Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Om sekt och kolportörväsende #blogg100


Skannat från originalet.

E
n kollega fann nyligen en lite skrift i vårt arkiv - Om sekt- och kolportörväsendet. Och med undertiteln - Till belysning af Evangeliska Fosterlandsstiftelsens verksamhet.
Intressant - tydligen var vi mer (eller lika?) kontroversiella 1871 än nu. Det är alltså en nid eller anklagelseskrift författad av någon anonym person - förslagsvis präst eller anställd av kyrkan. Jag konstaterar att vårt arbete väckte starka känslor redan då, både inom och utom kyrkan. Och det är nog bra, som inomkyrklig väckelse eller som vi säger numera - missionsrörelse - så bör vi inte lämna någon oberörd. Nidskriften får ses som ett "proof of concept", då som nu så uppmanar vi prästen att predika evangelium och kyrkan att förbli Bibelordet trogen. 





#blogg100

Postat 2016-03-02 23:54 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Lost highway

iPhone 4s via Instagram. Gamla E4:an utanför Åbyn, norr om Byske i Västerbotten, en bit övergiven väg som går parallellt med nuvarande E4:an.

Jag är uppe i Västerbotten och tar hand om min framlidne farbrors dödsbo, tillsammans med familjen och ett antal andra släktingar. Han levde hela sitt liv i Åbyn och arbetade i sina föräldrars lanthandel. När den lades ner så styckade farfar och farmor av ett hus som han drev som hyresfastighet. Själv bodde han i en av lägenheterna men sedan slutet på 80-talet disponerade han hela huset själv. Hyresmarknaden i Åbyn var aldrig särskilt het och min farbror fick också allt svårare för sociala kontakter utanför släkten. Så det ena gav det andra och de senaste trettio åren var huset i princip hela hans liv.

iPhone 4s via Instagram. Min farbrors hus, från början en del av farfars lanthandel med kringliggande hus och ekonomilängor mitt i byn.

Nu är ha borta och vi går igenom hans kvarlåtenskap, resterna av ett mycket speciellt liv. Han var inte bara en  enstöring på norrländska landsbygden - han var också en mycket begåvad tecknare, illustratör och formgivare. Med en stor passion för teknik och då främst bilar. Om han haft de psykosociala förutsättningarna och livet velat annorlunda så kanske han hade kunnat få en karriär inom det gebitet. Nu slås jag av verkshöjden i hans alster när jag går igenom de tusentals teckningar, skisser, målningar och modeller som han lämnat efter sig. Så gott som alla skapade för hans eget höga nöjes skull och med något undantag är alla opublicerade.  

 iPhone 4s via Instagram. Åbyns bönhus, uppfört 1919 och med en predikstol från 1500-talet - och som fortfarande används som gudstjänstlokal.

Själv behöver jag rensa hjärnan med jämna mellanrum, lämna huset och andas frisk luft. Jag går promenader eller tar bilen. Tar mig till sedan länge övergivna plaster som delar av gamla E4:an eller till platser med ljusa minnen - som Åbyns bönhus. Sommaren är kall och regnig, än så länge är myggen få. Kanske är detta sista gången vi är uppe med mina föräldrar i pappas hemby... 

Postat 2015-07-09 00:07 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

En efterlängtad tidskrift landade äntligen i min brevlåda! #blogg100



D
en enda tidskrift jag prenumererar på idag är en teologisk sådan - Keryx. Tidigare hade jag Leica Fotografie, ProffsFoto och National Geografic. När jag var som mest igång hade jag också Cap & Design, AGI och tidvis även Foto. Provde även Filter och Focus en tid. Att jag avbrutit så många prenumerationer är inte bara en ekonomisk fråga, eller enbart bristande intresse - jag köper fortfarande många tidskrifter i lösnummer - utan en fråga om prioriteringar. Vad som verkligen intresserar mig, vad som är relevant att spara på.  
Och - det blir mindre att kasta i pappersinsamlingen, men ibland saknar jag en rejäl tidning att ställa blöta skor på ;-)


Ricoh GR-D III, onsdagens morgonmässa i S:t Petri, Malmö.

Men grundproblemet är nog att många tidskrifter - speciellt om foto - går i cirklar. Har man prenumererat några år så början man känna igen artiklarna. Kvar att läsa blir bara nyheterna, och förhoppningsvis är bildmaterialet ständigt aktuellt.
Men det finns lysande undantag som tex Leica Fotografie och National Geografic. Och jag har en farlig massa LFI och NG sparade, kan hända att jag "köper ifatt" de saknade numren och tar upp prenumerationerna  igen…
Glömde en tidskrift - Chef - den får jag fortfarande :-D


  Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 

Postat 2014-03-14 23:58 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Några tankar och tips kring lagring av bilder - medans jag för över 1,5 terabyte bildarkiv till en ny hårddisk!



Jag börjar få för många lösa hårddiskar, både hemma, på jobbet och i bankfacket. Så vår IT-ansvarige köpte hem en SATA-dockningsstation som gör det möjligt att  ansluta en "lös" disk till datorn. Stora diskar är oförskämt billiga idag - det är när man köper dem i kabinett som priset springer iväg. Så nu sitter jag och för över bilder till en 2TB HD - för att ersätta tre kabinett men totalt 1,5TB på jobbet. Smart lösning!



Tidigare - från början av 90-talet - har jag använt mig av CDR-skivor och innan dess SyQuest-diskar. Jag brände konsekvent bilderna på arkivbeständiga - sk guld-skivor - främst från Kodak. De utlovade 100 års arkivbeständighet.

Nu är jag lite av en "arkiv-taliban" - jag är supernoga med skivorna. Undviker att repa dem, förvarar dem i plåtlådor (ingen syra), i mörker och med jämn temperatur. Trots det är vissa bildfiler idag oläsliga på de Kodak Photo-CD-skivor som jag lät göra i mitten av 90-talet.



Nuförtiden finns det två typer av CD-skivor som jag använder mig av - inte för backup - det skulle bli alldeles för många.  Utan för bildleveranser, främst till privatpersoner. Det är Fujis CD-R för digitala foton samt de sk Vinyl CD som är svarta och helt okänsliga för UV-ljus (och mycket reptåliga).
DVD-skivor använder jag ytterst sällan, de är extremt rep och UV-ljuskänsliga. Jag har flera DVD:er som blivit oläsliga inom loppet av bara några få år.

Så för digitala bilder är det hårddiskar som är bäst - och alltid minst en backupdisk, helst två (varav en i bamkfack ;-)

När det gäller det analoga materialet så föredrar jag de ljustäta och syrafria pärmarna med tilhörande "Museum Quality Archival" fickor från amerikanska "Vue-All". Men om sanningen skall fram så ligger nog hälften av mina negativ i pergamyr-fickor i vanliga dokumentpärmar, eller i fotopappers-kartonger tillsammans med sina kontaktkartor ;-) Det är faktiskt lättare att hålla ordning i det digitala arkivet...



Och så måste ju negativen tas fram, dammas av, skannas, behandlas i PhotoShop - för att kunna användas digitalt och/eller prinats ut. Om man nu inte har tillgång till ett foto-labb samt tiden att kopiera analogt (vilket jag önskar att jag hade).

Men - negativet är magiskt - det är inte RAW-filen!



Sedan har vi papperskopian - den silverbaserade analoga eller den pigmentbaserade digitala. Enligt många det mest arkivbeständiga formatet, i alla fall det mest lättpresenterade. Den kräver bara ljus - ingen ström, ingen skärm, inget hjälpmedel - för att kunna betraktas.

Kanske är det den som är det riktiga fotografiet? Den bild som kan ärvas, som kan säljas på auktion, som kan hängas på väggen...

Postat 2011-05-10 23:08 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera