Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Pimp my Leica #5

iPhone 6 bild - Leica M9P med Summicron ASPH 35/2 och tillbehör.

Det finns tillbehör som man måste ha för att en Leica ska kännas "komplett".
Genom åren har jag lärt känna några tredjepartstillbehör till Leica som blivit så "sammanvuxna" med mitt sätt att använda kamerorna att jag har svårt att klara mig utan dem:

1. Softreleasen, finns konkava och konvexa. jag föredrar Tom Abrahamssons konvexa. Kan köpas direkt från honom på: http://www.rapidwinder.com/ Har man väl skruvat fast en "Softie" i avtrycket blir man beroende och tjänar faktiskt minst ett steg i längre exponeringstid utan synlig skakningsoskärpa!

2. Det obligatoriska Thumbs Up greppet, jag föredrar "originalet" från http://www.matchtechnical.com
Just det jag använder har en tillbehörsko så att man kan använda extra optiska-sökare och andra tillbehör. Då det simulerar stödet från en klassisk frammatningsarm förbättrar den kamerans ergonomi avsevärt. (Leica tillverkar nu en egen version som kommer med M10.)

3. En bekväm rem som "andas" och fördelar vikten samt inte glider av i tid och otid är ett måste. Den ska såklart också matcha kamerans look - och då finns det det bara en tillverkare - Japanska "Artisan & Artist": http://www.artisanandartist.com/ De har klassiska läderremmar, praktiska tygremmar (min favorit) i en mängd versioner samt riktiga lyx-remmar i silke.


Postat 2017-02-27 23:59 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Det magiska Leica-ljudet - the sound of silence


Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 23/1,4 - Rickard Eriksson demonstrerar slutarljudet från hans Leica M9-P för vår redaktör.

M
an talar ibland om "Leica magin" - oftast med syfte på bildkvaliteten. Men för mig handlar den unika "Leica-upplevelsen", eller magin om man så vill, lika mycket om själva handhavandet. Den glasklara optiska sökaren, det kompakta formatet och den enkla ergonomin samt det diskreta ljudet från slutaren ger en speciell upplevelse. Som skapar ett speciellt förhållande till motivet och därmed påverkar hur bilden komponeras för att slutligen exponeras. Diskret, tyst - det perfekta verktyget för reportage foto. Något som var närmast unikt under den analoga tiden men som nu nästan är en självklarhet med dagens kameror med både elektronisk sökare och slutare. Som Fujifilms X-serie. Men trots de elektroniska slutarnas totala ljudlöshet så saknar de lite av "magin". Den upplevelse - det ljud - som en klassisk analog Leicas ridåslutare ger. Den unika gummiklädda tygridån, en mer än 100-år gammal konstruktion, med sitt mycket karaktäristiska ljud. Ni som har hört det vet vad jag talar om…
Mig skänker det ett speciellt lugn. Lite svårt att förklara - men jag kan gå fram till kameraskåpet och ta fram en analog Leica och torr avtrycka (utan film). Bara för att få höra ljudet. Och känna kameran i mina händer. Ibland lyfter jag den till ögat och fokuserar, torr-avtrycker bild efter bild. Det gör mig lycklig.

Allt för sällan laddar jag en Leica med film - men det gör mig ännu lyckligare. 



Uppifrån: Voigtländer Bessa R, Bessa L, Fujifilm X-Pro1 och slutligen Leica M6 TTL - med den klassiska Leica-slutaren.

Postat 2016-09-30 23:57 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

2015 fyllde jag 50 år, som Leica-fotograf 32 år och som "gatufotograf" 36 år...

Leica M2 med Summilux 35mm 35/1,4 och Kodachrome 64 - Gustav Adolfs Torg i Malmö - 1983 (obeskuren ;-)

Det började när jag fick min första kamera - en Kodak Instamatic - av pappa när jag gick i lågstadiet, då jag visat för stort intresse för hans Olympus Pen-F. Men några år senare hade jag vuxit ur Istamaticen ocg tog över pappas Olympus, och när jag fyllde 18 år så köpte jag min första Leica. Det blev en sliten M2:a som var lika gammal som jag själv var och det tog mig ett helt år att spara ihop till den. Där någonstans, mellan det som borde varit sista året i gymnasiet och mitt första jobb som fotoassistent utvecklade jag det som nog blev mitt bildspråk. 

  Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - Stockholm 2013 - samma bildspråk 30 år senare? (och i vanlig ordning obeskuren osv ;-)

Långa promenader, oftast när jag skolkade - med M2:an laddad med Tri-X eller Kodachrome - och lika långa sittningar på biblioteket böjd över fotoböcker formade mitt bildseende. HCB, Robert Capa, Hasse Persson, Yngve Baum, Robert Frank, Anders Petersen och Christer Strömholm blev mina inspirationskällor. För att nämna några, självklart fanns det fler. Några av mina förebilder har jag fått förmånen att träffa senare i livet. Beslutet att lämna gymnasiet sista terminen kom intuitivt (jag skulle få tillfälla att avsluta den delen av min utbildning senare). Det blev en rivstart som fotograf och en karriär som så småningom ledde i helt andra riktningar men fotografin har alltid följt mig - på något sätt.
Fortfarande är det en lisa för själen att hänga en kamera på axeln och ge sig ut på promenad -  helst i en större stad. Och att göra något reportage själv, i den utsträckning övriga ansvar tillåter...





Min första Leica-utrustning från mitten av 80-talet överst och nedan den Fujifilm-utrustig jag använder till vardags idag, med några trogna Leica-gluggar ;-)

Och jag har nog alltid kopplat de bilder jag tar med den utrustning jag använder, för på något sätt så påverkar tekniken och handhavandet bilderna. Jag kan inte riktigt förklara hur, bara ge exempel. Som bilden nedan, en typisk "Leica-bild" för mig - tagen med en M9:a:



Malmö, Gustav Adolfs Torg överst, en regnig eftermiddag sommaren 2011, bilden tagen med en lånad M9:a och mitt trogna Summicron ASPH 35mm ;-)

Nu börjar ett nytt år med nya möjligheter och utmaningar, en fråga jag kommer att ställa mig är om det är dags att skaffa en digital Leica M igen. Och i så fall vilken? Eller kommer Fujifilms förmodade X-Pro 2 att vara allt det jag önskar mig?

Ps.
Gott nytt 2016! 

Postat 2015-12-31 22:00 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Pimp my camera - the single most important


Från vänster: Fujifilm X-Pro1, Vogtländer Bessa R, Leica M6 TTL och Vogtländer Bessa L, samtliga med en softrelease i olika varianter moterad.

D
et är enligt mig det viktigaste tillbehöret till kameran (bortsett från självklarheter som till exempel filter och motljusskydd) är den geniala "softreleasen" eller "mjukavtrycket" på svenska. Den lilla "knappen" som skruvas i trådutlösargängan i kamerans avtryck och förstorar  och höjer avtryckets kontaktyta med fingret. Vilket gör det lättare att krama av bilden med fingrets sista led och inte med fingertoppen. Att använda en "softie" och krama av avtrycket som på en pistol - mellan andetagen och med fingrets led - gör att men får ett stadigare avtryck. Vilket i praktiken gör att man kan använda en något längre slutartid utan synlig skakningsoskärpa. Hur långt ner man kan gå är individuellt men för mig hadlar det om ca två steg beroende på aktuell optik, tex 1/15 sek utan vidare med 18/2 på Fujifilm X-Pro1. Med en analog Leica M med vidvinkel så handlar det om tider som 1/8 sekund - tyvärr är den digitala tekniken, speciellt med en mindre sensor, inte lika förlåtande för skakningsoskärpa som film.
Softreleasen, eller "softien" finns i olika storlekar, färger och med plan, konkav och konvex yta. Själv föredrar Tom Abrahamssons lite större konvexa som kan köpas direkt från honom på: http://www.rapidwinder.com/ - en svart sådan sitter i Leica M6:ans avtryck på bilden ovan. De lite mindre röda kommer från en japansk tredjepartstillverkare och kan köpas från Amazon.co.uk - jag tror att det är samma som även Kameradoktorn för.


iFujifilm X-T1 med 18/2 och ett handgrepp MHG-XT monterat och ett batterigrepp VG-XT1 bredvid.

Ett annat tillbehör som jag inte kan leva utan är det obligatoriska handgreppet som ofta finns i en mängd olika utföranden. Så och för Fujifilm X-T1, jag använder både batterigreppet VG-XT1 och handgreppet MHG-XT- Det senare finns i tre olika storlekar: MHG-XT small, som är en bottenplatta som saknar grepp men ger stöd för lill eller ringfingret, standarstorleken som jag har på kameran ovan, och slutligen MHG-XT large, som har en ännu större greppyta i själva handtaget. Då X-T1 är en liten kamera behövs ett extra handgrepp, åtminstone för oss som har lite större händer (än japanerna i allmänhet ;) - inte minst tenderar lillfingret att "hamna utanför". Och använder man lite stötte objektiv som till exempel 23/1,4 eller en tele-zoom så behövs greppet ännu mer. Batterigreppet VG-XT1 adderar ytterligare ett batteri till kameran och fördubblar kapaciteten men gör också kameran märkbart större. Vilket som är mest praktiskt varierar beroende på situation och jag använder alltid ett av dem!

Postat 2015-05-31 23:41 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Pimp my Fujifilm X-Pro1


Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 18/2 och en Artisan & Artist kamerarem samt en "soft release" i avtrycket - fotograferad med Fujifilm X-T1 + Fujinon 23/1,4 ;-)

R
emmen är ett av de viktigaste kameratillbehören - det är i den kameran hänger största delen av tiden som vi har den med oss. Och det är den som blir kamerans kontaktyta mot vår kropp, den måste fördela kamerans vikt på ett bekvämt sätt mot nacke eller axel. Dessutom så är den väldigt synlig så den måste vara snygg och matcha både kamerans look och ens egen stil...

Jag har fastnat för japanska Artisan & Artist som producerar "high end" remmar i flera material: silke, läder och olika tyger. Remmen på bilden ovan är en RED LABEL Artisan & Artist Acrylic Strap RDS-AC100 i khaki, speciellt framtagen för spegellösa systemkameror. Den har en hållare för objektivlocket så att man alltid kan ha det till hands. Varför? De spegellösa kamerornas slutare är ju alltid öppen, även när kameran är avslagen och sensorn är känslig för UV-ljus i allmänhet och brännskador i synnerhet. UV-ljus påskyndar sensors åldringsprocess och då det mesta ljus som flödar in genom objektivet är just UV-ljus så kan det vara vist att sätta på linsskyddet när kameran inte används, speciellt i soliga miljöer. Sedan finns risken att om kameran riktas mot solen en längre stund så kan sensorns få en brännskada. Till exempel om du lägger ifrån dig kameran på rygg (med ett vidvinkelobjektiv med öppen bländare och fokus på oändligt) när solen står högt - kanske på ett kafébord medan du tar en fika? Alla som fotograferat med Leica M-kameror med tygridå känner igen fenomenet, som kann resultera i hål på slutaren. Bästa sättet att undvika misstaget är att vara noga med hur kameran riktas och sätta på locket när man lägger den ifrån sig.
Nördigt eller inte - det är bra att alltid ha objektivlocket med sig.

Artisan & Artist huvudsida (Remmar, handlovsremmar, beredskapsväskor, kameraväskor mm)
Artisan & Artist RED LABEL (Remmar och kameraväskor)
 

Postat 2015-05-30 22:13 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 Nästa