

Förra året skrev jag en blogg om att jag sett en ringmärkt trana som jag fick hjälp med att rapportera. här kommer en bild som fanns i den bloggen 

Jag lyckades aldrig med icora så Sigvard lade in den åt mig.

För en vecka sedan så tog jag en tur, såg då att det stod några tranor på en åker i närheten av stället där jag fotade den märkta förra året. Det var på långt håll men jag tog några bilder för att se om någon var ringmärkt, såg inget i kameran men  när jag fick upp bilderna på datorn så fick jag se att förra årets trana hade fastnat på en bild. Kul ! 

Översiktsbild ( 560 mm ) 

Här är den i mitten. Ett gäng ljungpipare landar där i förgrunden

Den här hårt beskurna skickade jag till denne Sigvard igen. 

Han skrev så här: 

"Jag ser på fotot att den färgat ryggen brun, vilket normalt är ett tecken på häckning. Tranan är ju bara tre år så det är inte troligt men inte omöjligt. Jag har haft två tranor ( av över 100) som häckat vid tre års ålder. Det vore mycket intressant om du fick se den igen. Du skrev att den gick med flera andra tranor och det talar emot häckning. Den borde då gått tillsammans med sin partner.
Hur som helst, intressant!"
------------------------------------------------------------------------------------------
( Har förstått nu att Sigvard är den man som märkte den äldsta tranan Lady B som är 28 år gammal som det skrivits en del om )
Efter lite bök så kom jag in på icora så nu ligger den där så man kan se om den ytterligare blir sedd någonstans. 
Sen har vi ju dom som återvänder till tomten här hemma efter att ha varit kanske rätt långt söderut.
Ringduvan Doris har kommit i många år nu.
Ibland har hon maken Donald med sig ( Det namnet har han fått ( stackarn ) för dom har så små hjärnor, storlek som en lite ärta ) 
För ett par veckor sedan så satt vi och sa att nu finns nog inte Måzart längre. Några måsar cirkulerar här ibland med de sticker bara jag tar i handtaget i altandörren.
Helt plötsligt en kväll ser vi en bekant stå på garagetaket och titta in. Kolla Måzart sa sambon, så mysigt att han är tillbaka. Han stod lugnt kvar då jag slängde upp lite mat på taket. 
Han har kommit några gånger till efter det.
Men avundsjukan är stor, min andra trogna vän som är en ständig följeslagare i trädgården så fort jag går ut, Patron, han bestämmer och ser han andra fåglar i närheten så jagar han bort dom. Så tyvärr har han skrämt iväg Måzart några gånger.
Han blir tamare och tamare, nästan lite jobbig ibland då han tror att jag har hur mycket mat som helst.
Här har han fått en överbliven matsäcksmacka med ägg och skinka + lite pasta, det var populärt. 
Och nu har han tagit efter Måzart och börjat ställa sig på garagetaket om jag inte är ute.
Nåväl, han är rolig att kolla på i alla fall. Och jag inbillar mig att Måzart är smart, han kommer rätt sent och då har nog Patron gjort kväller. Man kan ju få tro i alla fall :-) 
 // Ing-Marie
Postat 2025-05-23 17:40 | Läst 931 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Forsärlor Högbo Qvarn

Nu har forsärlorna i vid Högbo Qvarn fullt sjå med att fånga insekter till sina ungar. Vad som gör det kul att fota dem vid Qvarnen är att de är både "här och där", så man får olika bakgrunder på nästan alla bilder.

När jag kom dit i torsdags så hade det kommit upp byggnadsställningar , men det behöver väl underhållas. Ärlorna verkade inte bry sig, de är vana med människor då det är servering där med många besökare.

Genom åren så har jag gjort massor med bloggar just från Högbo, men jag är lite dålig på att visa hur det ser ut i omgivningarna. Så nu tog jag några mobilbilder runt Qvarnen. 

Panorama 

Den första hörde jag ovanför huvudet

Sen var det full fart, hit och dit.

Under bron, här någonstans finns boet.

Finns godis i gräsmattan också

Dom spanade ofta från taket innan dom flög in i boet, kollade väl så att det var grönt ljus så ingen såg vart de tog vägen

En sak är då säker, dessa ungar behöver då inte ligga hungriga.

 // Ing-Marie

Postat 2025-05-18 16:13 | Läst 912 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Herrgårdsliv med naturupplevelse

I veckan blev det en liten utflykt med en vän. Vi hade fått ett presentkort på Grythyttan av en annan vän. Då var det ju solklart för mig att bestämma att vi även måste ta en natt på Hellefors herrgård då det bara är en mil från Grythyttan. Det var tionde året jag var där, orsaken är ju besök på Knuthöjdsmossen. Förra året blev det inget besök då de stängt av största delen av spången. Anledningen är framfusiga fotografer som strider mot regler, lämnar spången för att de ska komma närmare och kan störa häckningen. Något jag har svårt att förstå då man kan komma dem riktigt nära från spången. Nu ska det testas med att ha avstäng för att se om det blir någon bättring med häckningen för smålommarna.

Jag visste ju att det var avstängt även i år men det finns mysiga platser utanför avspärrningarna också. 

Börjar med några mobilbilder.

Frukost på Hellefors herrgård och mossens nya fikabord

Grythyttan. Eftermiddagsfikat som ingick i paketet var en positiv överraskning men middagens fyra-rätters var mestadels en besvikelse. Men ett mysigt gammalt ställe och jättefina rum.

Mossen. Älskar den här miljön, så rogivande.

Nästan så man skulle vilja var en kricka här.

En gulärla ( ? ) kvittrade ovanför huvudet.

Kniporna hade uppvisning, men tyvärr i en pöl långt bort och alltid är det lite träd i vägen.

Fotade med Z8 100-400 + converter 1,4 

Krickan lyssnar på lommarnas skrik.

Hade turen att det landade en lom i pölen där man få gå. Men det var jobbigt att höra alla rop eka där borta från det avspärrade stället. Det spelar ju ingen roll att man har massor av bilder från tidigare år, man vill ju se dem och inte bara höra

Kniporna verkade bråka om holkarna men för långt bort så det blev inga bilder på det.

Herrgårdsliv i all ära, men det är i naturen jag känner mig mest hemma.

PS. Tack Lena K för presentkortet 

Postat 2025-05-12 11:38 | Läst 832 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera