Suddisar

Sidensvansarna är orädda fåglar som man kan få närbilder på, i alla fall den här tiden då de är fullt upptagna med att äta äpplen. Jag kunde stå ett par meter ifrån dem. Man tröttnar efter ett tag så då måsta man "leka" lite. Helst ska dom ju bråka lite när man fotar med långa tider, stundtals blev det lite kiv. Men det är inte så lätt att hänga med men kul att försöka. 

Det blev väl inga perfekta bilder denna gång men några blev väl ändå godkända.

Den sista bilden blev lite spooky, två stycken blev fyra.

Tyvärr så har jag inte sett dem på ett par dagar, har haft höken på besök flera gånger så det är väl den som skrämt iväg dem. 

 // Ing-Marie

Äntligen är dom här

Är det några fåglar det är extra kul att fota så är det sidensvansarna. Brukar väl få några bilder på dem varje år men helst vill jag ha dem här hemma på tomten. Tror det var 2020 sist som jag lyckades locka hit dem. Har lärt mig nu att finns det bär kvar på träden när det blir februari så är det den populäraste maten, men är det tomt på alla träd och buskar så går det bra med äpplen. 

I år finns inte ett enda bär kvar, så nu hade jag lite hopp, och mycket riktigt så har jag besök, de har varit här sedan i söndags. Ett par stycken har försökt tidigare men jag har ju två ilskna björktrastar som skrämmer bort koltrastar och även svansarna. Men i söndags kom det nog 15-20 st då hade inte björktrastarna mycket att säga till om. Så är dom fler än fyra så får de äta i fred.  

Många bilder blir det, har ju massor med mappar på dessa sedan tidigare men det är ju så kul så det är bara att köra på.

De stannar länge så det hinner nästan bli mörkt ute.

I går roade jag mig med att köra med långa tider för att få lite suddisar, kommer i nästa blogg

// Ing-Marie

Vår nationalfågel

Det är visst gott om dem i år enligt Bird Life Sverige. Här har jag som mest sett 8 st samtidigt så det har blivit en del bilder. För att vara lite egoistisk så vill jag ju gärna att de bråkar lite med varandra men det händer inte så ofta. Beror nog på att jag matar på olika ställen. Men ibland råkar de i luven på varandra.

Försöker variera mig lite med långa tider emellanåt. Så här kommer de både i skärpa och oskärpa i olika väder, ofta med högt iso då det varit väldigt mörkt senaste tiden.

En lampa från ljusslingan i förgrunden.

Lite ensamdans

I går sken solen men det var -16 på fm så då blev det några bilder inifrån, fotat genom altandörren.

Nu väntar jag på att sidensvansarna ska våga sig hit. Har sett någon enstaka, men de blir tyvärr bortkörda av de två björktrastarna som tycker att de äger alla äpplen som jag satt ut här bakom.

// Ing-Marie

Utterspaning

I torsdags var det dags för mitt "obligatoriska" januaribesök till Gysinge. Det hade lovats en lite ljusare dag med någon solglimt och framöver så skulle plusgraderna komma och ta bort mycket av det vackra så det var bäst att passa på. Solen uteblev och det var lite disigt men jag fick ändå en härlig dag.

Tänker inte på att fota miljön så mycket, blir lätt så när man är på ställen man ofta besöker men några mobilbilder blev det.

Någon hade åkt vägen som går upp till örngömslet inne i skogen

Åkte till Sevedskvarn vid den sista bron, det var fint plogat trots att det snöat rejält kvällen före.

Endast en fyrhjuling på parkeringen, jag tycker det är skönt när det inte är så mycket folk i farten. Vid vindskyddet visade det sig att det var en bekant, han hade sett två uttrar en bra bit bort men de var borta för tillfället. 

Stod är och spanade en stund och så dyker dom upp långt där borta, Tog några bilder trots långt avstånd.

När dom åter försvann, de stack nog upp i skogen,  så åkte jag bort till Naturrum, där skulle det ha visat sig en ensam utter. Men där var det verkligen helt dött, inte ens en strömstare vilket det vanligtvis alltid brukar vara. 

Åkte tillbaka till Sevedskvarn, gjorde eld och grillade lite korv. ( Tänkte till lite innan jag åkte, så jag var in till grannen och fick några torra vedträn kvällen före  ) Varm choklad i termos och "svarta" korvar i bröd, det framkallar barndomsminnen. Lika gott nu som då. Satt där en bra stund och spanade i min ensamhet, men ingen utter i sikte. 

Packade ihop och på vägen tillbaka stod några med kameran i högsta hugg mellan de två sista broarna. Då hade uttrarna visat sig där ett bra tag. Jag parkerade och och fram med kameran och till slut så fick jag lite bilder på närmare håll.

Rör inte min fisk !

Utzoomat

Lite vila, jobbigt att fånga fisk. Troligtvis är det mor och barn.

Ishalka på vägen hem men lite trafik så då kan man åka i den takt man vill.

Nu har det töat rejält här hemma, så tråkigt då det varit så vitt och vackert. förhoppningsvis så kommer det mer snö som gömmer allt det lortiga som nu skrapats fram efter vägarna.

Full fart vid matningen

När snön kom så blev det roligt att fota vid matningen igen. Har ju redan visat en del från matningen i förra bloggen men för er som orkar se så kommer det lite mera bilder fotade från altanen.

När jag tittar ut på morgonen så ser det ut så ungefär så här i björken, hälften av koltrastarna sitter där och väntar. De är ganska glupska, småttingarna blir lite rädda när de kommer farandes men de äter ändå tillsammans. Trastarna är mest elaka mot varandra.

Turkduvorna visar sig ibland men vågar sig  inte fram till matningen närmast altanen

Koltrastar och hackspettar är inte bästa vänner

Stjärtmesarna är nog här varje dag även om jag inte alltid hinner med att se dem

I går kom första björktrasten hit, den var väldigt kaxig, inte en koltrast fick komma i närheten.

De sista besökarna för dagen är nästan alltid dessa. Då är det nästan tomt på alla andra fåglar. Kanske trivs dom bäst i ensamhet utan en massa andra flaxande runt sig.

Det går åt mycket mat, har ju även kråkan här varje dag som ska ha sitt. Man kan väl säga att man förenar nytta med nöje.

  // Ing-Marie