Utsikt från en bro

"Utsikt från en bro skänker perspektiv", särskilt då från stora broar då man kan följa t ex en älvs vindlingar bort uppströms eller nedströms. På julaftonen gick jag ut strax efter lunch. Lite vitt hade dagen innan kommit och det förbättrade ljuset ökar lusten att fotografera. Följde Tickselbäcken, som rinner genom stadsdelen jag bor i. Ställer mig på en bro över bäcken och ser mot de sista solstrålarna som speglas i bäcken. Här är perspektivet inte särskilt långt men jag kan se bäcken meandra mot stadsdelens centrum en bit bort. Jag hade inte stått länge förrän jag ser en flock änder komma glidande nedför bäcken. De tror förstås att jag har något ätbart att bjuda på. Har inget med mig i dag men de stannar en stund och tjattrar lite och positionerar sig. Så kommer en stor boll flytande nedför bäcken rakt in bland fåglarna. Alla tar till flykten.

De sista solstrålarna dör bort och jag vänder hemåt. Hemma väntar Kalle Anka och hans vänner. Varför man tittar jul efter jul vet jag inte? De äldsta filmerna, som  t ex Askungen och Snövit och de sju dvärgarna är bäst och fantastiskt välgjorda. De nya inslagen i slutet av programmet är inget för mig. Obegripligt tempo och snabba klipp.

Fanny och Alexander kan jag däremot se hur många gånger som helst. Vilket mästerverk av herrar Bergman och Nyqvist.

Ser fram emot lördagen för då kommer min Kristoffer och livskamraten Elisabet och hälsar på. En julklapp har de med sig också: Lilla Liv, nu 8 månader drygt är med från Stockholm där de bott över julen. Ett barnbarn till, har nu fyra. En enorm glädje i dessa orostider. Det är barnen som är framtidens hopp. Som det alltid har varit. 

Satsa på barnen, sätt dem inte i fängelse.

På återseende

Torbjörn