En blå dag, en kvinna i rött och dokumentärfotografering

En del tycker det är svårt att fotografera i färg. Man menar att färgen i sig stjäl uppmärksamhet från annat i bilden, som då betraktaren kanske missar. Ibland kan jag också tycka så och då passar det bättre med svartvitt. Men man får i det sammanhanget inte glömma bort att färgbilder ger betydligt mer information än svartvita dito. En svartvit bild är alltid en abstraktion, en förenkling, av verkligheten.

Borde inte därför all dokumentärfotografering göras i färg? Använder man digital teknik är ju inte det något problem. Färginformationen finns ju med hela tiden. Om man nu inte skaffar sig en Leica med svartvit sensor det vill säga. Ett sådant val har jag dock svårt att förstå. Varför snöpa sig själv?

Men nu är det ju så att en hel del fortfarande fotograferar analogt och de allra flesta använder svartvit film. Många av dem säger sig också fotografera dokumentärt. Hur går nu det här ihop? Ska man inte fotografera verkligheten som den ser ut? Då behöver man ju inte i framtiden försöka tolka "hur verkligheten egentligen såg ut" när bilden togs. Det här hänger förmodligen ihop med att det svartvita, analoga, materialet alltid varit hållbarare än färgens dito. Undantaget skulle i så fall vara Kodachromefilmerna, men de tillverkas ju inte längre.

Men kan vi fortsätta att resonera så? En digital bild i färg håller lika länge som en svartvit dito. Borde inte därför också all dokumentärfotografering göras digitalt?

Nu handlar ju inte det här om tycke och smak. Jag är själv väldigt förtjust i svartvitt och konverterar därför ofta men fotograferar också en del med svartvit film som jag sedan skannar. Nu vet jag inte vad museifolk, och andra verksamma inom samtidens bevarande, rekommenderar i det här sammanhanget. Det skulle vara intressant att få veta.

Om 20-30 år kan alla se att kvinnan ovan hade röda tights (strumpbyxor?) och dessutom hade färgat håret i en rosa nyans. Kanske den informationen är ovärderlig för en del forskare och intressant för andra.

På återseende

Torbjörn

2013-05-14 13:38   Nisse Larsson

Bra formulerat om det svartvita. - Nilserik

Besvara

Svar från pic-tor 2013-05-14 18:54

Tack Nils-Erik. Ja, det finns mycket att säga om svartvita bilder, jag själv är väldigt förtjust i svartvitt, du också vad jag har kunnat se. Men är svartvitt lämpligt för dokumentärfotografering? Färgbilden ger onekligen mer information.

/Torbjörn

Svara

2013-05-14 13:39   lersaker

Som du skriver passar olika motiv olika bra i färg eller svartvitt.
Både tjejen i rosa håret och den blå burken vinner definitivt på att visas i färg!

Besvara

Svar från pic-tor 2013-05-14 17:36

Tack Anne-Sophie. Det som inlägget egentligen handlar om är om man i dag ska använda sv/v till dokumentärfotografering. Färgbilden ger ju betydligt mer information.

/Torbjörn

Svara

2013-05-14 15:44   Erik Madsen

Hej Torbjörn.
Som jag uppfattar dokumentär fotografi - det handlar om att skildra ett ämne / händelse som det ser ut i verkligheten (dvs. i färg) :-). När de "gamla" mästare (inklusive danska Jacob A. Riis) fotograferade S / W, var det faktiskt eftersom färgfoto antingen inte uppfunnits eller var för dyrt eller för dåligt. Dokumentär Foto består förmodligen även av flera bilder för att belysa motivet, eller heter det reportage fotografering? :-) :-)
Kvinnan i rött skulle inte ha varit värt mycket utan färger.
Dina tankar för lagring för eftervärlden är en tanke och diskussion värt. Vilka media finns på 10-15-20 år som kan läsa våra filer?
Med många hälsningar från Danmark.

Besvara

Svar från pic-tor 2013-05-14 17:43

Tack så mycket Erik. Det går inte att förneka att färgbilden innehåller betydligt mer information än vad den svartvita gör. Därför borde också all dokumentärfotografering ske i färg. Här har onekligen den digitala tekniken stora fördelar framför filmen. Hur eftervärlden sedan ska kunna "läsa" våra bilder, analoga som digitala, det får bli en utmaning för dagens och morgondagens innovatörer.

/Torbjörn

Svara

2013-05-14 16:01   canic

Klokt resonerat Torbjörn.

Själv har jag svårt att tänka mig att världen skulle bli bättre om man kastrerade sig eller ännu värre bara fick köra strypt motorcykel (moped). En del avger löften om att bara fotografera med ett objektiv andra anser att det är fult att beskära. Efterbehandla är riktigt osmakligt?!?. Minneskort med mer plats än 24, möjligen 36 bilder är väl riktigt bedrövligt. Det som går mest långsamt vinner. Varför ta vara på möjligheterna när man kan skapa svårigheter och hinder.

Det här är inget nytt, kolla med Luther (inte Martin Luther King alltså).

/nic

Besvara

Svar från pic-tor 2013-05-14 18:36

Vid dokumentärfotografering ska man nog snöpa sig så lite som möjligt :). I stället gäller att man fotograferar med så stor naturtrogenhet som möjligt. Alla bilder går ju att manipulera på olika sätt, både analoga och digitala. Olika färgfilmer tolkar inte färger på exakt samma sätt, vilket inte heller de olika digitala kamerorna gör. Egentligen borde det finnas en fastställd kalibreringsstandard i Photoshop för dokumentära bilder, eller direkt i kameran. Det är kul med ny teknik men man behöver ju bara ta till sig det man gillar. Tack för din kommentar Nils-Erik.

/Torbjörn

Svara

froderberg 2013-05-14 19:11

Jag vet inte om du är ironisk eller inte. I vilket fall kan det vara på sin plats att påpeka att dokumentär fotografi inte behöver handla om att registrera hur saker ser ut. Det är ren bildregistrering.

Jag gör en del dokumentäruppdrag och då handlar det om att skildra händelser på ett intressant sätt så att bilderna fungerar i böcker och tidningar. Om inte bilderna är tagna i rätt ögonblick och snyggt tagna så skulle ingen orka ta del av materialet. Jag har varit med om ett havererat projekt där tre fotografer ägnade två veckor att dokumentera ett sort arrangemang. De ägnade sig åt bildregistrering av hur det såg ut på olika platser. Bilderna gick inte att använda till boken som skulle produceras och visar inte deltagarnas upplevelser eller de ideellas insatser. Däremot funkar de om man vill ha ett exempel på hur ett storkök i ett tält kan se ut.

Svara

2013-05-14 16:04   alf109

Personligen tycker jag att färg är svårt, färgen i sig själv är ett så starkt visuellt uttryck att den lätt tar över innehållet i bilden tycker jag. Och detta är givetvis bra om det är det man vill, men jag tror att det är just (det förhållandevis) enkla att renodla budskapet som gjort att svartvitt alltid varit populärt i den dokumentära genren. Färgfilm har ju funnits sedan 30-talet och använts lika länge av olika bildmagasin till exempel, trots detta fortsätter det svartvita att leva vidare. Sedan tror jag att färgen ganska sällan tillför så mycket information till en dokumentär bild, något som den oftast tillför där emot är komplexitet. För egen del tycker jag att färg är svårbemästrat, det är alldeles för ofta som den röda papperskorgen i bakgrunden likt en clownnäsa sticker ut och tar hela uppmärksamheten när man ser bilden. Och där är en pryl som är lustig, detta med abstraktion, jag funderar över hur hjärnan fungerar egentligen när den tolkar färger i verkligheten jämfört med när vi ser dem på bild? Papperskorgen som ofelbart blir till ett skrikande utropstecken i bilden lade jag över huvud taget inte märke till i verkligheten? Kan det till och med vara så att hjärnan har lättare att tolka verkligheten utifrån en svartvit bild än en färgbild? Jag har i alla fall aldrig upplevt det som om det skulle fattas "verklighet" i den svartvita bilden?
-affe

Besvara

Erik Madsen 2013-05-14 17:02

Det var inte en fråga om färger var svåra eller om det var lättare att fotografera S / W. Det var en fråga om att dokumentera verkligheten. At färgfilm finnas uppfunnit på 30-talet betydde inte att den var varken bra eller billig. Jag talar bara om dokumentär / reportage fotografering. Allle annan bild uppdrag / projektkan kan fotograferas färger - svart vit - analogt - digitalt och i alla format!
m.v.h. Erik / DK
PS: Äntligen - Tycke och Smak. Och se Christers länken här nedan

Svara

alf109 2013-05-14 17:26

Det jag menar med svårt i dokumentära sammanhang är att färgen lätt tar över budskapet i bilder, och om det är en händelse man vill skildra blir det ofta svårare i färg av nämnda anledning, det är min synpunkt. Sedan får du givetvis ha en annan uppfattning om du vill.

När det gäller de länkade bilderna nedan har jag sett dem tidigare och tror att en (hel) del av uppmärksamheten runt dem beror på att de är just exotiska, min mor jobbade med handkolorerade bilder i sin ungdom och de har ungefär samma känsla.

Svara

Svar från pic-tor 2013-05-14 18:12

Du skriver "Sedan tror jag att färgen ganska sällan tillför så mycket information till en dokumentär bild, något som den oftast tillför där emot är komplexitet." Här har jag nog en annan uppfattning. Färg tillför väldigt mycket information som i förlängningen ger mindre utrymme för olika tolkningar och minskar därmed också komplexiteten. En svartvit bild däremot ger oss ingen färginformation och det begränsar onekligen det dokumentära värdet. Det handlar inte om tycke och smak, eller estetik, utan vilken bild som ger mest, och bäst, information till eftervärlden, eller för att uttrycka det på ett annat sätt, har det högsta dokumentära värdet. Jag anser att färgbilden har det. Att jag sedan är väldigt förtjust i svartvita bilder är en annan femma.

/Torbjörn

Svara

alf109 2013-05-14 18:21

Färgbilden kommer givetvis att visa mer av hur det såg ut framför kameran om man inte drar för mycket i spakarna. Sedan har vi olika uppfattningar om huruvida detta alltid är en fördel för att åskådliggöra ett skeende eller inte. Redan när jag väljer mina bildvinklar har jag ju gjort ett ställningstagande i och för sig, och journalistik eller dokumentation handlar ju mycket om just detta. Om jag vill framhålla ett budskap, vilket jag anser att dokumentärfotografi ofta handlar om, ser jag det ofta som en fördel om jag kan renodla detta budskap från sådant som jag tycker bidrar till att flytta fokus från just detta. Jag påstår inte att jag har rätt, men det är så jag ser på det. Att jag själv plåtar svartvitt beror helt enkelt på att det passar mig bättre och att det är så jag vill ha det.

Svara

2013-05-14 16:34   aasaboe

Jag för min del tycker att de här exemplen:

http://www.boston.com/bigpicture/2010/08/russia_in_color_a_century_ago.html

ger en helt annan känsla för historiska människor och deras verklighet än de sv/v bilder man vanligen ser. De blir levande på ett helt annat sätt.

Besvara

Erik Madsen 2013-05-14 16:49

Det var ett mycket bra inlägg i diskussionen och det säger allt.
m.v.h. Erik / DK

Svara

Svar från pic-tor 2013-05-14 17:21

Här tillför färgen onekligen mycket information, speciellt vad gäller människornas kläder, vilket man vid sv/v fotografering fått gissa sig till. Fantastiska bilder.

/Torbjörn

Svara

2013-05-14 18:53   froderberg

Dokumentering behöver inte alls handla om att samla in så mycket information som möjligt, utan kanske hellre så relevant information som möjligt. Ibland tillför inte färgen något relevant i sammanhanget.

Att genomföra ett dokumentärfotoprojekt innebär att göra en lång rad val och prioriteringar eftersom man inte kan berätta om allt om man vill lyckas kommunicera med andra. Därför kan valet att utesluta färgen vara helt rationellt.

För de flesta dokumentärfotografer handlar deras projekt inte om att serva forskare i framtiden utan att berätta om en företeelse i samhället. Hur fotografen väljer att genomföra projektet beror på vad denne tycker är bäst. Sedan kan man ta del av många projekt för att få en mer samlad bild av tiden.

Det finns säkert någon som vill vill dokumentera hur folk klär sig idag. De använder säkert färg och fotograferar av en större mängd människor under liknande förhållanden. Det projektet har säkert större värde för forskare i framtiden än om de skulle samla in bilder här och var från olika ställen.

Besvara

Svar från pic-tor 2013-05-14 19:10

Kan du konkretisera ditt resonemang lite grand. Vad som är relevant information är ju inget som är hugget i sten utan någonting högst personligt. Dessutom kan det variera över tid. Utesluter man något vid fotograferingstillfället är det för evigt borta och har inget dokumentärt värde för eftervärlden. Jag förstår mycket väl att det kan finnas vissa situationer där färgen spelar mindre roll. Huvudprincipen måste ändå vara att en bild med mycket information i har ett större dokumentärt värde än en bild där informationen medvetet har begränsats.

/Torbjörn

Svara

froderberg 2013-05-14 19:25

Om man gör ett dokumentärt projekt är det viktigaste att man når sitt mål. Det kan vara att Länsmuseet vill göra en utställning om något i länet, exempelvis om de sista yrkesfiskarna som använder träbåtar. De anlitar en duktig fotograf som känner att deras orangea galonkläder stör, färgen gör det svårare att få kontakt med fiskarna och förstå hur hårt de jobbar. Färgen på fiskarnas kläder av underordnad betydelse när det gäller att få förståelse för fiskarnas yrkessituation.

Om någon sedan vill kolla hur fiskarna var klädda på 2010-talet så finns det massor av källor att hämta information ifrån. Det finns kataloger och antagligen färgbilder också. Det kan finnas ett annat projekt som handlar om olika yrkesgruppers kläder. Genom att ta del av båda projekten får man en god samlad bild.

Det är inte alltid viktigt att få in så mycket information i varje projekt, i varje bild, som möjligt. Det kan rent utav vara överinformation som sänker det dokumentära värdet/funktionen av materialet.

Svara

aasaboe 2013-05-14 21:37

Visst är det så att man ibland måste skala av för att få fram det riktigt relevanta. Därför är det ibland lämpligare att anlita en duktig tecknare i stället för en duktig fotograf, vilket ju händer inte minst i biologiska sammanhang.

Det finns en Facebookgrupp där medlemmarna letar upp och visar historiska bilder från Kristianstad (Länsmuséet har mängder med fria bilder så upphovsrätten är inget problem). Det är mycket intressant att ta del av, och i det sammanhanget skulle färg absolut ha haft ett stort värde om det hade varit möjligt.

Naturligtvis måste man ju anpassa bildmaterialet efter uppdragets art, men jag tror att det är synd att missa färgbilder. Vi vet ju inte nu vad betraktarna ser som viktigt om 50 eller hundra år.

En aning OT men egentligen inte helt ändå; jag tänker ibland när jag ser HDR, instagrambilder och andra trendyttringar att måtte de ta "vanliga" bilder också, annars blir nog ångern stor längre fram. Det är kanske bäst att tillägga att jag absolut inte ser sv/v fotografering som någen trend liknande de nämnda, tvärt om, den har alltid haft och har sin stora plats att fylla och måtte entusiasterna nu få många efterföljare. Glöm bara inte färgen! Och som du skriver, med all säkerhet blir de tagna de också, färgbilderna ;-)

Svara

froderberg 2013-05-14 21:42

Jag är övertygad att det tas så mycket bilder idag att det inte är någon fara om några enstaka projekt görs i svartvitt.

Svara

aasaboe 2013-05-14 22:03

Det har du garanterat rätt i. Det är nog ett större problem att sortera ut pärlorna än att det skulle uppstå brist ;-)

Svara

Svar från pic-tor 2013-05-14 22:22

"Om någon sedan vill kolla hur fiskarna var klädda på 2010-talet så finns det massor av källor att hämta information ifrån. Det finns kataloger och antagligen färgbilder också. Det kan finnas ett annat projekt som handlar om olika yrkesgruppers kläder. Genom att ta del av båda projekten får man en god samlad bild.

Det är inte alltid viktigt att få in så mycket information i varje projekt, i varje bild, som möjligt. Det kan rent utav vara överinformation som sänker det dokumentära värdet/funktionen av materialet."

Det här var bland det tramsigaste jag har läst. Du menar alltså att man ska hoppas på att andra kompletterar med information som du själv valt att ta bort från dina bilder? Då har man inte någon särskilt seriös inställning till dokumentär fotografering. Var och en måste naturligtvis ta sitt fulla ansvar. Jag delar inte alls din syn på dokumentär fotografering och du tycks inte vilja förstå vad som menas med en bilds dokumentära värde. Menar du på fullt allvar att man ökar bildens dokumentära värde genom att medvetet ta bort information från den? Om du genom det förfarandet måste söka informationen någon annanstans, om den alls finns att finna, har ju det dokumentära värdet tvärtom minskat.
Dina tankar om projekt är för mig väldigt dunkelt tänkta. Man tar bort information i det egna projektet och hoppas det finns senare att få i något annat projekt? Och om den informationen inte alls finns att finna? För mig handlar inte det här om särskilt seriös dokumentär fotografering. Den ställer stora krav på objektivitet och noggrann hantering av vad som ska avbildas.

Torbjörn

Svara

froderberg 2013-05-14 22:35

Jag ska försöka förklara en gång till. Det är omöjligt att få med all information. Bilden måste beskäras på något sätt. Skärpan ska ställas något ställe, eller ska vi kräva oändligt skärpedjup på alla bilder? Alla bilder kan inte ingå i det slutliga materialet trots att det finns massor av exponeringar.

Jämför detta med om man ska skriva en faktaartikel. I arbetet samlas in en mängd information, men allt kan inte vara med i den slutliga artikeln. Det gör inte artikeln oseriös. Och det är naturligt varken oseriöst, dunkelt eller tramsigt att fotografera i svartvitt.

Färg ger naturligtvis mer information, men det går inte att göra dokumentära projekt för alla eventuella framtida användningsområden. När jag tittar i Anders Petersens bok Fängelse stör det mig inte att bilderna är svartvita trots att det fanns färgfilm på den tiden. Jag får ändå en god bild av hur det är att sitta inne.Om forskare vill ta reda på hur fängelsekunderna var klädda på 1980-talet så finns det antagligen bättre källor än att gå till Anders Petersens bok.

Svara