Bilder och berättelser från min resa genom livet.

"Detta skall hädanefter bliva min melodi"

"Detta skall hädanefter bliva min melodi" lär Karl XII ha yttrat när han som mycket ung kung landsteg med sin här på Själland och hörde kulorna vissla om öronen. Om kungen var lagd åt det musikaliska hållet vet jag inte men han gillade i alla fall att kriga. Han trodde att blykulor inte bet på honom och han gjorde allt för att övertyga sina karoliner att det även gällde dem. Kanske var det därför han ibland gjorde helt vansinniga attacker med många egna stupade som följd. Vilket bl a hände i slaget vid Poltava. En klokare stridsledning hade troligen gett ett annat resultat. Kanske var det också därför han så småningom blev skjuten med en rund knapp och inte en blykula. Av sina egna tror somliga, av norrmännen tror andra.

Det har väl inte undgått någon som läser min blogg att jag gillar svartvitt och särskilt analogt svartvitt. Mellanformatet ligger mig varmt om hjärtat. Det var det formatet, och den karaktär det ger bilderna, man i huvudsak växte upp med i de tidiga ungdomsåren. De enkla kameror som förekom hemma var alla i det här formatet. Senare, i tonåren, tog småbildsformatet över mer och mer.

Nu när ljuset äntligen har återvänt ska jag på allvar fotografera med mina mellanformatskameror. Känslan att fotografera med en gammal Rolleiflex, eller för den delen Yashica, är väldigt speciell. Tekniken är så enkel. En låda med, i det här fallet, två objektiv, en spegel och en mattskiva. Ett objektiv används för att komponera bilden och ställa in skärpan. Ett litet förstoringsglas kan fällas in för att underlätta det senare. Bilden speglas upp på mattskivan och blir därför också spegelvänd där. Ovant i början kanske, men är inget man tänker särskilt mycket på sedan man blivit van. Det andra objektivet, som rör sig parallellt med det nyss nämnda, och där slutaren är inbyggd, tar själva bilden.

Jag gillar den här enkelheten där man förstår hela tekniken. Men det roliga stannar inte där. Omhändertagandet av den exponerade filmen, med framkallning, torkning, skanning är också en ganska enkel historia – när man väl lärt sig. Det tar lite tid och man hinner inte med att ta så många bilder. Fördelen är att du får mer tid till varje tagen bild. Hantverket, pysslet, är väldigt givande och man kan ta på det färdiga grundmaterialet, negativet.

Alla de här bilderna är tagna med en Rolleiflex från 1948. Filmen jag har använt är Fuji Acros 100, som kommit att bli en favoritfilm för mig, framkallad i Paterson FX-39. Nu vet jag inte om den framkallaren fortfarande finns kvar, men den passade förträffligt till den här filmen.

De flesta här på FS undrar naturligtvis varför man fortfarande håller på med den här gamla, analoga tekniken? Jag har inget bra svar annat än att det är så förbaskat roligt. Resultatet blir också väldigt bra, speciellt om man använder lite större negativformat.

Det här får nog bli min musik ett bra tag framöver. För att inte tröttna på den gamla musiken blir det naturligtvis en hel del modernt också.

På återseende

Torbjörn

Inlagt 2014-03-29 12:44 | Läst 4873 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Fina bilder. Fotoimpex har den under namnet ADOX FX-39 500ml...
Tjing, tjing
/Hans-Åke
Svar från pic-tor 2014-03-29 13:06
Tack Hans-Åke. Tack också för tipset om FX-39.
Trevligt skrivet! Nu blir jag frestad att återuppliva analogt mellanformat. Min Seagull 6x6 borde väl duga? /Jan Eric
Svar från pic-tor 2014-03-31 12:48
Tack Jan Eric. Det är bara att sätta igång och Seagull duger förträffligt.
Fina bilder, gillar formatet o känslan mycket! Jag har ju en Yashica 124 o en Meopta Flexaret, får väl se om jag skaffar en scanner också, blir sugen! Hälsn, LO
Fin ton o känsla i dina bilder, jag är mkt, förtjust i 6x6 formatet, blir sugen att prova min Yashica 124 o min Meopta Flexaret, men har inte nån scanner ännu. Köpa, Köpa.... hälsn, LO
Svar från pic-tor 2014-03-31 12:50
Tack Lars Olov. Det är klart att du ska prova din Yashica. Begagnade skannrar dyker upp då och så håll ögonen öppna.
Ton, valör, allt perfekt - och ett fint utnyttjande av det kvadratiska formatet.
Svar från pic-tor 2014-03-31 12:51
Tack så mycket Peter för din vänliga kommentar.
Just kvadraten är speciell tycker jag, i och med att formatet är neutralt blir bilderna lugna på något sätt. Det kräver dock lite annat tänk vid kompositionen. För egen del funkar det bara när jag fotar med kvadrater, jag kan sällan beskära andra format till kvadrater i efterhand så att bilderna blir bra av någon anledning. Det verkar som man slår på ett annat seende när man kör med i mitt fall Hasselbladare. Sedan detta att man bara har 12 bilder/rulle gör som du säger att man är lite mer noga med hur och vad man plåtar.
Fina dina kvadrater. :)
-affe
syntax 2014-03-29 22:25
Du har rätt Alf. Rollei kallade det i en bok för "rymdformatet" - och det kräver sin komposition direkt, inte via beskärning. Det kräver lite mer - men när man lyckas blir det lite extra.
Svar från pic-tor 2014-03-31 12:55
Tack Alf för din intressanta kommentar. Håller med dig om magiken med det kvadratiska formatet. Själv har jag lite svårt för vertikala bilder i småbildsformatet. Det känns ibland onaturligt utdraget.
Alltid spännande att titta in i din analoga värld, och alltid levererar du bra och intressanta bilder. Därför brukar jag försöka leta upp dina blogginlägg de få gånger jag numer hinner vara här inne. Ha det gott Tobbe/ Elisabeth
Svar från pic-tor 2014-03-31 13:00
Tack så mycket Elisabeth för din rara kommentar. Nu lever jag inte enbart i den analoga världen utan kliver oftast omkring i den digitala dito :). Förmodligen är det "ursprunget" jag söker i det analoga. Kanske är det också lite nostalgi inblandat. Det var ju med film och mörkrum allt startade en gång i tiden. Mörkrummet är nu nedlagt och skannern har tagit över. Prova du också, det är jättekul. Det var länge sedan jag såg något här från dig.