Gesällen/Hur man undersöker ett konstverk – och röd ridå
Barn vet hur man undersöker konstverk. I det här fallet en skulptur. Det räcker inte med att bara titta, man måste känna med hela kroppen hur verket känns. Krypa och klänga alltså. Det såg både initierat och kul ut. Tänkte ett tag göra likadant, men tvekade när jag inte hade någon med som kunde dra mig loss.
Röd ridå är vad jag ser varje dag nu i jultider. På förmiddan d v s när ljuset mödosamt försöker nå fram till mitt köksfönster. På eftermiddan går ridån ned, både bildligt och bokstavligt.
Just nu pågår fotografering av en orkidé. Både digitalt och med film. Jag ljussätter med en golvlampa jag köpte på konkursauktion i Arlandastad för bra många år sedan. Ett studiokit skulle vara kul att ha.
Tänker skriva upp det på listan, men hoppas inte för mycket. Tomten har svikit förr.
På återseende
Torbjörn



Du får vara riktigt extra mycket snäll så kanske tomten hörsamnar din önskan, annars brukar det fungera om man frågar sig själv om man är värd det och det är man nästan alltid.
Ja, det hade varit något att berätta för far och mor om. "I dag drog vi loss en gubbe som hade fastnat i ett konstverk."
Nej, att gå omvägen via jultomten är inte att rekommendera, och man är ju alltid värd det man önskar sig :–).
Tack Lars Olov. Dagsljus är inget att lita på i dessa dagar, men det verkar fungera ganska bra med golvlampan som har rätt bra riktat ljus.
Första bilden tycker jag har både ett suveränt ljusspel och ett intressant motiv, andra har ett fint lugn med det dämpade röda, snyggt!/ Björn T
Tack så mycket Björn. Visst önskar man ganska ofta att man kunde uppleva saker och ting på samma sätt som i barn- och ungdomen. Livserfarenhet och vidgade referensramar är kanske inte alltid av godo i sådana här sammanhang.