Nedslag i Berlin

För några år sedan var jag och min kompis Hans till Berlin. Vi bodde i en lägenhet som Korsnäs sociala fond äger och som anställda och pensionerade får hyra. Pensionärer står sist i kön men det här året hade vi tur att få en vecka där. Det är naturligtvis omöjligt att i ett blogginlägg beskriva Berlin. Det får bli ett nedslag på några platser vi besökte. Jag har massor av bilder därifrån och kanske dyker de upp i kommande inlägg. Jag har försökt att ta lite personliga bilder och om jag har lyckats vet jag förstås inte. Annars kan man ju lämna kameran hemma och köpa vykort i stället.

Vi stannade ett tag och gullade lite med Neptuns kvinnor vid Alexanderplatz. Den här gången behövde vi inte vada i fontänen för att svalka oss som vi gjorde år 2010 då Berlin var varmast i hela Europa.

Alexanderplatz har ett sjudande folkliv och är naturligtvis ett måste om man besöker Berlin. Vi var aldrig in på det mäktiga varuhuset.

På Beliner Zoo finns massor att se och vi tillbringade en dag där. Här ett gång pelikaner och en gråhäger.

Det en gång delade Berlin med sin mur påminns man om fortfarande på flera platser. Ett av de ruggigaste minnesmärkena är den här vid Bernauer Strasse. På monumentet syns fotografier på människor som dödats när de försökt fly till Västberlin. "Gatan är också berömd som flyktväg under den första tiden efter Berlinmurens byggande. Husen på den södra sidan av gatan låg i stadsdelen Mitte, som hörde till Sovjetunionens ockupationsektor, medan gångbanan nedanför fönstren då låg i Wedding, som hörde till den franska sektorn. Detta fick till följd att många boende i husen helt sonika hoppade ut genom fönstren och på så sätt tog sig till Västberlin. Dessa fönster murades dock igen tämligen omgående och senare revs dessutom husen." (Wikipedia)

En dag tog vi tåget ut till Treptower Park. Det är ett väldigt fint grönområde längs floden Spree men där finns också ett gigantiskt sovjetiskt krigsminnesmärke. Det är så gigantiskt att man kan tro att man befinner sig i forna Sovjet. Man känner verkligen historiens vingslag när man står här. När vi varit här en stund kom en busslast med ryssar. Alla hade en röd nejlika i sin hand. De vände sig alla mot de gravar med sovjetiska soldater som finns här. Alla stod tysta till en början, sedan började några att gråta och till slut grät de allihopa. Det var gripande att se och höra och vi avlägsnade oss bort därifrån så att de fick sörja ifred.

Efter besöket vid det mäktiga sovjetiska krigsminnesmärket gick vi genom grönområdet på väg ned till Spree och senare till stationen. Några ungdomar slappade i gräset och ett par spelade bordtennis på det bastanta bordet. Ser ni bollen?

Vi for ut en dag till den gamla flygplatsen Tempelhof. Den är nu sedan en tid nedlagd. Där fanns (finns) en minnesutställning om luftbron till Berlin. Det här monumentet ska symbolisera luftbron och är placerad intill flygplatsen. "Berlins luftbro (tyska Berliner Luftbrücke, engelska Berlin Airlift) var en hjälpoperation under Berlinblockaden åren 1948-1949 i Kalla krigets början. Luftbron försåg Västberlins befolkning och de allierades trupper med livsmedel, vapen och förnödenheter.  Flygoperationen pågick i 462 dagar och totalt genomfördes 278 228 flygningar som levererade 2 326 406 ton förnödenheter." (Wikipedia) Tempelhof låg i den amerikanska sektorn. Gatow i brittiska sektorn och Tegel i den franska sektorn användes också.

Douglas C-47 var ett plan som användes flitigt under Berlinblockaden. Det här planet stod på Tenpelhof när vi besökte stället. Är inte säker på om det är en C-47?

"Tempelhofs flygplats är känd för sin tidstypiska, klassicistiska arkitektur som utformades av Ernst Sagebiel 1934. Byggnaden stod slutligen klar 1941 och skapades i en tid när man förväntade en kraftigt ökande flygtrafik. Den var tänkt att passa in i det av Albert Speer planerade Welthauptstadt Germania. Det gulaktiga stenmaterialet ger ett mycket påkostat intryck, liksom det stora torget framför entréen, där flygelbyggnader vid båda sidorna i bågform vidgar sig. Vissa delar av flygplatsen och dess byggnader kommer att klassas som byggnadsminne." (Wikipedia)

Potsdam blev målet för en dagsutflykt. Det är en förstad till Berlin men också huvudstad i delstaten Brandenburg. Bilden visar den bilfria delen av staden med sina trevliga butiker, caféer, restauranger och folkliv. I bakgrunden syns en replika av Brandenburger Tor.

"Potsdam ligger intill floden Havel och ett flertal sinsemellan sammankopplade sjöar. Staden angränsar i nordost direkt till Berlin. Staden är framförallt känd för sin historia som kunglig residensstad i Preussen och Kejsardömet Tyskland, med många slott och trädgårdar, i synnerhet Fredrik den stores sommarresidens Sanssouci från mitten av 1700-talet.

1945 hölls på slottet Cecilienhof utanför Potsdam den så kallade Potsdamkonferensen mellan de allierade segermakterna USA, Sovjetunionen och Storbritannien efter den tyska kapitulationen under andra världskriget. Under Tysklands delning efter kriget tillhörde Potsdam DDR, fram till 1990." (Wikipedia)

Många trevliga butiker finns i Potsdam

Vi tog bussen från Potsdam ut till Fredrik den stores sommarslott Sanssouci (utan gnäll). Den här soliga septemberdagen var det en hel del turister här och många av dem fotograferade ivrigt alla begivenheter.

Kön till visningen av slottet började formera sig och den här kvinnan fick bråttom att ta några bilder. Gillade hennes fotostil. Guidningen av slottet var väldigt proffsig och intressant. Mycket vackert slott med massor av fin konst.

Det här blev sista bilden vid slottet. Den rödhåriga flickan lockade till skott, annars hade jag nog låtit bli. Motivet är mycket ofta fotograferat. Kanske inte så ofta med en rödhårig flicka i förgrunden.

Det finns så oerhört mycket att se och göra i Berlin och staden lockar ständigt till besök.

På återseende

Torbjörn

Risiga bilder

Gav mig ut på nyårsdagen på gärdena fast det blåste och snöade och gång- och cykelvägarna var oplogade. Det blev inte så lång fotopromenad för det var så halt och jag hade lämnat broddarna hemma. Johannes hade levt rövare några dagar och jag ville se hur det såg ut efter dess framfart. Knäckta träd, nedblåsta grenar och kvistar kunde man se överallt. En del träd, pilar, var väldigt illa däran och blåser nog omkull vid nästa kraftiga blåsväder. 

Tog med mig nya kameran Sony A7V och en 28-75 tamronzoom. Lika bra att den får känna på vädrets makter på en gång och inte bara tas fram i solsken och vackert väder. Den fungerade utan några som helst problem. Fotograferade i lossless RAW. Lightroom stöder inta komprimerad RAW ännu men betaversionen kan hantera den okomprimerade.

En del träd hade fallit i bäcken och de måste naturligtvis så småningom plockas bort. Någon årensning liknande den i Hedeby lär det inte bli tal om. Tickselbäcken är inte så stor som Trosaån. Flotte behövs inte.

När jag skriver detta regnar det ute. Är det redan slut på vintern? 

På återseende

Torbjörn

Quo vadis?

Årets sista dag bjuder på spårsnö. Än så länge kanske jag ska tillägga. Det lär komma mycket mer senare. Var till föreningens återvinning på morgonen och därefter blickade jag ut över sätraängarna. Men närmare än så, under min balkong, såg jag dessa färska spår i snön.

Både dit och tillbaka ser det ut som. Vi människor lämnar spår efter oss överallt. Så även hundar.

På återseende

Torbjörn

Ny kamera

För åtta år sedan köpte jag min nuvarande kamera, Sony A7R III, och jag kände att jag ville skaffa en modernare innan jag blev för skruttig. Det har varit en mycket bra kamera men har börjat småkrångla lite. Jag klarar mig med den i många år till, trots krånglen, men har känt att jag vill skaffa något modernare innan det blir för sent. Fortsätter med Sony av flera skäl. Har redan ganska många sonyobjektiv, det är naturligtvis det främsta skälet, men jag tycker också om Sonys kameror, har haft flera stycken. De har länge legat långt framme i utvecklingen av spegellösa kameror. Hade jag startad i dag med spegellöst kanske det hade blivit ett annat märke. I dag finns många bra kameror att välja bland.

Den kamera jag nu har köpt är den nyligen lanserade Sony A7 V. Hämtade ut den i går. Det blev väldigt tomt på bankkontot, men fattiga konstnärer lär skapa bättre konst. Den har en sensor på 33 MP, min gamla har 42 MP. Ingen större skillnad, filerna blir något mindre och det är ju bra. Man kan förmodligen inte beskära bilderna lika mycket som med den gamla. Till det finns en lösning – du får gå närmare motivet. Övriga specifikationer kan ses på nätet. 

Har plöjt igenom inställningarna och nu är det bara att köra. Har tagit några testbilder och det fungerar fint alltsammans.

Tomten fick bli premiärmotivet (oredigerad). RAW, ISO 200, 1/20 sek, bländare 1.8, objektiv Zeiss Sonnar 55/1.8.

Snö är på väg, på vissa håll kan det komma 50 cm. Värst blir det väl här i Gävle där snökanoner brukar komma in över Gävlebukten. Bäst att åka till affären och bunkra upp redan i dag.

På återseende

Torbjörn

Utsikt från en bro

"Utsikt från en bro skänker perspektiv", särskilt då från stora broar då man kan följa t ex en älvs vindlingar bort uppströms eller nedströms. På julaftonen gick jag ut strax efter lunch. Lite vitt hade dagen innan kommit och det förbättrade ljuset ökar lusten att fotografera. Följde Tickselbäcken, som rinner genom stadsdelen jag bor i. Ställer mig på en bro över bäcken och ser mot de sista solstrålarna som speglas i bäcken. Här är perspektivet inte särskilt långt men jag kan se bäcken meandra mot stadsdelens centrum en bit bort. Jag hade inte stått länge förrän jag ser en flock änder komma glidande nedför bäcken. De tror förstås att jag har något ätbart att bjuda på. Har inget med mig i dag men de stannar en stund och tjattrar lite och positionerar sig. Så kommer en stor boll flytande nedför bäcken rakt in bland fåglarna. Alla tar till flykten.

De sista solstrålarna dör bort och jag vänder hemåt. Hemma väntar Kalle Anka och hans vänner. Varför man tittar jul efter jul vet jag inte? De äldsta filmerna, som  t ex Askungen och Snövit och de sju dvärgarna är bäst och fantastiskt välgjorda. De nya inslagen i slutet av programmet är inget för mig. Obegripligt tempo och snabba klipp.

Fanny och Alexander kan jag däremot se hur många gånger som helst. Vilket mästerverk av herrar Bergman och Nyqvist.

Ser fram emot lördagen för då kommer min Kristoffer och livskamraten Elisabet och hälsar på. En julklapp har de med sig också: Lilla Liv, nu 8 månader drygt är med från Stockholm där de bott över julen. Ett barnbarn till, har nu fyra. En enorm glädje i dessa orostider. Det är barnen som är framtidens hopp. Som det alltid har varit. 

Satsa på barnen, sätt dem inte i fängelse.

På återseende

Torbjörn